På väg till stallet mötte vi Göran Åkerström, tävlingens underbara veterinär. Vi började prata om våld, utrustning och Curt. Göran har också sett vad jag känt. De sista tre tävlingarna, Chappen 08, Chappen 09 och nu, har Curt inte varit den Cowhorsehäst han en gång varit. Han är inte dum, bråkig eller på annat sätt lat eller obstinat. Men han har inte samma glädje, go och känsla i sina ritter. Jag har redan från början misstänkt att det hade med utrustningen att göra men hoppats på att vi har haft svackor tillsammans. Men som jag skrev om Cowhorseritten idag så känns han inte intresserad längre. Inte med kläder på. Göran tyckte att jag betalat ett högt pris för att rida på en helt annan dimension men vi var fullständigt eniga att det är värt det. Det är värt att låta Curt pensioneras från det han inte längre trivs med! Han talar ett tydligt språk och jag kan inte tvinga honom! Jag älskar denna häst och han har ställt upp i 13 år på mina nycker och påhitt. Han älskar att gå utan utrustning och då är det det vi får fortsätta med. Jag har inte helt bestämt mig ännu. Jag hoppas fortfarande på att reglerna ska ändras så vi slipper rida med bett. Varför kan vi inte få rida med bosal och en hand? Jag tycker att det vore betydligt bättre för såväl häst som ryttare! Och då tror jag att Curt skulle vilja vara med igen. Om inte annat så har vi ju Timed Events där betsling är fri... Det ska funderas, men Curt har sagt sitt! Och han har definitivt rätt att få som han vill! HAN SKA inte göra saker för MIN skull, VI gör det VI tycker är kul TILLSAMMANS! Resten får vara!
På eftermiddagen var det dags för Ranch Cutting. Varken Curt eller jag visste riktigt hur detta skulle gå till så vi var förvirrade. Själva utplockningen av kalven gjorde han väldigt bra. Samma med Cuttingdelen. När det var dags att ta upp kalven mot fållan var det sämre. Jag hade för bråttom och tröck upp kalven på fel sida av konen. Då försökte jag lägga en Cowhorsecirkel. Kalven stack i full fart och Curt efter. Upp i maxtempo. Jag tror flera hann bli oroliga när jag och Curt kom dundrande rakt mot hjorden. Kalven vägrade släppa så det var bara för oss att stanna. Curt vill inte alltid sakta av när han äntligen får springa men nu gjorde han det på någon meter. Jätteduktig och lyhörd. Ut med kalven igen och upp. Placeringen sjönk till delad 2. Under klassen kändes Curt betydligt mer taggad och positiv men han informerade ändock om hans tycke om utrustning!
Efter klassen stod jag och Amanda och pratade. Curt stod lugnt och vilade. Då såg jag att hans underläpp vibrerade. Har den aldrig gjort förut vad jag sett. Jag rådfrågade Göran Åkerström som trodde det var någon typ av muskelsammandragning. Inget att oroa sig för. Men här talade Curt tydligt!
När jag tog av tränset syntes en kraftig förändring av Curt ansiktsuttryck! Både jag och Göran såg det. Det var ingen tvekan. Curt vill, för allt i världen, inte ha träns! Genast ville jag göra en förändring. Jag ville rida kommande Reiningklass utan träns men tyvärr så tillåter inte reglerna det.
Vi gick in i Reiningen med träns och samförstånd och Curt talade tydligt hela ritten att han inte trivdes. Jag korrigerade honom inte utan lät honom delge sin åsikt. Han är snäll som ställer upp ändå!
Därefter gick vi och pysslade om honom och lät honom mysa en stund. Sedan var det middag och godnatt.
