GOD JUL!!!

Eternal Ride önskar alla en riktigt god jul!!!

Nu har "Eddie" rest till de evigt gröna ängarna!

Efter många diskussioner beslutade äntligen Folksam vid lunchtid idag att det var bäst för Eddie att gå vidare. Han har varit riktigt halt igår och idag så det fanns ingenting att vänta på. Han fick stå i centrum under kvällen och serverades en buffé en halvtimme innan det var dags.

Strax efter klockan 21 lämnade Eddie allt vad smärta och hälta heter! Han var lugn och trygg och allt gick väldigt stillsamt. Peter, Lollo och Pernilla sade adjö tidigare på kvällen och Sophie stannade till sista minuten. Erik och jag stod vid hans sida när det var dags. En stor saknad finns efter honom men störst är lättnaden för honom. Han behöver aldrig mer ha ont!

Just nu tror jag han ligger ner och rullar sig i gräset någonstans däruppe. Godnatt fighter!

Stora kramar till alla runt Eddie!

Long time - No see!

Det var ett tag sedan sist... För att uttrycka det mildt. Mycket har hänt men det mesta är positivt. När vi hade kommit hem från Americana började verkligheten igen. Dags att få ordning på det nya stallet. Över 100 kubik gammalt gödsel skulle ut, allt skulle tömmas, tvättas och städas. Lösdrifter skulle byggas, marken skulle schaktas och dräneras och mycket småpyssel behövdes med såväl stall som hagar. För att få rent stallet krävdes grävmaskin och minidumper, högtryckstvätt, ett stort antal redskap, 5 personer a' 60 timmar. Sedan tvätt och blöta blev vi... Sedan var det "Demolitionderby" och riva gamla ruttna väggar och bygga nya. Först gjorde vi lösdrift för 4 hästar. När det var klart ändrade jag mig och byggde om till 5-6 hästar. Därefter skulle grus, spån och hösilage hem. Varför köra grus med lastbil bara för att man har en? Nej nej, vi tog ett öppet släp och jobbade för hand. Över 10 ton 0-16 grus för hand, jag och mamma! Japp, det kändes att man levde! När det var klart skulle spån hem. Samma sak här. Ingen lastbil inte. Vi tog ett stängt släp och både lastade och lossade med spade! 10 kubik! Hösilage tog vi den lätta vägen. Leverans med grip, utplacering vid hagarna. 10 ton mat till djuren, tar dock snart slut...

Mitt under denna procedur kom vi på att det var dags för Erik att skaffa en egen häst. När "Eddie", som han kallas, kom behövdes ju också en lösdrift till honom och så var rullningen igång igen. Men till slut fick vi till allt och de blev riktigt bra. Tyvärr medförde historien med Eddie mycket tragik.

Väldigt snart fick vi tag i en fyraårig Breedingstock valack. Väldigt trevlig, lugn och trygg. Inriden men inte utbildad. Allt var plus, fram till storleken.. 170cm! Inte bra för en Quarter. Men han hade fått en väldigt lugn start så det borde gå. Han var något hängig i framknäna men det torde bero på att han vuxit väldigt mycket och inte hunnit med i tillväxten. Tyvärr hann Erik och Sophie bara ha honom några dagar innan veterinärbesiktningen visade reaktioner båda fram varpå han fick vila. Han var något otaktmässig en tid och snart började hältan visa sig. Först på vänster fram, sedan höger fram och så småningom även höger bak. För att avhjälpa honom skoddes han med ringskor och sula. Han fortsatte att bli sämre och slutligen fick vi köra in honom till Ultuna. Där var de övertygade om hovböld och vägrade röntga. Andra dagen hittade de en liten hovböld vä fram. Trots öppning blev han inte bättre. Röntgen i hoven visade pålagringar tåspetsen och liten hovbroskförbening på utsidan. Efter fyra dagar fick han komma hem, endast något bättre. Veckan efter skoddes han igen men var inte bättre. In igen och nu till Emilia Sanders. Hon såg att det var multipla problem och började om från början. Halt vä fram, hö fram och hö bak. Till slut röntgade vi knäna i fram. Pålagringar båda tillväxtzonerna, inflammation i carpallederna och troliga senskador till följd av pålagringarna. Operation eller utdömning. Hem igen och på med smärtstillande. Försäkringsbolaget vill inte avliva, operera eller behandla då deras veterinär var övertygad att det enbart var en hovböld! En häst som inte legat ner på 6 veckor ska inte ställas i en hage. Jag tog diskussionen och fick åka in igen. Efter diskussion med Emilia kom vi fram till att vi skulle ta honom på fält och hon skulle komma inom några dagar. När hon kom insåg vi att fältbehandling inte var ett alternativ utan körde in honom igen. Helbesiktning på alla fyra resulterade i - Ingen hovböld! Tidigare helt utläkt! Pålagringar och atros i hovled, pålagringar strålben, pålagringar i tillväxtzon i knä, carpalledsinflammation och kotledsinflammation vänster fram. pålagringar i tillväxtzon i knä, carpalledsinflammation och kotledsinflammation höger fram. Pålagringar och lösa benbitar i höger hasled. Pålagringar i vänster hasled. Alltså alla fyra benen. Detta fick vi besked om i torsdags den 4 dec. Än idag har Folksam inte kommit med ett besked. Hästen har fruktansvärt ont trots smärtstillande och bör avlivas fortast möjligt. Han blir aldrig häst! Stackar har varit så tapper och tålmodig med oss under utredningen trots sin värk. Han är en underbar häst och han förtjänar att få gå medan han fortfarande står upp! Väldigt tragiskt och det har varit jobbigt! Framförallt för Erik, Sophie och Peter, som äger hästen. Men värst är det i särklass för "Eddie" Totally Just In Time!

En stor ros till Erik, Sophie, Marcus, Johan och matmamma för hjälpen med stallet!

En stor kram till Erik, Sophie och Peter för att ni varit tappra och ställt upp för Eddie!

Och ett stort fång ris till FOLKSAM SOM LÅTER PENGAR GÅ FÖRE DJURENS VÄLMÅENDE! Extra taggit ris till er veterinär Klas-Göran!!!

För övrigt rullar det på som vanligt och strul tillhör vardagen! Alla andra djur mår bra och Kick It "The Wildest One" har vuxit upp och landat! Jag red henne den 6 december i alla gångarter och genomförde ett kort reiningmönster utan någon som helst utrustning! Hon är helt otrolig!!! Många pussar till alla djur och många kramar till er andra!

Julia och Kajsa, vi längtar tills ni kommer nästa vecka! Många kramar

Julia och Iris Vinnare Fälttävlan!

Julia och Iris fullföljde i helgen en fälttävlan i Skåne och trots en komplicerad terrängbana lyckades de med bravur ta sig till prispallen! Och en placering var inte nog. Nej, de tog hem förstaplatsen! Stort grattis och många kramar till Er!

Nya filmer på Youtube!

Kick Its Freestyle på Chappen! http://www.youtube.com/watch?v=hTPNT8Yh4tA
Lucys Freestyle på Chappen! http://www.youtube.com/watch?v=MYx6b5qRn5E&feature=user
Fotofilm på Kick It! http://www.youtube.com/watch?v=Wca0AxtXS2I&feature=user
Fotofilm på Lucy! http://www.youtube.com/watch?v=j7M3izD-X0w
Hyllning till Zan! http://www.youtube.com/watch?v=fSA0oEpDYqY
Hyllning till Maggan! http://www.youtube.com/watch?v=e39dRTVJ780

Enjoy!

Fler filmer på Youtube!

Nu finns fler filmer på mina hästar. Det tar en stund innan de går att hitta vi sidan men nu går det att se den via länken nedan.

http://www.youtube.com/watch?v=j7M3izD-X0w

Ta hand om Er och varandra!

Länk till filmen!

Nu är filmen på Youtube fullt tillgänglig! Sök på t.ex. Eternal Ride, Vics Eternal Popcorn, Josefine Stenqvist, Ranch Horse Classic eller använd länken nedan för att se den!

http://www.youtube.com/watch?v=bGJjnWeLoJo

Kramar till Er alla!

Salix Lucy In The Sky With Diamonds!

Lucys första tävling och på Freestyle Reining ritten vi gjorde här var 49 gången hon reds! Och scorade + 1 i varje spin! Imponerade ung liten dam! Därtill lärde sig Lucy att gå piaff och byta galopp i varannat steg under helgen! Lucy skötte sig över förväntan och ser ut att ha en lovande karriär framför sig.

Och ännu fler bilder!

Först har vi tre bilder från Freestyle ritten med Curt. Den tredje är från kramen jag fick av Mr Billy Cochrane när han sa: "Congratiulations Champion!"

Därefter en bild på min Wacco Kick It i Fencework. Där har vi verkligen nytta för hennes explosivitet!

Sist men inte minst en mysig stund med min älskade och mest trogna följeslagare, Filip!

Fler bilder på Vics Eternal Popcorn!

Vår underbara Dartmoorhingst Alfred RD12!

Vår kärlek till Alfred och Lollo växer för var dag och vi kan inte begripa att de någonsin varit till salu! De är hur goa som helst att ha att göra med båda två. Lollo är otroligt godhjärtad och snäll och Alfred är en super "ponnykompis" med glimten i ögat! Lollo är troligtvis dräktig och till sommaren väntar första dartmoorfölet på då 18 år! Helt otroligt att det gått sådan lång tid. Salix Lollypop och Salix Schampoo var de två sista dartisfölen på förra eran! Kul att vara tillbaka!

Vår goa lilla Rolia!

Stora lyckönskningar till dig och Iris imorgon! Vi håller tummarna! Många kramar till er alla i Skåneland!

Salix Ticket To Ride in action!

En härlig fencevändning i Kick Its 4 Cowhorse. Nästa bild är Kick It Wacco i Freestyle Reining. Sista bilden en något lugnare Kick It, som det ser ut. Egentligen låg hon bara och väntade på första bästa chans att dra iväg i fullt ös!

Lite efterfrågade bilder!

Vics Eternal Popcorn och Josefine i Freestyle Reining på Ranch Horse Classic 2008.

Film från Ranch Horse Classic äntligen ute på Youtube!

Äntligen har jag lyckats få ut film på min och Curts Freestyle Reining på Ranch Horse Classic, High Chaparall, 28 Juni 2008. Det var en underbar känsla och det är därför jag vill dela med mig av den! Fler filmer och bilder kommer snart ut de också.

För att se filmen sök efter Josefine Stenqvist, Vics Eternal Popcorn, Eternal Ride, Ranch Horse Classic, Freestyle Reining m.m. eller klicka på länken här:

http://www.youtube.com/watch?v=bGJjnWeLoJo

Var rädda om Er och ta väl hand om varandra!

Väl hemma efter en lååång resa!

Ja, då var vi alla hemma välbehållna. Jag ska försöka delge lite mer ingående vad som hände nere i Augsburg.

Resan ner gick väldigt bra. Vi tog det lugnt och rastade Curt ofta. Magnus Nilsson hade varnat mig för backarna i Tyskland och jag fasade lite inför dessa. 25 st stigningar! Två var riktigt tuffa och vid flera av dem fick vi ha full värme på i bilen för att klara det. Kämpigt men det gick bra och Erik var glad att jag körde. Bussen skötte sig klockrent och tog oss dit vi ville. Vi anlände till Americana på lördagskvällen och vi var mer än glada att komma fram. Men nu skulle vi försöka förstå tyskarna och dessutom göra oss förstådda. Allt var inte klat på anläggningen och det var svårt att få veta var vi skulle göra av hästen och lastbilen. Men det löste sig till slut. en lugn promenad på tävlingsarenan och sedan dax att sova.

Nästa morgon var det full rulle och det ramlade in fler och fler ekipage. Magnus Nilsson med sällskap hade också anlänt under natten. Men dessvärre var Felicity halt och kraftigt svullen i höger bak. Veterinär tillkallades och Magnus tillfrågades ifall han ville ha hästen frisk eller startklar!!! Magnus såg lite chockad ut och förklarade att hästen självfallet inte skulle starta. Inte ens om några dagar om den hade varit bra då. Sanslös fråga från veterinären men en Eloge till Magnus som sätter hästens välmående i första rummet!

Samma dag tog jag och Erik tog en promenad som vi tyvärr ångrar. Inne på framridningen fanns en cuttingmaskin monterad. Dit levererades den ena efter den andra hästen och en mycket väl ansedd tränare tog emot hästarna, bytte till ett betydligt skarpare bett och sedan hann han inte upp på hästarna innan misshandeln började. Hästarna straffades för saker de gjort på förra tävlingen, förra veckan, igår eller saker de troligen skulle göra imorgon. Våldet var grovt och fullständigt obegripligt. Jag och Erik led med hästarna och frustrationen började växa fram.

När jag skulle rida kändes Curt ok men han var fortfarande trött efter resan och fick mest skritta och sträcka på sig. På kvällen började dock bekymren angripa honom också. Vi gick in på stora arenan och jag kände ganska snart att han inte var där han brukar. Han var spänd på ett sätt jag aldrig upplevt förut. Jag tog det lugnt och bara väntade ut honom. Ganska snart var banan relativt tom och han gick bättre och bättre. Några minuter senare var han sig själv och gick riktigt fint. Vi var nöjda och gick hem för natten.

På måndagen hade de flesta anlänt och nu började tävlingarna. Då menar jag inte klasserna som stod på propparna utan machotävlingarna som försegick hela nätterna. Reiningryttarna, från alla nivåer, satt i timmar på sina hästar och fencade dem fruktansvärt hårt. Den som hårdast, snabbast, tuffast och flest gånger rider sin häst in i staketet vinner. Vi pratar alltså om 30 till 50 gånger varje kväll och därtill gick hästarna klasser under dagarna och reds lika hårt på framridningen. Fencing är en vedertagen metod för att räta ut hästarna i rundown där man rider hästen rakt mot ett staket och sedan erbjuder hästen att stanna några meter innan staketet. Hästen väljer då antingen att stanna eller att försöka springa åt sidorna. Man hindrar då hästen med sina ben från att springa undan varpå hästen väljer att stanna. Efter en tid lär sig hästarna att inte väja och man uppnår en rakare rundown. Jag har aldrig tidigare sett fencing så aggressivt! Här ställde karlar och tjejer upp sig på led längs kortsidorna och en efter en påbörjade de rundown, ökade tempot till maximalt och sedan hackade de med skarpa sporrar i sidorna med full kraft och forcerade hästarna rakt in i staketet. Hästarna gjorde vad som stod i deras makt för att hinna stanna men de lyckades långt ifrån alltid. Sedan röcks och slets det konstant i munnen på hästarna och det diskuterades olika metoder att uppnå resultat. Cykelkedjor i munnarna på hästarna fastbundna i hästarnas bakkotor, Viperbett med vassa hulingar som perforerar hästens tunga, vaselin på buken så sanden fastnar för att dölja såren efter sporrarna m.m. Ett vansinnigt utstuderat våld och kvalificerad misshandel av hästarna. Och jag vill inte tänka på vad som händer där hemma om de kan göra detta på tävling.

Hästarna reds så hårt att flera av dem kollapsade, rasade ihop, gick omkull m.m. Painthingsten I See Diamonds rasade ordagrant ihop i en slide och bara lade sig med benen rakt under sig. Ryttaren satt kvar och efter en stund reste sig hästen och ryttaren vände, gjorde en rundown och en slide till innan han RED ut från banan. Flertalet gånger gick hästarna ner på knä i stoppen och få hästar gick rent. Hästarna hade många gånger sådan kramp i musklerna att de knappt kunde gå. Bakbenen vann inte mer än någon decimeter per steg. På hästar med en mankhöjd över 150! En italiensk reiningtränare satt och fencade en treåring riktigt hårt. Slet och rycke hästen i munnen med full kraft och hästen gjorde allt för att behaga ryttaren. Hästens slets bakåt och in i spinn. Kraftiga ryck och sparkar och plötsligt lade häasten ner. Den skrapade i luften med vänster fram och det var tveklöst att hästen hade skadat sig allvarligt. Hästen togs ut från banan och försvann. Nästa dag startades hästen utan hälta! Doping säger jag. Cowhorsehästarna var ofta så less och trötta att de inte orkade gå ikapp kalvarna i fencework och de hade svårt med cirklarna. Cuttinghästarna reds ofta med Viperbett och en helt obegriplig våldsmetod användes. Våld och misshandel mot djuren är så vedetaget och accepterat att folk står och hejar på! Jag är riktigt chockad!

Jag gick senare in på banan för att rida Curt och kom knappt in på banan pga alla fencingryttare. Jag kände att min frustration växte och ville inte överföra den på Curt så jag gick ut. Vi fick ta en promenad istället.

På tisdagen hände samma sak men nu kände Curt av de andra hästarna. Han var spänd och rädd, något Curt aldrig är. Jag kände inte igen honom och han var inte alls med mig trots att han inte på något sätt var bråkig eller olydig. Jag tog en timeout och insåg att Curt fokuserade på den faran de andra hästarna varnade för. Han kände deras panik men kunde inte lokalisera faran. Jag var tvungen att gå ut därifrån. På eftermiddagen frågade jag tävlingsledningen ifall vi freestyleryttare skulle få särskild förberedelsetid som utlovat. Den skulle vi få precis innan klassen. Senare på kvällen gjorde jag ett nytt försök med Curt precis efter avslutade klasser. Jag hann in på banan innan reiningryttarna och Curt gick super! Allt kändes rätt och jag avslutade efter några minuter.

Onsdag, nu var det dags. Lite nervositet började göra sig synlig. Jag gjorde Curt klar och sedan mig själv, nu var det bara att vänta. Det var snart dax att gå ner till banan och jag väntade på att vi skulle bli insläppta på stora banan då våldet pågick som vanligt på framridningen. Alla freestyleryttare var där och vi väntade. Plötsligt rasade en rocklåt ur högtalarna inne på tävlingbanan så det hördes ända ut på framridningen. Jaha, en show eller har klassen börjat, tänkte jag. Snart hör jag de ropa ut något på tyska som jag tyckte lät som mitt startnummer. Jag gick fram till tävlingbanan och mycket riktigt, klassen hade börjat och vi fick ingen uppvärmning. Jag fick helt enkelt gå in utan uppvärmning och hoppas att det gick hem. Curt var spänd efter händelserna på framridningen och han kände min nervositet och irritation över att vi inte fick någon träningstid. Vi gick in och jag kände direkt att det inte var bra. Vi gjorde slutor, piaff och spinn. I vänsterspinnen driftade Curt lite men i höger gick han precis där han skulle. Jag började slappna av och njöt av kontakten med honom. Jag sa högt: Jag älskar dig gubben! och alla som var inom en mils radie kunde se mitt leende. Ok, nu gäller det. Galoppen är där det kan bli fel. Japp, hann inte mer än att fatta galopp så var första missförståndet där. Fullt ös neråt. Slidestop vid grinden. Djupa andetag, galopp, fullt ös, slidestop. Samma igen med ett byte. Upp i rundown igen. Sedan försökte jag få in sista bytet men Curt tolkade det som kraftig tempoökning och kom inte i i stoppen heller. Tiden slut. Jag hoppade av och pussade honom på mulen. Visst var jag besviken men jag är glad att min häst inte är så drillad att han inte vågar tala om när något är fel och att han inte är van vi våld. Jag förstår hans reaktion och klandrar honom inte en sekund!

Dagarna fortsatte med mycket våld mot hästarna och boskapen. Vi försökte att inte se, känna eller bry oss men det gick inte. Det är omöjligt att blunda för. Ritter som jag annars hade imponerats av var inte ett dugg värda. Jag visste vad som låg bakom resultaten och hästarna var spöken. Det fanns ingen själ eller glöd kvar och inte en häst såg glad ut. Vi vantrivdes i situationen och ville åka därifrån men vi var ju tvungna att vänta till lördagen så de andra fick åka med. Curt var bekymrad och var fullt medveten om att det inte gick som det skulle inne på banan. Han försökte göra allt rätt och var överambitiös för att göra mig nöjd. Jag tog bara promenader med honom och lät honom veta att jag älskar honom ändå.

De sista dagarna spenderade vi mest på marknaden, utomhus, vid lastbilen eller hos Curt. Det fanns ingen glädje i att se dessa spöken sporras runt för pengar. Den enda ritt under hela helgen som jag verkligen njöt av att se var Brian Kronborgs ritt i Cuttingen. Hela ritten gick inte så bra men inte en enda gång såg jag honom vara elak mot hästen! En stor eloge till dig Brian!

Slutligen var det lördag och jag och Erik gjorde lastbilen klar för hemfärd. Två tjejer från Markaryd liftade med oss hem och Kate och Mary skulle med. Kate ville självklart se Cuttingen och vi skulle åka direkt efter Staffans ritt. Aldrig tidigare har en avfärd gått så smidigt. Jag och Erik hann bara till lastbilen och starta så kom Kate med häst och resterande packning. Jag sprang och hämtade Curt och sedan in med hästarna, in med fotfolket och iväg. Vi hade planerat avfärden tillsammans och alla höll sin del! Klockrent och imponerade samspel!

Eeeh, hur hittar vi ut.... Det gick det också. Jag tror inte vi hann upp på motorvägen innan alla de andra sov. Jag fasade lite för backarna som eventuellt skulle vara än värre söderifrån. Jag körde i sju timmar och två backar var lite tuffa men bussen tog de övriga 27 stigningarna och 39 dalgångarna utan bekymmer. Erik tog över till tyska gränsen och sedan körde jag upp förbi Markaryd. Erik tog över till ödeshög och sedan var vi nästan hemma. Mary är något bekymrad över att åka transport och vi ställde därför henne lös nere i lastbilen med tre platser att röra sig över. Mitt i prick! Hon stod snällt hela resan och var väldigt lugn. Curt stod som vanligt på sin plats och skötte sig utmärkt. En lång resa var slut och Curt var riktigt glad att komma hem till sina tjejer. Nu går de på bete igen och njuter av att få vara hästar.

Sammanfattningsvis så är jag nöjd med min och Curts insats men fruktansvärt tagen av våldet! Jag hade väntat mig mer våld än i sverige men inte i närmelse av det jag såg!

Ett stort och varmt tack till alla Ni som gjorde resan möjlig!

Många kramar från oss till Er!

VM ritten

Tyvärr måste jag ikväll meddela att VM ritten inte gick riktigt som planerat. Curt fick för sig att sticka och Jossan nollade. Vad som hände exakt vet jag inte det får Jossan själv berätta då hon kommer hem. Om Curt hade en dålig dag eller om Jossan var upprörd över det som hände runt ikring vet jag inte heller, men jag vet vad de båda går för och även om det inte höll denna gång så kommer det fler tävlingar och i mina ögon kommer de alltid vara bäst. Bäst, inte bara för de får de högsta poängen, utan för det fantastiska förhållande de har till varandra. Det förhållandet är värt så mycket mer än vinst i en tävling, även om just den tävlingen är VM...

I morron gäller det!

I lördags anlände sällskapet till rätt ort i Tyskland. Den ganska långa resan hade gått snabbt och smärtfritt. Curt var lugn och som vanligt trygg i att vara med sin matte, så länge Jossan är nära är han nöjd. Det är alltid lika härligt att se.
Tyskland och VM är tyvärr inte allt som de hade hoppats. En del otrevliga tränings metoder där hästens bästa inte alltid sätts i första har sänkt stämmningen. Detta får dock väntas med att må dåligt över då en person inte kan göra något på tre dagar och Curt så tydligt känner när Jossan tänker på annat eller är upprörd. Fick ett sms nu där hon skriver att de just tagit en kort runda och att Curt går super bra. Ibland undrar jag om inte jag är mer nervös inför i morron än vad Jossan är. Jag hoppas det :)
Nu finns det inte mycket mer vi här hemma kan göra annat är att tänka på Jossan i morron och hålla alla tummar och tår vi har.
Kör hårt i morron tjejen coh visa dom hur en häst ska behandlas!
Vi tror på dig! All lycka!

Tyskland!

God kväll kära vänner!

Fick just rapport från vår vän Jossan att allt flyter på som det ska och att de till och med ligger före schemat. Erik har kört som en gud så Jossan har kunnat vila under dagen. Efter 110 mil har de nu slagit läger för natten 5mil norr om Hamburg.
Jag har (som ni ser ovan) även funderat ut hur man lägger upp bilder, så jag kommer under veckan förhoppningsvis kunna förse er med även bildbevis på hur det går :) Herrn på bilden mår också bra, men tycker att det är skönt att bussen står still så han får sova ifred.
Jag återkommer under morrondagen med närmare info.

God natt och sov gott!

Danmark närmar sig!

Resan fortsätter utan missöden. Vi närmar oss Danmark och har därför beslutat att fortsätta ut ur sverige redan idag!

Med andra ord nås vi endast för akuta ärenden via telefonerna, skicka i så fall gärna sms så ringer jag upp. För övrig info kan ni kontakta Mi som fr.o.m. nu är kontaktperson för Eternal Ride i Sverige under de kommande 10 dagarna. Ni som finns med på sms-listan får sms från Mi så snart jag meddelat henne något. Ni andra kan kolla bloggen eller maila till min adress så når ni Mi.

Nu är vi laddade och "Goldtour" rullar ut ur Sverige!

Många kramar till er alla och ta väl hand om Er och Varandra medan vi är borta! Vi ska vara rädda om oss och ha en riktigt kul resa!

Yeeeeeeeha!!!!!!!!!!

"Goldrush 2008" har övergått i "Goldtour 2008"!

ÄNTLIGEN! Vi är på väg! Resan påbörjades kl 5.30 imorse efter knappa tre timmars sömn... Gäääsp... Och som vanligt har det varit en del strul på vägen... Någon som blev förvånad? Nä, trodde inte det heller! Ha ha

För någon vecka sedan träffade jag Anna och Christer från Stockholm Stripe Center. De erbjöd sig att sponsra Eternal Ride med stripes till lastbilen och loggor till kläderna. "Inga bekymmer" tänkte vi alla tre. Det var ju jättelång tid kvar! Men så konstigt nog rann tiden iväg. Maskinen gick sönder. Loggan skulle justeras. Ny maskin beställdes. Leveransen försenad. Ja, en massa strul som vanligt. Själv jagade jag runt för att hinna med allt hemma. Men så sent i onsdags kväll fick jag ett mms med ämne "Goldrush 2008" (därav namnet i titlen). Allt var klart för att stripas! Underbart! Jag kunde inte hjälpa tårarnas sällskap när jag skulle sova. Och vilka underbara människor Anna och Christer är! De har slagits i motvind och stressat järnet för att hinna. Allt för att vara snälla och hjälpsamma! Och det är banne mig ingen skyldighet i dagens samhälle. Det moderna samhället styr människan att alltid stå sig själv närmast. Men vad ger det? Enbart en massa tragik och andra tråkigheter! Det värmer verkligen att se att det finns så underbara människor som verkligen bryr sig om andra och är beredda att ge en hel del av sig själva utan egen vinning! Och då syftar jag bland annat på alla er som hjälpt mig under "Goldrush"! Mamma, Lotta Bling Bling, Uffe Puffe, Erik, Anna W, Christer, Anna, Kate, Uffe, Mi, Christoffer, Ola, Inge, Conny, Roffe, Jill, Joy, Svenne, Wimse, Pelle, Marcus och många fler!

Detta glädjer än mer då man ser i tidningarna vilka fullständigt hänsynslösa svin det finns där ute. Jag har allt svårare att läsa repotage om mord, våldtäkter, våldsbrott och övergrepp. Jag kan inte för mitt liv begripa hur en människa kan skada andra människor så fruktansvärt. Det finns inte ord att beskriva vad jag känner mot dessa gärningsmän! Se till exempel Arbogamorden. Denna stackars mamma förtjänar en extra hyllning som någonstans funnit kraften att fortsätta! En enorm eloge till henne och hennes anhöriga! Jag beundrar deras återhållsamhet mot gärningmannen, eller kvinnan rättare sagt!

Jag vill tillägna min ritt på Americana till alla offer och drabbade ute i världen, såväl människor som djur! Curt har länge lärt mig mycket men först nu har jag begripit allt hela vägen. Nu har vi en underbar relation och jag hoppas att vi kan förmedla känslan nu nere i Tyskland! Jag hoppas att fler kan börja söka sin känsla och sluta bruka våld när förnuftet tryter. Jag har svikit många gånger och tyvärr tillämpat våld när frustrationen blivit för stor. Och det skäms jag för! Varje dag vill jag gottgöra! Varje dag ber jag Curt om ursäkt! Ofattbart hur mycket vi kan lära av djuren! De är betydligt mer intelligenta än vad vi är!

Så nu är touren igång. Jag och Erik startade från Norrtälje och hämtade upp moster Bling Bling i Bromma. Vid Sillekrog tog vi kortpaus och matade Curt lite. Han verkar nöjd och står så snällt därbak. Erik sitter just nu framför ratten efter lite vila i början av turen. Han sköter det som om han inte gjort annat och anpassar sig med full respekt för Curt!

Återkommer senare under dagen för mer information!

Kramar från oss alla till er alla!

Ny bloggare

Hallå ute i stugor, lägenheter och kojjor!

Fram tills för en liten stund sen var jag lyckligt oventande om vad som komma skulle. Här trodde jag i min enfalld att en kraftig förkylning och ett oräknerligt antal tentor under nästa vecka skulle rädda mig från detta omtalade VM, men ICKE! Under en stund av tristess läste jag under aktuellt att Mi Björk kommer vara uppdaterad och blogga under VM, "vad kul" tänkte jag "då är det bara att läsa bloggen så hänger jag med". Men vänta lite nu, Mi?!?, det är ju JAG?

Så det kan gå när man bor tio mil bort och Jossan kan härja fritt över ens fåtal timmars privat liv :) Detta gör jag dock med glädje då totalt oförstående mossiga gubbar bestämt att nästa vecka skall spenderas instängd på Söder istället för vilt hejjandes i Tyskland.

Lev väl nu alla så hörs vi snart igen!
/Bloggar Mi

Resan påbörjas om fyra dagar!

Uppladdningen fortsätter och det är mycket som ska hinnas med! Lastbilen har fått en invändig makeover och bara de sista små detaljerna är kvar. Den blir snart stripad med våra dekaler, får nya däck imorgon och sen är det bara den roliga städningen kvar...haha. Stort tack till Marcus, Anna och Christer Dalby!

Erik är en stjärna! På två dagar lyckades han med bedriften att ta C-kort! Där slog han nog ett rekord! Stort tack till Connys Trafikskola som med mycket kort varsel löste vårt bilproblem. Vägverket tyckte att min fina lastbil var lite väl gammal.... Förstår inte vad de menar...den är ju bara 32år! Rena ungdomen! Stort grattis till Dig Erik! Nu slipper du inte undan codriver positionen till Tyskland.

Ännu en att tacka är min moster Lotta "Bling-Bling" och morbror Uffe som sponsrar mig med startavgifter, licenser, box och camping! Stort tack till er!

Curt känns jättefin och har (peppar peppar) bibehållt toppform! Inte en miss sedan mitten på Juni! Han går som en kung hemma och går lös när jag är hemma. Han har tagit åt sig av varje lilla beröm som går. Han är i gott hull, god kondition och känns laddad inför tävling. Han har full koll på att något större är på gång men jag undrar om han förstår hur stort?

Rodenåkarna har varit otroligt generösa och valt att sponsra mig och Curt inför VM. Ett stort tack till Inge, Conny, Roffe och alla andra på Rodenåkarna! www.rodenakarna.se

Uffe och Kate Morén kommer delvis slå följe under Americana ( www.americana.de )vilket jag tycke rär jättekul! Nu ska vi visa vad svenskarna går för! Ha ha Stort tack för all hjälp Kate och Uffe!

Loca i Täby och Brodera Med Mera har lyckats hinna få täcken och jackor klara. De blev riktigt fina och tillsammans med all annan ny utrustning åker Curt till VM med en ny box-outfit. Den enda outfit han har på banan är extensions vilka jag och Sara Wingårdh satte i igår. Stort tack till Dig tjejen! Jag rekommenderar starkt Sara som frisör såväl till Er själva som till hästen!

Och sen var det bara jag kvar. jag är väl lika förvirrad som alltid men jag känner mig faktiskt lugn och inte alls så nervös som jag trodde jag skulle vara. Jag lägger min tilltro till Curt och har bestämt mig för att ge järnet! Friskt vågat, hälften vunnet!

Och sist men inte minst, stort tack mamma för all övrig service!!!

Under VM är Mi Björk och hemsidan mest uppdaterade över vad som händer. Jag kommer uppdatera Mi som sedan uppdaterar Er. Vill ni vara med på SMS-listan säg till snarast!
Ett stort tack till dig också vännen!

Återkommer snarast!!!

UPPLADDNING INFÖR VM!

Kaoset fortsätter och inte en dag går utan att något händer. Jag är nu inne på sjunde veckan i följd där det hänt nåågot olustigt varje dag. Men jag lever än och skam den som ger sig...

Det mesta handlar just nu om uppladdning och planering inför VM. Curt ska hela tiden påminnas om att han är bäst, lastbilen ska få en makeover, specialsydda täcken beställas, profilkläder, logga och text till häst, lastbil, mig själv och de som följer med, Erik ska hinna ta C-kortet m.m.

Samtidigt ska uppdragen på transportsidan hinnas med. Körigt men roligt!

Curt och jag jobbar hela tiden på vår relation och den blir djupare för var dag. Känslan är bra och det ska bli riktigt kul att åka! Alla papper är klara och resan närmar sig!

På återhörande....

Nyheter på www.dartmoorponny.org

Alfred såld till Salix stuteri
Dartmoorhingsten Alfred RD 12 som varit till salu en tid är nu såld till Lena och Josefine Stenqvist i Norrtälje. Därmed sluts en cirkel. Lena Stenqvist var en verklig pionjär inom dartmooraveln i Sverige. Hon startade det allra första svenska dartmoorstuteriet 1983 då hon köpte Hisley Prospect RD 1 och ett sto. Hon var med och grundade Svenska Dartmoorsällskapet och var föreningens första ordförande. 1985 stoet Dianna af Stegstedgaard RD 2. Lenas döttrar Paulina och Josefine lärde sig rida på dartmoorponnyer. I början av 1990-talet avvecklades Salix stuteri, men en gång dartmoor alltid dartmoor vilket vi nu fått bevis för.Hisley Prospect alias "Fred" och Dianna är morfar och mormor till Alfred. Själv är Alfred vår kanske allra mest utställningsmeriterade hingst, dubbelt BIS på Riks och en gång tvåa i Årets Ponny i konkurrens med ponnyer av alla raser.

Nu är Alfred min!!!!

Äntligen är köpet avklarat av Alfred och Louise af Fäbäk och resan gick över förväntan. De skötte sig på bästa tänkbara vis och inga nya olyckor inträffade. Lördag morgon släppte vi ihop dem och maten attackerades omedelbart. Lollo har kommit i brunst men vi har fortfarande inte lyckats se en fullgången betäckning. Men de löser det bäst själva. Att Alfred var underbar såväl att se på som i psyket visste vi redan och han har inte gjort oss besvikna! Men lilla Lollo har vi knappt sett innan köpet och hon överträffar alla förväntningar. Hon är inte bara snyggare än vi minns henne, hon är dessutom hur rar och go som helst. En kombination av Popsy, Dianna och Titti. Vi älskar dem båda redan och som Eva Jangö skrev på SDS hemsida, cirkeln är sluten! Se nästa blogg.

Nu ska jag sova och ladda krafter inför morgondagen! Godnatt

Väl framme!

Äntligen är vi framme i Norrtälje! Onsdag kväll var vi här. Det kom att bli en betydligt längre resa än planerat. Men inget ont som inte för något gott med sig! Att få träffa alla dessa underbara människor i Linköping som verkligen ställde upp på alla tänkbara möjliga vis gjorde det till en riktigt trevlig vecka.

Hästarna är riktigt nöjda att vara i "sin" hage igen. De njuter av ledigheten och vilar mycket. Men för min del rullar det vidare. Syskonbarnen mötte upp när vi kom fram och stannade till igår. Sedan bar det iväg för att köpa bil. En riktig pärla! Volvo 245 -88 för 2500kr. Ägaren hade svårt att starta bilen ibland och sålde den därför billigt. När jag kom gick bilen som en klocka, tills jag hade betalat... Men det var spridarna så den får vi snart ordning på.

Idag går färden åter till Skåne. Äntligen ska jag slutföra köpet av Alfred och Lollo! Alfred är en 12 årig Dartmoorhingst som är belönad med hela 44 poäng. Han är barnbarn till Fred och Dianna som vi hade. Lollo är ett 17 årigt sto som jag köpte mest för att Alfred behöver en fru och Elliot vill ha en ponny. Alfred blir Oliwers ponny. Med på färden följer Erik som som vanligt ställer upp. Tack vännen!

Nu är det dax att hämta släpet och Erik och låta färden börja. Håll nu tummarna att vi är tillbaka imorgon, man vet ju aldrig när jag är ute....

På återhörande...

Och ännu ett tack som är väl på plats!

Ett stort tack till Familjen i Volvon som stannade, Räddningstjänsten i Veberöd och Sjöbo, Ambulans, Polis och Lunds Lasaretts personal för Ert vänliga och proffessionella hjälp i samband med olyckan på väg 11.

Shit Happens... Make the best of it...

Ja, det uttrycket har jag behövt använda alldeles för ofta sista tiden. Jag ska inte gå in i detalj men kortfattat har det varit en hel del olyckor och bekymmer för och runt mig sista tiden och droppen borde varit i lördagsnatt då jag tyvärr mötte vilt på vägen och krashade bilen. Den blir aldrig bil igen men jag klarade mig bra efter omständigheterna. På söndagseftermiddagen hade jag avflyttningsmiddag med familjerna Jönsson, Hultqvist och Dahlbäck. Därefter lastade vi hästarna och jag satte kosan mot Norrtälje. Dock ville inte lastbilen hela vägen. Strax norr om Väderstad rasade kopplingen... Helt... Suck, hällregn, trött, ont och alldeles för långt bort. Bärgare kom efter en timme och vi lyckades bärga oss till Mjölby. Där fick jag slå läger, bygga hage till hästarna och försöka värma mig och hunden. Mattias från Bärgningskåren i Mjölby var otroligt snäll och hjälpsam. Ett stort tack till Dig!!! En massa samtal och sedan vila en timme.

Måndag morgon jagade vi delar och verkstad. Tycktes vara omöjligt att lösa. Till slut hittade vi delar i Finland och verkstad i Linköping. Lasta hästarna och bärga till Fordonsverkta´n i Linköping. Väl där parkerade vi hästarna vid bussparkeringen och rev ner växellådan. Inte vackert... Dock hade jag sådan tur att Stefan, Kerstin och Tobbe på Fordonsverksta´n var otroligt snälla och hjälpsamma! De har gjort mer för mig och djuren än man någonsin kan begära! Delar skulle inte komma förrän tisdag morgon så det var till att inkvartera i verkstaden. Hästarna hjälpte en snäll dam ( Lena?) mig att hitta en hage och foder till. Tack Janne(markägaren)! Lite sömn och en ny dag grynade.

Tisdag morgon, inga delar i sikte. Tisdag lunch, inga delar. Då blir vi kvar ett dygn till. Mer hö till hästarna ordnade Marianne Perrys man ( förlåt att jag inte minns ditt namn). Tack än en gång! Nu sitter jag här tisdag kväll och hoppas innerligt att delarna kommer imorgon och att jag kan komma fram imorgon kväll.

Kopplingsraset och den kommande fakturan hade jag klarat mig utan men alla dessa underbara människor som verkligen ställt upp nu har gjort det värt denna resa! Härligt att få träffa och verkligen se att det fortfarande finns människor med empati och vilja att hjälpa andra! Varmt tack och stor kram till Mattias, Ida, Stefan, Kerstin, Tobbe, Lena(?), Janne och alla Ni andra i Linköping som verkligen ställt upp för mig och hästarna!!!

Varmt Tack Humlamaden!

Min vistelse på Humlamaden i Veberöd är nu avslutad och jag vill därmed säga Hjärtligt Tack till Lis-Lott, Cajsa, Filip, Linn, Cilla, Diva, Ola, Pernilla, Julia, Kajsa, Åsa, Malin, Erika, Maria och alla andra på och kring Humlamaden för den här tiden! Ta väl hand om Er och Varandra så ses vi snart igen! Kramar till Er alla!!!

Varmt tack till alla på Chappen!

Minnet är bra men kort så här kommer ett STORT TACK till alla Er som gjorde Ranch Horse Classic 2008 till en oförglömlig helg! Utan inbördes ordning: Julia (Rolia), Kajsa, Erik, Sophie, Lotta Bling Bling, Uffe, Lena, Mi, Anna, Lotta Potta, Robban, Arne, Ola, Pernilla, Lasse, Linus, Åsa, Elin, Viktor, Jan Strömberg, Göran Åkerström, Hoas Gang, Billy Cochrane, Anki, Gunnel, Sven, Lisbeth, Lillian, Inger, Ulf Owenhede, Ulf Norén, alla andra funktionärer, all underbar publik och alla medtävlande! Än en gång TACK!!!

Ranch Horse Classic 2008 avslutad!

Då var vi åter hemma efter RHC 2008. En väldigt givande vecka måste jag säga!

Vi åkte upp måndag den 26 och var framme strax efter lunch. Vi mötes av en fåtal funktionärer och anläggningen såg öde ut. Inte en bil fanns på campingen annat än stallbyggarna. Vi började med att se hur stallar och camping var iår. Lite blött men långt ifrån lika illa som förra året. Filip kände sig som hemma och Curt såg väldigt nöjd ut så snart han kikade ut ur lastbilen. Ingen tävlingsplats är så populär hos varesig honom eller mig som High Chaparal. Lucy tyckte att det prasslande taket på stallet var lurigt och stressade en del. Därefter gick vi ner till banan och för att röra på hästarna lite. Curt gick väldigt bra trots att jag hade träns på. Bara lite förnärmad över den onödiga utrustningen. Kick It var mer vild än tam och var riktigt glad att vara tillbaka på High Chaparal. Lucy tyckte det mesta var lite läskigt men behöll en stor del av koncentrationen på mig och uppgifterna. På kvällen anslöt Erik och Sophie till lägret.

Tisdag var inte heller vädret helt på vår sida men det kunde varit betydligt sämre. Jag red Curt med grimma och kände att han upplevde den helt onödig. Lika bra att skippa den också. Han var helt med mig och jag var helt med honom. Kick It var något lugnare, eller ska jag kanske säga lite mindre vild... Lucy började gilla banan och tog det mesta med väldigt stort lugn. Framförallt med tanke på att hon inte varit ut innan. Två pass med Curt och Kick It och ett pass med Lucy. Under tisdagen kom också gotlänningarna som enligt vanlig sed välkomnade oss varmt till en ny upplaga av RHC. Kvällen avslutades med grillning i lägret.

Onsdag började med ett pass per häst nere på tävlingsbanan. Curt och jag var helt sammansvetsade och det kändes väldigt lovande inför lördagen. Kick It var nu betydligt lugnare och hade ibland tid att göra ett moment i taget. Lucy kändes lika fin idag och jag avslutade efter korta pass med samtliga. Nu började RHC se sig likt ut. Alla funktionärer arbetade febrilt för att hinna färdigställa allt och det ena ekipaget efter det andra rullade in på området. Det var härligt att se hur Ranch Horse Classic 2008 växte fram. Vi iordningställde lägret inför resterande ankomster och njöt av det nu så fina vädret.

Torsdag började med Working Cowhorse för Curt. Redan när jag sadlade och tränsade honom visade han sitt missnöje. Jag har försökt förklara att han inte får gå boskapsklasser utan utrustning men han ogillar regelementet. Han kändes trots allt ganska positiv innan vi skulle in på banan men samma stund grinden öppnades gjorde han klart att vi inte var överens. Det är det sämsta torrmönster vi någonsin gjort och han var väldigt informerande hela ritten. När kalven kom in vaknade gnistan och han gjorde ett halvdant arbete och scorade 69 i kodelen. Absolut godkänt efter att han endast gått på boskap en gång sedan Sep 07. Dax att känna och tänka efter vad som hände. Samma sak i Reiningen som följde efter. Han gick visserligen inte mot mig på samma sätt men han informerade konstant om sitt missnöje så jag valde att nolla och avbryta.

Kick It gick samma klasser som Curt och hon var knappast ledsen att vara ut på banan igen. Explosiv som få gick hon mer på bakbenen än något annat och ville göra allt på en gång. Samma sekund hon skymtade kalven visste hon vad som väntade. Lite ringrostig men kom snart igång och jag var väldigt nöjd med tanke på att hon gått på boskap en gång sedan SM Aug 07. Samma
sak i reiningen, överladdad som få och ett alldeles för högt tempo. Men hon hade iallafall riktigt kul!!!

Lucy skulle nu göra sin debut på tävlingsbanan. Stressad av all uppståndelse och konstigheter kunde hon inte hålla all uppmärksamhet på mig. Men hon var glad och positiv och genomförde allt. Jag är väldigt nöjd med hennes insats.

Torsdagen var till ända och avslutades med grillning i lägret.

Fredag bjöd till Herd Work för Kick It och Curt och Lucy skulle gå sin första Limited Cowhorse.
Jag överjobbade Curt på första kalven varvid vi tappade den. Andra kalven överlät jag det hela till honom och det gick betydligt bättre. Samma sak med de två följande kalvarna. Kick It gjorde jag samma misstag med. Andra kalven gick betydligt bättre och den tredje jobbade hon så att tränset bokstavligen åkte av. Jag hann få tag i det och hann bara precis ta ut en till kalv. Absolut nöjd med hästarna. Den enda som skulle ha skäll var jag...

På kvällen skulle Lucy för andra gången i sitt liv träffa boskap. Torrmönstret gick bra och hon lyckades koncentrera sig den större delen av tiden. När kalven kikade in på banan anade jag en kaxig känsla i Lucy och jag fick hålla tillbaka henne för att inte göra det för svårt. Självklart hjälpte jag henne en hel del men hon förstod snart en del om vad hon skulle göra. Lovande kokänsla i den lilla damen.

Lördagens schema innehöll först två Cowhorse med Curt och Kick It och Curt var än en gång tydlig med sitt missnöje mot utrustningen. Han ställde ändock upp med ett skapligt arbete och det tog oss till en andraplacering. Kick It var mindre vild idag men fortfarande inte tillräckligt lugn. I Open Bridle började jag med Kick It som gjorde ett ännu lugnare torrmönster och ett bra koarbete. Räckte till en tredje placering. Curt gjorde en matt torrdel med än mer missnöje och var inte ens intresserad av kodelen. Räckte trots allt till en fjärdeplacering.

Lördagkvällen närmade sig och veckans höjdpunkt, Freestyle Reining! Jag skulle först ut med Lucy, Sara Evans-Born to Fly. Lucy var riktigt laddad och hade lite för bråttom men jag var riktigt nöjd med hennes prestation. Scorade +1 i spinnen. Därefter var det Kick Its tur att göra en favorit i repris. Och det visste hon. Överladdad till max hade hon svårt att lägga sig. Och samma stund 9-5 rullade ut i högtalarna visste hon vad som skulle göras. Hon hade dock för bråttom och reste sig omedelbart. Dynamiten exploderade och det var ett misslyckat mönster. Men sällan ser man så lyckliga hästar. Nervositeten var nu på topp och jag försökte komma ner i puls och anding innan jag började med Curt. En stund senare var det dax att värma upp och jag var tyvärr tvungen att rida fram med grimma. Curt var tydligt mer nöjd med denna utstyrsel men fortfarande lite störd över grimman. Så snart sista ekipaget gått in på banan var det möjligt att klä av honom resterande. Jag kände genast hur Curt blev nöjd och vi var nästan ett. Jag fick koncentrera mig på andningen och försöka hitta ett lugn. Dax att gå fram till gaten. Inte tänka, inte stressa... Curt kändes lugn men taggad. Dock var inte jag i rätt fas. En hejarramsa ljöd i luften och sedan var det dax. Amazing Graze smög ut i luften, ett djupt andetag och så var det hela igång. Ingen återvändo. Curt såg ut över publiken och undrade var applåderna tog vägen. Han lyssnade helt på mig och vi blev ett vid första applåden. Jag kunde känna hur han växte och tog sin frihet på största allvar. Efter halva ritten kunde jag inte hålla tillbaka tårarna längre. Känslan var helt underbar och jag ville inte annat än krama honom. Vi var helt överens och Curt älskade att få showa utan utrustning. Äntligen hade matte fattat hur det skulle gå till. Tyvärr var vi lite för långsamma och hann inte göra några speedrundowns men jag kan inte annat än vara supernöjd med den prestation vi gjorde. Jag skulle avsluta med att så på ryggen på honom men benen skakade för mycket och jag halkade bara. En stor kram till min Champ och sen en puss. Curt njöt av applåderna och visslingarna som ljöd genom luften och han var i sitt esse. Stående ovationer från domare och publik. Jag skulle sedan försöka gå ut från banan men det tog sin tid. Puss och krampauser och därtill kom Mr Billy Cochrane fram och gav mig en kram och sa: - Congratulations Champion! Behöver jag säga att det kändes underbart?

Anstormningen efter prisutdelningen var stor och Curt njöt i centrum. Han visste mycket väl att han hade vunnit och han visste framförallt att jag älskar honom över allt annat! Mr Cochrane kom fram igen och kramade om mig och sa: -Thank you for a very nice performance! Och en stund senare igen med följande kommentar: - I´m so impressed that you stayed on by that little misstake when he went the wrong way. I´m so impressed, you´re such a good rider! Tävlingen, veckan var komplett! En domare som Mr Cochrane har sett en hel del och gav oss 75p!

Kvällen avslutades med massor av puss och kel med Curt. Han har sällan sett så stolt och nöjd ut!

Söndagen spenderade jag med familj och vänner på Chappen och under eftermiddagen såg vi hur allting sakta försvann igen. Igår var det dax att vända tillbaka igen, men vi saknar det redan.

STORT VARMT TACK till alla funktionärer, hästskötare, familj och vänner. Och ett ännu större tack till mina älskade hästar! Många kramar till er alla!!!

Första bloggen av Jossan!

Varmt tack, Ola, för otroligt bra jobb med hemsidan! Känns väldigt bra att äntligen ha en hemsida!

Det mest aktuella är att anmälningarna till Ranch Horse Classic just blivit godkända. Måndag den 26 bär det iväg till High Chaparal. Hoppas vi ses där!

Första bloggen

Den första bloggen skriver inte Jossan utan hennes webmaster, för att testa bloggen på siten.
Mera kommer av Josefine.

/webmaster, eternalride.com