Alfred såld till Salix stuteri
Dartmoorhingsten Alfred RD 12 som varit till salu en tid är nu såld till Lena och Josefine Stenqvist i Norrtälje. Därmed sluts en cirkel. Lena Stenqvist var en verklig pionjär inom dartmooraveln i Sverige. Hon startade det allra första svenska dartmoorstuteriet 1983 då hon köpte Hisley Prospect RD 1 och ett sto. Hon var med och grundade Svenska Dartmoorsällskapet och var föreningens första ordförande. 1985 stoet Dianna af Stegstedgaard RD 2. Lenas döttrar Paulina och Josefine lärde sig rida på dartmoorponnyer. I början av 1990-talet avvecklades Salix stuteri, men en gång dartmoor alltid dartmoor vilket vi nu fått bevis för.Hisley Prospect alias "Fred" och Dianna är morfar och mormor till Alfred. Själv är Alfred vår kanske allra mest utställningsmeriterade hingst, dubbelt BIS på Riks och en gång tvåa i Årets Ponny i konkurrens med ponnyer av alla raser.
2008-07-14
Nu är Alfred min!!!!
Äntligen är köpet avklarat av Alfred och Louise af Fäbäk och resan gick över förväntan. De skötte sig på bästa tänkbara vis och inga nya olyckor inträffade. Lördag morgon släppte vi ihop dem och maten attackerades omedelbart. Lollo har kommit i brunst men vi har fortfarande inte lyckats se en fullgången betäckning. Men de löser det bäst själva. Att Alfred var underbar såväl att se på som i psyket visste vi redan och han har inte gjort oss besvikna! Men lilla Lollo har vi knappt sett innan köpet och hon överträffar alla förväntningar. Hon är inte bara snyggare än vi minns henne, hon är dessutom hur rar och go som helst. En kombination av Popsy, Dianna och Titti. Vi älskar dem båda redan och som Eva Jangö skrev på SDS hemsida, cirkeln är sluten! Se nästa blogg.
Nu ska jag sova och ladda krafter inför morgondagen! Godnatt
Nu ska jag sova och ladda krafter inför morgondagen! Godnatt
2008-07-11
Väl framme!
Äntligen är vi framme i Norrtälje! Onsdag kväll var vi här. Det kom att bli en betydligt längre resa än planerat. Men inget ont som inte för något gott med sig! Att få träffa alla dessa underbara människor i Linköping som verkligen ställde upp på alla tänkbara möjliga vis gjorde det till en riktigt trevlig vecka.
Hästarna är riktigt nöjda att vara i "sin" hage igen. De njuter av ledigheten och vilar mycket. Men för min del rullar det vidare. Syskonbarnen mötte upp när vi kom fram och stannade till igår. Sedan bar det iväg för att köpa bil. En riktig pärla! Volvo 245 -88 för 2500kr. Ägaren hade svårt att starta bilen ibland och sålde den därför billigt. När jag kom gick bilen som en klocka, tills jag hade betalat... Men det var spridarna så den får vi snart ordning på.
Idag går färden åter till Skåne. Äntligen ska jag slutföra köpet av Alfred och Lollo! Alfred är en 12 årig Dartmoorhingst som är belönad med hela 44 poäng. Han är barnbarn till Fred och Dianna som vi hade. Lollo är ett 17 årigt sto som jag köpte mest för att Alfred behöver en fru och Elliot vill ha en ponny. Alfred blir Oliwers ponny. Med på färden följer Erik som som vanligt ställer upp. Tack vännen!
Nu är det dax att hämta släpet och Erik och låta färden börja. Håll nu tummarna att vi är tillbaka imorgon, man vet ju aldrig när jag är ute....
På återhörande...
Hästarna är riktigt nöjda att vara i "sin" hage igen. De njuter av ledigheten och vilar mycket. Men för min del rullar det vidare. Syskonbarnen mötte upp när vi kom fram och stannade till igår. Sedan bar det iväg för att köpa bil. En riktig pärla! Volvo 245 -88 för 2500kr. Ägaren hade svårt att starta bilen ibland och sålde den därför billigt. När jag kom gick bilen som en klocka, tills jag hade betalat... Men det var spridarna så den får vi snart ordning på.
Idag går färden åter till Skåne. Äntligen ska jag slutföra köpet av Alfred och Lollo! Alfred är en 12 årig Dartmoorhingst som är belönad med hela 44 poäng. Han är barnbarn till Fred och Dianna som vi hade. Lollo är ett 17 årigt sto som jag köpte mest för att Alfred behöver en fru och Elliot vill ha en ponny. Alfred blir Oliwers ponny. Med på färden följer Erik som som vanligt ställer upp. Tack vännen!
Nu är det dax att hämta släpet och Erik och låta färden börja. Håll nu tummarna att vi är tillbaka imorgon, man vet ju aldrig när jag är ute....
På återhörande...
2008-07-08
Och ännu ett tack som är väl på plats!
Ett stort tack till Familjen i Volvon som stannade, Räddningstjänsten i Veberöd och Sjöbo, Ambulans, Polis och Lunds Lasaretts personal för Ert vänliga och proffessionella hjälp i samband med olyckan på väg 11.
Shit Happens... Make the best of it...
Ja, det uttrycket har jag behövt använda alldeles för ofta sista tiden. Jag ska inte gå in i detalj men kortfattat har det varit en hel del olyckor och bekymmer för och runt mig sista tiden och droppen borde varit i lördagsnatt då jag tyvärr mötte vilt på vägen och krashade bilen. Den blir aldrig bil igen men jag klarade mig bra efter omständigheterna. På söndagseftermiddagen hade jag avflyttningsmiddag med familjerna Jönsson, Hultqvist och Dahlbäck. Därefter lastade vi hästarna och jag satte kosan mot Norrtälje. Dock ville inte lastbilen hela vägen. Strax norr om Väderstad rasade kopplingen... Helt... Suck, hällregn, trött, ont och alldeles för långt bort. Bärgare kom efter en timme och vi lyckades bärga oss till Mjölby. Där fick jag slå läger, bygga hage till hästarna och försöka värma mig och hunden. Mattias från Bärgningskåren i Mjölby var otroligt snäll och hjälpsam. Ett stort tack till Dig!!! En massa samtal och sedan vila en timme.
Måndag morgon jagade vi delar och verkstad. Tycktes vara omöjligt att lösa. Till slut hittade vi delar i Finland och verkstad i Linköping. Lasta hästarna och bärga till Fordonsverkta´n i Linköping. Väl där parkerade vi hästarna vid bussparkeringen och rev ner växellådan. Inte vackert... Dock hade jag sådan tur att Stefan, Kerstin och Tobbe på Fordonsverksta´n var otroligt snälla och hjälpsamma! De har gjort mer för mig och djuren än man någonsin kan begära! Delar skulle inte komma förrän tisdag morgon så det var till att inkvartera i verkstaden. Hästarna hjälpte en snäll dam ( Lena?) mig att hitta en hage och foder till. Tack Janne(markägaren)! Lite sömn och en ny dag grynade.
Tisdag morgon, inga delar i sikte. Tisdag lunch, inga delar. Då blir vi kvar ett dygn till. Mer hö till hästarna ordnade Marianne Perrys man ( förlåt att jag inte minns ditt namn). Tack än en gång! Nu sitter jag här tisdag kväll och hoppas innerligt att delarna kommer imorgon och att jag kan komma fram imorgon kväll.
Kopplingsraset och den kommande fakturan hade jag klarat mig utan men alla dessa underbara människor som verkligen ställt upp nu har gjort det värt denna resa! Härligt att få träffa och verkligen se att det fortfarande finns människor med empati och vilja att hjälpa andra! Varmt tack och stor kram till Mattias, Ida, Stefan, Kerstin, Tobbe, Lena(?), Janne och alla Ni andra i Linköping som verkligen ställt upp för mig och hästarna!!!
Måndag morgon jagade vi delar och verkstad. Tycktes vara omöjligt att lösa. Till slut hittade vi delar i Finland och verkstad i Linköping. Lasta hästarna och bärga till Fordonsverkta´n i Linköping. Väl där parkerade vi hästarna vid bussparkeringen och rev ner växellådan. Inte vackert... Dock hade jag sådan tur att Stefan, Kerstin och Tobbe på Fordonsverksta´n var otroligt snälla och hjälpsamma! De har gjort mer för mig och djuren än man någonsin kan begära! Delar skulle inte komma förrän tisdag morgon så det var till att inkvartera i verkstaden. Hästarna hjälpte en snäll dam ( Lena?) mig att hitta en hage och foder till. Tack Janne(markägaren)! Lite sömn och en ny dag grynade.
Tisdag morgon, inga delar i sikte. Tisdag lunch, inga delar. Då blir vi kvar ett dygn till. Mer hö till hästarna ordnade Marianne Perrys man ( förlåt att jag inte minns ditt namn). Tack än en gång! Nu sitter jag här tisdag kväll och hoppas innerligt att delarna kommer imorgon och att jag kan komma fram imorgon kväll.
Kopplingsraset och den kommande fakturan hade jag klarat mig utan men alla dessa underbara människor som verkligen ställt upp nu har gjort det värt denna resa! Härligt att få träffa och verkligen se att det fortfarande finns människor med empati och vilja att hjälpa andra! Varmt tack och stor kram till Mattias, Ida, Stefan, Kerstin, Tobbe, Lena(?), Janne och alla Ni andra i Linköping som verkligen ställt upp för mig och hästarna!!!
Varmt Tack Humlamaden!
Min vistelse på Humlamaden i Veberöd är nu avslutad och jag vill därmed säga Hjärtligt Tack till Lis-Lott, Cajsa, Filip, Linn, Cilla, Diva, Ola, Pernilla, Julia, Kajsa, Åsa, Malin, Erika, Maria och alla andra på och kring Humlamaden för den här tiden! Ta väl hand om Er och Varandra så ses vi snart igen! Kramar till Er alla!!!
Varmt tack till alla på Chappen!
Minnet är bra men kort så här kommer ett STORT TACK till alla Er som gjorde Ranch Horse Classic 2008 till en oförglömlig helg! Utan inbördes ordning: Julia (Rolia), Kajsa, Erik, Sophie, Lotta Bling Bling, Uffe, Lena, Mi, Anna, Lotta Potta, Robban, Arne, Ola, Pernilla, Lasse, Linus, Åsa, Elin, Viktor, Jan Strömberg, Göran Åkerström, Hoas Gang, Billy Cochrane, Anki, Gunnel, Sven, Lisbeth, Lillian, Inger, Ulf Owenhede, Ulf Norén, alla andra funktionärer, all underbar publik och alla medtävlande! Än en gång TACK!!!
2008-07-01
Ranch Horse Classic 2008 avslutad!
Då var vi åter hemma efter RHC 2008. En väldigt givande vecka måste jag säga!
Vi åkte upp måndag den 26 och var framme strax efter lunch. Vi mötes av en fåtal funktionärer och anläggningen såg öde ut. Inte en bil fanns på campingen annat än stallbyggarna. Vi började med att se hur stallar och camping var iår. Lite blött men långt ifrån lika illa som förra året. Filip kände sig som hemma och Curt såg väldigt nöjd ut så snart han kikade ut ur lastbilen. Ingen tävlingsplats är så populär hos varesig honom eller mig som High Chaparal. Lucy tyckte att det prasslande taket på stallet var lurigt och stressade en del. Därefter gick vi ner till banan och för att röra på hästarna lite. Curt gick väldigt bra trots att jag hade träns på. Bara lite förnärmad över den onödiga utrustningen. Kick It var mer vild än tam och var riktigt glad att vara tillbaka på High Chaparal. Lucy tyckte det mesta var lite läskigt men behöll en stor del av koncentrationen på mig och uppgifterna. På kvällen anslöt Erik och Sophie till lägret.
Tisdag var inte heller vädret helt på vår sida men det kunde varit betydligt sämre. Jag red Curt med grimma och kände att han upplevde den helt onödig. Lika bra att skippa den också. Han var helt med mig och jag var helt med honom. Kick It var något lugnare, eller ska jag kanske säga lite mindre vild... Lucy började gilla banan och tog det mesta med väldigt stort lugn. Framförallt med tanke på att hon inte varit ut innan. Två pass med Curt och Kick It och ett pass med Lucy. Under tisdagen kom också gotlänningarna som enligt vanlig sed välkomnade oss varmt till en ny upplaga av RHC. Kvällen avslutades med grillning i lägret.
Onsdag började med ett pass per häst nere på tävlingsbanan. Curt och jag var helt sammansvetsade och det kändes väldigt lovande inför lördagen. Kick It var nu betydligt lugnare och hade ibland tid att göra ett moment i taget. Lucy kändes lika fin idag och jag avslutade efter korta pass med samtliga. Nu började RHC se sig likt ut. Alla funktionärer arbetade febrilt för att hinna färdigställa allt och det ena ekipaget efter det andra rullade in på området. Det var härligt att se hur Ranch Horse Classic 2008 växte fram. Vi iordningställde lägret inför resterande ankomster och njöt av det nu så fina vädret.
Torsdag började med Working Cowhorse för Curt. Redan när jag sadlade och tränsade honom visade han sitt missnöje. Jag har försökt förklara att han inte får gå boskapsklasser utan utrustning men han ogillar regelementet. Han kändes trots allt ganska positiv innan vi skulle in på banan men samma stund grinden öppnades gjorde han klart att vi inte var överens. Det är det sämsta torrmönster vi någonsin gjort och han var väldigt informerande hela ritten. När kalven kom in vaknade gnistan och han gjorde ett halvdant arbete och scorade 69 i kodelen. Absolut godkänt efter att han endast gått på boskap en gång sedan Sep 07. Dax att känna och tänka efter vad som hände. Samma sak i Reiningen som följde efter. Han gick visserligen inte mot mig på samma sätt men han informerade konstant om sitt missnöje så jag valde att nolla och avbryta.
Kick It gick samma klasser som Curt och hon var knappast ledsen att vara ut på banan igen. Explosiv som få gick hon mer på bakbenen än något annat och ville göra allt på en gång. Samma sekund hon skymtade kalven visste hon vad som väntade. Lite ringrostig men kom snart igång och jag var väldigt nöjd med tanke på att hon gått på boskap en gång sedan SM Aug 07. Samma
sak i reiningen, överladdad som få och ett alldeles för högt tempo. Men hon hade iallafall riktigt kul!!!
Lucy skulle nu göra sin debut på tävlingsbanan. Stressad av all uppståndelse och konstigheter kunde hon inte hålla all uppmärksamhet på mig. Men hon var glad och positiv och genomförde allt. Jag är väldigt nöjd med hennes insats.
Torsdagen var till ända och avslutades med grillning i lägret.
Fredag bjöd till Herd Work för Kick It och Curt och Lucy skulle gå sin första Limited Cowhorse.
Jag överjobbade Curt på första kalven varvid vi tappade den. Andra kalven överlät jag det hela till honom och det gick betydligt bättre. Samma sak med de två följande kalvarna. Kick It gjorde jag samma misstag med. Andra kalven gick betydligt bättre och den tredje jobbade hon så att tränset bokstavligen åkte av. Jag hann få tag i det och hann bara precis ta ut en till kalv. Absolut nöjd med hästarna. Den enda som skulle ha skäll var jag...
På kvällen skulle Lucy för andra gången i sitt liv träffa boskap. Torrmönstret gick bra och hon lyckades koncentrera sig den större delen av tiden. När kalven kikade in på banan anade jag en kaxig känsla i Lucy och jag fick hålla tillbaka henne för att inte göra det för svårt. Självklart hjälpte jag henne en hel del men hon förstod snart en del om vad hon skulle göra. Lovande kokänsla i den lilla damen.
Lördagens schema innehöll först två Cowhorse med Curt och Kick It och Curt var än en gång tydlig med sitt missnöje mot utrustningen. Han ställde ändock upp med ett skapligt arbete och det tog oss till en andraplacering. Kick It var mindre vild idag men fortfarande inte tillräckligt lugn. I Open Bridle började jag med Kick It som gjorde ett ännu lugnare torrmönster och ett bra koarbete. Räckte till en tredje placering. Curt gjorde en matt torrdel med än mer missnöje och var inte ens intresserad av kodelen. Räckte trots allt till en fjärdeplacering.
Lördagkvällen närmade sig och veckans höjdpunkt, Freestyle Reining! Jag skulle först ut med Lucy, Sara Evans-Born to Fly. Lucy var riktigt laddad och hade lite för bråttom men jag var riktigt nöjd med hennes prestation. Scorade +1 i spinnen. Därefter var det Kick Its tur att göra en favorit i repris. Och det visste hon. Överladdad till max hade hon svårt att lägga sig. Och samma stund 9-5 rullade ut i högtalarna visste hon vad som skulle göras. Hon hade dock för bråttom och reste sig omedelbart. Dynamiten exploderade och det var ett misslyckat mönster. Men sällan ser man så lyckliga hästar. Nervositeten var nu på topp och jag försökte komma ner i puls och anding innan jag började med Curt. En stund senare var det dax att värma upp och jag var tyvärr tvungen att rida fram med grimma. Curt var tydligt mer nöjd med denna utstyrsel men fortfarande lite störd över grimman. Så snart sista ekipaget gått in på banan var det möjligt att klä av honom resterande. Jag kände genast hur Curt blev nöjd och vi var nästan ett. Jag fick koncentrera mig på andningen och försöka hitta ett lugn. Dax att gå fram till gaten. Inte tänka, inte stressa... Curt kändes lugn men taggad. Dock var inte jag i rätt fas. En hejarramsa ljöd i luften och sedan var det dax. Amazing Graze smög ut i luften, ett djupt andetag och så var det hela igång. Ingen återvändo. Curt såg ut över publiken och undrade var applåderna tog vägen. Han lyssnade helt på mig och vi blev ett vid första applåden. Jag kunde känna hur han växte och tog sin frihet på största allvar. Efter halva ritten kunde jag inte hålla tillbaka tårarna längre. Känslan var helt underbar och jag ville inte annat än krama honom. Vi var helt överens och Curt älskade att få showa utan utrustning. Äntligen hade matte fattat hur det skulle gå till. Tyvärr var vi lite för långsamma och hann inte göra några speedrundowns men jag kan inte annat än vara supernöjd med den prestation vi gjorde. Jag skulle avsluta med att så på ryggen på honom men benen skakade för mycket och jag halkade bara. En stor kram till min Champ och sen en puss. Curt njöt av applåderna och visslingarna som ljöd genom luften och han var i sitt esse. Stående ovationer från domare och publik. Jag skulle sedan försöka gå ut från banan men det tog sin tid. Puss och krampauser och därtill kom Mr Billy Cochrane fram och gav mig en kram och sa: - Congratulations Champion! Behöver jag säga att det kändes underbart?
Anstormningen efter prisutdelningen var stor och Curt njöt i centrum. Han visste mycket väl att han hade vunnit och han visste framförallt att jag älskar honom över allt annat! Mr Cochrane kom fram igen och kramade om mig och sa: -Thank you for a very nice performance! Och en stund senare igen med följande kommentar: - I´m so impressed that you stayed on by that little misstake when he went the wrong way. I´m so impressed, you´re such a good rider! Tävlingen, veckan var komplett! En domare som Mr Cochrane har sett en hel del och gav oss 75p!
Kvällen avslutades med massor av puss och kel med Curt. Han har sällan sett så stolt och nöjd ut!
Söndagen spenderade jag med familj och vänner på Chappen och under eftermiddagen såg vi hur allting sakta försvann igen. Igår var det dax att vända tillbaka igen, men vi saknar det redan.
STORT VARMT TACK till alla funktionärer, hästskötare, familj och vänner. Och ett ännu större tack till mina älskade hästar! Många kramar till er alla!!!
Vi åkte upp måndag den 26 och var framme strax efter lunch. Vi mötes av en fåtal funktionärer och anläggningen såg öde ut. Inte en bil fanns på campingen annat än stallbyggarna. Vi började med att se hur stallar och camping var iår. Lite blött men långt ifrån lika illa som förra året. Filip kände sig som hemma och Curt såg väldigt nöjd ut så snart han kikade ut ur lastbilen. Ingen tävlingsplats är så populär hos varesig honom eller mig som High Chaparal. Lucy tyckte att det prasslande taket på stallet var lurigt och stressade en del. Därefter gick vi ner till banan och för att röra på hästarna lite. Curt gick väldigt bra trots att jag hade träns på. Bara lite förnärmad över den onödiga utrustningen. Kick It var mer vild än tam och var riktigt glad att vara tillbaka på High Chaparal. Lucy tyckte det mesta var lite läskigt men behöll en stor del av koncentrationen på mig och uppgifterna. På kvällen anslöt Erik och Sophie till lägret.
Tisdag var inte heller vädret helt på vår sida men det kunde varit betydligt sämre. Jag red Curt med grimma och kände att han upplevde den helt onödig. Lika bra att skippa den också. Han var helt med mig och jag var helt med honom. Kick It var något lugnare, eller ska jag kanske säga lite mindre vild... Lucy började gilla banan och tog det mesta med väldigt stort lugn. Framförallt med tanke på att hon inte varit ut innan. Två pass med Curt och Kick It och ett pass med Lucy. Under tisdagen kom också gotlänningarna som enligt vanlig sed välkomnade oss varmt till en ny upplaga av RHC. Kvällen avslutades med grillning i lägret.
Onsdag började med ett pass per häst nere på tävlingsbanan. Curt och jag var helt sammansvetsade och det kändes väldigt lovande inför lördagen. Kick It var nu betydligt lugnare och hade ibland tid att göra ett moment i taget. Lucy kändes lika fin idag och jag avslutade efter korta pass med samtliga. Nu började RHC se sig likt ut. Alla funktionärer arbetade febrilt för att hinna färdigställa allt och det ena ekipaget efter det andra rullade in på området. Det var härligt att se hur Ranch Horse Classic 2008 växte fram. Vi iordningställde lägret inför resterande ankomster och njöt av det nu så fina vädret.
Torsdag började med Working Cowhorse för Curt. Redan när jag sadlade och tränsade honom visade han sitt missnöje. Jag har försökt förklara att han inte får gå boskapsklasser utan utrustning men han ogillar regelementet. Han kändes trots allt ganska positiv innan vi skulle in på banan men samma stund grinden öppnades gjorde han klart att vi inte var överens. Det är det sämsta torrmönster vi någonsin gjort och han var väldigt informerande hela ritten. När kalven kom in vaknade gnistan och han gjorde ett halvdant arbete och scorade 69 i kodelen. Absolut godkänt efter att han endast gått på boskap en gång sedan Sep 07. Dax att känna och tänka efter vad som hände. Samma sak i Reiningen som följde efter. Han gick visserligen inte mot mig på samma sätt men han informerade konstant om sitt missnöje så jag valde att nolla och avbryta.
Kick It gick samma klasser som Curt och hon var knappast ledsen att vara ut på banan igen. Explosiv som få gick hon mer på bakbenen än något annat och ville göra allt på en gång. Samma sekund hon skymtade kalven visste hon vad som väntade. Lite ringrostig men kom snart igång och jag var väldigt nöjd med tanke på att hon gått på boskap en gång sedan SM Aug 07. Samma
sak i reiningen, överladdad som få och ett alldeles för högt tempo. Men hon hade iallafall riktigt kul!!!
Lucy skulle nu göra sin debut på tävlingsbanan. Stressad av all uppståndelse och konstigheter kunde hon inte hålla all uppmärksamhet på mig. Men hon var glad och positiv och genomförde allt. Jag är väldigt nöjd med hennes insats.
Torsdagen var till ända och avslutades med grillning i lägret.
Fredag bjöd till Herd Work för Kick It och Curt och Lucy skulle gå sin första Limited Cowhorse.
Jag överjobbade Curt på första kalven varvid vi tappade den. Andra kalven överlät jag det hela till honom och det gick betydligt bättre. Samma sak med de två följande kalvarna. Kick It gjorde jag samma misstag med. Andra kalven gick betydligt bättre och den tredje jobbade hon så att tränset bokstavligen åkte av. Jag hann få tag i det och hann bara precis ta ut en till kalv. Absolut nöjd med hästarna. Den enda som skulle ha skäll var jag...
På kvällen skulle Lucy för andra gången i sitt liv träffa boskap. Torrmönstret gick bra och hon lyckades koncentrera sig den större delen av tiden. När kalven kikade in på banan anade jag en kaxig känsla i Lucy och jag fick hålla tillbaka henne för att inte göra det för svårt. Självklart hjälpte jag henne en hel del men hon förstod snart en del om vad hon skulle göra. Lovande kokänsla i den lilla damen.
Lördagens schema innehöll först två Cowhorse med Curt och Kick It och Curt var än en gång tydlig med sitt missnöje mot utrustningen. Han ställde ändock upp med ett skapligt arbete och det tog oss till en andraplacering. Kick It var mindre vild idag men fortfarande inte tillräckligt lugn. I Open Bridle började jag med Kick It som gjorde ett ännu lugnare torrmönster och ett bra koarbete. Räckte till en tredje placering. Curt gjorde en matt torrdel med än mer missnöje och var inte ens intresserad av kodelen. Räckte trots allt till en fjärdeplacering.
Lördagkvällen närmade sig och veckans höjdpunkt, Freestyle Reining! Jag skulle först ut med Lucy, Sara Evans-Born to Fly. Lucy var riktigt laddad och hade lite för bråttom men jag var riktigt nöjd med hennes prestation. Scorade +1 i spinnen. Därefter var det Kick Its tur att göra en favorit i repris. Och det visste hon. Överladdad till max hade hon svårt att lägga sig. Och samma stund 9-5 rullade ut i högtalarna visste hon vad som skulle göras. Hon hade dock för bråttom och reste sig omedelbart. Dynamiten exploderade och det var ett misslyckat mönster. Men sällan ser man så lyckliga hästar. Nervositeten var nu på topp och jag försökte komma ner i puls och anding innan jag började med Curt. En stund senare var det dax att värma upp och jag var tyvärr tvungen att rida fram med grimma. Curt var tydligt mer nöjd med denna utstyrsel men fortfarande lite störd över grimman. Så snart sista ekipaget gått in på banan var det möjligt att klä av honom resterande. Jag kände genast hur Curt blev nöjd och vi var nästan ett. Jag fick koncentrera mig på andningen och försöka hitta ett lugn. Dax att gå fram till gaten. Inte tänka, inte stressa... Curt kändes lugn men taggad. Dock var inte jag i rätt fas. En hejarramsa ljöd i luften och sedan var det dax. Amazing Graze smög ut i luften, ett djupt andetag och så var det hela igång. Ingen återvändo. Curt såg ut över publiken och undrade var applåderna tog vägen. Han lyssnade helt på mig och vi blev ett vid första applåden. Jag kunde känna hur han växte och tog sin frihet på största allvar. Efter halva ritten kunde jag inte hålla tillbaka tårarna längre. Känslan var helt underbar och jag ville inte annat än krama honom. Vi var helt överens och Curt älskade att få showa utan utrustning. Äntligen hade matte fattat hur det skulle gå till. Tyvärr var vi lite för långsamma och hann inte göra några speedrundowns men jag kan inte annat än vara supernöjd med den prestation vi gjorde. Jag skulle avsluta med att så på ryggen på honom men benen skakade för mycket och jag halkade bara. En stor kram till min Champ och sen en puss. Curt njöt av applåderna och visslingarna som ljöd genom luften och han var i sitt esse. Stående ovationer från domare och publik. Jag skulle sedan försöka gå ut från banan men det tog sin tid. Puss och krampauser och därtill kom Mr Billy Cochrane fram och gav mig en kram och sa: - Congratulations Champion! Behöver jag säga att det kändes underbart?
Anstormningen efter prisutdelningen var stor och Curt njöt i centrum. Han visste mycket väl att han hade vunnit och han visste framförallt att jag älskar honom över allt annat! Mr Cochrane kom fram igen och kramade om mig och sa: -Thank you for a very nice performance! Och en stund senare igen med följande kommentar: - I´m so impressed that you stayed on by that little misstake when he went the wrong way. I´m so impressed, you´re such a good rider! Tävlingen, veckan var komplett! En domare som Mr Cochrane har sett en hel del och gav oss 75p!
Kvällen avslutades med massor av puss och kel med Curt. Han har sällan sett så stolt och nöjd ut!
Söndagen spenderade jag med familj och vänner på Chappen och under eftermiddagen såg vi hur allting sakta försvann igen. Igår var det dax att vända tillbaka igen, men vi saknar det redan.
STORT VARMT TACK till alla funktionärer, hästskötare, familj och vänner. Och ett ännu större tack till mina älskade hästar! Många kramar till er alla!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)