Ett fantastiskt 2010 är slut!

Detta är nog det mest händelserika året i mitt liv. Till att börja med var det massor av jobb, jobb och jobb. Detta fortsatte genom hela året. Curt blev sämre och sämre och vintern var hård och kall. Isoleringen var långt ifrån tillräcklig och Filips vatten frös på golvet. Tacka vet jag värmemadrass i sängen. Eller kanske jag borde säga vi. Jag fick nämligen inte plats på den för djuren skulle ha den. Det blev till att köpa en till så djuren fick en egen.

Våren närmade sig och med den alla projekt. Att få rinnande vatten stod högt på listan! Sagt och gjort. Att få in el i stallet var nästa. Check. Planering och träning inför årets tävlingar. Amanda behövde en ridbana. jaha, då bygger vi en. 28x45 meter hann vi med. Samtidigt byggnationer. Mycket trä och många spik blev det. Mitt under detta kaos hördes ett litet pip. Skruttis hade fått en enda liten kattunge. Så söt, så tjock.

Årliga höjdpunkten Chappen stod för dörren och för första gången fick inte min älskade Curt följa med. Han var sgs blind och var inte alltid trygg hemma så det fanns inte en chans att jag ville utsätta honom för att åka iväg då. Kick It o Lucy skulle få åka med. Sture blev dålig två veckor innan avfärd. Han tycktes bli bättre men dagen innan avresa var han spårlöst försvunnen. Troligen reste han till katthimlen då han aldrig mer syntes till.

Magen började bråka och snart så illa att jag blev sjukskriven. Försökte på alla sätt bli bättre och gården stod still. I augusti började det ta sig lite och allt satte fart igen. Jobb, bygge, jobb och bygge. Jag lyckades med en hel del av gårdens projekt med och utan hjälp. Nästa tunga smäll kom. Skruttis blev dålig och jag var tvungen att släppa henne vidare. Kvar fanns mina underbara Cali och Norpan.

Under hösten hände massor på gården, tillsammans med underbara vänner gick det fort. Sadelkammare, boxar, höskulle, fönster, portar, isolerad vattentank, nytt tak, väggar, grund, veranda, förråd och stomme för carport hann vi med. Nya staket var jag tvungen att fixa så de skulle stå inför kommande tuffa vinter. Att få in vatten i stugan var hög prioritet. Sagt och gjort. Jag kunde äntligen duscha hemma!!!

Så i slutet av årets projekt stundade veterinärbesök med den nu "blinda" Curt. Han använde inte längre sin syn och hade ett kraftigt annorlunda beteende. Han använde sig främst av lukt och hörsel och det märktes ingen som helst skillnad om jag täckte för det ena, det andra eller båda ögon. Av allt att dömma var han blind. Så plötsligt hände det omöjliga!!!

Fredag den 22 Oktober 2010 var jag kl 22.00 på väg från gården på Curts rygg. På dagen när jag hade kommit hem från jobbet hade han ett märkligt beteende. Han kunde inte skilja på mig och hästarna och han gick konstant med mulen i backen. Som en spårhund luktade han sig fram. han såg inte träd och annat som kom i hans väg. När han hade ätit kraftfodret följde han efter mig istället för efter Kick It och Lucy. Detta är något Curt bara inte gör. Han följde upp till stallet så jag tänkte att vi provar att rida ut. Han var högst tveksam att gå från gården och jag fick verkligen motivera honom. Var femte meter stannade han och ville vända hem. Efter 150 meter gav jag upp och lät honom gå hem igen. Det gjorde ont i hjärtat och den värsta tanken började ta fäste. Kanske det är dags. Jag grät. Han fick gå ut med de andra och jag lät dem vara ifred.

Under eftermiddagen snöade det och på kvällen blev det stjärnklart med fullmåne. Jag kunde inte låta bli att ta en tur. Först Kick It, underbart! Sedan tänkte jag att jag skulle försöka med Curt. Han har alltid älskat våra månskensritter. Han var högst tveksam de första 300 metrarna. Sedan hände något. Hela hästen sken upp och han ville bara springa. Lyckan sken om hästen och det kändes som att han beslöt sig för att överlåta synen åt mig. Vi var ett och galopperade mellan träden i snön. Tårarna forssade nedför kinderna samtidigt som glädjen var total! Jag vågadeknappt känna känslan, men det kändes som att han såg igen. Det kunde inte vara möjligt så det måste varit att han överlät synen åt mig. Jag var förvirrad. Det kändes så starkt!

Dagen efter red jag ut igen. Denna gång med sällskap. Curt var VILD! Han var som en treåring igen. Totalt sjövild och utan kontroll. Hela hästen strålade av glädje och energin sprudlade i varenda muskel. Jag försökte hålla ner tempot men Curt hade inga som helst planer att ta det lugnt. Det var bara att hänga med. Han exploderade upp i maxhastighet och varje steg var som om det var det första. Han kämpade, sprang och fullkomligt älskade livet! Jag följde chockad med honom. Vad har hänt? Det är verkligen som om han ser igen. Han fortsatte vara lika vild några veckor. Till slut kom han underfund med att han fick leka, fick springa, att jag förstod honom. Han behövde inte hävda sig utan vi kunde bara ha så kul.

Känslan övergick i tro och jag var tvungen att testa. En liten stock i skogen. Inga problem. Han såg den. Några stockar till. Inga problem. In på ridbanan, hinder på 90-100cm. Han såg dem. Han hoppade och han älskade det! Min älskade Curt såg igen!!! Jag kunde inte tro det!

Några dagar senare landade vi, med skräcken i hjärtat, på Ultuna. Veterinärerna var lika chockade de. De hade aldrig sett något liknande. De kunde bara konstatera att hästen nu såg betydligt bättre än förrut. Massa tester och saken är ett faktum. Curt har återfått en normal syn! Vintern kommer vara lek och under våren ska vi sakta testa honom. Förhoppningsvis klarar han åter att gå på kor! Men jag struntar i vilket själv, hans lycka går före allt!

Vintern attakerade oss samma dag och nu ska vi försöka överleva ännu en midvinter. Så efter Curt återkomst är det bestämt. till våren ska banan utvidgas så mycket det går, på med ett rejält trästaket och igång med boskapsarbetet. Sen får vi se när jag har tid att bygga något hus...

Så nu sitter jag här med två sovandes katter och en sovandes hund och ser fram mot det nya årets utmaningar! Gott Nytt År Allesammans!

Det skär i hjärtat!

För övrigt händer inte så mycket! Curt fortsätter förlora syn men mår utmärkt för övrigt. Han tycks ha hittat tryggheten igen och trivs med livet. Tjejerna har varit lediga o myser av att äntligen få gå på bete o slippa banta. Pelle går som den pensionär han är o gör mest ingenting. Sture är fortfarande borta, 4 veckor nu, utan spår av honom. Skruttis har det jobbigt med njurarna och får snart sluta sina dagar. Norpan är lika mycket ligist som alltid och det lilla trollet hittar på massa bus. Hon klarar sig själv nu så jag kan snart låta Skruttis somna in. Men det tar emot!!! Filip är kung på gården o börjar vänja sig vid trollet som mer än gärna kaxar sig mot honom.

Själv är jag fortfarande sjuk o koncentrerar mig på att få i mig tillräckligt med mat. Går dock inte särskilt bra....

Massa kramar till er alla!!!!

Förlåt! Äntligen lite uppdatering!

Ja då har jag varit alldeles för långsam med uppdatering igen... Förlåt än en gång...

Nu ska vi se.... Lite av varje har hänt....

Först tar vi hästarna....

Lollo är dräktig och väntas föla i juni. Hon har problem med tänderna varvid hon har lite svårt att hålla vikten. Hon göds dagligen och klarar det men för att slippa plågas eller drabbas av tarmvred, pga ett hålrum i kinden, kommer vi inte betäcka henne i år. Hon får gå med sitt föl och ha det gott och får troligen avsluta sina dagar när fölet vants av. Hon har haft det tillräckligt svårt i sitt liv och förtjänar att få avsluta på topp.

Alfred mår prima och får snart en ny fru.

Gem har varit utlånad till en ridskola men har nu kommit hem. Första halvtimman fick hon motion av de andra men sen var det lugnt. Nu går hon som om hon alltid tillhört flocken. I mitten av Maj flyttar hon till mamma för att bli Alfreds nya fru. Oliwer o Elliot kommer nu äga henne tillsammans med Paulina.

Daisy är nu o prövar sina vingar hos Hasse o Maria på Stjärnsunds Dartmoorstuteri. Hon ska gå där tills Lollo fölat. En underbar liten dam har det blivit.

Style o Jamal flyttade i December till Matilda Gustavsson. En jättegullig veterinär. De är sååå fina o har det toppen där! Matilda rider Style en del och han älskar det. Jamal fölar i dagarna om inte redan gjort.

Pelle är nu pensionär o lever livets glada dagar! Han gör bara det han behagar o äter massor med god mat. Amanda o Agneta delar på honom o han skäms bort så mycket det går.

Skip har haft det tufft periodvis i vinter men under våren kom hon igen. Mådde toppen och vi började så smått promenera henne. Någon vecka senare kom hältan tillbaka och nu var det tyvärr sämre än bara ömhet. Det gick snabbt till det bättre men hon går bara som pensionär hon med. Hon flyttar så snart betet tillåter till sin ägare, ifall detta kanske blir hennes sista sommar. Hon kommer aldrig bli ridbar igen och kanske hon ska få sluta när hon har det bra. Det avgör förståss inte jag då det inte är min häst.

Lucy har jag överlåtit till Amanda. Lucy är, sina 6år till trots, fortfarande bara 2 år i huvudet och hon klarar inte skiftningen mellan alla olika moment i Reining och Cowhorse. Hon utför dem alla väldigt väl men tillsammans och på tävling blir hon stressad. Det kännns inte schysst mot henne då. Istället ska vi nu skola henne till Pole Bending och Barrel Race häst. Endast två saker att hålla reda på utöver alla dessa ben... Jag tror hon kommer gilla det. Och träningen kommer absolut inte ske på vanligt PB & BR vis! Hur det går återstår att se! Träningen ska inom kort påbörjas. Som ni kanske förstår blev Lucy aldrig betäckt förra året.... Ingen bebis alltså.

Kick It fortsätter att imponera stort! De har alla vilat mycket i vinter och vi har nyligen satt igång dem. Dåå Curt blivit så dålig får Kick it kliva in. Curt skulle gå Bröllop i augusti men nu vill jag inte utsätta honom för det utan istället bestämde jag mig för att äntligen köra in Kick It. Som jag misstänkte var det bara att spänna för o åka. Hon fattade direkt sin uppgift och tycks älska det!!! Underbara häst o vara otrolig! Så för hennes del är det Cowhorse, Freestyle och körning framöver. Cowhorse blir som vanligt bara på tävling då jag inte har någon träningsmöjlighet så räkna med en het, tuff och väldigt Cowfresch Kick It på Axevalla!!! Kanske kanske vågar jag rida denna vildhjärna utan utrustning på Freestyle....

Curt, min stora kärlek! Han blir tyvärr bara sämre och sämre. Han har förlorat över 80 % på höger öga och ca 70 % på vänster. Trots detta mår han toppen och förtroendet för mig har aldrig varit större! Han använder sig mest av känsel, lukt och hörsel men vid situationer som inte överensstämmer med det vanliga kan han ibland bli orolig. Han lägger all sin tro i mig och Kick It. Den ljusa snön och den skarpa solen är tydligt störande. Han har då svårare att koncentrera de andra sinnena. Jag tror fortfarande att han kommer klara det! MEN jag vill inte utsätta honom för för svåra situationer förrän jag är säker på att han klarrar sin uppgift. Att gå en Freestyle på Chappen skulle han ÄLSKA! Men han skulle HATA att stå i boxen och vara tvåa hela veckan! Tanken var att han skulle få gå Ranch Reiningen innan Freestyle men den hann bli full alldeles för snabbt. Så som det ser ut nu blir det första året på Chappen utan Curt! Snyft!!!! Varje sommar sedan 2003 har han varit där ( RHC sedan 2005 ). Han älskar Chappen och jag vet faktiskt inte vilket som är jobbigast för honom, att stanna hemma o bli övergiven när hans älskade buss åker med hans älskade tjejer, eller att åka med o bli två på plats. Stackarn, han vill men kan inte! Det är förbannat tråkigt men förhoppningsvis är det bara i år och så är han tillbaka nästa! Axevalla är inte ett alternativ för honom. Han har bara varit där en gång och han hittar för dåligt där nu.

Men oavsett vad älskar jag honom av hela mitt hjärta och kommeer göra allt jag kan för att HAN ska ha det bra!!! Hoppas bara att han kan ha det här och att han inte behöver galoppera till de evigt gröna ängarna!!!

Bygget går sakta framåt!!! Mycket på en gång men det är kul samtidigt! Återkommer om detta!!!

Skruttis var borta i nästan två månader men kom tillbaka förra veckan! Sååå skönt! Hon mår prima men har nog lyckats hitta en partner i skogen.........

Sture tar livet i det stilla. Äter, sover, äter, sover, äter, sover... Och ibland går han ett varv på gården.....

Filip mår utmärkt och är lika trogen som alltid! Han arbetar hårt som truckerhund på förmiddagarna, hästvakt och gårdsherre på eftermiddagarna och kattpolis på nätterna....

Jag älskar dem alla och livet rullar på!!!!

Massor med kramar till er ALLA!!!!!!!

Long time no see passar inte längre...

Jag vet, otroligt dålig på att uppdatera! Är lite bättre på det påå Facebook, gå gärna med där... :p
Här rullar det på med massor av planer o alla djuren mår bra. Vintern har inte varit så mycket rida men väldigt mycket vinter!!!!!

Hinner inte berätta mycket mer men jag ska försöka skärpa mig med uppdateringar.

Puss o kram

Looong time no see!

Först o främst måste jag be om ursäkt för att det gått så lång tid sedan jag sist bloggade. Snart, snart är det stora projektet i hamn och då ska jag berätta!!! Projektet är i full gång och mycket är redan klart! Det blir riktigt riktigt bra!

Hästarna mår mer än väl! De stormtrivs med livet och alla är i riktigt gott skick!

Curt, min älskling, har haft det lite tufft under hösten med sin syn. Han har haft en invänjningsperiod där jag kunde se hur han fick jobba för att klara av dagen men han mådde hela tiden bra och var på superhumör. Dock har han bara velat gå på promenader och inte velat tränaa vilket jag respekterat helt. Nu, under sista veckorna, har ett stort lugn lagt sig i, på och kring honom. Han utstrålar sådan trygghet och livsglädje och mår verkligen hur fint som helst. Han har lärt sig hantera sitt handikapp i hagen och tillsammans med de andra hästarna. När de andra springer och leker i ljus eller mörker så anpassar han sig efter sin förmåga och mer än ofta väljer han att umgås med mig istället för de andra hästarna. Han som alltid varit så otroligt flockbunden!!! När han vill leka så ser jag tydligt hur han tar hjälp av de andra hästarna för att förstärka sina sinnen. Kick It är hans ena hälft och jag hans andra.

Jag var under en tid orolig för hur han skulle klara det, framförallt när han hela tiden blev sämre, men nu är jag fullständigt övertygad att han kommer klara livets utmaningar med bravur! Det finns bara en Curt och jag älskar honom av hela mitt hjärta!

En väninna sa häromdagen: "Det är så sorgligt att Curt förlorat synen. Ni hade kunnat nå stjärnorna tillsammans!"

Jag svarade: "Han är inte sorgsen så då är inte jag det! Han är nöjd med livet så då är jag det! Han saknar ingenting så då gör inte jag det! Han har redan gjort allt så vad skulle vi sakna? Tillsammans har vi nått stjärnorna otaliga gånger!

Visst, klart jag tänker på vad som hade kunnat bli av oss om han hade haft full syn och vi hade haft möjlighet att träna på kor! Men jag är mer än nöjd och faktiskt väldigt stolt över vad vi tillsmmans uppnått! Många många gånger mot alla odds! Motgångarna, oddsen och insatsen har varit väldigt höga men ingenting överträffar den kärlek och det band vi tillsammans har!

Ursäkta ordvalet, men FAN VAD JAG ÄLSKAR DENNA HÄST!!!! Jag är så tacksam för allt han gjort förr mig och oss och han är inte skyldig mig någonting! Jag har lovat honom ett par saker nu och en av dessa är att det är nu han, och enbart han, som avgör vad vi ska eller inte ska göra och jag ska hjälpa honom uppnå sina viljor!

På jobbet, som också tar mycket tid, är det toppen! Jag har fått en position och uppgifter som passsar mig perfekt och jag stormtrivs! Cheferna tycks vara nöjda med mina prestationer och jag har fått väldigt bra feedback! Ett större projekt är på väg mot sitt avslut och förhoppningsvis har jag då lyckats med ett riktigt lyckat projekt!

Återkommer inom ganska kort!

Många pussar o kramar!!!

Förlåt igen!

Mycket händer nu!!! Många stora projekt och väldigt mycket att göra! Vet inte hur jag ska hinna med allt men det är väldigt kul! Jag trivs som allra bäst när det är mycket. Just nu räcker dock inte tiden till allt som jag vill och bör göra men det går nog ihop sig till slut...

Fortfarande kan jag inte avslöja något om några projekt men lite kan jag berätta....

Jobbet är riktigt kul! Jag har fått en position som jag trivs i och kan utvecklas i. Hela tiden letar jag nya lösningar, effektiviseringar och inovationer. Det är det jag vill göra och trots att jag nu är anställd kan jag inte bara vara en lönelyftare utan måste hela tiden göra ett bättre jobb. Kollegor, ledning och kunder trivs jag också med och det är, den tidiga timman till trots, kul att gå till jobbet på morgonen. Bilen är väl kanske mindre rolig... en MAN..... Men när den väl fungerar är den riktigt trevlig!

Mitt antivåldprojekt rullar på och det har blivit en dell intervjuer. Senaste vaar riktigt rolig! Jag och reportern/journalisten/fotografen kom riktigt väl överrens och det hela drog iväg i tid. Ett dyng lite drygt.... Och många foton blev det! I förrgår fick jag del av fotona och de var UNDERBARA! Vilken skicklig fotograf!!!! Curt är så vacker och kraftful på bilderna att jag aldrig sett maken! Filip har sitt finaste uttryck och jag kan inte ens påstå att jag såg illa ut. Jag brukar inte bli så jättebra, tycker jag, på bilder men här var det toppen. Bilderna utsrtålar sådan lycka, frihet, glädje, samförstånd, gemenskap och framförallt kärlek!!! Jag får tyvärr inte ännu berätta vilken fotograf eller tidning jag pratar om men det kommer!!!

Mina fina älskade djur mår alla bra!!! Curt vänjer sig sakta samtidigt som synen sakkta blir sämre. Nästa helg ska vi hålla en uppvisning på en invigning och jag hoppas han klarar det utan oro med synen! Kick It och Lucy börjar närma sig en mer passande vikt och kan snart få gå ut på bete igen. Pelle och Skip håller sig riktigt fina och inga ålderstecken syns. Pelle ska snart tävla igen med Amanda. Gem har jag fortfarande inte hunnit hälsa på men hon mår, enligt uppgift, bra! Lollo, Alfred och Daisy leker livet för. De mår finfint och Alfred håller fast vid sina kilon.... Oliwer och Elliot skulle rida igår och innan vi visste ordet av hade Oliwer 7 år själv gått ner till hagen, tagit en grimma, klätt på Alfred och lett upp honom till bindstocken. Grimman satt alldeles för löst och grimskaftet var inte fastknutet men Alfred stod så snällt precis där Oliwer ville ha honom. Nu hade vi inte riktigt tänkt oss att en 7 årig liten pojke skulle hämta hingsten själv i hagen men det är underbart att se vilket "Dartmoorsence" han har! Han var så försiktig toch timid med Oliwer som handler och gjorde precis rätt hela tiden. Samma sak under ridningen! Jag beundrar denna lilla ponnys godhet!!!!!!

Style och Jamal mår också bra! Jamal är dräktig och beräknas föla någon gång i april. Riktigt kul ska det bli! Hugo och Taquita går på konstant bantning vid stallet och de trivs bra med livet. De är de enda som är installade. Akilles och Lilleman går på bete och Lilleman ser bättre ut för var dag! Hoppet stiger för honom!

Skruttis och Sture mår utmärkt och Skruttis väntas få bebis inom några dagar. Hon är bredare än hon är hög! Men hon älskar verkliggen att vara mamma så de tär väl på tiden att hon får få en kull. hon börjar bli till åren så det kanske är sista gången.

Så mycket mer kan jag inte berätta nu men det kommer.....

Många kramar till Er Alla!!!!

Söndag! Mycket på gång...

Jag får börja med att be om ursäkt att jag inte bloggat nu på en vecka! Det är mycket som händer nu och flera projekt på gång! Återkommer när det är igång, om vi kommer så långt dvs...

Alla hästar mår bra och njuter av sensommarens väder utan bromsar! Curt har nu vilat lite för att vänja sig mer vid sin begränsade syn. Jag tycker han blivit sämre sista tiden men han mår alldeles utmärkt. Dock väldigt bestämda åsikter om när och hur vi ska träna! Kick It och Lucy har fått gå med de andra på kraftigt bete och det är knappast vad de behöver! Båda har "svällt" på mitten och får nu gå på bantning. Lite överhull gör inget om de inte belastas men mycket överhull är inte bra så nu ska de ner ett antal kilon. Lucy och Curt fick i söndags en reaktion på Johannesört eller Alsikeklöver och på Lucy var den ganska kraftig. Efter bara någon dag var de bättre och Curt är helt bra nu medan Lucy just blivit av med alla skorpor. Inom kort är sviterna av reaktionen ett minne blott! Förhoppningsvis är lilla fröken dräktig också!

Pelle är i gott skick och han verkar klara pälsbytet bättre nu än i våras! Han gick riktigt fint igår och han tycks trivas med bosal. Skip är riktigt fin och har inga spår kvar från hennes svacka i våras! Hon har ett gott hull och pälsen är riktigt fin trots pälsbyte och jag har goda förhoppningar att hon möter vintern väl!

Gem har jag inte sett på någon vecka men hon ska enligt uppgift må bra. Jag ska ultraljuda henne också så vi vet om hon är dräktig eller inte. Style och Jamal har jag heller inte sett på en tid men de ska också må bra. Jamal ska ultraljudas snarast möjligt och jag hoppas Style kan möta vintern utan besvär från magen. Men lite oroad är jag, det ska ju inte gå att bota en kronisk kolikhäst men vi tycks ha gjort det! Bara att fortsätta med förebyggande och hålla nogrann koll på honom när han plockas in från betet.

Alfred är som vanligt i gott hull....host host... men han mår väldigt bra och inte mycket hos honom är sig likt sedan han kom för dryga året sedan. Den hovspricka han, enligt förra ägaren, ska ha haft hela livet är helt läkt och inte ett spår finns. Han stormtrivs med sin fru och sitt föl i hagen och Daisy spenderar mycket tid med sin pappa. Lollo är också en helt annan häst och hon mår väldigt fint. Hon behöver en del stödfoder för att inte bli urmjölkad men hon är knappast ledsen över att få kraftfoder! Hon har helt och fullt kommit över sin oro och tycker numer om att visa upp sitt föl. Hennes tidigare rädsla för människor är också som bortblåst. När jag verkade henne idag stod hon lugnt och sov. För ett år sedan var hon övertygad om att man skulle skada henne.

Sist och minst, men inte minst.... har vi lilla Salix Dark Sugar, Lollo och Alfreds bebis som nu är 2.5 månader. Hon kallas Daisy och hon är riktigt lovande! Inte bara har hon en väldigt god exteriör! Hon har också ett enormt psyke! Då Lollo länge var orolig så har vi inte gjort något med Daisy. Hellre ingen erfarenhet än dålig erfarenhet och då Lollo var så utom sig av rädsla och panik så hade alla försök till kontakt kunnat bli väldigt fel. Sista veckan har syrran och mamma kliat på henne lite och hon har snabbt blivit mer nyfiken. Idag övervann hon alla tvivel och upptäckte hur mysiga människor är. Den i särklass snabbaste tämjning jag någonsin varit med om! 10 minuter! Sedan stod hon lugnt med grimma, lät sig ledas lite grann, klias och därefter verkade vi henne på alla fyra hovarna! Hon stod helt lugn, helt stilla och helt trygg som om hon inte gjort annat! Inte en gång sprattlade, sparkade, bråkade eller skyggade hon. Hon lät mig villigt lyfta hennes fötter såväl bakåt som framåt samtidigt som hon luktade på min keps. Helt otroligt psyke! Jag är kär! Hur ska jag kunna sälja denna lilla krabat? Kommer nog inte gå!!!

De övriga hästarna i stallet mår alla bra! Saras hingst blir sakta men säkert bättre och våra förhoppningar om en framtid hos honom växer för var dag! De har nu äntligen fått gå ut på bete när han är stark nog för att gå i kuperad hage.

O min älskade lilla Filip mår alldeles utmärkt likväl som mina goa katter!

Mycket glatt och kul!

Pussar och kramar