Vardagen fortsätter enligt historien...

Min älskade syskonbarn, Oliwer & Elliot!

Ja ingen blir väl förvånad.... Olyckor och kaos fortsätter. Men som oftast, tack o lov, ingen skada skedd!

I förrgår bröt, som tidigare berättat, Agneta benet. Hon opererades igår och som vanligt när vi är med så strular det. Olika bud om gips, inte gips, mediciner, inte mediciner o.s.v. Hon skulle varit hemma igen nu men är fortfarande kvar på sjukhuset. Många kramar till dig vännen!

Sedan jag kom hem från Chappen har jag varit rastlös och velat hitta på något som inte hör vardagen till. Imorse vaknade jag med lust att hoppa i bilen och åka. Åka i ett par dagar. Då bromsarna krånglar bak på min bil och inga hyrbilar fanns tillgängliga så fick jag stanna hemma. Lika bra att ta tag i några projekt.

Jag & min älskade syster Pua!

Under veckan vi var på Chappen hade någon gett sig i slag med att försöka stjäla grannens gamla Opel. Den har stått på samma ställe i något år så uppgiften kan inte varit lätt.... Men de försökte och kom bara en kort bit vid stallen. Där blev de tydligen irriterade och slog istället sönder bilen. Kul!?! Eller inte... Hur som helst tog en vän till Lotta tag i det och drog upp bilen till vår stallplan. Där hittade Richard den och tyckte den stod dumt till. Ut i vägkanten i brist på annan plats. Men så idag skulle jag och Erik flytta bilen... Det var ju några hinder som vanligt...

Hjulen var fullt svängda åt höger och rattlåset i. Kort bogserlina fick lösa det. Fullt med glassplitter såväl i som utanpå bilen. Ville ju inte strö glas över hela gården så det fick vi städa bort. Batteriet stod löst utanför så in med det och så iväg. Hjulen snurrade inte så det fick bli släpning. Jag satt beredd med bromsen, mycket annat var inte att göra. Lagom till att bilen kommit igång lite upptäckte jag ett till problem. Takluckan var sönderslagen så glas bokstavligen regnade över mig. Kliade lagom innanför kläderna... Men projektet fortsatte och vi lyckades utan större hinder få tillbaka bilen till platsen den stått på.

Doc och Skip gick fortfarande vid stallet så jag tyckte det var hög tid att ta bort dem till betet igen. Sagt och gjort! De var mer än nöjda att komma dit.

Tornet på Mörby Slott!

Samtidigt ringde syrran och undrade vad jag skulle göra under dagen. Gossarna saknade sin moster. Jag skulle strax köra över den andra 240´n till mamma så vi bestämde oss för att mötas där. Väl där ville gossarna åka och bada. Kosan mot Bygget!

På väg dit ville grabbarna titta på den sönderslagnaa bilen och på väg därifrån höll nästa olycka på att hända. När vi nästan kommit upp till korsningen svängde en mötande bil in på vägen. Vi körde i ca 20kmh så Pua han reagera fort. Den mötande bilen hade betydligt högre hastighet och skar kurvan ordentligt. Inte många centimeter från att fronta! Grabbarna blev lite oroliga men mer än så blev det tack o lov inte.

Bort till badet och väl där blåste det en del. Vi hade med lite fika och satte oss på stranden och njöt av utsikten. Där ligger en gammal eka och grabbarna ville ut och ro. Jag ringde ägaren och vi fick låna båten. Först lämna allt som inte tål vatten, vi vet ju hur det brukar gå när jag hittar på något... Sedan i med grabbarna och ut med ekan. Redan första taget med årorna insåg jag att det skulle bli jobbigt! Ena åran satt nämligen inte fast. Jag och syrran skulle då försöka ro tillsammans... Ni kan ju bara tänka er hur bra det gick. För mycket, för lite, fel håll, styr, nej inte det hållet.... Vi snurrade mest i cirklar och grabbarna ledsnade ganska snart på oss. Vi skrattade oss fördärvade. Jag och syrran är verkligen inte det minsta lika och vi är långifrån överens i de flesta lägen. Men när vi har kul, då har vi riktigt kul! Vi lyckades ro ut ca 50 meter! Mata lite fåglar med bröd och sedan tillbaka. Vinden hade då lagt sig. Denna 100 meters tur tog nämligen ca 30 minuter!!! Det var varmt igen så grabbarna ville bada. Jag har varit sämre de sista två dagarna så jag tyckte det var bäst att låta bli att bada. Men ganska snart kom jag på att jag skulle ta av mig de flesta kläderna. Elliot är nämligen övertygad om att han kan simma! Några minuter senare var det dags. Elliot gick ut för långt. Bråddjup! Han sjönk som en gråsten så det var bara att kasta sig i och simma dit. Ingen skada skedd! Han lyckades hålla andan hela tiden och blev heller inte särskilt rädd. Mest rädd blev nog syrran som var borta vid bilen. Hon hann nog knappt reagera förrän jag hade fiskat upp honom men det behövs inte många tusendelssekunder för att hinna bli rädd. Elliot tyckte ganska snart att det var bra för nu badade ju moster ändå!!! Och det var ju sant. Jag var redan blöt så nu hade jag all anledning att fortsätta bada!

Östra Flygeln!

Efter bad kom vi på att vi skulle åka till Mörby slott. Legenden talar om spöken och grabbarna var nyfikna. Så in med alla och iväg. Väl där får man gå en bit för att ta sig till ruinen. Syrran blev lite nödig när hon upptäckte att vi gick i en kohage... Kossorna brydde sig inte en sekund om oss men det trodde hon. Ruinen var bitvis väldigt välrestaurerad men bitvis var det osäkert. Ibland fick vi vända i rummen när man såg hur stenarna hängde i taket. Våningarna var inte heller helt trygga att gå på. Men så vackert!!! Jag och Pua kunde nästan höra hästarnas hovar och allt liv och rörelse som en gång varit där. Jag skulle ge mycket för att få se hur det verkligen var på den tiden! Underbar utsikt över sjön och platsen kunde inte vara bättre vald!

Utsikten över sjön vid Fasterna!

När vi skulle gå därifrån var Elliot riktigt trött. Vi, jag och grabbarna, bestämde oss för att vara lite olydiga och ta den olovliga korta vägen tillbaka medan syrran gick deen längre för att hämta bilen. Elliot var inte alls pigg, precis som mina lungor. Den tunga mögliga luften gjorde inte andningen lättare. Men den sista biten fick jag bära honom. Sedan in till Rimbo och äta. På väg mot Rimbo, på en smal kringlig väg, möter vi än en gång en dåre. Hög hastighet på fel sida av vägen. Inte lika nära olycka denna gång men det är ändock obehagligt med barnen i bilen! Att folk har så bråttom till döden? Det enda vi alla helt säkert kommer möta förr eller senare!

Elliot hugger in på Pasta Bolognese!

Vet inte vad den hette, men det är helt klart den bästa resturangen jag ätit på i Rimbo. Vid centrum ligger den iallafall. Trevlig service och god mat. Visserligen sallad som inte är så lätt att misslyckas med men grabbarna åt pastarätter som var väldigt vällagade. En riktigt mysig stund blev det! Beröm till servitören och så hemåt. Lite lek hos mig och sedan var det dags för grabbarna att åka hem och sova.

Amanda har varit iväg till Power Meet i helgen och haft riktigt kul. Dock hade hon glömt sin nyckel. Jag och Agneta kom fram till att hon fick bo hos mig så länge men Amanda hade en annan lösning. Klättra in genom fönstret går också. Jag hade gjort detsamma så jag kan inte annat än skratta. Allt går att lösa!

Det var ännu en dag och avsnitt i "Dårarnas Paradis"! Eller som syrran föreslog att vi skulle kalla det: "Det hade varit ett paradis om det inte vore för Dårarna"!

Puss o Kram från

lilla jag....