Mycket händer nu!!! Många stora projekt och väldigt mycket att göra! Vet inte hur jag ska hinna med allt men det är väldigt kul! Jag trivs som allra bäst när det är mycket. Just nu räcker dock inte tiden till allt som jag vill och bör göra men det går nog ihop sig till slut...
Fortfarande kan jag inte avslöja något om några projekt men lite kan jag berätta....
Jobbet är riktigt kul! Jag har fått en position som jag trivs i och kan utvecklas i. Hela tiden letar jag nya lösningar, effektiviseringar och inovationer. Det är det jag vill göra och trots att jag nu är anställd kan jag inte bara vara en lönelyftare utan måste hela tiden göra ett bättre jobb. Kollegor, ledning och kunder trivs jag också med och det är, den tidiga timman till trots, kul att gå till jobbet på morgonen. Bilen är väl kanske mindre rolig... en MAN..... Men när den väl fungerar är den riktigt trevlig!
Mitt antivåldprojekt rullar på och det har blivit en dell intervjuer. Senaste vaar riktigt rolig! Jag och reportern/journalisten/fotografen kom riktigt väl överrens och det hela drog iväg i tid. Ett dyng lite drygt.... Och många foton blev det! I förrgår fick jag del av fotona och de var UNDERBARA! Vilken skicklig fotograf!!!! Curt är så vacker och kraftful på bilderna att jag aldrig sett maken! Filip har sitt finaste uttryck och jag kan inte ens påstå att jag såg illa ut. Jag brukar inte bli så jättebra, tycker jag, på bilder men här var det toppen. Bilderna utsrtålar sådan lycka, frihet, glädje, samförstånd, gemenskap och framförallt kärlek!!! Jag får tyvärr inte ännu berätta vilken fotograf eller tidning jag pratar om men det kommer!!!
Mina fina älskade djur mår alla bra!!! Curt vänjer sig sakta samtidigt som synen sakkta blir sämre. Nästa helg ska vi hålla en uppvisning på en invigning och jag hoppas han klarar det utan oro med synen! Kick It och Lucy börjar närma sig en mer passande vikt och kan snart få gå ut på bete igen. Pelle och Skip håller sig riktigt fina och inga ålderstecken syns. Pelle ska snart tävla igen med Amanda. Gem har jag fortfarande inte hunnit hälsa på men hon mår, enligt uppgift, bra! Lollo, Alfred och Daisy leker livet för. De mår finfint och Alfred håller fast vid sina kilon.... Oliwer och Elliot skulle rida igår och innan vi visste ordet av hade Oliwer 7 år själv gått ner till hagen, tagit en grimma, klätt på Alfred och lett upp honom till bindstocken. Grimman satt alldeles för löst och grimskaftet var inte fastknutet men Alfred stod så snällt precis där Oliwer ville ha honom. Nu hade vi inte riktigt tänkt oss att en 7 årig liten pojke skulle hämta hingsten själv i hagen men det är underbart att se vilket "Dartmoorsence" han har! Han var så försiktig toch timid med Oliwer som handler och gjorde precis rätt hela tiden. Samma sak under ridningen! Jag beundrar denna lilla ponnys godhet!!!!!!
Style och Jamal mår också bra! Jamal är dräktig och beräknas föla någon gång i april. Riktigt kul ska det bli! Hugo och Taquita går på konstant bantning vid stallet och de trivs bra med livet. De är de enda som är installade. Akilles och Lilleman går på bete och Lilleman ser bättre ut för var dag! Hoppet stiger för honom!
Skruttis och Sture mår utmärkt och Skruttis väntas få bebis inom några dagar. Hon är bredare än hon är hög! Men hon älskar verkliggen att vara mamma så de tär väl på tiden att hon får få en kull. hon börjar bli till åren så det kanske är sista gången.
Så mycket mer kan jag inte berätta nu men det kommer.....
Många kramar till Er Alla!!!!
2009-09-20
2009-09-06
Söndag! Mycket på gång...
Jag får börja med att be om ursäkt att jag inte bloggat nu på en vecka! Det är mycket som händer nu och flera projekt på gång! Återkommer när det är igång, om vi kommer så långt dvs...
Alla hästar mår bra och njuter av sensommarens väder utan bromsar! Curt har nu vilat lite för att vänja sig mer vid sin begränsade syn. Jag tycker han blivit sämre sista tiden men han mår alldeles utmärkt. Dock väldigt bestämda åsikter om när och hur vi ska träna! Kick It och Lucy har fått gå med de andra på kraftigt bete och det är knappast vad de behöver! Båda har "svällt" på mitten och får nu gå på bantning. Lite överhull gör inget om de inte belastas men mycket överhull är inte bra så nu ska de ner ett antal kilon. Lucy och Curt fick i söndags en reaktion på Johannesört eller Alsikeklöver och på Lucy var den ganska kraftig. Efter bara någon dag var de bättre och Curt är helt bra nu medan Lucy just blivit av med alla skorpor. Inom kort är sviterna av reaktionen ett minne blott! Förhoppningsvis är lilla fröken dräktig också!
Pelle är i gott skick och han verkar klara pälsbytet bättre nu än i våras! Han gick riktigt fint igår och han tycks trivas med bosal. Skip är riktigt fin och har inga spår kvar från hennes svacka i våras! Hon har ett gott hull och pälsen är riktigt fin trots pälsbyte och jag har goda förhoppningar att hon möter vintern väl!
Gem har jag inte sett på någon vecka men hon ska enligt uppgift må bra. Jag ska ultraljuda henne också så vi vet om hon är dräktig eller inte. Style och Jamal har jag heller inte sett på en tid men de ska också må bra. Jamal ska ultraljudas snarast möjligt och jag hoppas Style kan möta vintern utan besvär från magen. Men lite oroad är jag, det ska ju inte gå att bota en kronisk kolikhäst men vi tycks ha gjort det! Bara att fortsätta med förebyggande och hålla nogrann koll på honom när han plockas in från betet.
Alfred är som vanligt i gott hull....host host... men han mår väldigt bra och inte mycket hos honom är sig likt sedan han kom för dryga året sedan. Den hovspricka han, enligt förra ägaren, ska ha haft hela livet är helt läkt och inte ett spår finns. Han stormtrivs med sin fru och sitt föl i hagen och Daisy spenderar mycket tid med sin pappa. Lollo är också en helt annan häst och hon mår väldigt fint. Hon behöver en del stödfoder för att inte bli urmjölkad men hon är knappast ledsen över att få kraftfoder! Hon har helt och fullt kommit över sin oro och tycker numer om att visa upp sitt föl. Hennes tidigare rädsla för människor är också som bortblåst. När jag verkade henne idag stod hon lugnt och sov. För ett år sedan var hon övertygad om att man skulle skada henne.
Sist och minst, men inte minst.... har vi lilla Salix Dark Sugar, Lollo och Alfreds bebis som nu är 2.5 månader. Hon kallas Daisy och hon är riktigt lovande! Inte bara har hon en väldigt god exteriör! Hon har också ett enormt psyke! Då Lollo länge var orolig så har vi inte gjort något med Daisy. Hellre ingen erfarenhet än dålig erfarenhet och då Lollo var så utom sig av rädsla och panik så hade alla försök till kontakt kunnat bli väldigt fel. Sista veckan har syrran och mamma kliat på henne lite och hon har snabbt blivit mer nyfiken. Idag övervann hon alla tvivel och upptäckte hur mysiga människor är. Den i särklass snabbaste tämjning jag någonsin varit med om! 10 minuter! Sedan stod hon lugnt med grimma, lät sig ledas lite grann, klias och därefter verkade vi henne på alla fyra hovarna! Hon stod helt lugn, helt stilla och helt trygg som om hon inte gjort annat! Inte en gång sprattlade, sparkade, bråkade eller skyggade hon. Hon lät mig villigt lyfta hennes fötter såväl bakåt som framåt samtidigt som hon luktade på min keps. Helt otroligt psyke! Jag är kär! Hur ska jag kunna sälja denna lilla krabat? Kommer nog inte gå!!!
De övriga hästarna i stallet mår alla bra! Saras hingst blir sakta men säkert bättre och våra förhoppningar om en framtid hos honom växer för var dag! De har nu äntligen fått gå ut på bete när han är stark nog för att gå i kuperad hage.
O min älskade lilla Filip mår alldeles utmärkt likväl som mina goa katter!
Mycket glatt och kul!
Pussar och kramar
Alla hästar mår bra och njuter av sensommarens väder utan bromsar! Curt har nu vilat lite för att vänja sig mer vid sin begränsade syn. Jag tycker han blivit sämre sista tiden men han mår alldeles utmärkt. Dock väldigt bestämda åsikter om när och hur vi ska träna! Kick It och Lucy har fått gå med de andra på kraftigt bete och det är knappast vad de behöver! Båda har "svällt" på mitten och får nu gå på bantning. Lite överhull gör inget om de inte belastas men mycket överhull är inte bra så nu ska de ner ett antal kilon. Lucy och Curt fick i söndags en reaktion på Johannesört eller Alsikeklöver och på Lucy var den ganska kraftig. Efter bara någon dag var de bättre och Curt är helt bra nu medan Lucy just blivit av med alla skorpor. Inom kort är sviterna av reaktionen ett minne blott! Förhoppningsvis är lilla fröken dräktig också!
Pelle är i gott skick och han verkar klara pälsbytet bättre nu än i våras! Han gick riktigt fint igår och han tycks trivas med bosal. Skip är riktigt fin och har inga spår kvar från hennes svacka i våras! Hon har ett gott hull och pälsen är riktigt fin trots pälsbyte och jag har goda förhoppningar att hon möter vintern väl!
Gem har jag inte sett på någon vecka men hon ska enligt uppgift må bra. Jag ska ultraljuda henne också så vi vet om hon är dräktig eller inte. Style och Jamal har jag heller inte sett på en tid men de ska också må bra. Jamal ska ultraljudas snarast möjligt och jag hoppas Style kan möta vintern utan besvär från magen. Men lite oroad är jag, det ska ju inte gå att bota en kronisk kolikhäst men vi tycks ha gjort det! Bara att fortsätta med förebyggande och hålla nogrann koll på honom när han plockas in från betet.
Alfred är som vanligt i gott hull....host host... men han mår väldigt bra och inte mycket hos honom är sig likt sedan han kom för dryga året sedan. Den hovspricka han, enligt förra ägaren, ska ha haft hela livet är helt läkt och inte ett spår finns. Han stormtrivs med sin fru och sitt föl i hagen och Daisy spenderar mycket tid med sin pappa. Lollo är också en helt annan häst och hon mår väldigt fint. Hon behöver en del stödfoder för att inte bli urmjölkad men hon är knappast ledsen över att få kraftfoder! Hon har helt och fullt kommit över sin oro och tycker numer om att visa upp sitt föl. Hennes tidigare rädsla för människor är också som bortblåst. När jag verkade henne idag stod hon lugnt och sov. För ett år sedan var hon övertygad om att man skulle skada henne.
Sist och minst, men inte minst.... har vi lilla Salix Dark Sugar, Lollo och Alfreds bebis som nu är 2.5 månader. Hon kallas Daisy och hon är riktigt lovande! Inte bara har hon en väldigt god exteriör! Hon har också ett enormt psyke! Då Lollo länge var orolig så har vi inte gjort något med Daisy. Hellre ingen erfarenhet än dålig erfarenhet och då Lollo var så utom sig av rädsla och panik så hade alla försök till kontakt kunnat bli väldigt fel. Sista veckan har syrran och mamma kliat på henne lite och hon har snabbt blivit mer nyfiken. Idag övervann hon alla tvivel och upptäckte hur mysiga människor är. Den i särklass snabbaste tämjning jag någonsin varit med om! 10 minuter! Sedan stod hon lugnt med grimma, lät sig ledas lite grann, klias och därefter verkade vi henne på alla fyra hovarna! Hon stod helt lugn, helt stilla och helt trygg som om hon inte gjort annat! Inte en gång sprattlade, sparkade, bråkade eller skyggade hon. Hon lät mig villigt lyfta hennes fötter såväl bakåt som framåt samtidigt som hon luktade på min keps. Helt otroligt psyke! Jag är kär! Hur ska jag kunna sälja denna lilla krabat? Kommer nog inte gå!!!
De övriga hästarna i stallet mår alla bra! Saras hingst blir sakta men säkert bättre och våra förhoppningar om en framtid hos honom växer för var dag! De har nu äntligen fått gå ut på bete när han är stark nog för att gå i kuperad hage.
O min älskade lilla Filip mår alldeles utmärkt likväl som mina goa katter!
Mycket glatt och kul!
Pussar och kramar
2009-08-28
Fredag! Otroliga hästar!!!
Först en riktigt bra jobbdag som, tack vare tidig start, slutade redan 13!
Därefter åkte jag hem och fixade lite pappersjobb och vilade en stund. Sedan åkte jag till hästarna för att rida och bygga hage. När jag körde upp för backen kom hästarna i full galopp redan av att de såg bilen. Curt var väldigt kelig idag och var som ett plåster så det dröjde lite innan jag såg att inte Kick It var med. Jag ropade efter henne, hon brukar alltid vara först fram så det var oroväckande direkt. Jag ropade flera gånger men hon svarade inte. När jag istället busvisslade svarade hon direkt. Jag sprang mot ljudet och efter en liten stund hittade jag henne. Ute i snårskogen stod hon, helt intrasslad i sly. Huvudet, halsen och båda bakbenen satt fast. Och där stod hon lugnt och väntade. Hon gnäggade igen när hon såg mig men stod blick stilla. Jag blev rädd att hon var skadad och innan jag kom fram genom snåren hade oron hunnit växa en hel del! Tack o lov såg hon oskadd ut och jag började trassla ut henne. Hon såg riktigt glad ut att se mig och stod fortfarande helt stilla. När jag trasslat loss huvud och hals från grenarna bad jag henne att gå framåt. Hon vägrade och jag fick trassla bort mer. När svansen och ena bak var lösa hoppades jag hon skulle kunna kliva över dt sista trädet som låg in mellan hennes bakben. Hon tyckte sig fortfarande sitta fast och jag fick slåss en hel del med trädet innan jag fick loss det. Jag fick lyfta hovar på henne och det var ganska livligt och aggressivt projekt att få loss henne. Trots det stod hon fullkomligt still och rörde endast den kroppsdel jag bad henne om precis på det sätt jag bad henne. Så snart allt var borta bad jag henne åter att gå fram. Nu gick hon som om inget hänt och promenerade glatt bredvid mig bort till de andra. Helt oskadd utan en enda skråma! Helt otrolig häst!!!!! De flesta hade fått panik bara av att sitta fast och att senare dessutom bli lämnad av de andra!?! Hon hade stått där ett par timmar av spåren att döma men inte ett sparkspår eller ens en repa i pälsen fanns! Jag tror att Curt var så på för att få mig att förstå att något var fel! De är så otroligt fina och underbara så jag kan inte annat än älska dem mer och mer!!!!
När Kick It blivit ompysslad var det åter Curts tur. Jag släppte ut honom ur hagen och tog därefter lite godis paus. Han åt glatt sitt kraftfoder och när jag skulle rida hände något jag aldrig tidigare upplevt. Jag ledde fram honom till en sten för att hoppa upp, nej jag kan inte hoppa upp från marken och när jag ridder utan utrustning finns inga stigläder att tillgå... När jag klev upp på stenen tog Curt och mjukt knuffade ner mig igen. Antagligen ett nytt sätt för honom att tala om att han inte ville jobba idag. Jag klev upp igen och denna gång sa han ingenting. Jag toog bara en kort skrittpromenad och så snart vi gick hemåt igen så fick han bråttom. Jag bad honom samla några steg och han gjorde det omedelbart utan minsta tveksamhet. Jag hoppade genast av och berömde honom. Vi gick sakta tillbaka till bilen och med dessa 3 minuter var dagens "jobb" klart. Jag ledde fram honom till grinden men jag nådde inte handtagen när jag höll handden på hans hals varvid jag släppte honom. Direkt backade han undan och gick runt till bakluckan på bilen. Det var där jag ställde kraftfodret och det visste han. Han tog ett par tuggor och följde sedan med till grinden igen. Så söt min lilla häst! Det är nog det "allvarligaste" hyss han gjort!
Därefter kelade jag med allihop då jag inte tyckte Kick It skulle behöva jobba efter dagens bravader och alla fick sitt kraftfoder. När jag senare gick genom hagen, för att bygga en ny grind till ängen bakom, följde alla med och det är som om de vet vad jag ska göra. Mina tre ställde sig bestämt vid staketet och väntade. De tittade hela tiden efter mig och väntade tålmodigt tills jag gjort en grind. När jag öppnade kom först Curt och lät mig visa var det var säkert att gå. Direkt efter kom Kick It och därefter Lucy. Skip och Pelle förstod dock inte vad som hände. Trots att jag öppnade ännu större grind, ca 20 meter, så gick de fortfarande inte ut på ängen utan sprang nervöst fram och tillbaka och ropade efter de andra. Till slut ropade jag tillbaka Kick It och Lucy som fick visa var grinden var. Då förstod Pelle och efter en liten stund vågade även Skip sig över. Nu var det glädje på hög nivå! Alla utom Curt sprang iväg i full fart och bockade glatt över ängen! Curt galopperade lugnt efter och fann ingen anledning att överanstränga sig. De kommer ju ändå snart tillbaka... Pelle laddade senare för att springa ut på vallen. I fullt ös sprang han rakt mot grinden. Inte förrän det bara var 10 meter kvar såg han att grinden var stängd och han satte sig i en perfekt slidestopp. 10 meter slidade han i utmärkt form! Tänk att det är så lätt för dem när de får göra det på sitt sätt och vi inte krånglar till det!
Nu har jag suttit med lite uppdatering och ska strax krypa i säng! Natti natti
Därefter åkte jag hem och fixade lite pappersjobb och vilade en stund. Sedan åkte jag till hästarna för att rida och bygga hage. När jag körde upp för backen kom hästarna i full galopp redan av att de såg bilen. Curt var väldigt kelig idag och var som ett plåster så det dröjde lite innan jag såg att inte Kick It var med. Jag ropade efter henne, hon brukar alltid vara först fram så det var oroväckande direkt. Jag ropade flera gånger men hon svarade inte. När jag istället busvisslade svarade hon direkt. Jag sprang mot ljudet och efter en liten stund hittade jag henne. Ute i snårskogen stod hon, helt intrasslad i sly. Huvudet, halsen och båda bakbenen satt fast. Och där stod hon lugnt och väntade. Hon gnäggade igen när hon såg mig men stod blick stilla. Jag blev rädd att hon var skadad och innan jag kom fram genom snåren hade oron hunnit växa en hel del! Tack o lov såg hon oskadd ut och jag började trassla ut henne. Hon såg riktigt glad ut att se mig och stod fortfarande helt stilla. När jag trasslat loss huvud och hals från grenarna bad jag henne att gå framåt. Hon vägrade och jag fick trassla bort mer. När svansen och ena bak var lösa hoppades jag hon skulle kunna kliva över dt sista trädet som låg in mellan hennes bakben. Hon tyckte sig fortfarande sitta fast och jag fick slåss en hel del med trädet innan jag fick loss det. Jag fick lyfta hovar på henne och det var ganska livligt och aggressivt projekt att få loss henne. Trots det stod hon fullkomligt still och rörde endast den kroppsdel jag bad henne om precis på det sätt jag bad henne. Så snart allt var borta bad jag henne åter att gå fram. Nu gick hon som om inget hänt och promenerade glatt bredvid mig bort till de andra. Helt oskadd utan en enda skråma! Helt otrolig häst!!!!! De flesta hade fått panik bara av att sitta fast och att senare dessutom bli lämnad av de andra!?! Hon hade stått där ett par timmar av spåren att döma men inte ett sparkspår eller ens en repa i pälsen fanns! Jag tror att Curt var så på för att få mig att förstå att något var fel! De är så otroligt fina och underbara så jag kan inte annat än älska dem mer och mer!!!!
När Kick It blivit ompysslad var det åter Curts tur. Jag släppte ut honom ur hagen och tog därefter lite godis paus. Han åt glatt sitt kraftfoder och när jag skulle rida hände något jag aldrig tidigare upplevt. Jag ledde fram honom till en sten för att hoppa upp, nej jag kan inte hoppa upp från marken och när jag ridder utan utrustning finns inga stigläder att tillgå... När jag klev upp på stenen tog Curt och mjukt knuffade ner mig igen. Antagligen ett nytt sätt för honom att tala om att han inte ville jobba idag. Jag klev upp igen och denna gång sa han ingenting. Jag toog bara en kort skrittpromenad och så snart vi gick hemåt igen så fick han bråttom. Jag bad honom samla några steg och han gjorde det omedelbart utan minsta tveksamhet. Jag hoppade genast av och berömde honom. Vi gick sakta tillbaka till bilen och med dessa 3 minuter var dagens "jobb" klart. Jag ledde fram honom till grinden men jag nådde inte handtagen när jag höll handden på hans hals varvid jag släppte honom. Direkt backade han undan och gick runt till bakluckan på bilen. Det var där jag ställde kraftfodret och det visste han. Han tog ett par tuggor och följde sedan med till grinden igen. Så söt min lilla häst! Det är nog det "allvarligaste" hyss han gjort!
Därefter kelade jag med allihop då jag inte tyckte Kick It skulle behöva jobba efter dagens bravader och alla fick sitt kraftfoder. När jag senare gick genom hagen, för att bygga en ny grind till ängen bakom, följde alla med och det är som om de vet vad jag ska göra. Mina tre ställde sig bestämt vid staketet och väntade. De tittade hela tiden efter mig och väntade tålmodigt tills jag gjort en grind. När jag öppnade kom först Curt och lät mig visa var det var säkert att gå. Direkt efter kom Kick It och därefter Lucy. Skip och Pelle förstod dock inte vad som hände. Trots att jag öppnade ännu större grind, ca 20 meter, så gick de fortfarande inte ut på ängen utan sprang nervöst fram och tillbaka och ropade efter de andra. Till slut ropade jag tillbaka Kick It och Lucy som fick visa var grinden var. Då förstod Pelle och efter en liten stund vågade även Skip sig över. Nu var det glädje på hög nivå! Alla utom Curt sprang iväg i full fart och bockade glatt över ängen! Curt galopperade lugnt efter och fann ingen anledning att överanstränga sig. De kommer ju ändå snart tillbaka... Pelle laddade senare för att springa ut på vallen. I fullt ös sprang han rakt mot grinden. Inte förrän det bara var 10 meter kvar såg han att grinden var stängd och han satte sig i en perfekt slidestopp. 10 meter slidade han i utmärkt form! Tänk att det är så lätt för dem när de får göra det på sitt sätt och vi inte krånglar till det!
Nu har jag suttit med lite uppdatering och ska strax krypa i säng! Natti natti
Torsdag! Riktigt bra dag!!!
Började kl 4 på jobbet och hade, trots problem med lastbilen, en riktigt bra dag! Kul när man kan vara effektiv trots strul!
Under dagen ringde också veterinären från Ultuna. Hon hade pratat meed specialisten och de hade kommit fram till lite olika saker. För det första höll Björn helt med om att Curt har en kraftig synnedsättning på höger öga. Dock trodde han inte att det beror på fynden på näthinnan. Han tror att det sitter högre upp i synnerven och därför vill de ha med Curt i ett forskningsprojekt. Där kommer vi undersöka synnervens övre bana och funktion samt hela näthinnans funktion. Ingen av oss tror att Curts syn någonsin kommer bli bättre eller att det finns något vi kan göra men det är ändå skönt att få så mycket information som möjligt. Ju mer jag vet dessto större chanser har jag att ge honom dett liv han förtjänar! Min tappre Dutt!
På kvällen fortsatte en riktigt bra dag. Hästarna var underbara och jag älskar dem mer för var dag! Därefter fortsatte ett projekt jag nu pysslat med ett tag och jag fick flertalet väldigt positiva resultat jag inte räknat med! Tyvärr kan jag inte berätta mer om det förrän det är klart men ni får gärna hålla tummarna att det håller ihop hela vägen!
Förväntansfull, nöjd och glad somnade jag faktiskt i tid för en gångs skull!
Puss o kram
Under dagen ringde också veterinären från Ultuna. Hon hade pratat meed specialisten och de hade kommit fram till lite olika saker. För det första höll Björn helt med om att Curt har en kraftig synnedsättning på höger öga. Dock trodde han inte att det beror på fynden på näthinnan. Han tror att det sitter högre upp i synnerven och därför vill de ha med Curt i ett forskningsprojekt. Där kommer vi undersöka synnervens övre bana och funktion samt hela näthinnans funktion. Ingen av oss tror att Curts syn någonsin kommer bli bättre eller att det finns något vi kan göra men det är ändå skönt att få så mycket information som möjligt. Ju mer jag vet dessto större chanser har jag att ge honom dett liv han förtjänar! Min tappre Dutt!
På kvällen fortsatte en riktigt bra dag. Hästarna var underbara och jag älskar dem mer för var dag! Därefter fortsatte ett projekt jag nu pysslat med ett tag och jag fick flertalet väldigt positiva resultat jag inte räknat med! Tyvärr kan jag inte berätta mer om det förrän det är klart men ni får gärna hålla tummarna att det håller ihop hela vägen!
Förväntansfull, nöjd och glad somnade jag faktiskt i tid för en gångs skull!
Puss o kram
Onsdag! Vad trött jag blir på mig själv....
Ibland undrar jag om jag är född förvirrad eller om det kommit med tiden. Att jag dessutom är stöpt i en ganska ohållbar form blir mer och mer tydligt.
Förra veckan fick jag veta att min kropp är i betydligt sämre skick än jag trott. Njurarna är dåliga båda två och inte bara den vänstra som jag trott. Någon ovanlig hudsjukdom trodde de också jag hade. Men då jag läste om den stämmer inte symptomen så jag tror inte det är något iallafall. Luftvägarna har fortfarande inte repat sig sedan branden så de får jag stå ut med ett tag till. Dessutom avslöjade röntgen att jag någon gång sista året brytit ryggen igen! Jag har fruktansvärt svårt att förstå att detta skulle vara möjligt utan att jag märkt det! Men en kota i ländryggen var nyss läkt...
Som om inte det räckte fick jag idag, då jag gjorde nya undersökningar med ultraljud och röntgen på njurarna, veta att jag även någon gång i livet skadat bäckenet. En ganska stor fraktur har där funnits. Snacka om dålig kvalitet!!!
Inte nog med dålig konstruktion så är minnet riktigt dåligt idag. Efter jobbet lämnade jag Filip hemma. Sedan åkte jag till sjukhuset, handlade och till stallet. Väl i stallet och vi hade varit där en stund undrade jag var min hund var. Jag började ropa och leta men ingen hund. Då började jag fundera ifall han följt efter Amanda hem... Först därefter kom jag på att han var hemma...
Hästarna var lika goa och fina idag. Jag skyndade dit efter jobbet och klädde på dem täcken. Lagom till att jag var där öppnade sig himmelen och det bokstavligen öste ner! De var riktigt nöjda att få kläder på sig.
Efter alla dessa turer var det dags att jobba lite igen. Sedan krypa i säng och upp vid 4 som vanligt...
Kram Kram
Förra veckan fick jag veta att min kropp är i betydligt sämre skick än jag trott. Njurarna är dåliga båda två och inte bara den vänstra som jag trott. Någon ovanlig hudsjukdom trodde de också jag hade. Men då jag läste om den stämmer inte symptomen så jag tror inte det är något iallafall. Luftvägarna har fortfarande inte repat sig sedan branden så de får jag stå ut med ett tag till. Dessutom avslöjade röntgen att jag någon gång sista året brytit ryggen igen! Jag har fruktansvärt svårt att förstå att detta skulle vara möjligt utan att jag märkt det! Men en kota i ländryggen var nyss läkt...
Som om inte det räckte fick jag idag, då jag gjorde nya undersökningar med ultraljud och röntgen på njurarna, veta att jag även någon gång i livet skadat bäckenet. En ganska stor fraktur har där funnits. Snacka om dålig kvalitet!!!
Inte nog med dålig konstruktion så är minnet riktigt dåligt idag. Efter jobbet lämnade jag Filip hemma. Sedan åkte jag till sjukhuset, handlade och till stallet. Väl i stallet och vi hade varit där en stund undrade jag var min hund var. Jag började ropa och leta men ingen hund. Då började jag fundera ifall han följt efter Amanda hem... Först därefter kom jag på att han var hemma...
Hästarna var lika goa och fina idag. Jag skyndade dit efter jobbet och klädde på dem täcken. Lagom till att jag var där öppnade sig himmelen och det bokstavligen öste ner! De var riktigt nöjda att få kläder på sig.
Efter alla dessa turer var det dags att jobba lite igen. Sedan krypa i säng och upp vid 4 som vanligt...
Kram Kram
Tisdag! Jobb & hästar...
Inga större utsvävningar idag heller. Först jobb och sedan mys med hästarna. F-n vad jag älskar mina underbara djur!!!
Efter hästarna åkte jag och köpte köttfärs till de mindre djuren. Gissa om de tycker det är gott...
Puss och kram
Efter hästarna åkte jag och köpte köttfärs till de mindre djuren. Gissa om de tycker det är gott...
Puss och kram
2009-08-25
Måndag! Lång dag...
Måndag morgon up klockan 3.45! Gäääsp! Sedan jobb till 13.30 då jag egentligen var klar men det var lite bekymmer med bilen vi behövde titta på.... I två timmar tittade, riktade och fixade vi innan vi gav upp. Verkstad på onsdag istället.
Joy ringde och hade kommit hem utan nycklar så det var bara att hämta henne. In till Norrtälje och köpa stängselmateriel. Snabbt lite mat och sedan bygga hage. 4 timmar senare var vi klara och det var dags för att runda av dagen. Men först släppte vi hästarna i den nya hagen. De kom alla i trav och galopp när de såg oss och alla skulle umgås intensivt. När vi gick mot grinden följde de alla efter och de visste vad som väntade. Otåliga stod de vid grinden tills vi byggt ihop staketen så vi kunde släppa över dem. Bråttom sprang de, som om de kände sig lite busiga och "rymde", in i den nya hagen och utforskade menyn. Lyckliga som få och så vackra att se! Underbara individer allihop!
Jag älskar er mina fina djur!
Puss o kram
Joy ringde och hade kommit hem utan nycklar så det var bara att hämta henne. In till Norrtälje och köpa stängselmateriel. Snabbt lite mat och sedan bygga hage. 4 timmar senare var vi klara och det var dags för att runda av dagen. Men först släppte vi hästarna i den nya hagen. De kom alla i trav och galopp när de såg oss och alla skulle umgås intensivt. När vi gick mot grinden följde de alla efter och de visste vad som väntade. Otåliga stod de vid grinden tills vi byggt ihop staketen så vi kunde släppa över dem. Bråttom sprang de, som om de kände sig lite busiga och "rymde", in i den nya hagen och utforskade menyn. Lyckliga som få och så vackra att se! Underbara individer allihop!
Jag älskar er mina fina djur!
Puss o kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)