Ja, det uttrycket har jag behövt använda alldeles för ofta sista tiden. Jag ska inte gå in i detalj men kortfattat har det varit en hel del olyckor och bekymmer för och runt mig sista tiden och droppen borde varit i lördagsnatt då jag tyvärr mötte vilt på vägen och krashade bilen. Den blir aldrig bil igen men jag klarade mig bra efter omständigheterna. På söndagseftermiddagen hade jag avflyttningsmiddag med familjerna Jönsson, Hultqvist och Dahlbäck. Därefter lastade vi hästarna och jag satte kosan mot Norrtälje. Dock ville inte lastbilen hela vägen. Strax norr om Väderstad rasade kopplingen... Helt... Suck, hällregn, trött, ont och alldeles för långt bort. Bärgare kom efter en timme och vi lyckades bärga oss till Mjölby. Där fick jag slå läger, bygga hage till hästarna och försöka värma mig och hunden. Mattias från Bärgningskåren i Mjölby var otroligt snäll och hjälpsam. Ett stort tack till Dig!!! En massa samtal och sedan vila en timme.
Måndag morgon jagade vi delar och verkstad. Tycktes vara omöjligt att lösa. Till slut hittade vi delar i Finland och verkstad i Linköping. Lasta hästarna och bärga till Fordonsverkta´n i Linköping. Väl där parkerade vi hästarna vid bussparkeringen och rev ner växellådan. Inte vackert... Dock hade jag sådan tur att Stefan, Kerstin och Tobbe på Fordonsverksta´n var otroligt snälla och hjälpsamma! De har gjort mer för mig och djuren än man någonsin kan begära! Delar skulle inte komma förrän tisdag morgon så det var till att inkvartera i verkstaden. Hästarna hjälpte en snäll dam ( Lena?) mig att hitta en hage och foder till. Tack Janne(markägaren)! Lite sömn och en ny dag grynade.
Tisdag morgon, inga delar i sikte. Tisdag lunch, inga delar. Då blir vi kvar ett dygn till. Mer hö till hästarna ordnade Marianne Perrys man ( förlåt att jag inte minns ditt namn). Tack än en gång! Nu sitter jag här tisdag kväll och hoppas innerligt att delarna kommer imorgon och att jag kan komma fram imorgon kväll.
Kopplingsraset och den kommande fakturan hade jag klarat mig utan men alla dessa underbara människor som verkligen ställt upp nu har gjort det värt denna resa! Härligt att få träffa och verkligen se att det fortfarande finns människor med empati och vilja att hjälpa andra! Varmt tack och stor kram till Mattias, Ida, Stefan, Kerstin, Tobbe, Lena(?), Janne och alla Ni andra i Linköping som verkligen ställt upp för mig och hästarna!!!
