Julia och Iris fullföljde i helgen en fälttävlan i Skåne och trots en komplicerad terrängbana lyckades de med bravur ta sig till prispallen! Och en placering var inte nog. Nej, de tog hem förstaplatsen! Stort grattis och många kramar till Er!
2008-09-23
Nya filmer på Youtube!
Kick Its Freestyle på Chappen! http://www.youtube.com/watch?v=hTPNT8Yh4tA
Lucys Freestyle på Chappen! http://www.youtube.com/watch?v=MYx6b5qRn5E&feature=user
Fotofilm på Kick It! http://www.youtube.com/watch?v=Wca0AxtXS2I&feature=user
Fotofilm på Lucy! http://www.youtube.com/watch?v=j7M3izD-X0w
Hyllning till Zan! http://www.youtube.com/watch?v=fSA0oEpDYqY
Hyllning till Maggan! http://www.youtube.com/watch?v=e39dRTVJ780
Enjoy!
Lucys Freestyle på Chappen! http://www.youtube.com/watch?v=MYx6b5qRn5E&feature=user
Fotofilm på Kick It! http://www.youtube.com/watch?v=Wca0AxtXS2I&feature=user
Fotofilm på Lucy! http://www.youtube.com/watch?v=j7M3izD-X0w
Hyllning till Zan! http://www.youtube.com/watch?v=fSA0oEpDYqY
Hyllning till Maggan! http://www.youtube.com/watch?v=e39dRTVJ780
Enjoy!
2008-09-22
Fler filmer på Youtube!
Nu finns fler filmer på mina hästar. Det tar en stund innan de går att hitta vi sidan men nu går det att se den via länken nedan.
http://www.youtube.com/watch?v=j7M3izD-X0w
Ta hand om Er och varandra!
http://www.youtube.com/watch?v=j7M3izD-X0w
Ta hand om Er och varandra!
2008-09-20
Länk till filmen!
Nu är filmen på Youtube fullt tillgänglig! Sök på t.ex. Eternal Ride, Vics Eternal Popcorn, Josefine Stenqvist, Ranch Horse Classic eller använd länken nedan för att se den!
http://www.youtube.com/watch?v=bGJjnWeLoJo
Kramar till Er alla!
http://www.youtube.com/watch?v=bGJjnWeLoJo
Kramar till Er alla!
Salix Lucy In The Sky With Diamonds!
Lucys första tävling och på Freestyle Reining ritten vi gjorde här var 49 gången hon reds! Och scorade + 1 i varje spin! Imponerade ung liten dam! Därtill lärde sig Lucy att gå piaff och byta galopp i varannat steg under helgen! Lucy skötte sig över förväntan och ser ut att ha en lovande karriär framför sig.
Och ännu fler bilder!
Först har vi tre bilder från Freestyle ritten med Curt. Den tredje är från kramen jag fick av Mr Billy Cochrane när han sa: "Congratiulations Champion!"
Därefter en bild på min Wacco Kick It i Fencework. Där har vi verkligen nytta för hennes explosivitet!
Sist men inte minst en mysig stund med min älskade och mest trogna följeslagare, Filip!
Vår underbara Dartmoorhingst Alfred RD12!
Vår kärlek till Alfred och Lollo växer för var dag och vi kan inte begripa att de någonsin varit till salu! De är hur goa som helst att ha att göra med båda två. Lollo är otroligt godhjärtad och snäll och Alfred är en super "ponnykompis" med glimten i ögat! Lollo är troligtvis dräktig och till sommaren väntar första dartmoorfölet på då 18 år! Helt otroligt att det gått sådan lång tid. Salix Lollypop och Salix Schampoo var de två sista dartisfölen på förra eran! Kul att vara tillbaka!
Vår goa lilla Rolia!
Stora lyckönskningar till dig och Iris imorgon! Vi håller tummarna! Många kramar till er alla i Skåneland!
Salix Ticket To Ride in action!
En härlig fencevändning i Kick Its 4 Cowhorse. Nästa bild är Kick It Wacco i Freestyle Reining. Sista bilden en något lugnare Kick It, som det ser ut. Egentligen låg hon bara och väntade på första bästa chans att dra iväg i fullt ös!
Lite efterfrågade bilder!
Vics Eternal Popcorn och Josefine i Freestyle Reining på Ranch Horse Classic 2008.
Film från Ranch Horse Classic äntligen ute på Youtube!
Äntligen har jag lyckats få ut film på min och Curts Freestyle Reining på Ranch Horse Classic, High Chaparall, 28 Juni 2008. Det var en underbar känsla och det är därför jag vill dela med mig av den! Fler filmer och bilder kommer snart ut de också.
För att se filmen sök efter Josefine Stenqvist, Vics Eternal Popcorn, Eternal Ride, Ranch Horse Classic, Freestyle Reining m.m. eller klicka på länken här:
http://www.youtube.com/watch?v=bGJjnWeLoJo
Var rädda om Er och ta väl hand om varandra!
För att se filmen sök efter Josefine Stenqvist, Vics Eternal Popcorn, Eternal Ride, Ranch Horse Classic, Freestyle Reining m.m. eller klicka på länken här:
http://www.youtube.com/watch?v=bGJjnWeLoJo
Var rädda om Er och ta väl hand om varandra!
2008-09-17
Väl hemma efter en lååång resa!
Ja, då var vi alla hemma välbehållna. Jag ska försöka delge lite mer ingående vad som hände nere i Augsburg.
Resan ner gick väldigt bra. Vi tog det lugnt och rastade Curt ofta. Magnus Nilsson hade varnat mig för backarna i Tyskland och jag fasade lite inför dessa. 25 st stigningar! Två var riktigt tuffa och vid flera av dem fick vi ha full värme på i bilen för att klara det. Kämpigt men det gick bra och Erik var glad att jag körde. Bussen skötte sig klockrent och tog oss dit vi ville. Vi anlände till Americana på lördagskvällen och vi var mer än glada att komma fram. Men nu skulle vi försöka förstå tyskarna och dessutom göra oss förstådda. Allt var inte klat på anläggningen och det var svårt att få veta var vi skulle göra av hästen och lastbilen. Men det löste sig till slut. en lugn promenad på tävlingsarenan och sedan dax att sova.
Nästa morgon var det full rulle och det ramlade in fler och fler ekipage. Magnus Nilsson med sällskap hade också anlänt under natten. Men dessvärre var Felicity halt och kraftigt svullen i höger bak. Veterinär tillkallades och Magnus tillfrågades ifall han ville ha hästen frisk eller startklar!!! Magnus såg lite chockad ut och förklarade att hästen självfallet inte skulle starta. Inte ens om några dagar om den hade varit bra då. Sanslös fråga från veterinären men en Eloge till Magnus som sätter hästens välmående i första rummet!
Samma dag tog jag och Erik tog en promenad som vi tyvärr ångrar. Inne på framridningen fanns en cuttingmaskin monterad. Dit levererades den ena efter den andra hästen och en mycket väl ansedd tränare tog emot hästarna, bytte till ett betydligt skarpare bett och sedan hann han inte upp på hästarna innan misshandeln började. Hästarna straffades för saker de gjort på förra tävlingen, förra veckan, igår eller saker de troligen skulle göra imorgon. Våldet var grovt och fullständigt obegripligt. Jag och Erik led med hästarna och frustrationen började växa fram.
När jag skulle rida kändes Curt ok men han var fortfarande trött efter resan och fick mest skritta och sträcka på sig. På kvällen började dock bekymren angripa honom också. Vi gick in på stora arenan och jag kände ganska snart att han inte var där han brukar. Han var spänd på ett sätt jag aldrig upplevt förut. Jag tog det lugnt och bara väntade ut honom. Ganska snart var banan relativt tom och han gick bättre och bättre. Några minuter senare var han sig själv och gick riktigt fint. Vi var nöjda och gick hem för natten.
På måndagen hade de flesta anlänt och nu började tävlingarna. Då menar jag inte klasserna som stod på propparna utan machotävlingarna som försegick hela nätterna. Reiningryttarna, från alla nivåer, satt i timmar på sina hästar och fencade dem fruktansvärt hårt. Den som hårdast, snabbast, tuffast och flest gånger rider sin häst in i staketet vinner. Vi pratar alltså om 30 till 50 gånger varje kväll och därtill gick hästarna klasser under dagarna och reds lika hårt på framridningen. Fencing är en vedertagen metod för att räta ut hästarna i rundown där man rider hästen rakt mot ett staket och sedan erbjuder hästen att stanna några meter innan staketet. Hästen väljer då antingen att stanna eller att försöka springa åt sidorna. Man hindrar då hästen med sina ben från att springa undan varpå hästen väljer att stanna. Efter en tid lär sig hästarna att inte väja och man uppnår en rakare rundown. Jag har aldrig tidigare sett fencing så aggressivt! Här ställde karlar och tjejer upp sig på led längs kortsidorna och en efter en påbörjade de rundown, ökade tempot till maximalt och sedan hackade de med skarpa sporrar i sidorna med full kraft och forcerade hästarna rakt in i staketet. Hästarna gjorde vad som stod i deras makt för att hinna stanna men de lyckades långt ifrån alltid. Sedan röcks och slets det konstant i munnen på hästarna och det diskuterades olika metoder att uppnå resultat. Cykelkedjor i munnarna på hästarna fastbundna i hästarnas bakkotor, Viperbett med vassa hulingar som perforerar hästens tunga, vaselin på buken så sanden fastnar för att dölja såren efter sporrarna m.m. Ett vansinnigt utstuderat våld och kvalificerad misshandel av hästarna. Och jag vill inte tänka på vad som händer där hemma om de kan göra detta på tävling.
Hästarna reds så hårt att flera av dem kollapsade, rasade ihop, gick omkull m.m. Painthingsten I See Diamonds rasade ordagrant ihop i en slide och bara lade sig med benen rakt under sig. Ryttaren satt kvar och efter en stund reste sig hästen och ryttaren vände, gjorde en rundown och en slide till innan han RED ut från banan. Flertalet gånger gick hästarna ner på knä i stoppen och få hästar gick rent. Hästarna hade många gånger sådan kramp i musklerna att de knappt kunde gå. Bakbenen vann inte mer än någon decimeter per steg. På hästar med en mankhöjd över 150! En italiensk reiningtränare satt och fencade en treåring riktigt hårt. Slet och rycke hästen i munnen med full kraft och hästen gjorde allt för att behaga ryttaren. Hästens slets bakåt och in i spinn. Kraftiga ryck och sparkar och plötsligt lade häasten ner. Den skrapade i luften med vänster fram och det var tveklöst att hästen hade skadat sig allvarligt. Hästen togs ut från banan och försvann. Nästa dag startades hästen utan hälta! Doping säger jag. Cowhorsehästarna var ofta så less och trötta att de inte orkade gå ikapp kalvarna i fencework och de hade svårt med cirklarna. Cuttinghästarna reds ofta med Viperbett och en helt obegriplig våldsmetod användes. Våld och misshandel mot djuren är så vedetaget och accepterat att folk står och hejar på! Jag är riktigt chockad!
Jag gick senare in på banan för att rida Curt och kom knappt in på banan pga alla fencingryttare. Jag kände att min frustration växte och ville inte överföra den på Curt så jag gick ut. Vi fick ta en promenad istället.
På tisdagen hände samma sak men nu kände Curt av de andra hästarna. Han var spänd och rädd, något Curt aldrig är. Jag kände inte igen honom och han var inte alls med mig trots att han inte på något sätt var bråkig eller olydig. Jag tog en timeout och insåg att Curt fokuserade på den faran de andra hästarna varnade för. Han kände deras panik men kunde inte lokalisera faran. Jag var tvungen att gå ut därifrån. På eftermiddagen frågade jag tävlingsledningen ifall vi freestyleryttare skulle få särskild förberedelsetid som utlovat. Den skulle vi få precis innan klassen. Senare på kvällen gjorde jag ett nytt försök med Curt precis efter avslutade klasser. Jag hann in på banan innan reiningryttarna och Curt gick super! Allt kändes rätt och jag avslutade efter några minuter.
Onsdag, nu var det dags. Lite nervositet började göra sig synlig. Jag gjorde Curt klar och sedan mig själv, nu var det bara att vänta. Det var snart dax att gå ner till banan och jag väntade på att vi skulle bli insläppta på stora banan då våldet pågick som vanligt på framridningen. Alla freestyleryttare var där och vi väntade. Plötsligt rasade en rocklåt ur högtalarna inne på tävlingbanan så det hördes ända ut på framridningen. Jaha, en show eller har klassen börjat, tänkte jag. Snart hör jag de ropa ut något på tyska som jag tyckte lät som mitt startnummer. Jag gick fram till tävlingbanan och mycket riktigt, klassen hade börjat och vi fick ingen uppvärmning. Jag fick helt enkelt gå in utan uppvärmning och hoppas att det gick hem. Curt var spänd efter händelserna på framridningen och han kände min nervositet och irritation över att vi inte fick någon träningstid. Vi gick in och jag kände direkt att det inte var bra. Vi gjorde slutor, piaff och spinn. I vänsterspinnen driftade Curt lite men i höger gick han precis där han skulle. Jag började slappna av och njöt av kontakten med honom. Jag sa högt: Jag älskar dig gubben! och alla som var inom en mils radie kunde se mitt leende. Ok, nu gäller det. Galoppen är där det kan bli fel. Japp, hann inte mer än att fatta galopp så var första missförståndet där. Fullt ös neråt. Slidestop vid grinden. Djupa andetag, galopp, fullt ös, slidestop. Samma igen med ett byte. Upp i rundown igen. Sedan försökte jag få in sista bytet men Curt tolkade det som kraftig tempoökning och kom inte i i stoppen heller. Tiden slut. Jag hoppade av och pussade honom på mulen. Visst var jag besviken men jag är glad att min häst inte är så drillad att han inte vågar tala om när något är fel och att han inte är van vi våld. Jag förstår hans reaktion och klandrar honom inte en sekund!
Dagarna fortsatte med mycket våld mot hästarna och boskapen. Vi försökte att inte se, känna eller bry oss men det gick inte. Det är omöjligt att blunda för. Ritter som jag annars hade imponerats av var inte ett dugg värda. Jag visste vad som låg bakom resultaten och hästarna var spöken. Det fanns ingen själ eller glöd kvar och inte en häst såg glad ut. Vi vantrivdes i situationen och ville åka därifrån men vi var ju tvungna att vänta till lördagen så de andra fick åka med. Curt var bekymrad och var fullt medveten om att det inte gick som det skulle inne på banan. Han försökte göra allt rätt och var överambitiös för att göra mig nöjd. Jag tog bara promenader med honom och lät honom veta att jag älskar honom ändå.
De sista dagarna spenderade vi mest på marknaden, utomhus, vid lastbilen eller hos Curt. Det fanns ingen glädje i att se dessa spöken sporras runt för pengar. Den enda ritt under hela helgen som jag verkligen njöt av att se var Brian Kronborgs ritt i Cuttingen. Hela ritten gick inte så bra men inte en enda gång såg jag honom vara elak mot hästen! En stor eloge till dig Brian!
Slutligen var det lördag och jag och Erik gjorde lastbilen klar för hemfärd. Två tjejer från Markaryd liftade med oss hem och Kate och Mary skulle med. Kate ville självklart se Cuttingen och vi skulle åka direkt efter Staffans ritt. Aldrig tidigare har en avfärd gått så smidigt. Jag och Erik hann bara till lastbilen och starta så kom Kate med häst och resterande packning. Jag sprang och hämtade Curt och sedan in med hästarna, in med fotfolket och iväg. Vi hade planerat avfärden tillsammans och alla höll sin del! Klockrent och imponerade samspel!
Eeeh, hur hittar vi ut.... Det gick det också. Jag tror inte vi hann upp på motorvägen innan alla de andra sov. Jag fasade lite för backarna som eventuellt skulle vara än värre söderifrån. Jag körde i sju timmar och två backar var lite tuffa men bussen tog de övriga 27 stigningarna och 39 dalgångarna utan bekymmer. Erik tog över till tyska gränsen och sedan körde jag upp förbi Markaryd. Erik tog över till ödeshög och sedan var vi nästan hemma. Mary är något bekymrad över att åka transport och vi ställde därför henne lös nere i lastbilen med tre platser att röra sig över. Mitt i prick! Hon stod snällt hela resan och var väldigt lugn. Curt stod som vanligt på sin plats och skötte sig utmärkt. En lång resa var slut och Curt var riktigt glad att komma hem till sina tjejer. Nu går de på bete igen och njuter av att få vara hästar.
Sammanfattningsvis så är jag nöjd med min och Curts insats men fruktansvärt tagen av våldet! Jag hade väntat mig mer våld än i sverige men inte i närmelse av det jag såg!
Ett stort och varmt tack till alla Ni som gjorde resan möjlig!
Många kramar från oss till Er!
Resan ner gick väldigt bra. Vi tog det lugnt och rastade Curt ofta. Magnus Nilsson hade varnat mig för backarna i Tyskland och jag fasade lite inför dessa. 25 st stigningar! Två var riktigt tuffa och vid flera av dem fick vi ha full värme på i bilen för att klara det. Kämpigt men det gick bra och Erik var glad att jag körde. Bussen skötte sig klockrent och tog oss dit vi ville. Vi anlände till Americana på lördagskvällen och vi var mer än glada att komma fram. Men nu skulle vi försöka förstå tyskarna och dessutom göra oss förstådda. Allt var inte klat på anläggningen och det var svårt att få veta var vi skulle göra av hästen och lastbilen. Men det löste sig till slut. en lugn promenad på tävlingsarenan och sedan dax att sova.
Nästa morgon var det full rulle och det ramlade in fler och fler ekipage. Magnus Nilsson med sällskap hade också anlänt under natten. Men dessvärre var Felicity halt och kraftigt svullen i höger bak. Veterinär tillkallades och Magnus tillfrågades ifall han ville ha hästen frisk eller startklar!!! Magnus såg lite chockad ut och förklarade att hästen självfallet inte skulle starta. Inte ens om några dagar om den hade varit bra då. Sanslös fråga från veterinären men en Eloge till Magnus som sätter hästens välmående i första rummet!
Samma dag tog jag och Erik tog en promenad som vi tyvärr ångrar. Inne på framridningen fanns en cuttingmaskin monterad. Dit levererades den ena efter den andra hästen och en mycket väl ansedd tränare tog emot hästarna, bytte till ett betydligt skarpare bett och sedan hann han inte upp på hästarna innan misshandeln började. Hästarna straffades för saker de gjort på förra tävlingen, förra veckan, igår eller saker de troligen skulle göra imorgon. Våldet var grovt och fullständigt obegripligt. Jag och Erik led med hästarna och frustrationen började växa fram.
När jag skulle rida kändes Curt ok men han var fortfarande trött efter resan och fick mest skritta och sträcka på sig. På kvällen började dock bekymren angripa honom också. Vi gick in på stora arenan och jag kände ganska snart att han inte var där han brukar. Han var spänd på ett sätt jag aldrig upplevt förut. Jag tog det lugnt och bara väntade ut honom. Ganska snart var banan relativt tom och han gick bättre och bättre. Några minuter senare var han sig själv och gick riktigt fint. Vi var nöjda och gick hem för natten.
På måndagen hade de flesta anlänt och nu började tävlingarna. Då menar jag inte klasserna som stod på propparna utan machotävlingarna som försegick hela nätterna. Reiningryttarna, från alla nivåer, satt i timmar på sina hästar och fencade dem fruktansvärt hårt. Den som hårdast, snabbast, tuffast och flest gånger rider sin häst in i staketet vinner. Vi pratar alltså om 30 till 50 gånger varje kväll och därtill gick hästarna klasser under dagarna och reds lika hårt på framridningen. Fencing är en vedertagen metod för att räta ut hästarna i rundown där man rider hästen rakt mot ett staket och sedan erbjuder hästen att stanna några meter innan staketet. Hästen väljer då antingen att stanna eller att försöka springa åt sidorna. Man hindrar då hästen med sina ben från att springa undan varpå hästen väljer att stanna. Efter en tid lär sig hästarna att inte väja och man uppnår en rakare rundown. Jag har aldrig tidigare sett fencing så aggressivt! Här ställde karlar och tjejer upp sig på led längs kortsidorna och en efter en påbörjade de rundown, ökade tempot till maximalt och sedan hackade de med skarpa sporrar i sidorna med full kraft och forcerade hästarna rakt in i staketet. Hästarna gjorde vad som stod i deras makt för att hinna stanna men de lyckades långt ifrån alltid. Sedan röcks och slets det konstant i munnen på hästarna och det diskuterades olika metoder att uppnå resultat. Cykelkedjor i munnarna på hästarna fastbundna i hästarnas bakkotor, Viperbett med vassa hulingar som perforerar hästens tunga, vaselin på buken så sanden fastnar för att dölja såren efter sporrarna m.m. Ett vansinnigt utstuderat våld och kvalificerad misshandel av hästarna. Och jag vill inte tänka på vad som händer där hemma om de kan göra detta på tävling.
Hästarna reds så hårt att flera av dem kollapsade, rasade ihop, gick omkull m.m. Painthingsten I See Diamonds rasade ordagrant ihop i en slide och bara lade sig med benen rakt under sig. Ryttaren satt kvar och efter en stund reste sig hästen och ryttaren vände, gjorde en rundown och en slide till innan han RED ut från banan. Flertalet gånger gick hästarna ner på knä i stoppen och få hästar gick rent. Hästarna hade många gånger sådan kramp i musklerna att de knappt kunde gå. Bakbenen vann inte mer än någon decimeter per steg. På hästar med en mankhöjd över 150! En italiensk reiningtränare satt och fencade en treåring riktigt hårt. Slet och rycke hästen i munnen med full kraft och hästen gjorde allt för att behaga ryttaren. Hästens slets bakåt och in i spinn. Kraftiga ryck och sparkar och plötsligt lade häasten ner. Den skrapade i luften med vänster fram och det var tveklöst att hästen hade skadat sig allvarligt. Hästen togs ut från banan och försvann. Nästa dag startades hästen utan hälta! Doping säger jag. Cowhorsehästarna var ofta så less och trötta att de inte orkade gå ikapp kalvarna i fencework och de hade svårt med cirklarna. Cuttinghästarna reds ofta med Viperbett och en helt obegriplig våldsmetod användes. Våld och misshandel mot djuren är så vedetaget och accepterat att folk står och hejar på! Jag är riktigt chockad!
Jag gick senare in på banan för att rida Curt och kom knappt in på banan pga alla fencingryttare. Jag kände att min frustration växte och ville inte överföra den på Curt så jag gick ut. Vi fick ta en promenad istället.
På tisdagen hände samma sak men nu kände Curt av de andra hästarna. Han var spänd och rädd, något Curt aldrig är. Jag kände inte igen honom och han var inte alls med mig trots att han inte på något sätt var bråkig eller olydig. Jag tog en timeout och insåg att Curt fokuserade på den faran de andra hästarna varnade för. Han kände deras panik men kunde inte lokalisera faran. Jag var tvungen att gå ut därifrån. På eftermiddagen frågade jag tävlingsledningen ifall vi freestyleryttare skulle få särskild förberedelsetid som utlovat. Den skulle vi få precis innan klassen. Senare på kvällen gjorde jag ett nytt försök med Curt precis efter avslutade klasser. Jag hann in på banan innan reiningryttarna och Curt gick super! Allt kändes rätt och jag avslutade efter några minuter.
Onsdag, nu var det dags. Lite nervositet började göra sig synlig. Jag gjorde Curt klar och sedan mig själv, nu var det bara att vänta. Det var snart dax att gå ner till banan och jag väntade på att vi skulle bli insläppta på stora banan då våldet pågick som vanligt på framridningen. Alla freestyleryttare var där och vi väntade. Plötsligt rasade en rocklåt ur högtalarna inne på tävlingbanan så det hördes ända ut på framridningen. Jaha, en show eller har klassen börjat, tänkte jag. Snart hör jag de ropa ut något på tyska som jag tyckte lät som mitt startnummer. Jag gick fram till tävlingbanan och mycket riktigt, klassen hade börjat och vi fick ingen uppvärmning. Jag fick helt enkelt gå in utan uppvärmning och hoppas att det gick hem. Curt var spänd efter händelserna på framridningen och han kände min nervositet och irritation över att vi inte fick någon träningstid. Vi gick in och jag kände direkt att det inte var bra. Vi gjorde slutor, piaff och spinn. I vänsterspinnen driftade Curt lite men i höger gick han precis där han skulle. Jag började slappna av och njöt av kontakten med honom. Jag sa högt: Jag älskar dig gubben! och alla som var inom en mils radie kunde se mitt leende. Ok, nu gäller det. Galoppen är där det kan bli fel. Japp, hann inte mer än att fatta galopp så var första missförståndet där. Fullt ös neråt. Slidestop vid grinden. Djupa andetag, galopp, fullt ös, slidestop. Samma igen med ett byte. Upp i rundown igen. Sedan försökte jag få in sista bytet men Curt tolkade det som kraftig tempoökning och kom inte i i stoppen heller. Tiden slut. Jag hoppade av och pussade honom på mulen. Visst var jag besviken men jag är glad att min häst inte är så drillad att han inte vågar tala om när något är fel och att han inte är van vi våld. Jag förstår hans reaktion och klandrar honom inte en sekund!
Dagarna fortsatte med mycket våld mot hästarna och boskapen. Vi försökte att inte se, känna eller bry oss men det gick inte. Det är omöjligt att blunda för. Ritter som jag annars hade imponerats av var inte ett dugg värda. Jag visste vad som låg bakom resultaten och hästarna var spöken. Det fanns ingen själ eller glöd kvar och inte en häst såg glad ut. Vi vantrivdes i situationen och ville åka därifrån men vi var ju tvungna att vänta till lördagen så de andra fick åka med. Curt var bekymrad och var fullt medveten om att det inte gick som det skulle inne på banan. Han försökte göra allt rätt och var överambitiös för att göra mig nöjd. Jag tog bara promenader med honom och lät honom veta att jag älskar honom ändå.
De sista dagarna spenderade vi mest på marknaden, utomhus, vid lastbilen eller hos Curt. Det fanns ingen glädje i att se dessa spöken sporras runt för pengar. Den enda ritt under hela helgen som jag verkligen njöt av att se var Brian Kronborgs ritt i Cuttingen. Hela ritten gick inte så bra men inte en enda gång såg jag honom vara elak mot hästen! En stor eloge till dig Brian!
Slutligen var det lördag och jag och Erik gjorde lastbilen klar för hemfärd. Två tjejer från Markaryd liftade med oss hem och Kate och Mary skulle med. Kate ville självklart se Cuttingen och vi skulle åka direkt efter Staffans ritt. Aldrig tidigare har en avfärd gått så smidigt. Jag och Erik hann bara till lastbilen och starta så kom Kate med häst och resterande packning. Jag sprang och hämtade Curt och sedan in med hästarna, in med fotfolket och iväg. Vi hade planerat avfärden tillsammans och alla höll sin del! Klockrent och imponerade samspel!
Eeeh, hur hittar vi ut.... Det gick det också. Jag tror inte vi hann upp på motorvägen innan alla de andra sov. Jag fasade lite för backarna som eventuellt skulle vara än värre söderifrån. Jag körde i sju timmar och två backar var lite tuffa men bussen tog de övriga 27 stigningarna och 39 dalgångarna utan bekymmer. Erik tog över till tyska gränsen och sedan körde jag upp förbi Markaryd. Erik tog över till ödeshög och sedan var vi nästan hemma. Mary är något bekymrad över att åka transport och vi ställde därför henne lös nere i lastbilen med tre platser att röra sig över. Mitt i prick! Hon stod snällt hela resan och var väldigt lugn. Curt stod som vanligt på sin plats och skötte sig utmärkt. En lång resa var slut och Curt var riktigt glad att komma hem till sina tjejer. Nu går de på bete igen och njuter av att få vara hästar.
Sammanfattningsvis så är jag nöjd med min och Curts insats men fruktansvärt tagen av våldet! Jag hade väntat mig mer våld än i sverige men inte i närmelse av det jag såg!
Ett stort och varmt tack till alla Ni som gjorde resan möjlig!
Många kramar från oss till Er!
2008-09-03
VM ritten
Tyvärr måste jag ikväll meddela att VM ritten inte gick riktigt som planerat. Curt fick för sig att sticka och Jossan nollade. Vad som hände exakt vet jag inte det får Jossan själv berätta då hon kommer hem. Om Curt hade en dålig dag eller om Jossan var upprörd över det som hände runt ikring vet jag inte heller, men jag vet vad de båda går för och även om det inte höll denna gång så kommer det fler tävlingar och i mina ögon kommer de alltid vara bäst. Bäst, inte bara för de får de högsta poängen, utan för det fantastiska förhållande de har till varandra. Det förhållandet är värt så mycket mer än vinst i en tävling, även om just den tävlingen är VM...
2008-09-02
I morron gäller det!
I lördags anlände sällskapet till rätt ort i Tyskland. Den ganska långa resan hade gått snabbt och smärtfritt. Curt var lugn och som vanligt trygg i att vara med sin matte, så länge Jossan är nära är han nöjd. Det är alltid lika härligt att se.
Tyskland och VM är tyvärr inte allt som de hade hoppats. En del otrevliga tränings metoder där hästens bästa inte alltid sätts i första har sänkt stämmningen. Detta får dock väntas med att må dåligt över då en person inte kan göra något på tre dagar och Curt så tydligt känner när Jossan tänker på annat eller är upprörd. Fick ett sms nu där hon skriver att de just tagit en kort runda och att Curt går super bra. Ibland undrar jag om inte jag är mer nervös inför i morron än vad Jossan är. Jag hoppas det :)
Nu finns det inte mycket mer vi här hemma kan göra annat är att tänka på Jossan i morron och hålla alla tummar och tår vi har.
Kör hårt i morron tjejen coh visa dom hur en häst ska behandlas!
Vi tror på dig! All lycka!
Tyskland och VM är tyvärr inte allt som de hade hoppats. En del otrevliga tränings metoder där hästens bästa inte alltid sätts i första har sänkt stämmningen. Detta får dock väntas med att må dåligt över då en person inte kan göra något på tre dagar och Curt så tydligt känner när Jossan tänker på annat eller är upprörd. Fick ett sms nu där hon skriver att de just tagit en kort runda och att Curt går super bra. Ibland undrar jag om inte jag är mer nervös inför i morron än vad Jossan är. Jag hoppas det :)
Nu finns det inte mycket mer vi här hemma kan göra annat är att tänka på Jossan i morron och hålla alla tummar och tår vi har.
Kör hårt i morron tjejen coh visa dom hur en häst ska behandlas!
Vi tror på dig! All lycka!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)