Då var vi åter hemma efter RHC 2008. En väldigt givande vecka måste jag säga!
Vi åkte upp måndag den 26 och var framme strax efter lunch. Vi mötes av en fåtal funktionärer och anläggningen såg öde ut. Inte en bil fanns på campingen annat än stallbyggarna. Vi började med att se hur stallar och camping var iår. Lite blött men långt ifrån lika illa som förra året. Filip kände sig som hemma och Curt såg väldigt nöjd ut så snart han kikade ut ur lastbilen. Ingen tävlingsplats är så populär hos varesig honom eller mig som High Chaparal. Lucy tyckte att det prasslande taket på stallet var lurigt och stressade en del. Därefter gick vi ner till banan och för att röra på hästarna lite. Curt gick väldigt bra trots att jag hade träns på. Bara lite förnärmad över den onödiga utrustningen. Kick It var mer vild än tam och var riktigt glad att vara tillbaka på High Chaparal. Lucy tyckte det mesta var lite läskigt men behöll en stor del av koncentrationen på mig och uppgifterna. På kvällen anslöt Erik och Sophie till lägret.
Tisdag var inte heller vädret helt på vår sida men det kunde varit betydligt sämre. Jag red Curt med grimma och kände att han upplevde den helt onödig. Lika bra att skippa den också. Han var helt med mig och jag var helt med honom. Kick It var något lugnare, eller ska jag kanske säga lite mindre vild... Lucy började gilla banan och tog det mesta med väldigt stort lugn. Framförallt med tanke på att hon inte varit ut innan. Två pass med Curt och Kick It och ett pass med Lucy. Under tisdagen kom också gotlänningarna som enligt vanlig sed välkomnade oss varmt till en ny upplaga av RHC. Kvällen avslutades med grillning i lägret.
Onsdag började med ett pass per häst nere på tävlingsbanan. Curt och jag var helt sammansvetsade och det kändes väldigt lovande inför lördagen. Kick It var nu betydligt lugnare och hade ibland tid att göra ett moment i taget. Lucy kändes lika fin idag och jag avslutade efter korta pass med samtliga. Nu började RHC se sig likt ut. Alla funktionärer arbetade febrilt för att hinna färdigställa allt och det ena ekipaget efter det andra rullade in på området. Det var härligt att se hur Ranch Horse Classic 2008 växte fram. Vi iordningställde lägret inför resterande ankomster och njöt av det nu så fina vädret.
Torsdag började med Working Cowhorse för Curt. Redan när jag sadlade och tränsade honom visade han sitt missnöje. Jag har försökt förklara att han inte får gå boskapsklasser utan utrustning men han ogillar regelementet. Han kändes trots allt ganska positiv innan vi skulle in på banan men samma stund grinden öppnades gjorde han klart att vi inte var överens. Det är det sämsta torrmönster vi någonsin gjort och han var väldigt informerande hela ritten. När kalven kom in vaknade gnistan och han gjorde ett halvdant arbete och scorade 69 i kodelen. Absolut godkänt efter att han endast gått på boskap en gång sedan Sep 07. Dax att känna och tänka efter vad som hände. Samma sak i Reiningen som följde efter. Han gick visserligen inte mot mig på samma sätt men han informerade konstant om sitt missnöje så jag valde att nolla och avbryta.
Kick It gick samma klasser som Curt och hon var knappast ledsen att vara ut på banan igen. Explosiv som få gick hon mer på bakbenen än något annat och ville göra allt på en gång. Samma sekund hon skymtade kalven visste hon vad som väntade. Lite ringrostig men kom snart igång och jag var väldigt nöjd med tanke på att hon gått på boskap en gång sedan SM Aug 07. Samma
sak i reiningen, överladdad som få och ett alldeles för högt tempo. Men hon hade iallafall riktigt kul!!!
Lucy skulle nu göra sin debut på tävlingsbanan. Stressad av all uppståndelse och konstigheter kunde hon inte hålla all uppmärksamhet på mig. Men hon var glad och positiv och genomförde allt. Jag är väldigt nöjd med hennes insats.
Torsdagen var till ända och avslutades med grillning i lägret.
Fredag bjöd till Herd Work för Kick It och Curt och Lucy skulle gå sin första Limited Cowhorse.
Jag överjobbade Curt på första kalven varvid vi tappade den. Andra kalven överlät jag det hela till honom och det gick betydligt bättre. Samma sak med de två följande kalvarna. Kick It gjorde jag samma misstag med. Andra kalven gick betydligt bättre och den tredje jobbade hon så att tränset bokstavligen åkte av. Jag hann få tag i det och hann bara precis ta ut en till kalv. Absolut nöjd med hästarna. Den enda som skulle ha skäll var jag...
På kvällen skulle Lucy för andra gången i sitt liv träffa boskap. Torrmönstret gick bra och hon lyckades koncentrera sig den större delen av tiden. När kalven kikade in på banan anade jag en kaxig känsla i Lucy och jag fick hålla tillbaka henne för att inte göra det för svårt. Självklart hjälpte jag henne en hel del men hon förstod snart en del om vad hon skulle göra. Lovande kokänsla i den lilla damen.
Lördagens schema innehöll först två Cowhorse med Curt och Kick It och Curt var än en gång tydlig med sitt missnöje mot utrustningen. Han ställde ändock upp med ett skapligt arbete och det tog oss till en andraplacering. Kick It var mindre vild idag men fortfarande inte tillräckligt lugn. I Open Bridle började jag med Kick It som gjorde ett ännu lugnare torrmönster och ett bra koarbete. Räckte till en tredje placering. Curt gjorde en matt torrdel med än mer missnöje och var inte ens intresserad av kodelen. Räckte trots allt till en fjärdeplacering.
Lördagkvällen närmade sig och veckans höjdpunkt, Freestyle Reining! Jag skulle först ut med Lucy, Sara Evans-Born to Fly. Lucy var riktigt laddad och hade lite för bråttom men jag var riktigt nöjd med hennes prestation. Scorade +1 i spinnen. Därefter var det Kick Its tur att göra en favorit i repris. Och det visste hon. Överladdad till max hade hon svårt att lägga sig. Och samma stund 9-5 rullade ut i högtalarna visste hon vad som skulle göras. Hon hade dock för bråttom och reste sig omedelbart. Dynamiten exploderade och det var ett misslyckat mönster. Men sällan ser man så lyckliga hästar. Nervositeten var nu på topp och jag försökte komma ner i puls och anding innan jag började med Curt. En stund senare var det dax att värma upp och jag var tyvärr tvungen att rida fram med grimma. Curt var tydligt mer nöjd med denna utstyrsel men fortfarande lite störd över grimman. Så snart sista ekipaget gått in på banan var det möjligt att klä av honom resterande. Jag kände genast hur Curt blev nöjd och vi var nästan ett. Jag fick koncentrera mig på andningen och försöka hitta ett lugn. Dax att gå fram till gaten. Inte tänka, inte stressa... Curt kändes lugn men taggad. Dock var inte jag i rätt fas. En hejarramsa ljöd i luften och sedan var det dax. Amazing Graze smög ut i luften, ett djupt andetag och så var det hela igång. Ingen återvändo. Curt såg ut över publiken och undrade var applåderna tog vägen. Han lyssnade helt på mig och vi blev ett vid första applåden. Jag kunde känna hur han växte och tog sin frihet på största allvar. Efter halva ritten kunde jag inte hålla tillbaka tårarna längre. Känslan var helt underbar och jag ville inte annat än krama honom. Vi var helt överens och Curt älskade att få showa utan utrustning. Äntligen hade matte fattat hur det skulle gå till. Tyvärr var vi lite för långsamma och hann inte göra några speedrundowns men jag kan inte annat än vara supernöjd med den prestation vi gjorde. Jag skulle avsluta med att så på ryggen på honom men benen skakade för mycket och jag halkade bara. En stor kram till min Champ och sen en puss. Curt njöt av applåderna och visslingarna som ljöd genom luften och han var i sitt esse. Stående ovationer från domare och publik. Jag skulle sedan försöka gå ut från banan men det tog sin tid. Puss och krampauser och därtill kom Mr Billy Cochrane fram och gav mig en kram och sa: - Congratulations Champion! Behöver jag säga att det kändes underbart?
Anstormningen efter prisutdelningen var stor och Curt njöt i centrum. Han visste mycket väl att han hade vunnit och han visste framförallt att jag älskar honom över allt annat! Mr Cochrane kom fram igen och kramade om mig och sa: -Thank you for a very nice performance! Och en stund senare igen med följande kommentar: - I´m so impressed that you stayed on by that little misstake when he went the wrong way. I´m so impressed, you´re such a good rider! Tävlingen, veckan var komplett! En domare som Mr Cochrane har sett en hel del och gav oss 75p!
Kvällen avslutades med massor av puss och kel med Curt. Han har sällan sett så stolt och nöjd ut!
Söndagen spenderade jag med familj och vänner på Chappen och under eftermiddagen såg vi hur allting sakta försvann igen. Igår var det dax att vända tillbaka igen, men vi saknar det redan.
STORT VARMT TACK till alla funktionärer, hästskötare, familj och vänner. Och ett ännu större tack till mina älskade hästar! Många kramar till er alla!!!
