tag:blogger.com,1999:blog-75452588952657289072024-02-21T04:35:28.246+01:00EternalRideJossanhttp://www.blogger.com/profile/06617265949907732699noreply@blogger.comBlogger201125tag:blogger.com,1999:blog-7545258895265728907.post-20443128722441225802011-01-01T12:13:00.002+01:002011-01-01T12:55:03.026+01:00Ett fantastiskt 2010 är slut!Detta är nog det mest händelserika året i mitt liv. Till att börja med var det massor av jobb, jobb och jobb. Detta fortsatte genom hela året. Curt blev sämre och sämre och vintern var hård och kall. Isoleringen var långt ifrån tillräcklig och Filips vatten frös på golvet. Tacka vet jag värmemadrass i sängen. Eller kanske jag borde säga vi. Jag fick nämligen inte plats på den för djuren skulle ha den. Det blev till att köpa en till så djuren fick en egen.<br /><br />Våren närmade sig och med den alla projekt. Att få rinnande vatten stod högt på listan! Sagt och gjort. Att få in el i stallet var nästa. Check. Planering och träning inför årets tävlingar. Amanda behövde en ridbana. jaha, då bygger vi en. 28x45 meter hann vi med. Samtidigt byggnationer. Mycket trä och många spik blev det. Mitt under detta kaos hördes ett litet pip. Skruttis hade fått en enda liten kattunge. Så söt, så tjock.<br /><br />Årliga höjdpunkten Chappen stod för dörren och för första gången fick inte min älskade Curt följa med. Han var sgs blind och var inte alltid trygg hemma så det fanns inte en chans att jag ville utsätta honom för att åka iväg då. Kick It o Lucy skulle få åka med. Sture blev dålig två veckor innan avfärd. Han tycktes bli bättre men dagen innan avresa var han spårlöst försvunnen. Troligen reste han till katthimlen då han aldrig mer syntes till.<br /><br />Magen började bråka och snart så illa att jag blev sjukskriven. Försökte på alla sätt bli bättre och gården stod still. I augusti började det ta sig lite och allt satte fart igen. Jobb, bygge, jobb och bygge. Jag lyckades med en hel del av gårdens projekt med och utan hjälp. Nästa tunga smäll kom. Skruttis blev dålig och jag var tvungen att släppa henne vidare. Kvar fanns mina underbara Cali och Norpan.<br /><br />Under hösten hände massor på gården, tillsammans med underbara vänner gick det fort. Sadelkammare, boxar, höskulle, fönster, portar, isolerad vattentank, nytt tak, väggar, grund, veranda, förråd och stomme för carport hann vi med. Nya staket var jag tvungen att fixa så de skulle stå inför kommande tuffa vinter. Att få in vatten i stugan var hög prioritet. Sagt och gjort. Jag kunde äntligen duscha hemma!!!<br /><br />Så i slutet av årets projekt stundade veterinärbesök med den nu "blinda" Curt. Han använde inte längre sin syn och hade ett kraftigt annorlunda beteende. Han använde sig främst av lukt och hörsel och det märktes ingen som helst skillnad om jag täckte för det ena, det andra eller båda ögon. Av allt att dömma var han blind. Så plötsligt hände det omöjliga!!!<br /><br />Fredag den 22 Oktober 2010 var jag kl 22.00 på väg från gården på Curts rygg. På dagen när jag hade kommit hem från jobbet hade han ett märkligt beteende. Han kunde inte skilja på mig och hästarna och han gick konstant med mulen i backen. Som en spårhund luktade han sig fram. han såg inte träd och annat som kom i hans väg. När han hade ätit kraftfodret följde han efter mig istället för efter Kick It och Lucy. Detta är något Curt bara inte gör. Han följde upp till stallet så jag tänkte att vi provar att rida ut. Han var högst tveksam att gå från gården och jag fick verkligen motivera honom. Var femte meter stannade han och ville vända hem. Efter 150 meter gav jag upp och lät honom gå hem igen. Det gjorde ont i hjärtat och den värsta tanken började ta fäste. Kanske det är dags. Jag grät. Han fick gå ut med de andra och jag lät dem vara ifred.<br /><br />Under eftermiddagen snöade det och på kvällen blev det stjärnklart med fullmåne. Jag kunde inte låta bli att ta en tur. Först Kick It, underbart! Sedan tänkte jag att jag skulle försöka med Curt. Han har alltid älskat våra månskensritter. Han var högst tveksam de första 300 metrarna. Sedan hände något. Hela hästen sken upp och han ville bara springa. Lyckan sken om hästen och det kändes som att han beslöt sig för att överlåta synen åt mig. Vi var ett och galopperade mellan träden i snön. Tårarna forssade nedför kinderna samtidigt som glädjen var total! Jag vågadeknappt känna känslan, men det kändes som att han såg igen. Det kunde inte vara möjligt så det måste varit att han överlät synen åt mig. Jag var förvirrad. Det kändes så starkt!<br /><br />Dagen efter red jag ut igen. Denna gång med sällskap. Curt var VILD! Han var som en treåring igen. Totalt sjövild och utan kontroll. Hela hästen strålade av glädje och energin sprudlade i varenda muskel. Jag försökte hålla ner tempot men Curt hade inga som helst planer att ta det lugnt. Det var bara att hänga med. Han exploderade upp i maxhastighet och varje steg var som om det var det första. Han kämpade, sprang och fullkomligt älskade livet! Jag följde chockad med honom. Vad har hänt? Det är verkligen som om han ser igen. Han fortsatte vara lika vild några veckor. Till slut kom han underfund med att han fick leka, fick springa, att jag förstod honom. Han behövde inte hävda sig utan vi kunde bara ha så kul.<br /><br />Känslan övergick i tro och jag var tvungen att testa. En liten stock i skogen. Inga problem. Han såg den. Några stockar till. Inga problem. In på ridbanan, hinder på 90-100cm. Han såg dem. Han hoppade och han älskade det! Min älskade Curt såg igen!!! Jag kunde inte tro det!<br /><br />Några dagar senare landade vi, med skräcken i hjärtat, på Ultuna. Veterinärerna var lika chockade de. De hade aldrig sett något liknande. De kunde bara konstatera att hästen nu såg betydligt bättre än förrut. Massa tester och saken är ett faktum. Curt har återfått en normal syn! Vintern kommer vara lek och under våren ska vi sakta testa honom. Förhoppningsvis klarar han åter att gå på kor! Men jag struntar i vilket själv, hans lycka går före allt!<br /><br />Vintern attakerade oss samma dag och nu ska vi försöka överleva ännu en midvinter. Så efter Curt återkomst är det bestämt. till våren ska banan utvidgas så mycket det går, på med ett rejält trästaket och igång med boskapsarbetet. Sen får vi se när jag har tid att bygga något hus...<br /><br />Så nu sitter jag här med två sovandes katter och en sovandes hund och ser fram mot det nya årets utmaningar! Gott Nytt År Allesammans!Jossanhttp://www.blogger.com/profile/06617265949907732699noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7545258895265728907.post-63891737422755329662010-07-19T11:08:00.003+02:002011-02-14T18:21:52.001+01:00Det skär i hjärtat!För övrigt händer inte så mycket! Curt fortsätter förlora syn men mår utmärkt för övrigt. Han tycks ha hittat tryggheten igen och trivs med livet. Tjejerna har varit lediga o myser av att äntligen få gå på bete o slippa banta. Pelle går som den pensionär han är o gör mest ingenting. Sture är fortfarande borta, 4 veckor nu, utan spår av honom. Skruttis har det jobbigt med njurarna och får snart sluta sina dagar. Norpan är lika mycket ligist som alltid och det lilla trollet hittar på massa bus. Hon klarar sig själv nu så jag kan snart låta Skruttis somna in. Men det tar emot!!! Filip är kung på gården o börjar vänja sig vid trollet som mer än gärna kaxar sig mot honom.<br /><br />Själv är jag fortfarande sjuk o koncentrerar mig på att få i mig tillräckligt med mat. Går dock inte särskilt bra....<br /><br />Massa kramar till er alla!!!!Jossanhttp://www.blogger.com/profile/06617265949907732699noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7545258895265728907.post-44219689894302660902010-04-28T11:45:00.003+02:002010-04-28T12:20:27.317+02:00Förlåt! Äntligen lite uppdatering!Ja då har jag varit alldeles för långsam med uppdatering igen... Förlåt än en gång...<br /><br />Nu ska vi se.... Lite av varje har hänt....<br /><br />Först tar vi hästarna....<br /><br />Lollo är dräktig och väntas föla i juni. Hon har problem med tänderna varvid hon har lite svårt att hålla vikten. Hon göds dagligen och klarar det men för att slippa plågas eller drabbas av tarmvred, pga ett hålrum i kinden, kommer vi inte betäcka henne i år. Hon får gå med sitt föl och ha det gott och får troligen avsluta sina dagar när fölet vants av. Hon har haft det tillräckligt svårt i sitt liv och förtjänar att få avsluta på topp.<br /><br />Alfred mår prima och får snart en ny fru.<br /><br />Gem har varit utlånad till en ridskola men har nu kommit hem. Första halvtimman fick hon motion av de andra men sen var det lugnt. Nu går hon som om hon alltid tillhört flocken. I mitten av Maj flyttar hon till mamma för att bli Alfreds nya fru. Oliwer o Elliot kommer nu äga henne tillsammans med Paulina.<br /><br />Daisy är nu o prövar sina vingar hos Hasse o Maria på Stjärnsunds Dartmoorstuteri. Hon ska gå där tills Lollo fölat. En underbar liten dam har det blivit.<br /><br />Style o Jamal flyttade i December till Matilda Gustavsson. En jättegullig veterinär. De är sååå fina o har det toppen där! Matilda rider Style en del och han älskar det. Jamal fölar i dagarna om inte redan gjort.<br /><br />Pelle är nu pensionär o lever livets glada dagar! Han gör bara det han behagar o äter massor med god mat. Amanda o Agneta delar på honom o han skäms bort så mycket det går.<br /><br />Skip har haft det tufft periodvis i vinter men under våren kom hon igen. Mådde toppen och vi började så smått promenera henne. Någon vecka senare kom hältan tillbaka och nu var det tyvärr sämre än bara ömhet. Det gick snabbt till det bättre men hon går bara som pensionär hon med. Hon flyttar så snart betet tillåter till sin ägare, ifall detta kanske blir hennes sista sommar. Hon kommer aldrig bli ridbar igen och kanske hon ska få sluta när hon har det bra. Det avgör förståss inte jag då det inte är min häst.<br /><br />Lucy har jag överlåtit till Amanda. Lucy är, sina 6år till trots, fortfarande bara 2 år i huvudet och hon klarar inte skiftningen mellan alla olika moment i Reining och Cowhorse. Hon utför dem alla väldigt väl men tillsammans och på tävling blir hon stressad. Det kännns inte schysst mot henne då. Istället ska vi nu skola henne till Pole Bending och Barrel Race häst. Endast två saker att hålla reda på utöver alla dessa ben... Jag tror hon kommer gilla det. Och träningen kommer absolut inte ske på vanligt PB & BR vis! Hur det går återstår att se! Träningen ska inom kort påbörjas. Som ni kanske förstår blev Lucy aldrig betäckt förra året.... Ingen bebis alltså.<br /><br />Kick It fortsätter att imponera stort! De har alla vilat mycket i vinter och vi har nyligen satt igång dem. Dåå Curt blivit så dålig får Kick it kliva in. Curt skulle gå Bröllop i augusti men nu vill jag inte utsätta honom för det utan istället bestämde jag mig för att äntligen köra in Kick It. Som jag misstänkte var det bara att spänna för o åka. Hon fattade direkt sin uppgift och tycks älska det!!! Underbara häst o vara otrolig! Så för hennes del är det Cowhorse, Freestyle och körning framöver. Cowhorse blir som vanligt bara på tävling då jag inte har någon träningsmöjlighet så räkna med en het, tuff och väldigt Cowfresch Kick It på Axevalla!!! Kanske kanske vågar jag rida denna vildhjärna utan utrustning på Freestyle....<br /><br />Curt, min stora kärlek! Han blir tyvärr bara sämre och sämre. Han har förlorat över 80 % på höger öga och ca 70 % på vänster. Trots detta mår han toppen och förtroendet för mig har aldrig varit större! Han använder sig mest av känsel, lukt och hörsel men vid situationer som inte överensstämmer med det vanliga kan han ibland bli orolig. Han lägger all sin tro i mig och Kick It. Den ljusa snön och den skarpa solen är tydligt störande. Han har då svårare att koncentrera de andra sinnena. Jag tror fortfarande att han kommer klara det! MEN jag vill inte utsätta honom för för svåra situationer förrän jag är säker på att han klarrar sin uppgift. Att gå en Freestyle på Chappen skulle han ÄLSKA! Men han skulle HATA att stå i boxen och vara tvåa hela veckan! Tanken var att han skulle få gå Ranch Reiningen innan Freestyle men den hann bli full alldeles för snabbt. Så som det ser ut nu blir det första året på Chappen utan Curt! Snyft!!!! Varje sommar sedan 2003 har han varit där ( RHC sedan 2005 ). Han älskar Chappen och jag vet faktiskt inte vilket som är jobbigast för honom, att stanna hemma o bli övergiven när hans älskade buss åker med hans älskade tjejer, eller att åka med o bli två på plats. Stackarn, han vill men kan inte! Det är förbannat tråkigt men förhoppningsvis är det bara i år och så är han tillbaka nästa! Axevalla är inte ett alternativ för honom. Han har bara varit där en gång och han hittar för dåligt där nu.<br /><br />Men oavsett vad älskar jag honom av hela mitt hjärta och kommeer göra allt jag kan för att HAN ska ha det bra!!! Hoppas bara att han kan ha det här och att han inte behöver galoppera till de evigt gröna ängarna!!!<br /><br />Bygget går sakta framåt!!! Mycket på en gång men det är kul samtidigt! Återkommer om detta!!!<br /><br />Skruttis var borta i nästan två månader men kom tillbaka förra veckan! Sååå skönt! Hon mår prima men har nog lyckats hitta en partner i skogen.........<br /><br />Sture tar livet i det stilla. Äter, sover, äter, sover, äter, sover... Och ibland går han ett varv på gården.....<br /><br />Filip mår utmärkt och är lika trogen som alltid! Han arbetar hårt som truckerhund på förmiddagarna, hästvakt och gårdsherre på eftermiddagarna och kattpolis på nätterna....<br /><br />Jag älskar dem alla och livet rullar på!!!!<br /><br />Massor med kramar till er ALLA!!!!!!!Jossanhttp://www.blogger.com/profile/06617265949907732699noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7545258895265728907.post-10429319646671566122010-03-08T19:19:00.002+01:002010-03-08T19:23:51.919+01:00Long time no see passar inte längre...Jag vet, otroligt dålig på att uppdatera! Är lite bättre på det påå Facebook, gå gärna med där... :p<br />Här rullar det på med massor av planer o alla djuren mår bra. Vintern har inte varit så mycket rida men väldigt mycket vinter!!!!!<br /><br />Hinner inte berätta mycket mer men jag ska försöka skärpa mig med uppdateringar.<br /><br />Puss o kramJossanhttp://www.blogger.com/profile/06617265949907732699noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7545258895265728907.post-21243088510367177762009-11-13T14:05:00.003+01:002009-11-13T14:23:36.701+01:00Looong time no see!Först o främst måste jag be om ursäkt för att det gått så lång tid sedan jag sist bloggade. Snart, snart är det stora projektet i hamn och då ska jag berätta!!! Projektet är i full gång och mycket är redan klart! Det blir riktigt riktigt bra!<br /><br />Hästarna mår mer än väl! De stormtrivs med livet och alla är i riktigt gott skick!<br /><br />Curt, min älskling, har haft det lite tufft under hösten med sin syn. Han har haft en invänjningsperiod där jag kunde se hur han fick jobba för att klara av dagen men han mådde hela tiden bra och var på superhumör. Dock har han bara velat gå på promenader och inte velat tränaa vilket jag respekterat helt. Nu, under sista veckorna, har ett stort lugn lagt sig i, på och kring honom. Han utstrålar sådan trygghet och livsglädje och mår verkligen hur fint som helst. Han har lärt sig hantera sitt handikapp i hagen och tillsammans med de andra hästarna. När de andra springer och leker i ljus eller mörker så anpassar han sig efter sin förmåga och mer än ofta väljer han att umgås med mig istället för de andra hästarna. Han som alltid varit så otroligt flockbunden!!! När han vill leka så ser jag tydligt hur han tar hjälp av de andra hästarna för att förstärka sina sinnen. Kick It är hans ena hälft och jag hans andra.<br /><br />Jag var under en tid orolig för hur han skulle klara det, framförallt när han hela tiden blev sämre, men nu är jag fullständigt övertygad att han kommer klara livets utmaningar med bravur! Det finns bara en Curt och jag älskar honom av hela mitt hjärta!<br /><br />En väninna sa häromdagen: "Det är så sorgligt att Curt förlorat synen. Ni hade kunnat nå stjärnorna tillsammans!"<br /><br />Jag svarade: "Han är inte sorgsen så då är inte jag det! Han är nöjd med livet så då är jag det! Han saknar ingenting så då gör inte jag det! Han har redan gjort allt så vad skulle vi sakna? Tillsammans har vi nått stjärnorna otaliga gånger!<br /><br />Visst, klart jag tänker på vad som hade kunnat bli av oss om han hade haft full syn och vi hade haft möjlighet att träna på kor! Men jag är mer än nöjd och faktiskt väldigt stolt över vad vi tillsmmans uppnått! Många många gånger mot alla odds! Motgångarna, oddsen och insatsen har varit väldigt höga men ingenting överträffar den kärlek och det band vi tillsammans har!<br /><br />Ursäkta ordvalet, men FAN VAD JAG ÄLSKAR DENNA HÄST!!!! Jag är så tacksam för allt han gjort förr mig och oss och han är inte skyldig mig någonting! Jag har lovat honom ett par saker nu och en av dessa är att det är nu han, och enbart han, som avgör vad vi ska eller inte ska göra och jag ska hjälpa honom uppnå sina viljor!<br /><br />På jobbet, som också tar mycket tid, är det toppen! Jag har fått en position och uppgifter som passsar mig perfekt och jag stormtrivs! Cheferna tycks vara nöjda med mina prestationer och jag har fått väldigt bra feedback! Ett större projekt är på väg mot sitt avslut och förhoppningsvis har jag då lyckats med ett riktigt lyckat projekt!<br /><br />Återkommer inom ganska kort!<br /><br />Många pussar o kramar!!!Jossanhttp://www.blogger.com/profile/06617265949907732699noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7545258895265728907.post-38422065791734966332009-09-20T12:05:00.002+02:002009-09-20T12:26:14.342+02:00Förlåt igen!Mycket händer nu!!! Många stora projekt och väldigt mycket att göra! Vet inte hur jag ska hinna med allt men det är väldigt kul! Jag trivs som allra bäst när det är mycket. Just nu räcker dock inte tiden till allt som jag vill och bör göra men det går nog ihop sig till slut...<br /><br />Fortfarande kan jag inte avslöja något om några projekt men lite kan jag berätta....<br /><br />Jobbet är riktigt kul! Jag har fått en position som jag trivs i och kan utvecklas i. Hela tiden letar jag nya lösningar, effektiviseringar och inovationer. Det är det jag vill göra och trots att jag nu är anställd kan jag inte bara vara en lönelyftare utan måste hela tiden göra ett bättre jobb. Kollegor, ledning och kunder trivs jag också med och det är, den tidiga timman till trots, kul att gå till jobbet på morgonen. Bilen är väl kanske mindre rolig... en MAN..... Men när den väl fungerar är den riktigt trevlig!<br /><br />Mitt antivåldprojekt rullar på och det har blivit en dell intervjuer. Senaste vaar riktigt rolig! Jag och reportern/journalisten/fotografen kom riktigt väl överrens och det hela drog iväg i tid. Ett dyng lite drygt.... Och många foton blev det! I förrgår fick jag del av fotona och de var UNDERBARA! Vilken skicklig fotograf!!!! Curt är så vacker och kraftful på bilderna att jag aldrig sett maken! Filip har sitt finaste uttryck och jag kan inte ens påstå att jag såg illa ut. Jag brukar inte bli så jättebra, tycker jag, på bilder men här var det toppen. Bilderna utsrtålar sådan lycka, frihet, glädje, samförstånd, gemenskap och framförallt kärlek!!! Jag får tyvärr inte ännu berätta vilken fotograf eller tidning jag pratar om men det kommer!!!<br /><br />Mina fina älskade djur mår alla bra!!! Curt vänjer sig sakta samtidigt som synen sakkta blir sämre. Nästa helg ska vi hålla en uppvisning på en invigning och jag hoppas han klarar det utan oro med synen! Kick It och Lucy börjar närma sig en mer passande vikt och kan snart få gå ut på bete igen. Pelle och Skip håller sig riktigt fina och inga ålderstecken syns. Pelle ska snart tävla igen med Amanda. Gem har jag fortfarande inte hunnit hälsa på men hon mår, enligt uppgift, bra! Lollo, Alfred och Daisy leker livet för. De mår finfint och Alfred håller fast vid sina kilon.... Oliwer och Elliot skulle rida igår och innan vi visste ordet av hade Oliwer 7 år själv gått ner till hagen, tagit en grimma, klätt på Alfred och lett upp honom till bindstocken. Grimman satt alldeles för löst och grimskaftet var inte fastknutet men Alfred stod så snällt precis där Oliwer ville ha honom. Nu hade vi inte riktigt tänkt oss att en 7 årig liten pojke skulle hämta hingsten själv i hagen men det är underbart att se vilket "Dartmoorsence" han har! Han var så försiktig toch timid med Oliwer som handler och gjorde precis rätt hela tiden. Samma sak under ridningen! Jag beundrar denna lilla ponnys godhet!!!!!!<br /><br />Style och Jamal mår också bra! Jamal är dräktig och beräknas föla någon gång i april. Riktigt kul ska det bli! Hugo och Taquita går på konstant bantning vid stallet och de trivs bra med livet. De är de enda som är installade. Akilles och Lilleman går på bete och Lilleman ser bättre ut för var dag! Hoppet stiger för honom!<br /><br />Skruttis och Sture mår utmärkt och Skruttis väntas få bebis inom några dagar. Hon är bredare än hon är hög! Men hon älskar verkliggen att vara mamma så de tär väl på tiden att hon får få en kull. hon börjar bli till åren så det kanske är sista gången.<br /><br />Så mycket mer kan jag inte berätta nu men det kommer.....<br /><br />Många kramar till Er Alla!!!!Jossanhttp://www.blogger.com/profile/06617265949907732699noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7545258895265728907.post-28026090522266419492009-09-06T19:26:00.002+02:002009-09-06T20:00:54.813+02:00Söndag! Mycket på gång...Jag får börja med att be om ursäkt att jag inte bloggat nu på en vecka! Det är mycket som händer nu och flera projekt på gång! Återkommer när det är igång, om vi kommer så långt dvs...<br /><br />Alla hästar mår bra och njuter av sensommarens väder utan bromsar! Curt har nu vilat lite för att vänja sig mer vid sin begränsade syn. Jag tycker han blivit sämre sista tiden men han mår alldeles utmärkt. Dock väldigt bestämda åsikter om när och hur vi ska träna! Kick It och Lucy har fått gå med de andra på kraftigt bete och det är knappast vad de behöver! Båda har "svällt" på mitten och får nu gå på bantning. Lite överhull gör inget om de inte belastas men mycket överhull är inte bra så nu ska de ner ett antal kilon. Lucy och Curt fick i söndags en reaktion på Johannesört eller Alsikeklöver och på Lucy var den ganska kraftig. Efter bara någon dag var de bättre och Curt är helt bra nu medan Lucy just blivit av med alla skorpor. Inom kort är sviterna av reaktionen ett minne blott! Förhoppningsvis är lilla fröken dräktig också!<br /><br />Pelle är i gott skick och han verkar klara pälsbytet bättre nu än i våras! Han gick riktigt fint igår och han tycks trivas med bosal. Skip är riktigt fin och har inga spår kvar från hennes svacka i våras! Hon har ett gott hull och pälsen är riktigt fin trots pälsbyte och jag har goda förhoppningar att hon möter vintern väl!<br /><br />Gem har jag inte sett på någon vecka men hon ska enligt uppgift må bra. Jag ska ultraljuda henne också så vi vet om hon är dräktig eller inte. Style och Jamal har jag heller inte sett på en tid men de ska också må bra. Jamal ska ultraljudas snarast möjligt och jag hoppas Style kan möta vintern utan besvär från magen. Men lite oroad är jag, det ska ju inte gå att bota en kronisk kolikhäst men vi tycks ha gjort det! Bara att fortsätta med förebyggande och hålla nogrann koll på honom när han plockas in från betet.<br /><br />Alfred är som vanligt i gott hull....host host... men han mår väldigt bra och inte mycket hos honom är sig likt sedan han kom för dryga året sedan. Den hovspricka han, enligt förra ägaren, ska ha haft hela livet är helt läkt och inte ett spår finns. Han stormtrivs med sin fru och sitt föl i hagen och Daisy spenderar mycket tid med sin pappa. Lollo är också en helt annan häst och hon mår väldigt fint. Hon behöver en del stödfoder för att inte bli urmjölkad men hon är knappast ledsen över att få kraftfoder! Hon har helt och fullt kommit över sin oro och tycker numer om att visa upp sitt föl. Hennes tidigare rädsla för människor är också som bortblåst. När jag verkade henne idag stod hon lugnt och sov. För ett år sedan var hon övertygad om att man skulle skada henne.<br /><br />Sist och minst, men inte minst.... har vi lilla Salix Dark Sugar, Lollo och Alfreds bebis som nu är 2.5 månader. Hon kallas Daisy och hon är riktigt lovande! Inte bara har hon en väldigt god exteriör! Hon har också ett enormt psyke! Då Lollo länge var orolig så har vi inte gjort något med Daisy. Hellre ingen erfarenhet än dålig erfarenhet och då Lollo var så utom sig av rädsla och panik så hade alla försök till kontakt kunnat bli väldigt fel. Sista veckan har syrran och mamma kliat på henne lite och hon har snabbt blivit mer nyfiken. Idag övervann hon alla tvivel och upptäckte hur mysiga människor är. Den i särklass snabbaste tämjning jag någonsin varit med om! 10 minuter! Sedan stod hon lugnt med grimma, lät sig ledas lite grann, klias och därefter verkade vi henne på alla fyra hovarna! Hon stod helt lugn, helt stilla och helt trygg som om hon inte gjort annat! Inte en gång sprattlade, sparkade, bråkade eller skyggade hon. Hon lät mig villigt lyfta hennes fötter såväl bakåt som framåt samtidigt som hon luktade på min keps. Helt otroligt psyke! Jag är kär! Hur ska jag kunna sälja denna lilla krabat? Kommer nog inte gå!!!<br /><br />De övriga hästarna i stallet mår alla bra! Saras hingst blir sakta men säkert bättre och våra förhoppningar om en framtid hos honom växer för var dag! De har nu äntligen fått gå ut på bete när han är stark nog för att gå i kuperad hage.<br /><br />O min älskade lilla Filip mår alldeles utmärkt likväl som mina goa katter!<br /><br />Mycket glatt och kul!<br /><br />Pussar och kramarJossanhttp://www.blogger.com/profile/06617265949907732699noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7545258895265728907.post-69153412081686204102009-08-28T21:27:00.002+02:002009-08-28T21:56:24.333+02:00Fredag! Otroliga hästar!!!Först en riktigt bra jobbdag som, tack vare tidig start, slutade redan 13!<br /><br />Därefter åkte jag hem och fixade lite pappersjobb och vilade en stund. Sedan åkte jag till hästarna för att rida och bygga hage. När jag körde upp för backen kom hästarna i full galopp redan av att de såg bilen. Curt var väldigt kelig idag och var som ett plåster så det dröjde lite innan jag såg att inte Kick It var med. Jag ropade efter henne, hon brukar alltid vara först fram så det var oroväckande direkt. Jag ropade flera gånger men hon svarade inte. När jag istället busvisslade svarade hon direkt. Jag sprang mot ljudet och efter en liten stund hittade jag henne. Ute i snårskogen stod hon, helt intrasslad i sly. Huvudet, halsen och båda bakbenen satt fast. Och där stod hon lugnt och väntade. Hon gnäggade igen när hon såg mig men stod blick stilla. Jag blev rädd att hon var skadad och innan jag kom fram genom snåren hade oron hunnit växa en hel del! Tack o lov såg hon oskadd ut och jag började trassla ut henne. Hon såg riktigt glad ut att se mig och stod fortfarande helt stilla. När jag trasslat loss huvud och hals från grenarna bad jag henne att gå framåt. Hon vägrade och jag fick trassla bort mer. När svansen och ena bak var lösa hoppades jag hon skulle kunna kliva över dt sista trädet som låg in mellan hennes bakben. Hon tyckte sig fortfarande sitta fast och jag fick slåss en hel del med trädet innan jag fick loss det. Jag fick lyfta hovar på henne och det var ganska livligt och aggressivt projekt att få loss henne. Trots det stod hon fullkomligt still och rörde endast den kroppsdel jag bad henne om precis på det sätt jag bad henne. Så snart allt var borta bad jag henne åter att gå fram. Nu gick hon som om inget hänt och promenerade glatt bredvid mig bort till de andra. Helt oskadd utan en enda skråma! Helt otrolig häst!!!!! De flesta hade fått panik bara av att sitta fast och att senare dessutom bli lämnad av de andra!?! Hon hade stått där ett par timmar av spåren att döma men inte ett sparkspår eller ens en repa i pälsen fanns! Jag tror att Curt var så på för att få mig att förstå att något var fel! De är så otroligt fina och underbara så jag kan inte annat än älska dem mer och mer!!!!<br /><br />När Kick It blivit ompysslad var det åter Curts tur. Jag släppte ut honom ur hagen och tog därefter lite godis paus. Han åt glatt sitt kraftfoder och när jag skulle rida hände något jag aldrig tidigare upplevt. Jag ledde fram honom till en sten för att hoppa upp, nej jag kan inte hoppa upp från marken och när jag ridder utan utrustning finns inga stigläder att tillgå... När jag klev upp på stenen tog Curt och mjukt knuffade ner mig igen. Antagligen ett nytt sätt för honom att tala om att han inte ville jobba idag. Jag klev upp igen och denna gång sa han ingenting. Jag toog bara en kort skrittpromenad och så snart vi gick hemåt igen så fick han bråttom. Jag bad honom samla några steg och han gjorde det omedelbart utan minsta tveksamhet. Jag hoppade genast av och berömde honom. Vi gick sakta tillbaka till bilen och med dessa 3 minuter var dagens "jobb" klart. Jag ledde fram honom till grinden men jag nådde inte handtagen när jag höll handden på hans hals varvid jag släppte honom. Direkt backade han undan och gick runt till bakluckan på bilen. Det var där jag ställde kraftfodret och det visste han. Han tog ett par tuggor och följde sedan med till grinden igen. Så söt min lilla häst! Det är nog det "allvarligaste" hyss han gjort!<br /><br />Därefter kelade jag med allihop då jag inte tyckte Kick It skulle behöva jobba efter dagens bravader och alla fick sitt kraftfoder. När jag senare gick genom hagen, för att bygga en ny grind till ängen bakom, följde alla med och det är som om de vet vad jag ska göra. Mina tre ställde sig bestämt vid staketet och väntade. De tittade hela tiden efter mig och väntade tålmodigt tills jag gjort en grind. När jag öppnade kom först Curt och lät mig visa var det var säkert att gå. Direkt efter kom Kick It och därefter Lucy. Skip och Pelle förstod dock inte vad som hände. Trots att jag öppnade ännu större grind, ca 20 meter, så gick de fortfarande inte ut på ängen utan sprang nervöst fram och tillbaka och ropade efter de andra. Till slut ropade jag tillbaka Kick It och Lucy som fick visa var grinden var. Då förstod Pelle och efter en liten stund vågade även Skip sig över. Nu var det glädje på hög nivå! Alla utom Curt sprang iväg i full fart och bockade glatt över ängen! Curt galopperade lugnt efter och fann ingen anledning att överanstränga sig. De kommer ju ändå snart tillbaka... Pelle laddade senare för att springa ut på vallen. I fullt ös sprang han rakt mot grinden. Inte förrän det bara var 10 meter kvar såg han att grinden var stängd och han satte sig i en perfekt slidestopp. 10 meter slidade han i utmärkt form! Tänk att det är så lätt för dem när de får göra det på sitt sätt och vi inte krånglar till det!<br /><br />Nu har jag suttit med lite uppdatering och ska strax krypa i säng! Natti nattiJossanhttp://www.blogger.com/profile/06617265949907732699noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7545258895265728907.post-54674471466948324912009-08-28T21:19:00.002+02:002009-08-28T21:27:31.519+02:00Torsdag! Riktigt bra dag!!!Började kl 4 på jobbet och hade, trots problem med lastbilen, en riktigt bra dag! Kul när man kan vara effektiv trots strul!<br /><br />Under dagen ringde också veterinären från Ultuna. Hon hade pratat meed specialisten och de hade kommit fram till lite olika saker. För det första höll Björn helt med om att Curt har en kraftig synnedsättning på höger öga. Dock trodde han inte att det beror på fynden på näthinnan. Han tror att det sitter högre upp i synnerven och därför vill de ha med Curt i ett forskningsprojekt. Där kommer vi undersöka synnervens övre bana och funktion samt hela näthinnans funktion. Ingen av oss tror att Curts syn någonsin kommer bli bättre eller att det finns något vi kan göra men det är ändå skönt att få så mycket information som möjligt. Ju mer jag vet dessto större chanser har jag att ge honom dett liv han förtjänar! Min tappre Dutt!<br /><br />På kvällen fortsatte en riktigt bra dag. Hästarna var underbara och jag älskar dem mer för var dag! Därefter fortsatte ett projekt jag nu pysslat med ett tag och jag fick flertalet väldigt positiva resultat jag inte räknat med! Tyvärr kan jag inte berätta mer om det förrän det är klart men ni får gärna hålla tummarna att det håller ihop hela vägen!<br /><br />Förväntansfull, nöjd och glad somnade jag faktiskt i tid för en gångs skull!<br /><br />Puss o kramJossanhttp://www.blogger.com/profile/06617265949907732699noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7545258895265728907.post-58527926415187549022009-08-28T21:08:00.002+02:002009-08-28T21:19:05.422+02:00Onsdag! Vad trött jag blir på mig själv....Ibland undrar jag om jag är född förvirrad eller om det kommit med tiden. Att jag dessutom är stöpt i en ganska ohållbar form blir mer och mer tydligt.<br /><br />Förra veckan fick jag veta att min kropp är i betydligt sämre skick än jag trott. Njurarna är dåliga båda två och inte bara den vänstra som jag trott. Någon ovanlig hudsjukdom trodde de också jag hade. Men då jag läste om den stämmer inte symptomen så jag tror inte det är något iallafall. Luftvägarna har fortfarande inte repat sig sedan branden så de får jag stå ut med ett tag till. Dessutom avslöjade röntgen att jag någon gång sista året brytit ryggen igen! Jag har fruktansvärt svårt att förstå att detta skulle vara möjligt utan att jag märkt det! Men en kota i ländryggen var nyss läkt...<br /><br />Som om inte det räckte fick jag idag, då jag gjorde nya undersökningar med ultraljud och röntgen på njurarna, veta att jag även någon gång i livet skadat bäckenet. En ganska stor fraktur har där funnits. Snacka om dålig kvalitet!!!<br /><br />Inte nog med dålig konstruktion så är minnet riktigt dåligt idag. Efter jobbet lämnade jag Filip hemma. Sedan åkte jag till sjukhuset, handlade och till stallet. Väl i stallet och vi hade varit där en stund undrade jag var min hund var. Jag började ropa och leta men ingen hund. Då började jag fundera ifall han följt efter Amanda hem... Först därefter kom jag på att han var hemma...<br /><br />Hästarna var lika goa och fina idag. Jag skyndade dit efter jobbet och klädde på dem täcken. Lagom till att jag var där öppnade sig himmelen och det bokstavligen öste ner! De var riktigt nöjda att få kläder på sig.<br /><br />Efter alla dessa turer var det dags att jobba lite igen. Sedan krypa i säng och upp vid 4 som vanligt...<br /><br />Kram KramJossanhttp://www.blogger.com/profile/06617265949907732699noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7545258895265728907.post-60174942142623946822009-08-28T21:05:00.002+02:002009-08-28T21:08:17.020+02:00Tisdag! Jobb & hästar...Inga större utsvävningar idag heller. Först jobb och sedan mys med hästarna. F-n vad jag älskar mina underbara djur!!!<br /><br />Efter hästarna åkte jag och köpte köttfärs till de mindre djuren. Gissa om de tycker det är gott...<br /><br />Puss och kramJossanhttp://www.blogger.com/profile/06617265949907732699noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7545258895265728907.post-81965469803017276912009-08-25T14:16:00.002+02:002009-08-25T14:22:38.933+02:00Måndag! Lång dag...Måndag morgon up klockan 3.45! Gäääsp! Sedan jobb till 13.30 då jag egentligen var klar men det var lite bekymmer med bilen vi behövde titta på.... I två timmar tittade, riktade och fixade vi innan vi gav upp. Verkstad på onsdag istället.<br /><br />Joy ringde och hade kommit hem utan nycklar så det var bara att hämta henne. In till Norrtälje och köpa stängselmateriel. Snabbt lite mat och sedan bygga hage. 4 timmar senare var vi klara och det var dags för att runda av dagen. Men först släppte vi hästarna i den nya hagen. De kom alla i trav och galopp när de såg oss och alla skulle umgås intensivt. När vi gick mot grinden följde de alla efter och de visste vad som väntade. Otåliga stod de vid grinden tills vi byggt ihop staketen så vi kunde släppa över dem. Bråttom sprang de, som om de kände sig lite busiga och "rymde", in i den nya hagen och utforskade menyn. Lyckliga som få och så vackra att se! Underbara individer allihop!<br /><br />Jag älskar er mina fina djur!<br /><br />Puss o kramJossanhttp://www.blogger.com/profile/06617265949907732699noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7545258895265728907.post-74885308119772857442009-08-25T14:14:00.003+02:002009-08-25T14:16:30.502+02:00Söndag! Städning...Tack o lov var festen städad och jag och Jenny plockade undan det mesta redan på kvällen så morgonens städning av festplatsen gick snabbt. Tillbaka med möblerna, bort med soporna och sedan pizza.<br /><br />Mer gos med hästarna som stormtrivs med ledighet och sin underbara hage.<br /><br />Puss o kramJossanhttp://www.blogger.com/profile/06617265949907732699noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7545258895265728907.post-60372957235825073692009-08-25T14:09:00.002+02:002009-08-25T14:14:17.445+02:00Lördag! Trevlig fest...Dagen började med mys med hästarna. Hur goa som helst allihop och alla skulle kela och bli kliade samtidigt. Sedan städning i stallet. Därefter hämtade jag och Jensa utemöbler till festen som vi beslutade ha i stallet istället då vädret inte var allt för lovande.<br /><br />Vid 17 tiden började det sakta ramla in lite folk och vid 19 tiden var alla på plats. En väldigt trevlig och lättsam stämning rådde med människor från väldigt många olika håll. Inte en enda otrevlig insident utan bara trevligt och kul! Drygt 30 personer höll låda med kräftor, pajer, grillat, prat, linedance och mycket skratt!<br /><br />Tack alla för en riktigt trevlig kväll!<br /><br />Puss o KramJossanhttp://www.blogger.com/profile/06617265949907732699noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7545258895265728907.post-79690429203840032982009-08-25T14:07:00.001+02:002009-08-25T14:08:56.967+02:00Fredag! Jobb och förberedelser...Inga större utsvävningar idag. Lite förberedelser inför morgondagens kräftskiva sysselsatte mig under kvällen....<br /><br />Kram kramJossanhttp://www.blogger.com/profile/06617265949907732699noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7545258895265728907.post-6333086302992835502009-08-20T16:39:00.000+02:002009-08-21T10:04:22.112+02:00Torsdag! Curt på sjukhus...Idag var det äntligen dags att åka till Ultuna och få veta hur det är med Curts ögon. Väl där i god tid fick vi komma in tidigare. Curt var inte särskilt förtjust i att vara där igen men ställde som vanligt upp på allt vi bad honom om.<br /><br />Vi började med en enkel vanlig undersökning av ögonen. Det enda som gick att se då är den lilla gråstarrsring han har haft i två år på vänster öga. Dock har denna ingen verkan på hans syn. Därefter testades hotreflexen. Den är kraftigt nedsatt eller t.o.m. obefintlig på höger öga medan den är helt intakt på vänster.<br /><br />Därefter byggdes en hinderbana för att se hur han reagerar när man täcker över ögonen, var för sig. Vi började gå banan med båda ögonen fria. Han var måttligt intresserad och snubblade med höger framhov på alla hinder. Vi gick då i högervarv och han hade svårt att se en spade. Dock stänkte lite grus upp på den varvid han genast reagerade. Stannade, lutade huvudet åt höger och luktade. När han strax efter vände vänster öga mot spaden backade han omedelbart och undrade vad det var. När han såg den gick han oberörd över.<br /><br />Härnäst täckte vi över höger öga och byggde om banan. Han visade ingen som helst skillnad! Han gick lika lugnt runt, snubblade lika mycket med höger fram och följde mig precis. <br /><br />Därefter täckte tog vi bort lappen från höger öga och täckte istället över vänster öga. Genast märktes en markant skillnad. Han blev osäker och lade mulen mot min axel. Så länge han hade fysisk kontakt med mig följde han försiktigt mina steg. Gick jag gick han, stannade jag stannade han, löft jag på benen så löft han. Jag ville prova att låta honom gå själv så att han inte skulle kunna "fuska" genom att läsa mig. I samma sekund jag avbröt vår fysiska kontakt stannade han. Han vägrade röra sig utan stöd. Min lilla vän tycktes nu vara helt blind. När vi lade fram en större sak framför honom tycktes han kunna se att det var något där men han kunde inte tyda vad. Han var väldigt osäker och vinklade huvudet åt olika håll och öronen spelade konstant.<br /><br />Sist tog vi av hela huvan och han fick ha båda ögonen fria igen. Genast gick han obehindrat precis som i början.<br /><br />Efter detta var det fler ögonundersökningar igen. Fortfarande hittade man inga synliga skador vare sig i ytterögat eller i ögonbotten. Trycket i båda ögonen var optimalt och likasidigt. Vi beslutade oss för att göra en djupare undersökning och vidgade pupillerna. Väntan i 45 minuter.<br /><br />Under väntan tog vi en fika på gräsmattan i skuggan och Curt ville helst gå in i transporten.<br /><br />När tiden gått gick vi in igen. Nu hittades ett skadat fält på näthinnan i höger öga. Vad detta beror på och varför kan inte sägas. Det finns lite olika vanliga faktorer men inga av dem tycks stämma med Curt. Vi beslutade om uppföljning om 6 månader och förhoppningsvis får vi komma in på två andra ingående undersökningar av synnerven och näthinnans funktion inom kort.<br /><br />Så sammantaget så finns en klar och kraftig synnedsättning på höger öga orsakad av näthinneskador. Denna skada har troligen funnits väkdigt länge men blivit sämre med åren. Den kommer aldrig att bli bättre men kan dessvärre bli sämre. På vänster öga finns en liten katarakt, gråstarr, vilken idag inte påverkar honom alls. Den kan eventuellt växa eller sprida sig men det kommer då troligen vara en långsam process så han kommer inte att påverkas plötsligt och överraskande. Ingen klar förklaring till skadorna finns men vi kommer fortsätta utreda honom och möjligen kan vi få svar i ett senare skede.<br /><br />Så det är som jag befarat, min lilla älskling är sgs halvblind och kan kan inte annat än beundras av denna underbara häst och hans enormma förmåga, kapacitet och ffa hans enorma hjärta! Gud så jag älskar honom!!!<br /><br />Puss och kramJossanhttp://www.blogger.com/profile/06617265949907732699noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7545258895265728907.post-70560205693442790752009-08-19T22:53:00.002+02:002009-08-19T23:12:42.257+02:00Onsdag! Massa nya täcken & imorgon är det dags!Morgonen och förmiddagen spenderade jag med kontorsarbete. Uppdaterade och gjorde det som inte blivit gjort sista tiden. Därefter mysade jag och Amanda med hästarna i hagen. Det har verkligen minskat med bromsar vilket är underbart för hästarna. Jag hade både kraftfoder och godis med och medans Curt åt sin kraft testade jag hans syn igen. Jag började med att sätta godisen bakom höger öga och rörde den sakta fram förbi höger öga, förbi pannan och så snart den kom vid hans vänstra öga höjde han genast huvudet och tog emot godisen. Tveklöst såg han den inte förrän vid vänster öga. Dock är han helt trygg med att jag rör och hanterar hans högra sida. Lite mer gos och sedan till stallet. Där bestämde vi en tid för avfärd för täckesinköp och sedan en snabb lunch hemma.<br /><br />Kl 14 stack vi iväg mot Eskilstuna och Bidermans. De brukar ha väldigt mycket och väldigt billiga täcken. Väl där hade de knappt någonting! Bara två dyra modeller som inte riktigt var vad vi letade efter. Amanda köpte ett nosludd och ett par handskar. Sedan åkte vi upp till Stockholm igen. Hööks i Kungens Kurva blev nästa stopp. Ganska snart hade både jag, Lotta och Amanda bestämt oss för en modell och det var dessutom samma modell. Dock fanns inte täcken så det räckte i rätt storlek. Jag skulle ha tre 145or, Lotta en 145a och Amanda en 125a i det tjocka vintertäcket med hals. Det fanns bara två 145or. Ett till mig och ett till Lotta. Jag ville också köpa regntäcken och hittade snygga rostfärgade som var lagom varma. Där fanns bara två 145or. Jag ringde Upplands Väsbys butik som tur nog hade resten av de storlekar vi behövde. Hopp in i bilen och dit innan de stängde. Vi hann och alla köpte vad de ville ha. Så nu har mina tre älsklingar nya rostfärgade regntäcken med tunt foder och nya svarta riktigt varma vintertäcken med avtagbar hals. Skip fick också ett likadant regntäcke. Lottas nya häst fick ett likadant vintertäcke liksom Pelle, Amandas ponny, dock två storlekar mindre. Så nu kommer de hålla sig varma och torra och dessutom matchar vi varandra! Ha ha<br /><br />Sara var idag till Mälarkliniken med sin tvååring som har någon konstig reaktion i bakdelen. Han är väldigt vinglig och har väldigt svårt att hålla ordning på benen. De röntgade nacken men fann ingenting. De vill ställa honom på kortizon i fyra veckor och hjälper inte det så vill de ge upp! Sara höll inte med om att det var en bra lösning så hon och Lilleman följer troligen med till Ultuna imorgon. Jag hoppas verkligen de kan hitta vad det är för fel på honom!<br /><br />Det ska också bli skönt att förhoppningsvis få veta vad som är med Curts öga! Idag fick jag filmen från April Open 2007 och det är skrämmande att se! Exakt samma problematik i Cowhorse och Reining. Örat går hela tiden och han missar i högervändningar och högervolter. Ingen tvekan att han sett illa länge! Men det var timeing att få filmen idag när vi ska in imorgon! Tack Halleby!!!!<br /><br />Så nu, nöjd efter inköp, trött, nervös, orolig och förhoppningsfull ska jag krypa ner för att tidigt imorgon hämta min älskade Curt!<br /><br />Puss o kram o sov gottJossanhttp://www.blogger.com/profile/06617265949907732699noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7545258895265728907.post-68932205869194881582009-08-18T10:53:00.000+02:002009-08-19T11:00:54.544+02:00Tisdag! Ledig...Tisdagen började med jobb men då det är ganska lugnt nu har trafikledningen lite svårt att hålla bilarna med jobb. Jag erbjöd mig att vara ledig utan kostnad och så fick det bli. Det gäller att vara ledig när det är lugnt och jobba när det är mycket. Så kanske blir jag ledig hela veckan!<br /><br />Resterande dag fylldes av vila och att hinna ikapp sådant jag inte hunnit med.<br /><br />PussJossanhttp://www.blogger.com/profile/06617265949907732699noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7545258895265728907.post-60739179434822228632009-08-17T10:48:00.000+02:002009-08-19T11:00:31.455+02:00Måndag! Trött dag...Måndag morgon var det jobb igen. Dagen rullade på ganska snabbt och kl 13 skulle jag till läkaren igen. Dessvärre hade han inga trevliga besked och flera utredningar ska till. Det mest otroliga var nog ändå att det visat sig på röntgen att jag någon gång under det gångna året krossat en kota till i ryggen! Har ingen aning om när eller hur! Men en kota i ländryggen har just läkt ihop! Hur kan man bryta ryggen utan att märka det? Ny röntgen av rygg, njurar och annat görs nästa vecka så då kanske jag får veta mer.<br /><br />Efter detta åkte vi och hämtade telefonstolpar. 8 stycken så nu är samlingen av material till stall påbörjad!<br /><br />Natti nattiJossanhttp://www.blogger.com/profile/06617265949907732699noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7545258895265728907.post-73297218486389696502009-08-16T10:42:00.000+02:002009-08-19T11:00:07.369+02:00Söndag! Konstigt sätt att vakna...Under första natten blev det lite kondens i bilen då vi hade fönstren stängda så i natt tänkte jag att det var bäst att ha dem lite öppna. På morgonen vaknade jag av en konstig känsla. Först hade jag svårt att förstå vad det var men när jag hörde regnet piska på bilttaket förstod jag. Det regnade in på mina fötter! Amanda berättade senare när hon vaknat att hon drömt att någon stänkte vatten i ansiktet på henne. Jag någon, det måste varit moder jord....<br /><br />Denna morgon började med öm kropp och mycket regn men ganska snart bättrade sig vädret något. Det var svårt att slita sig från Chappen för i år men vi kom ändock iväg vid 14 tiden. Ett stopp på Sharpman, en hästsportsbutik i Mjölby och sedan hemåt igen. Vi var hemma vid 18.30 och hann prata lite med både två och fyrbenta vänner innan det var läggdags.<br /><br />Chappen är till ända för i år och vi hade en riktigt trevlig helg!<br /><br />Puss o kram till alla nya och gamla vänner!Jossanhttp://www.blogger.com/profile/06617265949907732699noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7545258895265728907.post-53742604264149803982009-08-15T10:36:00.000+02:002009-08-19T10:59:40.568+02:00Lördag! Kul dag!Tidigt lördag morgon vaknade jag av solen. Det var ganska varmt och då det var så förbaskat obekvämt att ligga i lastutrymmet i bilen gick jag upp. Filip och jag tog en promenad och när jag kom tillbaka var även Amanda vaken. Efter lite lugn morgon med frukost i solen åkte vi till Ranch Team Challenge och pratade lite med folket där.<br /><br />Något senare rörde vi oss in på Chappen. Många bekanta ansikten har det blivit under åren och det är en djungel att försöka komma ihåg vem som hör hemma var...<br /><br />Dagen flöt på snabbt och med mycket skratt. Dock ändrades vädret under förmiddaagen och det regnade ganska mycket. Men tack o lov hade jag tagit med regnrockar och varma tröjor. Dock hade jag endast öppna sandaler med.....<br /><br />Lördag kväll avslutade jag ett par timmar tidigare än de andra och Filip och jag somnade lika obekvämt igen....Jossanhttp://www.blogger.com/profile/06617265949907732699noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7545258895265728907.post-51202829348168795722009-08-14T10:22:00.000+02:002009-08-19T10:59:16.579+02:00Fredag! Körigt men roligt...Fredag började med jobb. Ny bil som stått på verkstad en tid sedan en chaufför tappade släpet i diket så burken gick av....<br /><br />Första körning. Lucklås felbyggt! Till verkstad och svetsa om. Blev faktiskt riktigt bra! Dock fanns en luftläcka som vi kommer behöva fixa men den är inte akut!<br /><br />Andra körning. Luftslang av! Fick vänta på verkstad. Bygga om slangarna och göra en nödlösning för läckan.<br /><br />Tredje körning. Luftslang av! Ännu en läcka, tredje för dagen! En gammal pluggning som gick upp så jag blev stående på vägen. Paniklagning och till verkstad. Sedan fick jag sluta två timmar tidigare än planerat. Skönt för nu ska vi till Chappen!<br /><br />Till stallet och förbereda, hem och städa, duscha, packa och iväg! Skönt att få komma iväg lite och göra något annat! Och Chappen är alltid kul!<br /><br />Vi kom fram vid 18 tiden och inom en timma hade jag fått sådan hästabstinens att jag lånade en hässt och red. Det var Rocky, TT Mighty Rocking, en appalosahingst jag känner sedan tidigare. Han är riktigt fin och trevlig. Hans tidigare hem, där han är född, har han spenderat större delen av sitt liv i en box eller liten hage och endast korta perioder har han fått ha en uppgift. Sedan undrade de varför han blev aggressiv?!?! Nu var han så lycklig att få vara med och det känns skönt att han kommit till ett så bra hem!<br /><br />Någon timma senare blev jag eerbjudan att tävla Mounted Shooting i helgen. Kul att prova tänkte jag, men det krävdes ju att jag fick låna en häst och att jag fick göra en shootoff med den innan. Åke Degerman lät mig prova en av hans hästar menn sedan lyckades vi inte få till en Shootoff. Jag kunde inte gå in med en häst som inte känner mig och inte känner uppgiften och be henne göraa detta utan att ha gett henne en chans att säga ifrån eller lära sig först. Vi fick ställa in!<br /><br />På kvällen åkte vi iväg en bit för att sova. Vi skulle först sova ute i skogenn med bilen men vi hann bara öppna dörren så var bilen fylld av knott! Det ville vi inte så det var bara att leta vidare. Till slut hittade vi en plats utan knott och vi somnade till slut i lastutrymmet, med sätena nedfällda utan liggunderlag! Gissa om vi sov obekvämt!?!?Jossanhttp://www.blogger.com/profile/06617265949907732699noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7545258895265728907.post-22270890766516691072009-08-13T10:10:00.000+02:002009-08-19T10:58:45.609+02:00Torsdag! Syrran tillbaka i sadeln...Först jobbdag som vanligt. Då jag idag kör en bil jag inte får haa hund i bad jag Amanda att ta hand om Filip. Detta visste Erik men av någon anledning tog han ändock med Filip till Porschanken. Något hände och Filip bestämde sig för att gå till sin matte. Erik ringde och berättade att Filip var borta. Jag ringde till mamma och polisen och Jill, Joy och Lotta hjälpte också till att leta. Efter någon timma ringde polisen. En ung tjej hade sett honom springa mot Norrtälje. Direkt ringde jag henne och tog beskrivning. Ringde de andra och styrde om dem mot Norrtälje. En liten stund senare skulle jag på möte med ledningen för bolaget jag kör för så det började bli ont om tid. Samtidigt var jag livrädd att något skulle hända honom!<br /><br />Väl på mötet ringde den unga tjejen, Camilla, igen! Hon sprang efter Filip och ropade men han vägrade stanna. På med högtalaren så ropar jag! Så på mötet, med VD och Vice VD sitter jag och ropar på min hund genom en telefon! Dårarnas paradis! Men det fungerade. Filip stannade genast när han hörde min röst och Camilla kunde fånga honom. Jag ringde mamma som fick åka dit.<br /><br />Enn stund senare hade allt löst sig och mötet kunde fortsätta. Mötet genererade i att jag blev anställd för bolaget vilket känns väldigt bra i dagens tider! Kul också att de är så nöjda med min insats!<br /><br />Efter avslutat pass åkte jag och hämtade min lilla hund som var mer än lycklig att träffa mig! Därefter till Norrtälje och köpa godis till honom och tackpresent till Camilla! Det visade sig nämligen att hon är hundrädd!!! Ett jättestort tack senare kunde vi skynda hem igen för att möta syrran, Anders, Oliwer, Elliot, Agnes och Sara. Sara är ganska ny i stallet med sina två hästar, Akilles och Lilleman. Hon kom i söndags efter akut stallbehov och nu hade syrran fått nys om att det fanns halvblod i stallet. Medryttare?!?!?! Ja, Sara vill ha medryttare så det är bara till att provrida. Syrran var såld och Sara verrkade också nöjd.<br /><br />En lång dag slutade med gos i hagen hos mina hästar.<br /><br />PussJossanhttp://www.blogger.com/profile/06617265949907732699noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7545258895265728907.post-38630448119064854972009-08-12T10:09:00.000+02:002009-08-19T10:58:19.622+02:00Onsdag! Vanlig jobbdag...En helt vanlig jobbdag utan några större utsvävningar. På kvällen firade vi Marcus som fyllde år!<br /><br />Puss o KramJossanhttp://www.blogger.com/profile/06617265949907732699noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7545258895265728907.post-46440937321207696462009-08-11T10:08:00.000+02:002009-08-19T10:57:53.156+02:00Tisdag! Elliot...Vanlig jobbdag till att börja med. Därefter skulle vi fira Elliot igen så Erik fick vara med. Gossarna var så goa och nöjda!<br /><br />Puss o KramJossanhttp://www.blogger.com/profile/06617265949907732699noreply@blogger.com