Först en riktigt bra jobbdag som, tack vare tidig start, slutade redan 13!
Därefter åkte jag hem och fixade lite pappersjobb och vilade en stund. Sedan åkte jag till hästarna för att rida och bygga hage. När jag körde upp för backen kom hästarna i full galopp redan av att de såg bilen. Curt var väldigt kelig idag och var som ett plåster så det dröjde lite innan jag såg att inte Kick It var med. Jag ropade efter henne, hon brukar alltid vara först fram så det var oroväckande direkt. Jag ropade flera gånger men hon svarade inte. När jag istället busvisslade svarade hon direkt. Jag sprang mot ljudet och efter en liten stund hittade jag henne. Ute i snårskogen stod hon, helt intrasslad i sly. Huvudet, halsen och båda bakbenen satt fast. Och där stod hon lugnt och väntade. Hon gnäggade igen när hon såg mig men stod blick stilla. Jag blev rädd att hon var skadad och innan jag kom fram genom snåren hade oron hunnit växa en hel del! Tack o lov såg hon oskadd ut och jag började trassla ut henne. Hon såg riktigt glad ut att se mig och stod fortfarande helt stilla. När jag trasslat loss huvud och hals från grenarna bad jag henne att gå framåt. Hon vägrade och jag fick trassla bort mer. När svansen och ena bak var lösa hoppades jag hon skulle kunna kliva över dt sista trädet som låg in mellan hennes bakben. Hon tyckte sig fortfarande sitta fast och jag fick slåss en hel del med trädet innan jag fick loss det. Jag fick lyfta hovar på henne och det var ganska livligt och aggressivt projekt att få loss henne. Trots det stod hon fullkomligt still och rörde endast den kroppsdel jag bad henne om precis på det sätt jag bad henne. Så snart allt var borta bad jag henne åter att gå fram. Nu gick hon som om inget hänt och promenerade glatt bredvid mig bort till de andra. Helt oskadd utan en enda skråma! Helt otrolig häst!!!!! De flesta hade fått panik bara av att sitta fast och att senare dessutom bli lämnad av de andra!?! Hon hade stått där ett par timmar av spåren att döma men inte ett sparkspår eller ens en repa i pälsen fanns! Jag tror att Curt var så på för att få mig att förstå att något var fel! De är så otroligt fina och underbara så jag kan inte annat än älska dem mer och mer!!!!
När Kick It blivit ompysslad var det åter Curts tur. Jag släppte ut honom ur hagen och tog därefter lite godis paus. Han åt glatt sitt kraftfoder och när jag skulle rida hände något jag aldrig tidigare upplevt. Jag ledde fram honom till en sten för att hoppa upp, nej jag kan inte hoppa upp från marken och när jag ridder utan utrustning finns inga stigläder att tillgå... När jag klev upp på stenen tog Curt och mjukt knuffade ner mig igen. Antagligen ett nytt sätt för honom att tala om att han inte ville jobba idag. Jag klev upp igen och denna gång sa han ingenting. Jag toog bara en kort skrittpromenad och så snart vi gick hemåt igen så fick han bråttom. Jag bad honom samla några steg och han gjorde det omedelbart utan minsta tveksamhet. Jag hoppade genast av och berömde honom. Vi gick sakta tillbaka till bilen och med dessa 3 minuter var dagens "jobb" klart. Jag ledde fram honom till grinden men jag nådde inte handtagen när jag höll handden på hans hals varvid jag släppte honom. Direkt backade han undan och gick runt till bakluckan på bilen. Det var där jag ställde kraftfodret och det visste han. Han tog ett par tuggor och följde sedan med till grinden igen. Så söt min lilla häst! Det är nog det "allvarligaste" hyss han gjort!
Därefter kelade jag med allihop då jag inte tyckte Kick It skulle behöva jobba efter dagens bravader och alla fick sitt kraftfoder. När jag senare gick genom hagen, för att bygga en ny grind till ängen bakom, följde alla med och det är som om de vet vad jag ska göra. Mina tre ställde sig bestämt vid staketet och väntade. De tittade hela tiden efter mig och väntade tålmodigt tills jag gjort en grind. När jag öppnade kom först Curt och lät mig visa var det var säkert att gå. Direkt efter kom Kick It och därefter Lucy. Skip och Pelle förstod dock inte vad som hände. Trots att jag öppnade ännu större grind, ca 20 meter, så gick de fortfarande inte ut på ängen utan sprang nervöst fram och tillbaka och ropade efter de andra. Till slut ropade jag tillbaka Kick It och Lucy som fick visa var grinden var. Då förstod Pelle och efter en liten stund vågade även Skip sig över. Nu var det glädje på hög nivå! Alla utom Curt sprang iväg i full fart och bockade glatt över ängen! Curt galopperade lugnt efter och fann ingen anledning att överanstränga sig. De kommer ju ändå snart tillbaka... Pelle laddade senare för att springa ut på vallen. I fullt ös sprang han rakt mot grinden. Inte förrän det bara var 10 meter kvar såg han att grinden var stängd och han satte sig i en perfekt slidestopp. 10 meter slidade han i utmärkt form! Tänk att det är så lätt för dem när de får göra det på sitt sätt och vi inte krånglar till det!
Nu har jag suttit med lite uppdatering och ska strax krypa i säng! Natti natti
