EternalRide

Nytagna bilder på Volvobussen.

2011-04-15T20:46:00.003+02:00

2011-02-14T18:20:00.001+01:00

Jake är till salu!

2011-02-14T18:06:00.003+01:00

Volvo B58-60 ombyggd C-kort. Besiktigad den 11 Februari 2001 utan anmärkning. Denna buss har allt! Totalrenoverad 2005 med ny kaross i aluminium. Invändigt Kabeinredning med allt du behöver. Den har sovplats för upp till 15 pers, kök, varm/kallvatten, dusch, toa, kyl, frys,värmeanläggning, elpatron, ac, separat bostadsel, allt kan drivas på 12volt,230 eller gasol. Det var den främre halvan. Bakre halvan inrymmer idag 7 tvärställda platser för häst, två lastutrymmen. Skåpet kan lätt förlängas 1.5meter om så önskas. Skulle då lätt inrymma 5 fullstora hästar och två vagnar.Detta utan att ta något väsentligt från bodelen. Mycket god höjd i hela bussen. Passar för hästar, ponnyer, gokart, speedway, rally, verkstad, stor familjehusbuss m.m. Luftfjädring som gör resan väldigt bekväm för stora som små passagerare. Reggad som lastbil 15 ton totalvikt. Kort hjulbas som gör den lättkörd.Skattebefriad. Helförsäkring kostar 4500 kr/år! Ny startmotor, hävarmar, backventil, handpump, avgassystem, del av bostadel, stereoanläggning, inredning, fläktblad till ac m.m.Det är motigt att sälja den men jag använder den inte längre. Vill inte att den ska stå och bli förstörd. Finns massor att berätta, ring och fråga!

2011-02-14T18:05:00.001+01:00

O de sista....

2011-02-14T18:04:00.001+01:00

Några till...

2011-02-14T18:03:00.001+01:00

Lite fler bilder...

Ett fantastiskt 2010 är slut!

2011-01-01T12:13:00.002+01:00

Detta är nog det mest händelserika året i mitt liv. Till att börja med var det massor av jobb, jobb och jobb. Detta fortsatte genom hela året. Curt blev sämre och sämre och vintern var hård och kall. Isoleringen var långt ifrån tillräcklig och Filips vatten frös på golvet. Tacka vet jag värmemadrass i sängen. Eller kanske jag borde säga vi. Jag fick nämligen inte plats på den för djuren skulle ha den. Det blev till att köpa en till så djuren fick en egen.

Våren närmade sig och med den alla projekt. Att få rinnande vatten stod högt på listan! Sagt och gjort. Att få in el i stallet var nästa. Check. Planering och träning inför årets tävlingar. Amanda behövde en ridbana. jaha, då bygger vi en. 28x45 meter hann vi med. Samtidigt byggnationer. Mycket trä och många spik blev det. Mitt under detta kaos hördes ett litet pip. Skruttis hade fått en enda liten kattunge. Så söt, så tjock.

Årliga höjdpunkten Chappen stod för dörren och för första gången fick inte min älskade Curt följa med. Han var sgs blind och var inte alltid trygg hemma så det fanns inte en chans att jag ville utsätta honom för att åka iväg då. Kick It o Lucy skulle få åka med. Sture blev dålig två veckor innan avfärd. Han tycktes bli bättre men dagen innan avresa var han spårlöst försvunnen. Troligen reste han till katthimlen då han aldrig mer syntes till.

Magen började bråka och snart så illa att jag blev sjukskriven. Försökte på alla sätt bli bättre och gården stod still. I augusti började det ta sig lite och allt satte fart igen. Jobb, bygge, jobb och bygge. Jag lyckades med en hel del av gårdens projekt med och utan hjälp. Nästa tunga smäll kom. Skruttis blev dålig och jag var tvungen att släppa henne vidare. Kvar fanns mina underbara Cali och Norpan.

Under hösten hände massor på gården, tillsammans med underbara vänner gick det fort. Sadelkammare, boxar, höskulle, fönster, portar, isolerad vattentank, nytt tak, väggar, grund, veranda, förråd och stomme för carport hann vi med. Nya staket var jag tvungen att fixa så de skulle stå inför kommande tuffa vinter. Att få in vatten i stugan var hög prioritet. Sagt och gjort. Jag kunde äntligen duscha hemma!!!

Så i slutet av årets projekt stundade veterinärbesök med den nu "blinda" Curt. Han använde inte längre sin syn och hade ett kraftigt annorlunda beteende. Han använde sig främst av lukt och hörsel och det märktes ingen som helst skillnad om jag täckte för det ena, det andra eller båda ögon. Av allt att dömma var han blind. Så plötsligt hände det omöjliga!!!

Fredag den 22 Oktober 2010 var jag kl 22.00 på väg från gården på Curts rygg. På dagen när jag hade kommit hem från jobbet hade han ett märkligt beteende. Han kunde inte skilja på mig och hästarna och han gick konstant med mulen i backen. Som en spårhund luktade han sig fram. han såg inte träd och annat som kom i hans väg. När han hade ätit kraftfodret följde han efter mig istället för efter Kick It och Lucy. Detta är något Curt bara inte gör. Han följde upp till stallet så jag tänkte att vi provar att rida ut. Han var högst tveksam att gå från gården och jag fick verkligen motivera honom. Var femte meter stannade han och ville vända hem. Efter 150 meter gav jag upp och lät honom gå hem igen. Det gjorde ont i hjärtat och den värsta tanken började ta fäste. Kanske det är dags. Jag grät. Han fick gå ut med de andra och jag lät dem vara ifred.

Under eftermiddagen snöade det och på kvällen blev det stjärnklart med fullmåne. Jag kunde inte låta bli att ta en tur. Först Kick It, underbart! Sedan tänkte jag att jag skulle försöka med Curt. Han har alltid älskat våra månskensritter. Han var högst tveksam de första 300 metrarna. Sedan hände något. Hela hästen sken upp och han ville bara springa. Lyckan sken om hästen och det kändes som att han beslöt sig för att överlåta synen åt mig. Vi var ett och galopperade mellan träden i snön. Tårarna forssade nedför kinderna samtidigt som glädjen var total! Jag vågadeknappt känna känslan, men det kändes som att han såg igen. Det kunde inte vara möjligt så det måste varit att han överlät synen åt mig. Jag var förvirrad. Det kändes så starkt!

Dagen efter red jag ut igen. Denna gång med sällskap. Curt var VILD! Han var som en treåring igen. Totalt sjövild och utan kontroll. Hela hästen strålade av glädje och energin sprudlade i varenda muskel. Jag försökte hålla ner tempot men Curt hade inga som helst planer att ta det lugnt. Det var bara att hänga med. Han exploderade upp i maxhastighet och varje steg var som om det var det första. Han kämpade, sprang och fullkomligt älskade livet! Jag följde chockad med honom. Vad har hänt? Det är verkligen som om han ser igen. Han fortsatte vara lika vild några veckor. Till slut kom han underfund med att han fick leka, fick springa, att jag förstod honom. Han behövde inte hävda sig utan vi kunde bara ha så kul.

Känslan övergick i tro och jag var tvungen att testa. En liten stock i skogen. Inga problem. Han såg den. Några stockar till. Inga problem. In på ridbanan, hinder på 90-100cm. Han såg dem. Han hoppade och han älskade det! Min älskade Curt såg igen!!! Jag kunde inte tro det!

Några dagar senare landade vi, med skräcken i hjärtat, på Ultuna. Veterinärerna var lika chockade de. De hade aldrig sett något liknande. De kunde bara konstatera att hästen nu såg betydligt bättre än förrut. Massa tester och saken är ett faktum. Curt har återfått en normal syn! Vintern kommer vara lek och under våren ska vi sakta testa honom. Förhoppningsvis klarar han åter att gå på kor! Men jag struntar i vilket själv, hans lycka går före allt!

Vintern attakerade oss samma dag och nu ska vi försöka överleva ännu en midvinter. Så efter Curt återkomst är det bestämt. till våren ska banan utvidgas så mycket det går, på med ett rejält trästaket och igång med boskapsarbetet. Sen får vi se när jag har tid att bygga något hus...

Så nu sitter jag här med två sovandes katter och en sovandes hund och ser fram mot det nya årets utmaningar! Gott Nytt År Allesammans!

Det skär i hjärtat!

2010-07-19T11:08:00.003+02:00

För övrigt händer inte så mycket! Curt fortsätter förlora syn men mår utmärkt för övrigt. Han tycks ha hittat tryggheten igen och trivs med livet. Tjejerna har varit lediga o myser av att äntligen få gå på bete o slippa banta. Pelle går som den pensionär han är o gör mest ingenting. Sture är fortfarande borta, 4 veckor nu, utan spår av honom. Skruttis har det jobbigt med njurarna och får snart sluta sina dagar. Norpan är lika mycket ligist som alltid och det lilla trollet hittar på massa bus. Hon klarar sig själv nu så jag kan snart låta Skruttis somna in. Men det tar emot!!! Filip är kung på gården o börjar vänja sig vid trollet som mer än gärna kaxar sig mot honom.

Själv är jag fortfarande sjuk o koncentrerar mig på att få i mig tillräckligt med mat. Går dock inte särskilt bra....

Massa kramar till er alla!!!!

Förlåt! Äntligen lite uppdatering!

2010-04-28T11:45:00.003+02:00

Ja då har jag varit alldeles för långsam med uppdatering igen... Förlåt än en gång...

Nu ska vi se.... Lite av varje har hänt....

Först tar vi hästarna....

Lollo är dräktig och väntas föla i juni. Hon har problem med tänderna varvid hon har lite svårt att hålla vikten. Hon göds dagligen och klarar det men för att slippa plågas eller drabbas av tarmvred, pga ett hålrum i kinden, kommer vi inte betäcka henne i år. Hon får gå med sitt föl och ha det gott och får troligen avsluta sina dagar när fölet vants av. Hon har haft det tillräckligt svårt i sitt liv och förtjänar att få avsluta på topp.

Alfred mår prima och får snart en ny fru.

Gem har varit utlånad till en ridskola men har nu kommit hem. Första halvtimman fick hon motion av de andra men sen var det lugnt. Nu går hon som om hon alltid tillhört flocken. I mitten av Maj flyttar hon till mamma för att bli Alfreds nya fru. Oliwer o Elliot kommer nu äga henne tillsammans med Paulina.

Daisy är nu o prövar sina vingar hos Hasse o Maria på Stjärnsunds Dartmoorstuteri. Hon ska gå där tills Lollo fölat. En underbar liten dam har det blivit.

Style o Jamal flyttade i December till Matilda Gustavsson. En jättegullig veterinär. De är sååå fina o har det toppen där! Matilda rider Style en del och han älskar det. Jamal fölar i dagarna om inte redan gjort.

Pelle är nu pensionär o lever livets glada dagar! Han gör bara det han behagar o äter massor med god mat. Amanda o Agneta delar på honom o han skäms bort så mycket det går.

Skip har haft det tufft periodvis i vinter men under våren kom hon igen. Mådde toppen och vi började så smått promenera henne. Någon vecka senare kom hältan tillbaka och nu var det tyvärr sämre än bara ömhet. Det gick snabbt till det bättre men hon går bara som pensionär hon med. Hon flyttar så snart betet tillåter till sin ägare, ifall detta kanske blir hennes sista sommar. Hon kommer aldrig bli ridbar igen och kanske hon ska få sluta när hon har det bra. Det avgör förståss inte jag då det inte är min häst.

Lucy har jag överlåtit till Amanda. Lucy är, sina 6år till trots, fortfarande bara 2 år i huvudet och hon klarar inte skiftningen mellan alla olika moment i Reining och Cowhorse. Hon utför dem alla väldigt väl men tillsammans och på tävling blir hon stressad. Det kännns inte schysst mot henne då. Istället ska vi nu skola henne till Pole Bending och Barrel Race häst. Endast två saker att hålla reda på utöver alla dessa ben... Jag tror hon kommer gilla det. Och träningen kommer absolut inte ske på vanligt PB & BR vis! Hur det går återstår att se! Träningen ska inom kort påbörjas. Som ni kanske förstår blev Lucy aldrig betäckt förra året.... Ingen bebis alltså.

Kick It fortsätter att imponera stort! De har alla vilat mycket i vinter och vi har nyligen satt igång dem. Dåå Curt blivit så dålig får Kick it kliva in. Curt skulle gå Bröllop i augusti men nu vill jag inte utsätta honom för det utan istället bestämde jag mig för att äntligen köra in Kick It. Som jag misstänkte var det bara att spänna för o åka. Hon fattade direkt sin uppgift och tycks älska det!!! Underbara häst o vara otrolig! Så för hennes del är det Cowhorse, Freestyle och körning framöver. Cowhorse blir som vanligt bara på tävling då jag inte har någon träningsmöjlighet så räkna med en het, tuff och väldigt Cowfresch Kick It på Axevalla!!! Kanske kanske vågar jag rida denna vildhjärna utan utrustning på Freestyle....

Curt, min stora kärlek! Han blir tyvärr bara sämre och sämre. Han har förlorat över 80 % på höger öga och ca 70 % på vänster. Trots detta mår han toppen och förtroendet för mig har aldrig varit större! Han använder sig mest av känsel, lukt och hörsel men vid situationer som inte överensstämmer med det vanliga kan han ibland bli orolig. Han lägger all sin tro i mig och Kick It. Den ljusa snön och den skarpa solen är tydligt störande. Han har då svårare att koncentrera de andra sinnena. Jag tror fortfarande att han kommer klara det! MEN jag vill inte utsätta honom för för svåra situationer förrän jag är säker på att han klarrar sin uppgift. Att gå en Freestyle på Chappen skulle han ÄLSKA! Men han skulle HATA att stå i boxen och vara tvåa hela veckan! Tanken var att han skulle få gå Ranch Reiningen innan Freestyle men den hann bli full alldeles för snabbt. Så som det ser ut nu blir det första året på Chappen utan Curt! Snyft!!!! Varje sommar sedan 2003 har han varit där ( RHC sedan 2005 ). Han älskar Chappen och jag vet faktiskt inte vilket som är jobbigast för honom, att stanna hemma o bli övergiven när hans älskade buss åker med hans älskade tjejer, eller att åka med o bli två på plats. Stackarn, han vill men kan inte! Det är förbannat tråkigt men förhoppningsvis är det bara i år och så är han tillbaka nästa! Axevalla är inte ett alternativ för honom. Han har bara varit där en gång och han hittar för dåligt där nu.

Men oavsett vad älskar jag honom av hela mitt hjärta och kommeer göra allt jag kan för att HAN ska ha det bra!!! Hoppas bara att han kan ha det här och att han inte behöver galoppera till de evigt gröna ängarna!!!

Bygget går sakta framåt!!! Mycket på en gång men det är kul samtidigt! Återkommer om detta!!!

Skruttis var borta i nästan två månader men kom tillbaka förra veckan! Sååå skönt! Hon mår prima men har nog lyckats hitta en partner i skogen.........

Sture tar livet i det stilla. Äter, sover, äter, sover, äter, sover... Och ibland går han ett varv på gården.....

Filip mår utmärkt och är lika trogen som alltid! Han arbetar hårt som truckerhund på förmiddagarna, hästvakt och gårdsherre på eftermiddagarna och kattpolis på nätterna....

Jag älskar dem alla och livet rullar på!!!!

Massor med kramar till er ALLA!!!!!!!

Long time no see passar inte längre...

2010-03-08T19:19:00.002+01:00

Jag vet, otroligt dålig på att uppdatera! Är lite bättre på det påå Facebook, gå gärna med där... :p
Här rullar det på med massor av planer o alla djuren mår bra. Vintern har inte varit så mycket rida men väldigt mycket vinter!!!!!

Hinner inte berätta mycket mer men jag ska försöka skärpa mig med uppdateringar.

Puss o kram

Looong time no see!

2009-11-13T14:05:00.003+01:00

Först o främst måste jag be om ursäkt för att det gått så lång tid sedan jag sist bloggade. Snart, snart är det stora projektet i hamn och då ska jag berätta!!! Projektet är i full gång och mycket är redan klart! Det blir riktigt riktigt bra!

Hästarna mår mer än väl! De stormtrivs med livet och alla är i riktigt gott skick!

Curt, min älskling, har haft det lite tufft under hösten med sin syn. Han har haft en invänjningsperiod där jag kunde se hur han fick jobba för att klara av dagen men han mådde hela tiden bra och var på superhumör. Dock har han bara velat gå på promenader och inte velat tränaa vilket jag respekterat helt. Nu, under sista veckorna, har ett stort lugn lagt sig i, på och kring honom. Han utstrålar sådan trygghet och livsglädje och mår verkligen hur fint som helst. Han har lärt sig hantera sitt handikapp i hagen och tillsammans med de andra hästarna. När de andra springer och leker i ljus eller mörker så anpassar han sig efter sin förmåga och mer än ofta väljer han att umgås med mig istället för de andra hästarna. Han som alltid varit så otroligt flockbunden!!! När han vill leka så ser jag tydligt hur han tar hjälp av de andra hästarna för att förstärka sina sinnen. Kick It är hans ena hälft och jag hans andra.

Jag var under en tid orolig för hur han skulle klara det, framförallt när han hela tiden blev sämre, men nu är jag fullständigt övertygad att han kommer klara livets utmaningar med bravur! Det finns bara en Curt och jag älskar honom av hela mitt hjärta!

En väninna sa häromdagen: "Det är så sorgligt att Curt förlorat synen. Ni hade kunnat nå stjärnorna tillsammans!"

Jag svarade: "Han är inte sorgsen så då är inte jag det! Han är nöjd med livet så då är jag det! Han saknar ingenting så då gör inte jag det! Han har redan gjort allt så vad skulle vi sakna? Tillsammans har vi nått stjärnorna otaliga gånger!

Visst, klart jag tänker på vad som hade kunnat bli av oss om han hade haft full syn och vi hade haft möjlighet att träna på kor! Men jag är mer än nöjd och faktiskt väldigt stolt över vad vi tillsmmans uppnått! Många många gånger mot alla odds! Motgångarna, oddsen och insatsen har varit väldigt höga men ingenting överträffar den kärlek och det band vi tillsammans har!

Ursäkta ordvalet, men FAN VAD JAG ÄLSKAR DENNA HÄST!!!! Jag är så tacksam för allt han gjort förr mig och oss och han är inte skyldig mig någonting! Jag har lovat honom ett par saker nu och en av dessa är att det är nu han, och enbart han, som avgör vad vi ska eller inte ska göra och jag ska hjälpa honom uppnå sina viljor!

På jobbet, som också tar mycket tid, är det toppen! Jag har fått en position och uppgifter som passsar mig perfekt och jag stormtrivs! Cheferna tycks vara nöjda med mina prestationer och jag har fått väldigt bra feedback! Ett större projekt är på väg mot sitt avslut och förhoppningsvis har jag då lyckats med ett riktigt lyckat projekt!

Återkommer inom ganska kort!

Många pussar o kramar!!!

Förlåt igen!

2009-09-20T12:05:00.002+02:00

Mycket händer nu!!! Många stora projekt och väldigt mycket att göra! Vet inte hur jag ska hinna med allt men det är väldigt kul! Jag trivs som allra bäst när det är mycket. Just nu räcker dock inte tiden till allt som jag vill och bör göra men det går nog ihop sig till slut...

Fortfarande kan jag inte avslöja något om några projekt men lite kan jag berätta....

Jobbet är riktigt kul! Jag har fått en position som jag trivs i och kan utvecklas i. Hela tiden letar jag nya lösningar, effektiviseringar och inovationer. Det är det jag vill göra och trots att jag nu är anställd kan jag inte bara vara en lönelyftare utan måste hela tiden göra ett bättre jobb. Kollegor, ledning och kunder trivs jag också med och det är, den tidiga timman till trots, kul att gå till jobbet på morgonen. Bilen är väl kanske mindre rolig... en MAN..... Men när den väl fungerar är den riktigt trevlig!

Mitt antivåldprojekt rullar på och det har blivit en dell intervjuer. Senaste vaar riktigt rolig! Jag och reportern/journalisten/fotografen kom riktigt väl överrens och det hela drog iväg i tid. Ett dyng lite drygt.... Och många foton blev det! I förrgår fick jag del av fotona och de var UNDERBARA! Vilken skicklig fotograf!!!! Curt är så vacker och kraftful på bilderna att jag aldrig sett maken! Filip har sitt finaste uttryck och jag kan inte ens påstå att jag såg illa ut. Jag brukar inte bli så jättebra, tycker jag, på bilder men här var det toppen. Bilderna utsrtålar sådan lycka, frihet, glädje, samförstånd, gemenskap och framförallt kärlek!!! Jag får tyvärr inte ännu berätta vilken fotograf eller tidning jag pratar om men det kommer!!!

Mina fina älskade djur mår alla bra!!! Curt vänjer sig sakta samtidigt som synen sakkta blir sämre. Nästa helg ska vi hålla en uppvisning på en invigning och jag hoppas han klarar det utan oro med synen! Kick It och Lucy börjar närma sig en mer passande vikt och kan snart få gå ut på bete igen. Pelle och Skip håller sig riktigt fina och inga ålderstecken syns. Pelle ska snart tävla igen med Amanda. Gem har jag fortfarande inte hunnit hälsa på men hon mår, enligt uppgift, bra! Lollo, Alfred och Daisy leker livet för. De mår finfint och Alfred håller fast vid sina kilon.... Oliwer och Elliot skulle rida igår och innan vi visste ordet av hade Oliwer 7 år själv gått ner till hagen, tagit en grimma, klätt på Alfred och lett upp honom till bindstocken. Grimman satt alldeles för löst och grimskaftet var inte fastknutet men Alfred stod så snällt precis där Oliwer ville ha honom. Nu hade vi inte riktigt tänkt oss att en 7 årig liten pojke skulle hämta hingsten själv i hagen men det är underbart att se vilket "Dartmoorsence" han har! Han var så försiktig toch timid med Oliwer som handler och gjorde precis rätt hela tiden. Samma sak under ridningen! Jag beundrar denna lilla ponnys godhet!!!!!!

Style och Jamal mår också bra! Jamal är dräktig och beräknas föla någon gång i april. Riktigt kul ska det bli! Hugo och Taquita går på konstant bantning vid stallet och de trivs bra med livet. De är de enda som är installade. Akilles och Lilleman går på bete och Lilleman ser bättre ut för var dag! Hoppet stiger för honom!

Skruttis och Sture mår utmärkt och Skruttis väntas få bebis inom några dagar. Hon är bredare än hon är hög! Men hon älskar verkliggen att vara mamma så de tär väl på tiden att hon får få en kull. hon börjar bli till åren så det kanske är sista gången.

Så mycket mer kan jag inte berätta nu men det kommer.....

Många kramar till Er Alla!!!!

Söndag! Mycket på gång...

2009-09-06T19:26:00.002+02:00

Jag får börja med att be om ursäkt att jag inte bloggat nu på en vecka! Det är mycket som händer nu och flera projekt på gång! Återkommer när det är igång, om vi kommer så långt dvs...

Alla hästar mår bra och njuter av sensommarens väder utan bromsar! Curt har nu vilat lite för att vänja sig mer vid sin begränsade syn. Jag tycker han blivit sämre sista tiden men han mår alldeles utmärkt. Dock väldigt bestämda åsikter om när och hur vi ska träna! Kick It och Lucy har fått gå med de andra på kraftigt bete och det är knappast vad de behöver! Båda har "svällt" på mitten och får nu gå på bantning. Lite överhull gör inget om de inte belastas men mycket överhull är inte bra så nu ska de ner ett antal kilon. Lucy och Curt fick i söndags en reaktion på Johannesört eller Alsikeklöver och på Lucy var den ganska kraftig. Efter bara någon dag var de bättre och Curt är helt bra nu medan Lucy just blivit av med alla skorpor. Inom kort är sviterna av reaktionen ett minne blott! Förhoppningsvis är lilla fröken dräktig också!

Pelle är i gott skick och han verkar klara pälsbytet bättre nu än i våras! Han gick riktigt fint igår och han tycks trivas med bosal. Skip är riktigt fin och har inga spår kvar från hennes svacka i våras! Hon har ett gott hull och pälsen är riktigt fin trots pälsbyte och jag har goda förhoppningar att hon möter vintern väl!

Gem har jag inte sett på någon vecka men hon ska enligt uppgift må bra. Jag ska ultraljuda henne också så vi vet om hon är dräktig eller inte. Style och Jamal har jag heller inte sett på en tid men de ska också må bra. Jamal ska ultraljudas snarast möjligt och jag hoppas Style kan möta vintern utan besvär från magen. Men lite oroad är jag, det ska ju inte gå att bota en kronisk kolikhäst men vi tycks ha gjort det! Bara att fortsätta med förebyggande och hålla nogrann koll på honom när han plockas in från betet.

Alfred är som vanligt i gott hull....host host... men han mår väldigt bra och inte mycket hos honom är sig likt sedan han kom för dryga året sedan. Den hovspricka han, enligt förra ägaren, ska ha haft hela livet är helt läkt och inte ett spår finns. Han stormtrivs med sin fru och sitt föl i hagen och Daisy spenderar mycket tid med sin pappa. Lollo är också en helt annan häst och hon mår väldigt fint. Hon behöver en del stödfoder för att inte bli urmjölkad men hon är knappast ledsen över att få kraftfoder! Hon har helt och fullt kommit över sin oro och tycker numer om att visa upp sitt föl. Hennes tidigare rädsla för människor är också som bortblåst. När jag verkade henne idag stod hon lugnt och sov. För ett år sedan var hon övertygad om att man skulle skada henne.

Sist och minst, men inte minst.... har vi lilla Salix Dark Sugar, Lollo och Alfreds bebis som nu är 2.5 månader. Hon kallas Daisy och hon är riktigt lovande! Inte bara har hon en väldigt god exteriör! Hon har också ett enormt psyke! Då Lollo länge var orolig så har vi inte gjort något med Daisy. Hellre ingen erfarenhet än dålig erfarenhet och då Lollo var så utom sig av rädsla och panik så hade alla försök till kontakt kunnat bli väldigt fel. Sista veckan har syrran och mamma kliat på henne lite och hon har snabbt blivit mer nyfiken. Idag övervann hon alla tvivel och upptäckte hur mysiga människor är. Den i särklass snabbaste tämjning jag någonsin varit med om! 10 minuter! Sedan stod hon lugnt med grimma, lät sig ledas lite grann, klias och därefter verkade vi henne på alla fyra hovarna! Hon stod helt lugn, helt stilla och helt trygg som om hon inte gjort annat! Inte en gång sprattlade, sparkade, bråkade eller skyggade hon. Hon lät mig villigt lyfta hennes fötter såväl bakåt som framåt samtidigt som hon luktade på min keps. Helt otroligt psyke! Jag är kär! Hur ska jag kunna sälja denna lilla krabat? Kommer nog inte gå!!!

De övriga hästarna i stallet mår alla bra! Saras hingst blir sakta men säkert bättre och våra förhoppningar om en framtid hos honom växer för var dag! De har nu äntligen fått gå ut på bete när han är stark nog för att gå i kuperad hage.

O min älskade lilla Filip mår alldeles utmärkt likväl som mina goa katter!

Mycket glatt och kul!

Pussar och kramar

Fredag! Otroliga hästar!!!

2009-08-28T21:27:00.002+02:00

Först en riktigt bra jobbdag som, tack vare tidig start, slutade redan 13!

Därefter åkte jag hem och fixade lite pappersjobb och vilade en stund. Sedan åkte jag till hästarna för att rida och bygga hage. När jag körde upp för backen kom hästarna i full galopp redan av att de såg bilen. Curt var väldigt kelig idag och var som ett plåster så det dröjde lite innan jag såg att inte Kick It var med. Jag ropade efter henne, hon brukar alltid vara först fram så det var oroväckande direkt. Jag ropade flera gånger men hon svarade inte. När jag istället busvisslade svarade hon direkt. Jag sprang mot ljudet och efter en liten stund hittade jag henne. Ute i snårskogen stod hon, helt intrasslad i sly. Huvudet, halsen och båda bakbenen satt fast. Och där stod hon lugnt och väntade. Hon gnäggade igen när hon såg mig men stod blick stilla. Jag blev rädd att hon var skadad och innan jag kom fram genom snåren hade oron hunnit växa en hel del! Tack o lov såg hon oskadd ut och jag började trassla ut henne. Hon såg riktigt glad ut att se mig och stod fortfarande helt stilla. När jag trasslat loss huvud och hals från grenarna bad jag henne att gå framåt. Hon vägrade och jag fick trassla bort mer. När svansen och ena bak var lösa hoppades jag hon skulle kunna kliva över dt sista trädet som låg in mellan hennes bakben. Hon tyckte sig fortfarande sitta fast och jag fick slåss en hel del med trädet innan jag fick loss det. Jag fick lyfta hovar på henne och det var ganska livligt och aggressivt projekt att få loss henne. Trots det stod hon fullkomligt still och rörde endast den kroppsdel jag bad henne om precis på det sätt jag bad henne. Så snart allt var borta bad jag henne åter att gå fram. Nu gick hon som om inget hänt och promenerade glatt bredvid mig bort till de andra. Helt oskadd utan en enda skråma! Helt otrolig häst!!!!! De flesta hade fått panik bara av att sitta fast och att senare dessutom bli lämnad av de andra!?! Hon hade stått där ett par timmar av spåren att döma men inte ett sparkspår eller ens en repa i pälsen fanns! Jag tror att Curt var så på för att få mig att förstå att något var fel! De är så otroligt fina och underbara så jag kan inte annat än älska dem mer och mer!!!!

När Kick It blivit ompysslad var det åter Curts tur. Jag släppte ut honom ur hagen och tog därefter lite godis paus. Han åt glatt sitt kraftfoder och när jag skulle rida hände något jag aldrig tidigare upplevt. Jag ledde fram honom till en sten för att hoppa upp, nej jag kan inte hoppa upp från marken och när jag ridder utan utrustning finns inga stigläder att tillgå... När jag klev upp på stenen tog Curt och mjukt knuffade ner mig igen. Antagligen ett nytt sätt för honom att tala om att han inte ville jobba idag. Jag klev upp igen och denna gång sa han ingenting. Jag toog bara en kort skrittpromenad och så snart vi gick hemåt igen så fick han bråttom. Jag bad honom samla några steg och han gjorde det omedelbart utan minsta tveksamhet. Jag hoppade genast av och berömde honom. Vi gick sakta tillbaka till bilen och med dessa 3 minuter var dagens "jobb" klart. Jag ledde fram honom till grinden men jag nådde inte handtagen när jag höll handden på hans hals varvid jag släppte honom. Direkt backade han undan och gick runt till bakluckan på bilen. Det var där jag ställde kraftfodret och det visste han. Han tog ett par tuggor och följde sedan med till grinden igen. Så söt min lilla häst! Det är nog det "allvarligaste" hyss han gjort!

Därefter kelade jag med allihop då jag inte tyckte Kick It skulle behöva jobba efter dagens bravader och alla fick sitt kraftfoder. När jag senare gick genom hagen, för att bygga en ny grind till ängen bakom, följde alla med och det är som om de vet vad jag ska göra. Mina tre ställde sig bestämt vid staketet och väntade. De tittade hela tiden efter mig och väntade tålmodigt tills jag gjort en grind. När jag öppnade kom först Curt och lät mig visa var det var säkert att gå. Direkt efter kom Kick It och därefter Lucy. Skip och Pelle förstod dock inte vad som hände. Trots att jag öppnade ännu större grind, ca 20 meter, så gick de fortfarande inte ut på ängen utan sprang nervöst fram och tillbaka och ropade efter de andra. Till slut ropade jag tillbaka Kick It och Lucy som fick visa var grinden var. Då förstod Pelle och efter en liten stund vågade även Skip sig över. Nu var det glädje på hög nivå! Alla utom Curt sprang iväg i full fart och bockade glatt över ängen! Curt galopperade lugnt efter och fann ingen anledning att överanstränga sig. De kommer ju ändå snart tillbaka... Pelle laddade senare för att springa ut på vallen. I fullt ös sprang han rakt mot grinden. Inte förrän det bara var 10 meter kvar såg han att grinden var stängd och han satte sig i en perfekt slidestopp. 10 meter slidade han i utmärkt form! Tänk att det är så lätt för dem när de får göra det på sitt sätt och vi inte krånglar till det!

Nu har jag suttit med lite uppdatering och ska strax krypa i säng! Natti natti

Torsdag! Riktigt bra dag!!!

2009-08-28T21:19:00.002+02:00

Började kl 4 på jobbet och hade, trots problem med lastbilen, en riktigt bra dag! Kul när man kan vara effektiv trots strul!

Under dagen ringde också veterinären från Ultuna. Hon hade pratat meed specialisten och de hade kommit fram till lite olika saker. För det första höll Björn helt med om att Curt har en kraftig synnedsättning på höger öga. Dock trodde han inte att det beror på fynden på näthinnan. Han tror att det sitter högre upp i synnerven och därför vill de ha med Curt i ett forskningsprojekt. Där kommer vi undersöka synnervens övre bana och funktion samt hela näthinnans funktion. Ingen av oss tror att Curts syn någonsin kommer bli bättre eller att det finns något vi kan göra men det är ändå skönt att få så mycket information som möjligt. Ju mer jag vet dessto större chanser har jag att ge honom dett liv han förtjänar! Min tappre Dutt!

På kvällen fortsatte en riktigt bra dag. Hästarna var underbara och jag älskar dem mer för var dag! Därefter fortsatte ett projekt jag nu pysslat med ett tag och jag fick flertalet väldigt positiva resultat jag inte räknat med! Tyvärr kan jag inte berätta mer om det förrän det är klart men ni får gärna hålla tummarna att det håller ihop hela vägen!

Förväntansfull, nöjd och glad somnade jag faktiskt i tid för en gångs skull!

Puss o kram

Onsdag! Vad trött jag blir på mig själv....

2009-08-28T21:08:00.002+02:00

Ibland undrar jag om jag är född förvirrad eller om det kommit med tiden. Att jag dessutom är stöpt i en ganska ohållbar form blir mer och mer tydligt.

Förra veckan fick jag veta att min kropp är i betydligt sämre skick än jag trott. Njurarna är dåliga båda två och inte bara den vänstra som jag trott. Någon ovanlig hudsjukdom trodde de också jag hade. Men då jag läste om den stämmer inte symptomen så jag tror inte det är något iallafall. Luftvägarna har fortfarande inte repat sig sedan branden så de får jag stå ut med ett tag till. Dessutom avslöjade röntgen att jag någon gång sista året brytit ryggen igen! Jag har fruktansvärt svårt att förstå att detta skulle vara möjligt utan att jag märkt det! Men en kota i ländryggen var nyss läkt...

Som om inte det räckte fick jag idag, då jag gjorde nya undersökningar med ultraljud och röntgen på njurarna, veta att jag även någon gång i livet skadat bäckenet. En ganska stor fraktur har där funnits. Snacka om dålig kvalitet!!!

Inte nog med dålig konstruktion så är minnet riktigt dåligt idag. Efter jobbet lämnade jag Filip hemma. Sedan åkte jag till sjukhuset, handlade och till stallet. Väl i stallet och vi hade varit där en stund undrade jag var min hund var. Jag började ropa och leta men ingen hund. Då började jag fundera ifall han följt efter Amanda hem... Först därefter kom jag på att han var hemma...

Hästarna var lika goa och fina idag. Jag skyndade dit efter jobbet och klädde på dem täcken. Lagom till att jag var där öppnade sig himmelen och det bokstavligen öste ner! De var riktigt nöjda att få kläder på sig.

Efter alla dessa turer var det dags att jobba lite igen. Sedan krypa i säng och upp vid 4 som vanligt...

Kram Kram

Tisdag! Jobb & hästar...

2009-08-28T21:05:00.002+02:00

Inga större utsvävningar idag heller. Först jobb och sedan mys med hästarna. F-n vad jag älskar mina underbara djur!!!

Efter hästarna åkte jag och köpte köttfärs till de mindre djuren. Gissa om de tycker det är gott...

Puss och kram

Måndag! Lång dag...

2009-08-25T14:16:00.002+02:00

Måndag morgon up klockan 3.45! Gäääsp! Sedan jobb till 13.30 då jag egentligen var klar men det var lite bekymmer med bilen vi behövde titta på.... I två timmar tittade, riktade och fixade vi innan vi gav upp. Verkstad på onsdag istället.

Joy ringde och hade kommit hem utan nycklar så det var bara att hämta henne. In till Norrtälje och köpa stängselmateriel. Snabbt lite mat och sedan bygga hage. 4 timmar senare var vi klara och det var dags för att runda av dagen. Men först släppte vi hästarna i den nya hagen. De kom alla i trav och galopp när de såg oss och alla skulle umgås intensivt. När vi gick mot grinden följde de alla efter och de visste vad som väntade. Otåliga stod de vid grinden tills vi byggt ihop staketen så vi kunde släppa över dem. Bråttom sprang de, som om de kände sig lite busiga och "rymde", in i den nya hagen och utforskade menyn. Lyckliga som få och så vackra att se! Underbara individer allihop!

Jag älskar er mina fina djur!

Puss o kram

Söndag! Städning...

2009-08-25T14:14:00.003+02:00

Tack o lov var festen städad och jag och Jenny plockade undan det mesta redan på kvällen så morgonens städning av festplatsen gick snabbt. Tillbaka med möblerna, bort med soporna och sedan pizza.

Mer gos med hästarna som stormtrivs med ledighet och sin underbara hage.

Puss o kram

Lördag! Trevlig fest...

2009-08-25T14:09:00.002+02:00

Dagen började med mys med hästarna. Hur goa som helst allihop och alla skulle kela och bli kliade samtidigt. Sedan städning i stallet. Därefter hämtade jag och Jensa utemöbler till festen som vi beslutade ha i stallet istället då vädret inte var allt för lovande.

Vid 17 tiden började det sakta ramla in lite folk och vid 19 tiden var alla på plats. En väldigt trevlig och lättsam stämning rådde med människor från väldigt många olika håll. Inte en enda otrevlig insident utan bara trevligt och kul! Drygt 30 personer höll låda med kräftor, pajer, grillat, prat, linedance och mycket skratt!

Tack alla för en riktigt trevlig kväll!

Puss o Kram

Fredag! Jobb och förberedelser...

2009-08-25T14:07:00.001+02:00

Inga större utsvävningar idag. Lite förberedelser inför morgondagens kräftskiva sysselsatte mig under kvällen....

Kram kram

Torsdag! Curt på sjukhus...

2009-08-20T16:39:00.000+02:00

Idag var det äntligen dags att åka till Ultuna och få veta hur det är med Curts ögon. Väl där i god tid fick vi komma in tidigare. Curt var inte särskilt förtjust i att vara där igen men ställde som vanligt upp på allt vi bad honom om.

Vi började med en enkel vanlig undersökning av ögonen. Det enda som gick att se då är den lilla gråstarrsring han har haft i två år på vänster öga. Dock har denna ingen verkan på hans syn. Därefter testades hotreflexen. Den är kraftigt nedsatt eller t.o.m. obefintlig på höger öga medan den är helt intakt på vänster.

Därefter byggdes en hinderbana för att se hur han reagerar när man täcker över ögonen, var för sig. Vi började gå banan med båda ögonen fria. Han var måttligt intresserad och snubblade med höger framhov på alla hinder. Vi gick då i högervarv och han hade svårt att se en spade. Dock stänkte lite grus upp på den varvid han genast reagerade. Stannade, lutade huvudet åt höger och luktade. När han strax efter vände vänster öga mot spaden backade han omedelbart och undrade vad det var. När han såg den gick han oberörd över.

Härnäst täckte vi över höger öga och byggde om banan. Han visade ingen som helst skillnad! Han gick lika lugnt runt, snubblade lika mycket med höger fram och följde mig precis.

Därefter täckte tog vi bort lappen från höger öga och täckte istället över vänster öga. Genast märktes en markant skillnad. Han blev osäker och lade mulen mot min axel. Så länge han hade fysisk kontakt med mig följde han försiktigt mina steg. Gick jag gick han, stannade jag stannade han, löft jag på benen så löft han. Jag ville prova att låta honom gå själv så att han inte skulle kunna "fuska" genom att läsa mig. I samma sekund jag avbröt vår fysiska kontakt stannade han. Han vägrade röra sig utan stöd. Min lilla vän tycktes nu vara helt blind. När vi lade fram en större sak framför honom tycktes han kunna se att det var något där men han kunde inte tyda vad. Han var väldigt osäker och vinklade huvudet åt olika håll och öronen spelade konstant.

Sist tog vi av hela huvan och han fick ha båda ögonen fria igen. Genast gick han obehindrat precis som i början.

Efter detta var det fler ögonundersökningar igen. Fortfarande hittade man inga synliga skador vare sig i ytterögat eller i ögonbotten. Trycket i båda ögonen var optimalt och likasidigt. Vi beslutade oss för att göra en djupare undersökning och vidgade pupillerna. Väntan i 45 minuter.

Under väntan tog vi en fika på gräsmattan i skuggan och Curt ville helst gå in i transporten.

När tiden gått gick vi in igen. Nu hittades ett skadat fält på näthinnan i höger öga. Vad detta beror på och varför kan inte sägas. Det finns lite olika vanliga faktorer men inga av dem tycks stämma med Curt. Vi beslutade om uppföljning om 6 månader och förhoppningsvis får vi komma in på två andra ingående undersökningar av synnerven och näthinnans funktion inom kort.

Så sammantaget så finns en klar och kraftig synnedsättning på höger öga orsakad av näthinneskador. Denna skada har troligen funnits väkdigt länge men blivit sämre med åren. Den kommer aldrig att bli bättre men kan dessvärre bli sämre. På vänster öga finns en liten katarakt, gråstarr, vilken idag inte påverkar honom alls. Den kan eventuellt växa eller sprida sig men det kommer då troligen vara en långsam process så han kommer inte att påverkas plötsligt och överraskande. Ingen klar förklaring till skadorna finns men vi kommer fortsätta utreda honom och möjligen kan vi få svar i ett senare skede.

Så det är som jag befarat, min lilla älskling är sgs halvblind och kan kan inte annat än beundras av denna underbara häst och hans enormma förmåga, kapacitet och ffa hans enorma hjärta! Gud så jag älskar honom!!!

Puss och kram

Onsdag! Massa nya täcken & imorgon är det dags!

2009-08-19T22:53:00.002+02:00

Morgonen och förmiddagen spenderade jag med kontorsarbete. Uppdaterade och gjorde det som inte blivit gjort sista tiden. Därefter mysade jag och Amanda med hästarna i hagen. Det har verkligen minskat med bromsar vilket är underbart för hästarna. Jag hade både kraftfoder och godis med och medans Curt åt sin kraft testade jag hans syn igen. Jag började med att sätta godisen bakom höger öga och rörde den sakta fram förbi höger öga, förbi pannan och så snart den kom vid hans vänstra öga höjde han genast huvudet och tog emot godisen. Tveklöst såg han den inte förrän vid vänster öga. Dock är han helt trygg med att jag rör och hanterar hans högra sida. Lite mer gos och sedan till stallet. Där bestämde vi en tid för avfärd för täckesinköp och sedan en snabb lunch hemma.

Kl 14 stack vi iväg mot Eskilstuna och Bidermans. De brukar ha väldigt mycket och väldigt billiga täcken. Väl där hade de knappt någonting! Bara två dyra modeller som inte riktigt var vad vi letade efter. Amanda köpte ett nosludd och ett par handskar. Sedan åkte vi upp till Stockholm igen. Hööks i Kungens Kurva blev nästa stopp. Ganska snart hade både jag, Lotta och Amanda bestämt oss för en modell och det var dessutom samma modell. Dock fanns inte täcken så det räckte i rätt storlek. Jag skulle ha tre 145or, Lotta en 145a och Amanda en 125a i det tjocka vintertäcket med hals. Det fanns bara två 145or. Ett till mig och ett till Lotta. Jag ville också köpa regntäcken och hittade snygga rostfärgade som var lagom varma. Där fanns bara två 145or. Jag ringde Upplands Väsbys butik som tur nog hade resten av de storlekar vi behövde. Hopp in i bilen och dit innan de stängde. Vi hann och alla köpte vad de ville ha. Så nu har mina tre älsklingar nya rostfärgade regntäcken med tunt foder och nya svarta riktigt varma vintertäcken med avtagbar hals. Skip fick också ett likadant regntäcke. Lottas nya häst fick ett likadant vintertäcke liksom Pelle, Amandas ponny, dock två storlekar mindre. Så nu kommer de hålla sig varma och torra och dessutom matchar vi varandra! Ha ha

Sara var idag till Mälarkliniken med sin tvååring som har någon konstig reaktion i bakdelen. Han är väldigt vinglig och har väldigt svårt att hålla ordning på benen. De röntgade nacken men fann ingenting. De vill ställa honom på kortizon i fyra veckor och hjälper inte det så vill de ge upp! Sara höll inte med om att det var en bra lösning så hon och Lilleman följer troligen med till Ultuna imorgon. Jag hoppas verkligen de kan hitta vad det är för fel på honom!

Det ska också bli skönt att förhoppningsvis få veta vad som är med Curts öga! Idag fick jag filmen från April Open 2007 och det är skrämmande att se! Exakt samma problematik i Cowhorse och Reining. Örat går hela tiden och han missar i högervändningar och högervolter. Ingen tvekan att han sett illa länge! Men det var timeing att få filmen idag när vi ska in imorgon! Tack Halleby!!!!

Så nu, nöjd efter inköp, trött, nervös, orolig och förhoppningsfull ska jag krypa ner för att tidigt imorgon hämta min älskade Curt!

Puss o kram o sov gott

Tisdag! Ledig...

2009-08-18T10:53:00.000+02:00

Tisdagen började med jobb men då det är ganska lugnt nu har trafikledningen lite svårt att hålla bilarna med jobb. Jag erbjöd mig att vara ledig utan kostnad och så fick det bli. Det gäller att vara ledig när det är lugnt och jobba när det är mycket. Så kanske blir jag ledig hela veckan!

Resterande dag fylldes av vila och att hinna ikapp sådant jag inte hunnit med.

Puss

Måndag! Trött dag...

2009-08-17T10:48:00.000+02:00

Måndag morgon var det jobb igen. Dagen rullade på ganska snabbt och kl 13 skulle jag till läkaren igen. Dessvärre hade han inga trevliga besked och flera utredningar ska till. Det mest otroliga var nog ändå att det visat sig på röntgen att jag någon gång under det gångna året krossat en kota till i ryggen! Har ingen aning om när eller hur! Men en kota i ländryggen har just läkt ihop! Hur kan man bryta ryggen utan att märka det? Ny röntgen av rygg, njurar och annat görs nästa vecka så då kanske jag får veta mer.

Efter detta åkte vi och hämtade telefonstolpar. 8 stycken så nu är samlingen av material till stall påbörjad!

Natti natti

Söndag! Konstigt sätt att vakna...

2009-08-16T10:42:00.000+02:00

Under första natten blev det lite kondens i bilen då vi hade fönstren stängda så i natt tänkte jag att det var bäst att ha dem lite öppna. På morgonen vaknade jag av en konstig känsla. Först hade jag svårt att förstå vad det var men när jag hörde regnet piska på bilttaket förstod jag. Det regnade in på mina fötter! Amanda berättade senare när hon vaknat att hon drömt att någon stänkte vatten i ansiktet på henne. Jag någon, det måste varit moder jord....

Denna morgon började med öm kropp och mycket regn men ganska snart bättrade sig vädret något. Det var svårt att slita sig från Chappen för i år men vi kom ändock iväg vid 14 tiden. Ett stopp på Sharpman, en hästsportsbutik i Mjölby och sedan hemåt igen. Vi var hemma vid 18.30 och hann prata lite med både två och fyrbenta vänner innan det var läggdags.

Chappen är till ända för i år och vi hade en riktigt trevlig helg!

Puss o kram till alla nya och gamla vänner!

Lördag! Kul dag!

2009-08-15T10:36:00.000+02:00

Tidigt lördag morgon vaknade jag av solen. Det var ganska varmt och då det var så förbaskat obekvämt att ligga i lastutrymmet i bilen gick jag upp. Filip och jag tog en promenad och när jag kom tillbaka var även Amanda vaken. Efter lite lugn morgon med frukost i solen åkte vi till Ranch Team Challenge och pratade lite med folket där.

Något senare rörde vi oss in på Chappen. Många bekanta ansikten har det blivit under åren och det är en djungel att försöka komma ihåg vem som hör hemma var...

Dagen flöt på snabbt och med mycket skratt. Dock ändrades vädret under förmiddaagen och det regnade ganska mycket. Men tack o lov hade jag tagit med regnrockar och varma tröjor. Dock hade jag endast öppna sandaler med.....

Lördag kväll avslutade jag ett par timmar tidigare än de andra och Filip och jag somnade lika obekvämt igen....

Fredag! Körigt men roligt...

2009-08-14T10:22:00.000+02:00

Fredag började med jobb. Ny bil som stått på verkstad en tid sedan en chaufför tappade släpet i diket så burken gick av....

Första körning. Lucklås felbyggt! Till verkstad och svetsa om. Blev faktiskt riktigt bra! Dock fanns en luftläcka som vi kommer behöva fixa men den är inte akut!

Andra körning. Luftslang av! Fick vänta på verkstad. Bygga om slangarna och göra en nödlösning för läckan.

Tredje körning. Luftslang av! Ännu en läcka, tredje för dagen! En gammal pluggning som gick upp så jag blev stående på vägen. Paniklagning och till verkstad. Sedan fick jag sluta två timmar tidigare än planerat. Skönt för nu ska vi till Chappen!

Till stallet och förbereda, hem och städa, duscha, packa och iväg! Skönt att få komma iväg lite och göra något annat! Och Chappen är alltid kul!

Vi kom fram vid 18 tiden och inom en timma hade jag fått sådan hästabstinens att jag lånade en hässt och red. Det var Rocky, TT Mighty Rocking, en appalosahingst jag känner sedan tidigare. Han är riktigt fin och trevlig. Hans tidigare hem, där han är född, har han spenderat större delen av sitt liv i en box eller liten hage och endast korta perioder har han fått ha en uppgift. Sedan undrade de varför han blev aggressiv?!?! Nu var han så lycklig att få vara med och det känns skönt att han kommit till ett så bra hem!

Någon timma senare blev jag eerbjudan att tävla Mounted Shooting i helgen. Kul att prova tänkte jag, men det krävdes ju att jag fick låna en häst och att jag fick göra en shootoff med den innan. Åke Degerman lät mig prova en av hans hästar menn sedan lyckades vi inte få till en Shootoff. Jag kunde inte gå in med en häst som inte känner mig och inte känner uppgiften och be henne göraa detta utan att ha gett henne en chans att säga ifrån eller lära sig först. Vi fick ställa in!

På kvällen åkte vi iväg en bit för att sova. Vi skulle först sova ute i skogenn med bilen men vi hann bara öppna dörren så var bilen fylld av knott! Det ville vi inte så det var bara att leta vidare. Till slut hittade vi en plats utan knott och vi somnade till slut i lastutrymmet, med sätena nedfällda utan liggunderlag! Gissa om vi sov obekvämt!?!?

Torsdag! Syrran tillbaka i sadeln...

2009-08-13T10:10:00.000+02:00

Först jobbdag som vanligt. Då jag idag kör en bil jag inte får haa hund i bad jag Amanda att ta hand om Filip. Detta visste Erik men av någon anledning tog han ändock med Filip till Porschanken. Något hände och Filip bestämde sig för att gå till sin matte. Erik ringde och berättade att Filip var borta. Jag ringde till mamma och polisen och Jill, Joy och Lotta hjälpte också till att leta. Efter någon timma ringde polisen. En ung tjej hade sett honom springa mot Norrtälje. Direkt ringde jag henne och tog beskrivning. Ringde de andra och styrde om dem mot Norrtälje. En liten stund senare skulle jag på möte med ledningen för bolaget jag kör för så det började bli ont om tid. Samtidigt var jag livrädd att något skulle hända honom!

Väl på mötet ringde den unga tjejen, Camilla, igen! Hon sprang efter Filip och ropade men han vägrade stanna. På med högtalaren så ropar jag! Så på mötet, med VD och Vice VD sitter jag och ropar på min hund genom en telefon! Dårarnas paradis! Men det fungerade. Filip stannade genast när han hörde min röst och Camilla kunde fånga honom. Jag ringde mamma som fick åka dit.

Enn stund senare hade allt löst sig och mötet kunde fortsätta. Mötet genererade i att jag blev anställd för bolaget vilket känns väldigt bra i dagens tider! Kul också att de är så nöjda med min insats!

Efter avslutat pass åkte jag och hämtade min lilla hund som var mer än lycklig att träffa mig! Därefter till Norrtälje och köpa godis till honom och tackpresent till Camilla! Det visade sig nämligen att hon är hundrädd!!! Ett jättestort tack senare kunde vi skynda hem igen för att möta syrran, Anders, Oliwer, Elliot, Agnes och Sara. Sara är ganska ny i stallet med sina två hästar, Akilles och Lilleman. Hon kom i söndags efter akut stallbehov och nu hade syrran fått nys om att det fanns halvblod i stallet. Medryttare?!?!?! Ja, Sara vill ha medryttare så det är bara till att provrida. Syrran var såld och Sara verrkade också nöjd.

En lång dag slutade med gos i hagen hos mina hästar.

Puss

Onsdag! Vanlig jobbdag...

2009-08-12T10:09:00.000+02:00

En helt vanlig jobbdag utan några större utsvävningar. På kvällen firade vi Marcus som fyllde år!

Puss o Kram

Tisdag! Elliot...

2009-08-11T10:08:00.000+02:00

Vanlig jobbdag till att börja med. Därefter skulle vi fira Elliot igen så Erik fick vara med. Gossarna var så goa och nöjda!

Puss o Kram

Måndag! En bil till såld...

2009-08-10T10:04:00.000+02:00

Ganska tidig morgon ringde telefonen. En köpare till på min 245a. Han köpte den över telefonen! Skönt, ett bekymmer mindre!

Jobbdagen förlöpte utan bekymmer och direkt efter var det hem och meka bromsar. Bilen skulle vara körklar till 16.00. Jensa och jag skruvade och fick i sista sekund bilen klar. Snabb fika på kiosken och sedan visa bilen. Han provkörde inte ens utan betalade och åkte iväg!

Så var ännu ett bekymmer borta!

Kram kram

Söndag! Ny bil!

2009-08-09T09:50:00.000+02:00

Idag har jag köpt bil! En riktigt fin 850 i lilagrått! Fullutrustad och riktigt bekväm att köra.

Men innan denna bil tittade jag på en vit 850 i Botkyrka. Det var en äldre herre som svarade på annonsen och enligt honom fanns inga fel alls på bilen. Bilderna var visserligen fina men felfri kan inte en 12 år gammal bil vara! Skeptisk åkte jag dit. Väl där möttes jag av två yngre grabbar med sydeuropeiskt ursprung. För det första förstod de inte mycket av vad jag sa och jag hade i stort sett lika svårt att förstå dem. Väl vid bilen så var det första jag såg att grillen hängde lös. Massor av bulor och lakskador. Rost, repor, lacksläpp, ja allt! På fråga om det fanns några fel de ville delge fick jag Nej till svar. Öppnade dörren och huven. Sliten bil! När jag sedan skulle starta den fanns ingen ström. Bilen var varm och just körd innan så det var inte allt för lyckat. säljaren menade att det berodde på aatt handskfacket var trasigt och att lampan lös. Den lös dock inte! Batteriet såg nytt ut så det var knappast det heller. När vi väl kablat igång bilen gick den riktigt illa. Ett lager i generatorn lät som att det skulle skära när som helst och det bolmade rök om motorn på framsidan. Många ursäkter blev det från ägaren som gång efter annan försökte intala mig att allt var som det skulle.

Då vi ändå var där tyckte jag vi kkunde provköra. Usch! Allt var slut på bilen! Lådan, dämpare, fjädrar, inredning, servo, vindrutan m.m. Inom 1 min hade vi hittat ett 10-15 tal allvarliga fel! På den felfria bilen..... Vi vände genast tillbaka och förklarade att det inte var det minsta intressant. Säljaren svarade att jag inte var tvungen att köpa bilen... Inte? Det trodde nästan jag......

Nej, inget köp här inte! Vidare till Ekerö där nästa bil fanns. Måtte den vara i bättre skick! Och det var den! Riktigt fin! Lite småskavanker hade den såklart men inget allvarligt. Trasig torkare, trasigt lyse, dålig list på förardörren. Ja småfel helt enkelt. Lägre milantal och lägre pris. Taget! Jag köpte den direkt och kände mig nöjd! Tror absolut den kommer vara värd priset!

När jag kom hem på kvällen kom grannen och var bekymrad över att honn inte hade någon bil. Jag sa skämtsamt att hon kunde köpa någon av 245orna. Ja! sa hon lyrisk! Ut och provköra och bilen var såld! Inte illa!

Så en köpt bil och en såld!

Somnade trött, kram

Lördag! Helgjobb...

2009-08-08T09:46:00.000+02:00

Upp tidigt och iväg till jobbet. Kanske inte så kul att jobba en lördag men så blir det ibland. Dagen flöt på bra och kvällen var ganska tidig. Efter avslutat pass skulle vi planerat inför morgondagens resa till Lindesberg och Riksutställning för Dartmoorponnyer. Så blev det dock inte då Alfred tyvärr fått ögoninflammation. Kan inte åka med ett svullet öga så det var bara att ställa in.

Istället jagade jag bil och släp. Kanske hittar något snart!

Kramar

Fredag! Hattig dag...

2009-08-07T21:15:00.002+02:00

Fredagen började med tidig jobbmorgon. Till en kund som inte gick att få tag i. Till slut hittade vi ett annat nummer och kunden vaknade. Trångt och bökigt som bara den och lossningen tog 1.5 timmar! Helt otroligt för en kasettvända som max ska ta 30 min. Väl klar med den åt jag faktiskt lunch! Kors i taket!

Sedan en sväng till Stockholm innan det var dags för smörjning av bilen och däckbyte. Ordinarie chauffören kommer tillbaka på måndag så självklart fick jag tvätta bilen. taskigt om han skulle få den smutsig första dagen efter semestern! Dyngsur efter tvätten diskuterade och planerade jag lite med trafikledningen.

Väl klar med det skulle jag åka en sväng till Uppsala. På väg ut möts jag av en häst! Vid kontoret... En travarvalack helt utan utrustning. han var väldigt go och snäll och lät sig fångas ganska lätt. Ett spännband fick bli grimma. Därefter började jakten på att få tag i en ägare. Tack o lov tog det inte mer än två timmar förrän ägaren var på plats.

Under tiden jag stod med Västerbo, som hästen hette, kom firmans ägare ut. Han visste att Filip var med mig men han fick stora ögon när han såg en häst. "Va? Vad? Var kom den ifrån?" sa han chockad. "Jag hade den med mig" skämtade jag. "Skulle inte förvåna mig en sekund" svarade han. Kul med så trevliga kollergor och chefer! Humor gör det mycket lättare!

Efter en lite bökig körning i Uppsala fick jag sluta sent på eftermiddagen. Kvällen har spenderats med att leta bil och hästtransport dessvärre utan resultat....

Nu ska jag krypa ner inför jobb tidigt imorgon.....

Godnattpuss

Onsdag! Elliot 5 år!

2009-08-06T22:28:00.002+02:00

Vanlig jobbdag utan bekymmer. Därefter intervju med en tidning och tillhörande fotografering av mig, Amanda, Curt, Kick It och Filip. Curt var inte på uppvisningshumör och gjorde det klart men han var go ändå. Kick It var på mathumör men lika go hon. Reportern var väldigt trevlig och proffesionell!

Därefter åkte vi till Elliot på kalas. Vad glad och fin han var. Miiddag och efterföljande tårta som jag dock inte orkade äta. En lyckad födelsedag för lilla gossen!

Natti natti

Onsdag! Världens goaste gossar....

2009-08-05T21:41:00.002+02:00

En ganska vanlig dag på jobbet utan större bekymmer. Efter passet fick jag lust att träffa Oliwer och Elliot. Mosters fina gossar. De skulle till mormor och äta så jag åkte dit innan de hann hem. Där hälsade jag på hästarna och Alfred var inte sen fram. Han är så go den hingsten! Lucy kom strax efter och hon är lika fin som alltid. Visserligen hadde jag hoppats aatt hon skulle gått ner mer nu när hon går på ponnybete men icke. Det gäller att hålla i kilona säger Lucy! Lollo är fortfarande lite försiktig med föleet och nu har hon inte träffat mig på länge. Jag lät henne vara och hon blev genast trygg igen.

Efter en stund kom hela ligan hem och gossarna blev så glada att jag var där. Och varmt var det så det var bara till att bli iknuffad i poolen. Tack o lov hann jag av med byxorna och telefonen. Gossarna skrattade så de kiknade och jag såg till att vara riktigt klumpig. Gång på gång ramlade jag i och de skrattade lika högt varje gång.

Efter bad var det mat. Pannkakstårta! Gissa om gossarna mös. Massor med grädde och sylt skulle de ha! Men gott tyckte de att det var! Efter maten lekte vi lite till innan det var dags för mig att rulla vidare. In med gräsklipparen och iväg till stallet.

Varmt, jobbigt och lång tid tog det men snyggt blev det också! Bara jobbet med trimmern kvar. Efter fika med Joy och Jill åkte jag till hästarna, de är så mysiga, och sedan hem. Nu ska jag hoppa i duschen och krypa till kojs.

Puss och kram

Tisdag! Ganska tuff dag...

2009-08-05T21:31:00.002+02:00

Igår lovade jag trafikledingen att vara bra till idag. Där lovade jag visst för mycket. Vaknade av njuren, men löfte är löfte! Bara att pallra sig iväg och jobba. Då jag dessutom är F-skattare så gäller det än mer att sköta sina uppdrag. Och det sista jag vill är att vara strulig, krånglig eller bekväm. Förhoppningsvis har jag visat en bra sida men man vet aldrig hur man uppfattas eller hur löst man hänger. Efter bara ett par mil var det på gränsen till för mycket men envis, eller kanske dum, som jag är så fortsatte jag. Efter ett par kämpiga timmar kändes det lite lättare så jag fortsatte och resten av dagen gick.

Efter avslutat pass kände jag för ett avbrott från vardagen. Hämtade Amanda, till Ica och köpte grillad kyckling, tzatziki, chips och cola, ner till stranden och bada. Det var riktigt skönt att bara sitta och njuta av tystnaden, lugnet och maten var inte helt fel den heller!!! Filip var också helnöjd!

Efter någon timme var det dags att jobba igen. Sko av och verka Kick It. Hon vilar nu så då kan hon lika gärna vara barfota i den mjuka fina hagen. Curt var fram och kelade lite medan Skip höll sig på säkert avstånd från Hjorthornsoljan! Hon avskyr verkligen lukten. Men henne fixade vi fötterna på igår så hon har det bra ändå.

Hem till duschen och sedan i säng....

Natti natti

Måndag! Akuten igen....

2009-08-03T21:13:00.003+02:00

Hann inte mycket mer än hem igår förrän njuren började bråka igen. Mer och mer ont fick jag och till slut hade jag inget val. Till akuten. Efter hela natten där fick jag åka hem och hela dagen har den fortsatt bråka. Dock inte riktigt lika illa. Så inget jobb blev det idag.

Hela natten och dagen har jag fortsatt tänka på min tappra lilla Curt. Imorse fick jag tid på Ultuna så vi ska dit om drygt två veckor. Hade helst åkt idag! Men det var ganska snabbt ändå.

I hagen myser Curt och jag har varit där och kelat med honom ett par gånger. Han känns övertygad att jag är så stolt över honom och vår relation har nytt ännu ett djupare plan. Jag tror han förstår att jag vet nu. Kan inte förklara det men det känns som att vi förstår varandra ännu mer. Nu vid sista svängen jag var där såg jag flera obestridiga symptom som styrker att han inte ser på höger öga. Dock är han väldigt lugn och tycks inte besväras av det. Men å andra sidan har det ju inte hänt över en natt. Jag högaktar honom och önskar honom en alldeles speciell plats i Hall Of Fame! Det förtjänar han!

För övrigt har det inte hänt så mycket idag, så det är nog lika bra att krypa ner och ladda inför morgondagens jobb.

Puss och Kram

VARMT TACK TILL RHA & GÖRAN ÅKERSTRÖM!

2009-08-02T21:15:00.003+02:00

Så var Ranch & Cow Nationals på Axevalla avslutat för i år. Än en gång har RHA lyckats skapa en riktigt trevlig och väl arrangerad tävling. Vädret var inte det bästa första två dagarna men det är knappast RHAs fel! Anläggningen var bra och banan helt ok. Funktionärerna var som vanligt otroligt trevliga, hjälpsamma och proffessionella!

Ett särskilt stort tack måste jag ge till vår underbara tävlingsveterinär Göran Åkerström! Han gör verkligen en enorm insats och utan honom vore mycket betydligt sämre! Få människor är så engagerade i djurens välmående och har ett så stort hjärta!

Ett speciellt varmt tack till världens goaste Amanda Segerström! Du är en helt underbar tjej och ska ha ett riktigt stort tack för all hjälp under helgen!!!!

Många Pussar och Kramar till ER ALLA!!!!!!!

Söndag! Åter hemma...

2009-08-02T21:08:00.002+02:00

Söndag morgon var den sista delen i Versatility Ranch Horse, Ranch Confirmation. En typ av halter där vi skulle visa hästen för hand. Curt uppförde sig utmärkt trots att han mest ville kela och gosa. Trots detta fick han inte domarens tycke och vi placerades sist i denna klass. Därmed föll vi en placering totalt sett och kom trea totalt. Men det är inte en dålig prestation ens med full syn och ännu bättre med hans förutsättningar! Jag är så stolt över honom samtidigt som jag önskar att han hade kunnat tala om det tidigare så att jag förstått! Han visste att jag var nöjd med honom och gick glatt in i lastbilen för att åka hem till familjen.

Packa ihop allt och tacka alla och sedan iväg. Resan flöt på bra och vi åkte raka spåret till hagen. Curt var riktigt glad att vara hemma och hade bråttom till hagen. Väl i hagen drog han iväg i full galopp och bockade. Hela hästen sken av glädje och de andra med honom. Full rulle i hagen, en snabb tugga och sedan rulla. Så skönt att få vara häst! Kick It var såklart på kelhumör och kom tillbaka för lite gos och godis. Curt var inte intresserad utan ville bara kolla in att hagen var som han lämnade den.

Nu är även jag och Amanda hemma igen och trött ska jag strax gå och lägga mig! En riktigt lyckad helg och väldigt trevligt sällskap!

Lördag! Tråkiga nyheter...

2009-08-02T20:42:00.002+02:00

Lördag morgon var det Ranch Trail på schemat. Curt brukar tycka att Trail är alldeles för tråkigt och kan göra det hela lite roligare genom att låtsas vara rädd för alla saker. Han reagerade lite på bron men därefter bestämde han sig för att det var kul. Jag pratade hela tiden med honom och berömde hans fina insats. Han gjorde det utmärkt och vi tog en tredjeplacering på 70 poäng. Därmed låg jag och Magnus Nilsson delad tvåa.

På väg till stallet visade sig det jag befarat en tid. När Curt skulle gå in i stallet gick han rakt in i stalldörren med höger sida av huvudet. Visst att han kan vara slö och loj men inte på det viset. Jag anade genast oro med synen på höder öga och ringde Göran Åkerström. Vi möttes i veterinärstallet och gjorde flera olika tester. Tyvärr stämmer det. Curt har kraftigt nedsatt syn på höger öga. Han hade kraftigt försämrade reaktioner på den sidan och vi kunde också ana en grumlig lins. Förbannat tråkigt! Men jag kan inte annat än tänka på honom! Vilka enorma prestationer han har gjort!!! Alla frågetecken föll på plats och han har verkligen varit tapper! Hur denna underbara häst har ställt upp! Det tyckte jag i ochh för sig redan innan men tusen gånger mer nu! Att gå Cowhorse, Cutting, Trail, Timed Events, hoppa, allt och inte se ordentligt!

Hur illa det är med hans syn vet vi inte säkert förrän vi varit på klinik men bra är det inte. Jag har granskat massor med filmer på honom och rannsakat minnet och det är obestridigt något med synen på höger öga. Måndag morgon ringer jag Ultuna och ska dit fortast möjligt!

På eftermiddagen var en Cowhorse inplanerad men den kunde vi självklart inte rida. Jag kan inte utsätta honom för det nu när vi vet. Riskerna är alldeles för stora såväl för honom, mig och kalven. Och han har presterat nog! Jag kan inte be honom om något innan vi vet att han har förutsättningarna som krävs. Istället tog vi en mysig kvällspromenad tillsammans.. Och han var så kelig och go!

Under dagen kom Lotta, Wimse och Jens ner och de hade ingen plats att sova. De fick självklart bo i bussen och vi grillade tillsammans på kvällen. Mycket mat blev det så vi bjöd hej vilt över Axevalla. Tur att det fanns många hungriga munnar!

Lotta hade med sin hund, Yoga, som normalt sett inte gillar andra hundar. Hon har aldrig lekt eller gosat med andra hundar utan bara varit grinig och avvisande. Med Filip gick det super. Hon blev lugn och trygg i hans sällskap och hon till och med lekte. De gnagde ben tillsammans och slutligen sov de tillsammans i sängen! Så härligt att se en hund våga vara hund och verkligen trivas med det! Lilla Yoga har hittat sin vän och Filip ställde gladeligen upp. Han är så go, min lilla korv!

Hela dagen, kvällen och natten tänkte jag på min tappra lilla häst som bara ställer upp och försöker sitt allra bästa! Han har gjort sååå otroligt mycket mer än man någonsin kan ana och jag kan inte annat än vara ödmjuk och höggakta honom för den han är och hans enormt stora hjärta! Jag funderar självklart över de oförrätter jag gjort honom. De gånger jag korrigerat honom för "fel" som troligen bara berott på hans syn och mitt oförstånd. Och han bara förlåter mig! Visserligen har jag ändrat mig kollosalt sista åren och dessutom misstänkt synproblem och haft respekt för detta. Låtit honom informera och söka när han behövt men jag har säkerligen gjort honom oförrätt många gånger! Bara genom att försätta honom i situationer som han egentligen inte haft förutsättning för. Jag skäms och har lovat honom kraftig förbättring. Vi kan alltid bli bättre!

Jag har redan funderat länge på det och inte minst under denna helg, men nu har min älskade Vics Eternal Popcorn gjort sin sista start inom Cowhorse och Cutting! Troligen kvarstår endast Freestyle Reining för oss men jag tror inte han är det minsta ledsen för det och då är inte jag det heller. Nu har vi två avgörande anledningar, båda var för sig tillräckliga, till att inte fortsätta. En era är över men han har verkligen bevisat sin kapacitet och jag kan inte annat än vara tacksam för allt han gjort! Att tillhöra absoluta toppen i Cowhorse, utan att någonsin tränat på det eller ha full syn, det är verkligen en beundransvärd prestation!

Fredag! Min älskade Curt...

2009-07-31T20:29:00.002+02:00

Sååå underbar han är, min Curt! Och just nu gillar han mig också!

En helt annan häst gick ut från stallet med bara grimma och halsring på. Täcken också såklart då det är riktigt kallt och han fryser lika mycket som jag! Ner till banan med öronen spetsade framåt. Han var så nöjd över att äntligen slippa kläderna!

Vi var nere ganska tidigt på banan men då hade vi tid att vila länge emellan. Då vädret var så dåligt valde jag att rida som jag var. I Eternalride jacka, jeans, boots och hatt. Curt hade inga utsmyckningar alls. När det väl var dags så fick vi gå in på banan. Curt spokade lite för tälten och väggarna men kändes på topphumör. Vädret till trots så sken han av glädje! Att utrustningen betyder så mycket! Efter att vi skrittat runt en stund så fick vi gå ut från banan. Speaker Robban var inte klar meed allas musik. Efter några minuter var det dags. Curt gick lugnt in på banan och han kändes visserligen lite trött men så nöjd. Han sneglade efter publiken och var helt med mig. Ju längre vi red desto bättre kändes det. Vi improviserade hela mönstret och gjorde vad vi kände var rätt. (Film kommer snart) Jag hann inte rida särskilt länge förrän första tåren kom. Efter att vi gjort några fullspeedsrundown kunde jag inte hålla mig längre och började gråta. Jag hade gjort allt det viktiga och kände att jag inte ville be om mer när han gick så fint! Jag hoppade av och kastade mig runt halsen på honom. Pussar, tack och kramar. Fan vad jag älskar denna häst!!!!! Domaren verkade inte särskilt berörd, men vad gör det? Jag var supernöjd och Curt gjorde en riktig vinst! Han var så nöjd. Scoren blev 70.5 och vi slutade som 2a. Men placeringen har ingen betydelse i jämnförelse med min och Curts relation! Vår relation växte enormt och det betyder mer än något annat!!!

Imorgon är det dags för Ranch Trail. Antingen så ställer Curt upp och bjuder tillbaka eller så bllir han arg för att jag klär på utrustning igen och i så fall är han i titel för det! Vi får se hur det går! Mitt på dagen är en Working Cowhorse planerad också.

Nu ska jag till min älskling och ge honom godis, hösilage och massor med pussar!!!! Det blir nog inga kvar till er........

Fredag! Tråkigt väder...

2009-07-31T12:56:00.002+02:00

Morgonen började med kraftig blåst och regn. Curt avskyr regn och han avskyr blåst. Tillsammans blir det inte det minsta bättre. Det visade sig strax innan start att vi inte skulle rida Pleasure utan Western Riding. Ganska enkelt mönster men Curt var på sämsta humör. Inte dum och bråkig utan bara att han vantrivdes i vädret! Jag också, så jag kan inte klandra honom. Vi frös och var blöta trots regnkläder av alla de slag. Inne på banan larvade Curt sig för det mesta som gick och vi missade både tempoväxlingar och fick ett byte som inte hörde till. Han berättade för alla att han inte ville vara där och scoren blev såklart därefter. Placeringen är nu nere på en 3. Imorgon går Ranch Trail vilket Curt kan göra väldigt bra om han är på rätt humör men är det som idag blir det inget roligt.

Ikväll är det Freestyle och det ser inte lovande ut med vädret. Förhoppningsvis blir han positiv utan utrustning men är det så här dåligt väder så kommer han vantrivas ändå.

Återkommer senare med ny rapport!

Puss och kram

Torsdag! Djup insikt...

2009-07-31T12:33:00.003+02:00

På väg till stallet mötte vi Göran Åkerström, tävlingens underbara veterinär. Vi började prata om våld, utrustning och Curt. Göran har också sett vad jag känt. De sista tre tävlingarna, Chappen 08, Chappen 09 och nu, har Curt inte varit den Cowhorsehäst han en gång varit. Han är inte dum, bråkig eller på annat sätt lat eller obstinat. Men han har inte samma glädje, go och känsla i sina ritter. Jag har redan från början misstänkt att det hade med utrustningen att göra men hoppats på att vi har haft svackor tillsammans. Men som jag skrev om Cowhorseritten idag så känns han inte intresserad längre. Inte med kläder på. Göran tyckte att jag betalat ett högt pris för att rida på en helt annan dimension men vi var fullständigt eniga att det är värt det. Det är värt att låta Curt pensioneras från det han inte längre trivs med! Han talar ett tydligt språk och jag kan inte tvinga honom! Jag älskar denna häst och han har ställt upp i 13 år på mina nycker och påhitt. Han älskar att gå utan utrustning och då är det det vi får fortsätta med. Jag har inte helt bestämt mig ännu. Jag hoppas fortfarande på att reglerna ska ändras så vi slipper rida med bett. Varför kan vi inte få rida med bosal och en hand? Jag tycker att det vore betydligt bättre för såväl häst som ryttare! Och då tror jag att Curt skulle vilja vara med igen. Om inte annat så har vi ju Timed Events där betsling är fri... Det ska funderas, men Curt har sagt sitt! Och han har definitivt rätt att få som han vill! HAN SKA inte göra saker för MIN skull, VI gör det VI tycker är kul TILLSAMMANS! Resten får vara!

På eftermiddagen var det dags för Ranch Cutting. Varken Curt eller jag visste riktigt hur detta skulle gå till så vi var förvirrade. Själva utplockningen av kalven gjorde han väldigt bra. Samma med Cuttingdelen. När det var dags att ta upp kalven mot fållan var det sämre. Jag hade för bråttom och tröck upp kalven på fel sida av konen. Då försökte jag lägga en Cowhorsecirkel. Kalven stack i full fart och Curt efter. Upp i maxtempo. Jag tror flera hann bli oroliga när jag och Curt kom dundrande rakt mot hjorden. Kalven vägrade släppa så det var bara för oss att stanna. Curt vill inte alltid sakta av när han äntligen får springa men nu gjorde han det på någon meter. Jätteduktig och lyhörd. Ut med kalven igen och upp. Placeringen sjönk till delad 2. Under klassen kändes Curt betydligt mer taggad och positiv men han informerade ändock om hans tycke om utrustning!

Efter klassen stod jag och Amanda och pratade. Curt stod lugnt och vilade. Då såg jag att hans underläpp vibrerade. Har den aldrig gjort förut vad jag sett. Jag rådfrågade Göran Åkerström som trodde det var någon typ av muskelsammandragning. Inget att oroa sig för. Men här talade Curt tydligt!

När jag tog av tränset syntes en kraftig förändring av Curt ansiktsuttryck! Både jag och Göran såg det. Det var ingen tvekan. Curt vill, för allt i världen, inte ha träns! Genast ville jag göra en förändring. Jag ville rida kommande Reiningklass utan träns men tyvärr så tillåter inte reglerna det.

Vi gick in i Reiningen med träns och samförstånd och Curt talade tydligt hela ritten att han inte trivdes. Jag korrigerade honom inte utan lät honom delge sin åsikt. Han är snäll som ställer upp ändå!

Därefter gick vi och pysslade om honom och lät honom mysa en stund. Sedan var det middag och godnatt.

Torsdag! Lovande start...

2009-07-30T15:52:00.003+02:00

Upp vid 7 och kl 8.30 började jag rida fram. Dock avbröts jag snart när det visade sig att de var två timmars försening pga av att staketet behövde säkras. Kl 11 kom klassen igång och det var Working Ranch Horse. Curt kändes väldigt fin i humöret och Reiningdelen var lugn, mjuk och fin. Lite för avslappnad nästan så vi fick korsgalopp två steg. I kodelen gjorde han en fin boxning och vi insåg båda två att kalven var tuff. I Fenceing fick vi jobba! Curt tog i för kung och fosterland och lyckades göra sitt jobb. Dock inte så smidigt som vi vill ha det. I Cirklarna var det än värre. Curt kändes nästan ointresserad och gillade inte kalven. Men han gjorde sitt jobb när jag hjälpte honom. Scoren var väntad, 199.5 p. Det innebar att jag ligger tvåa inför Ranch Cutting i eftermiddag.

Känslan mellan mig och Curt är iaf på topp och det är det absolut viktigaste!

Håll tummarna för oss!

Puss o kram

Onsdag! YES, vi är på väg!

2009-07-30T15:46:00.003+02:00

Upp strax efter 3 iväg och jobba. Hade ju velat vara ledig idag men så blev det inte! Tack o lov har Amanda hjälpt mig massor så det kan tänkas att vi kommer iväg i tid!

Efter jobbet hem och packa. Fixa lastbilen och hämta Curt.

Kl 12.00 rullade vi iväg! Inget glömt, Curt på topp och det är bara så skönt att få åka iväg!!!!

Resan rullade på riktigt bra, fram till vi nästan var framme. Då lurade GPSen ut oss på en liten grusväg i buschen. Det visade sig att även den vägen gick till Axevalla. Innan 18.00 var vi framme. Veterinärbesiktning direkt och den gick precis som den skulle. Curt verkar trivas och våra humör är på topp!!!

Red en sväng på kvällen och underlaget känns helt ok! Blir nog riktigt bra när de sladdat det lite till!

Efter lite mingel somnade vi vid 23.00.

Puss o Kram

Tisdag!

2009-07-30T15:45:00.001+02:00

Först lång jobbdag sedan massa förberedelser inför Axevalla. Längtar dit men just nu känns det osäkert ifall jag kommer iväg....

Måndag! Dålig dag...

2009-07-30T15:44:00.003+02:00

Jobb igen men det var inte lätt att andas. Hela dagen hade jag tryck över bröstet. Borde nog sluta röka....

Söndag! Kul dag...

2009-07-30T15:41:00.002+02:00

Ja, sovmorgon blev det inte.... Vaknade tidigt och satte igång med dagens sysslor. Vid lunch kom Kristina och avslutade köpet av Doc. Sedan badade vi med alla hästar i sjön. Tom Doc gick i och simmade. Sedan började vi förbereda lastbilen inför morgondagens besiktning.

Sen kväll igen....

Lördag! Lyckliga hästar!

2009-07-30T15:35:00.002+02:00

Hela dagen har gått till att bygga hage. Har lyckats arrendera den mark jag länge velat ha och idag byggde vi hagen. Underbar natur med vall, äng, skog, naturligt vattenhål och lagom kuperad terräng. När hagen var klar hämtade vi hästarna. Mina hästar visste genast vad som var på gång. Trots att det är en bit mellan hagarna tyckte vi det var lättare att rida dem dit. Jag red Curt med Skip och Kick It som handhästar och Amanda red Pelle med Doc som handhäst. Joy följde med med Hugo.

Väl där visade vi först hästarna vattnet. Kick It var den enda som drack. När vi släppte dem var det race kan jag lova! Riktigt lyckliga! Ffa Hugo som också fick vara på bete en liten stund. Finns inget bättre än när hästarna har det riktigt riktigt bra! Nöjda och trötta åkte vi ham för att sova. Dock kom vi på att vi inte hade ätit så det fick bli Norrtälje istället. Träffade lite folk och tiden rann iväg.

Joy och jag kom hem vid 23.00tiden och började laga mat. Med andra ord blev det inte så tidig kväll som det var tänkt...

Fredag!

2009-07-30T15:34:00.001+02:00

Efter en bra dag på jobbet hade jag planerat att påbörja hagbygge. Dock var jag så trött att jag bara orkade planera bygget och gick istället och lade mig tidigt.

Torsdag!

2009-07-30T15:33:00.003+02:00

Jobb igen. Dubbla pass idag. Börjar kännas i kroppen att jag inte sover tillräckligt.

Ingen riding då jag jobbade från 4.30 till 23.00...

Onsdag!

2009-07-30T15:31:00.001+02:00

Ännu mer jobb. Var dock riktigt effektiv och lyckades pressa en hel del tid.

Red Curt på eftermiddagen och han gick riktigt fint!

Tisdag!

2009-07-30T15:30:00.002+02:00

Mycket jobb är det nu. Väldigt trött dag med inte så mycket annat att berätta...

Måndag! Pigg och jobbar för fullt...

2009-07-20T20:24:00.002+02:00

Efter avslutat arbetspass åkte jag hem. Väl där bjöd jag katterna och Filip på köttfärs. Först tänkte jag att de skulle få lite grann. Men de tyckte ju det var så gott så de fick dela på hela paketet. Ett kilo köttfärs! Glufs så var det borta med undantag för ca 0.5 hekto som jag lade i matskålen. Därefter promenad med Filip, Sture följde också med, duschen och hopp i säng till 00.00.

Efter en väldigt otäck dröm, där jag vållade en allvarlig olycka med dödlig utgång, vaknade jag efter endast en timmas sömn. Därefter slumrade jag bara med oro att drömma samma sak igen. När klockan ringde borde jag varit väldigt trött men istället var jag pigg! Kanske av rädsla för att drömmen skulle bli verklighet om jag inte var vaksam. I drömmen var det en trafikolycka där jag körde lastbil så det kanske var befogat att vara vaksam.

Dagen flöt på och jag var inte trött alls. Däremot tog vissa saker längre tid än önskat så jag slutade det ena jobbet 5 minuter innan jag skulle vara på nästa. Det var 30 minuters bilresa emellan och jag skulle dessutom hinna hem, byta om och lämna Filip. Körigt värre och omöjligt att hinna. Ringde och meddelade mitt problem men det var helt ok att komma lite senare. En lättnadens suck...

På nästa jobb kastades jag in i massa sysslor och sedan dess har vi haft ganska fullt upp. Nu börjar tröttheten göra sig påmind men jag förbjöd den på besök! Den får komma en annan dag, nu har jag inte tid. Ska ju jobba....

Imorgon börjar dagen med bekymmer. Hann inte tanka lastbilen idag och dieseln räcker inte till första vändan. Jag har inte nycklar till varesig bommen eller ladan så det får nog bli lite väntetid och invänta de som har nycklar innan jag kommer iväg. Hade hoppats på att starta tidigt och komma hem i tid... Men icke...

Nu ska jag ner och spela lite kort med grabbarna!

Natti natti och puss och kram

Söndag! Jobb igen...

2009-07-19T21:29:00.002+02:00

Söndagen började med sovmorgon vilket var riktigt välbehövligt. Sedan ordnade jag anmälan till Ranch & Cow Nationals. Bara Curt följer med har jag nu bestämt mig för.

Därefter ringde en kollega från Hvbhemmet och undrade ifall jag kunde hoppa in för henne. Jag tvekade då veckan kommer vara tuff men då tog hon ett pass åt mig så var det löst. Bara att hinna med allt som skulle göras och åka till jobbet.

Här är det lugnt och fridfullt och passet närmar sig sitt slut. I veckan blir det nog ganska kort rapportering då det fortfarande är mycket jobb och övrig tid ska ges till Curt och Filip.

F.ö. så har Turbo, den påkörda hunden, fått komma hem idag och mår väl efter omständigheterna. Stor kram till alla i familjen!

Många kramar

Lördag! Riktigt lyckad dag!

2009-07-18T21:46:00.002+02:00

Lördagen skulle börja med sovmorgon hade jag tänkt. Klarvaken 5.00, suck! Lyckades doock somna om och sov i omgångar till 10.00. Pigg och badsugen åt jag en snabb frukost, böt till bikini och så pkte jag och Filip till stranden. Väl där möttes vi av ett 50tal Belgare. Det visade sig att scouter från Belgien invaderat området, men de var väldigt trevliga och var knappast till problem. Jag och Filip badade och när jag solade tog Filip skugga från bilen. Efter några timmar kom mamma med gossarna. Vi badade och hade kul innan vi satte igång grillarna. Grillmat, bad, grillmat, bad! Gossarna njöt i fulla muggar!

Efter det åkte jag hem och fixade lite i väntan på att det skulle bli svalare. Vid 19 tiden åkte jag till hagen och hämtade Curt. Han var alldeles för pigg så jag jobbade honom först från marken. Han hade riktigt kul och vi hade bra kontakt. Efter markjobbet hoppade jag upp, självklart utan utrustning. Han var först lite spänd och larvade sig för saker utanför men därefter jobbade han jättefint. Bort till banan och testade vår kontakt lite. Han slarvade lite då jag inte litade på att han skulle vara med. Efter en paus gjorde vi tre jobb till. Bra men inte helt där jag önskade. En kort paus till och så sa jag "Ett slide till. Vi gör den riktigt bra så slutar vi sen". Fattade galopp och bad honom öka. Han ökade bra men ganska snabbt. Jag tyckte nästan det kändes som om han skulle sticka och bad honom stoppa. I tron om attt det inte skulle bli bra satt jag dåligt. Men han satte sig, och inte lite heller! Stenhårt och så djupt han kunde! 8-9 meter! Snacka om att vi människor tror för mycket! Han var såå duktig så jag hoppade av direkt och han fick rulla sig. Gos och sedan gick vi tillbaka till hagen. Lika nöjda båda två!

Resten av kvällen ska jag bara ta det lungt och vila!

Pussar och kramar

Fredag! Trasig bil = LEDIG!!!

2009-07-18T21:19:00.002+02:00

Natten till fredag var tuff, problem med andningen igen. Trött som bara den dels pga av jobb, dels på att jag inte är bra och därmed haft svårt att sova och dels då det blivit många sena kvällar. Iväg till jobbet och börja 5.00. Hann köra en sväng innan trafikledningen meddelade ändring, Tack o lov! En kort boggievända innan nästa långtur. Väl hos kunden skulle jag backa in till tipplatsen. Det knakade, som det gjort sedan jag fick bilen men vi har inte hittat något fel, en gång lite och sedan small det ordentligt. Boggieliftens balk gick av! Jobbigt, bara att smyga tillbaka till gropen. Efter diskussion och ingen verkstad tillgänglig beslöt Vdn att vi skulle ställa bilen. YES! LEDIG!!! Till garaget och parkera.

In i bilen och Filip kämpade mot värmen. Mot badet! Riktigt mysigt var det. Bara jag och Filip som gärna svalkade magen i vattnet. Därefter tvingade jag mig själv till vila. Skulle bara vila en stund men sov 3 timmar! Sedan hopp i duschen och byta om. Handla och iväg på grillfest hos Mi.

Väl där hälsade vi på alla. Konstigt det här med sociala beteenden. Jag älskar Mi och Christoffer och trivs verkligen i deras sällskap! Men det var bara några få andra där som jag överhuvudtaget fick någon kontakt med. Ingen var otrevlig eller dum på något sätt. Jag kände mig bara så malplacerad och kunde inte hitta något gemensamt med dem. Undlig känsla då jag knappast brukar ha problem att prata... Men jag valde att prata med dem jag funkade med och hade det riktigt trevligt. Inte så långt in på festen hände det som inte får hända! Grannens 13 åriga pojke skulle hämta deras hund. Han gjorde precis som de alla gör flera gånger om dagen och hunden sprang mot Mis grind. Pang! Där kom en bil, som tack o lov inte körde särskilt fort, och träffade Turbo. Tydliga däckmärken syntes på hans huvud och han haltade ordentligt ena bak. Lotta (ägaren) och hennes man åkte genast till Albano, Mi tog hand om Niklas (sonen) som var förkrossad då han tyckte det var hans fel och jag tog hand om föraren. Det tog några timmar innan vi fick besked men Turbo tyckte ha klarat sig väl efter omständigheterna. Han hade inga synliga skelettskador eller blödningar. Det enda som var, visserligen ganska graverande, var att han vinglade när han gick och hade lite blod i urinen. Han fick stanna för observation.

Festen dog omedelbart efter olyckan och vi åkte hem ganska snart efter att alla var tillbaka. STOR KRAM till TURBo, Lotta med familj, Mi och Christoffer och alla andra inblandade!

Kramar

Yes! I did it again!!! USA har besvarat debatten mot våld!!!

2009-07-16T22:01:00.002+02:00

Har just fåått mail från The Humane Society Of The United States! De har nu också reagerat över våldet mot hästar på tävling och har, med anledning av att jag kontaktade dem, väckt debatt med NRHA, NCHA och NRCHA om just detta!

F-n så bra! Blir såååå glad! Har än en gång lyckats påverka åt rätt håll och det var inte lite heller!!!

Det heter ofta att en person inte kan göra skillnad. Men det är FEL! En person kan göra skillnad och förhoppningsvis förljer flera efter.

Nu kan jag ( om jag överhuvudtaget kan sova efter det här ) gott och veta att iallafall några hästar får det bättre!

STOR PUSS

Torsdag! Doc är nu helt såld!

2009-07-16T21:45:00.002+02:00

Efter en jobbig natt med andningssvårigheter var det dags att åka till jobbet igen. Tröttt och inte pigg i halsen. Ganska bra jobbdag utan större bekymmer. Bilen är fortfarande trasig och det är lite krångel att få den att fungera trots att den inte fungerar...

Lunchen spenderade jag och Filip i Häggvik med Mi och Kari (Mis hund). Vi tog en glass medan hundarna lekte. Ett mysigt avbrott på dagen. Efter att vi suttit en stund i gräset och det var dags att gå skulle jag resa mig. Knäet ur led... Suck! Bara att trycka tillbaka och fortsätta. Känns dock fortfarande att det inte är som det borde.

För andra gången på två dagar tackade jag nej till jobb!!!! VDn undrade ifall jag kunde jobba över men jag tackade faktiskt nej. Vet inte vad som hänt, något är fel!!!

Efter avslutat pass var det hem och byta om. Hämta Curt och Doc i hagen och till stallet för besiktning. Kristinas vän skulle komma som representant och de kom vid 16.30 tiden. Veterinären skulle komma 17.00 men ringde och meddelade att hon var försenad. Ca 1 timma trodde hon, det visade sig vara betydligt längre. Ellinor var tvungen att åka så vi lovade att filma besiktningen istället.

Besiktningen gick utmärkt! Inga hältor, skador eller andra hinder för köp. Jätteskönt, man vet ju aldrig säkert vid böjprov. Doc skötte sig klockrent och var riktigt duktig faktiskt! Så nu är han såld till, vad jag tror, ett underbart hem och en lovande framtid! Jag är så glad att jag trodde på honom och gav honom en chans!

Just hemkommen ska jag äta lite, duscha och sova. Upp kl 4.30 igen....

Ett strot grattis till Doc och Kristina!!!

Puss och kram

Onsdag! Lite invecklad dag slutade väldigt mysigt...

2009-07-15T22:07:00.001+02:00

Efter drygt 4 timmar hemma var det dags att bege sig igen. Jobb från 5.00 till 15.00 var det tänkt men så biidde det inte. Två vändor till Värmdö och en till Sollentuna borde jag hunnit gott och väl. Om bara allt gått som det skulle.

Första svängen till Värmdö gick egentligen utan problem men då jag hade fullt lass så fick jag inte åka med på färjan. Fick vänta till nästa. Vid nästa färja hann den bli full så jag fick inte plats. Vänta igen. Och så fortsatte det även på hemvägen.

Andra svängen gick till Sollentuna. Ibland, eller egentligen ganska ofta, har jag svårt att förstå hur folk tänker. Väl där ville kunden att jag skulle backa ut i katastrofal terräng. Över stenar större än hjulen, gropar djupare än metern, stockar, löst skräp och ca 20-40 cm löst toppmaterial. Jag förstod genast att det inte gick men kunden var övertygad. Jag backade så långt jag kunde och förklarade att jag av säkerhetsskäl inte kunde backa längre. Kunden förstod inte varför och tyckte jag skulle ta sats.... Efter samtal med Trafikledningen beslöt jag att inte försöka mer. Efter mycket diskussion skulle kunden ändock ha lassen. Som han vill. Jag tippade där det gick och 1.5 timmar efter ankomst var jag klar. Till det hela hör att lasset vägde 37.4 ton! Detta lass skulle kunden sedemera flytta ca 70 meter. För hand med skottkärra! På en dag!!! Helt otroligt....

Kraftigt försenad var det dags för sista lasset. Till Värmdö igen. Då det hunnit bli eftermiddag så var jag knappast mer ensam i färjeläget och jag fick vänta varje resa. 8 färjor senare var jag tillbaka på fastlandet och med kosan hemåt. Innan jag kom tillbaka till garaget, tankat och parkerat hade klockan hunnit passera 17.00. Ingen fara alls om det inte varitt för dagen innan....

Hem och en snabb fika. Iväg till hästarna och så red jag och Amanda ut med Curt och Pelle. Barbacka med endast grimma, barfota, shorts och linnne. Mot badet! Det finns ett ställe i närheten som inte är allmännt och där får vi bada med hästarna. En mysig tur på ca 2.5 timmar.

Snabbt till Nodsta och titta till hästarna där, till Norrtälje för att handla och sedan hem. Ska nu försöka få i en liten bit mat, duscha, gå med Filip och sedan krypa ner.

Oj, höll nästan på att glömma. Har väl förträngt det redan... Idag ringde en av mina uppdragsgivare och ville ha hjälp på ca 25 timmar i helgen. Jag fick verkligen bita mig i tungan för att inte säga ja. Efter lite samling av mod och respekt mot min kropp sa jag faktiskt nej. Nej? Till jobb? Ja, så var det. Tror bestämt att det är första gången jag sagt nej! Vet inte om jag skäms eller är stolt... Känns som att jag sviker dem men samtidigt kanske det är bra att för en gångs skull begränsa mig lite. Kommer ha jobbat dryga 80 timmar iallafall den här veckan...

Puss o kram

Tisdag! Lång jobbdag...

2009-07-15T22:02:00.002+02:00

Upp klockan 4.30 och iväg till jobbet. Började 5,00 och slutade kl 15.30 på lastbilsjobbet. Hem och äta lite snabbt. Byta om och iväg till nästa. Där jobbade jag till 23.00. Till Norrtälje och fika lite snabbt och sedan hem. Ut med Filip (som för övrigt spenderat sista dygnet hos mamma eftersom jag skulle jobba så mycket), in i duschen och i säng.

En alldeles för lång dag att berätta i detalj men mycket skratt var det. Det vanliga dagliga strulet var såklart också med...

Natti natti

Söndag! Mecka, mecka och åter mecka!

2009-07-12T21:51:00.005+02:00

Söndagen var redan bokad för att byta värmepaket i mammas bil. Men jag hade ju ordnat lite mer jobb...

Hela eftermiddagen har vi spenderat med att demontera två bakaxlar, montera en och titta på den rasade. Ja, rasad är det minsta man kan säga. Ganska rent var det. Erik frågade lite undrande om det inte skulle sitta något mer där. "Jo, det är det som ligger där nere i delar", svarade jag. Ett drev hade sprängts och de andra var kuggarna borta på. Ska man göra det så ska man göra det ordentligt....

Medan Jens och Erik monterade bakaxeln rev jag och Marcus bort två värmepaket. Det första gick bra då den bilen var ganska rensad och vi kunde nyttja avbitartången en del men på mammas bil skulle vi ju kunna bygga dit det nya också...

Väldigt trångt var det, men ett antal skratt och svordomar senare hade vi lyckats! Provkörning av fläkt och bakaxel gick super bortsett från att hastighetsgivaren inte var kompatibel. Men den byter vi lätt när vi har en ny.

Nu är vi klara och jag ska bara hoppa i duschen innan det är dags att krypa ner. Inte mycket häst blev det i helgen men kul har vi haft och det är ändock viktigast!

Puss och kram

Måndag! Allt som vanligt...

2009-07-12T21:51:00.004+02:00

En vanlig dag i kaoset... Började jobba kl 6.00 då jag inte hade ordrarna för dagen. "De ligger i bilen" sa kontoret. Icke, tänkte jag när jag kom till bilen. In till kontoret igen. "Men var är de då?" undrade trafikledningen. "I brevlådan" svarade någon. Icke, igen. "Nä, men de har jag här" sa en annan. Och så iväg. Första svängen till Kista. Först tippade jag bilen utan problem. Sedan var det dags för första kassetten. Då jag stod i uppförsbacke så skulle denna kassett dras på i nedförsbacke. Inte bra, lätt att få alldeles för hög hastighet på rälsen. Mycket riktigt! Den stack iväg alldeles för snabbt så jag hann inte få undan hydraulslangarna i tid. En ganska liten smäll mot drivhjulet och pang. Så gick hjulhylsan sönder. Suck!!! Men då det var nedförsbacke och hastigheten hög så åkte kassetten på iallafall. Tippa och sedan skulle jag få tillbaka den. Ingen drivning. Hämta en hjulgrävare och förklara problemet. Kassetten var snart tillbaka på släpet och sedan rangera och tippa den sista kassetten. Ringa mecken, chefen och trafikledningen. Bara att åka till verkstaden. En timma senare var jag framme men då hade de inte tid så jag fick åka till en annan verkstad. Väl där hade de rast. Vänta, vänta och åter vänta. Efter två timmar var det fixat, som de kallade det. Ena drivhjulet var borttaget, systemet omkopplat och allt skulle fungera att rangera då de testkört.

Bort mot gropen. Då ringde trafikledningen. Omplanering. Nu skulle jag köra en sväng till Rimbo innan Kista. Ganska bra då jag inte var säker på att grejorna skulle fungera och det är betydligt närmare till Rimbo än Kista. Väl i Rimbo fanns inte en kotte på plats för att ta emot. De var på semester hela bolaget. Ingen markering var jag skulle tippa heller. Efter många om och men så kunde ett annat bolag tala om var materialet skulle vara. Tippade bilen. Sedan skulle jag över med den trasiga kassetten. Två meter stråle med hydraulolja! Kul, lika bra att låta bli så kassetten inte skulle bli fast på bilen. Ringde mecken som skulle komma inom 30 minuter. Under tiden rangerade jag den hela kassetten. När mecken kom fick vi först dra åt hydraulkopplingarna vilket verkstaden tydligt inte gjort. Sedan på med kassetten. Tippa och sedan försöka få tillbaka den. Icke! Samma fel som innan. Till slut fick vi iallafall tillbaka kassetten men beslutade att det inte var lönt att köra förrän den var helt reparerad. Inte roligt att bli stående någonstans!

Under dagen hade huvudvärken växt sig värre och värre och tack och lov fick jag sluta för dagen. I och för sig var så gott som full dag redan gjord men jag slapp övertid iallafall. Hem, titta till alla djur och sedan vila en liten stund för att därefter åka till tandläkaren.

Hos tandläkaren fick jag en läkare som inte förstod eller kunde göra sig förstådd på svenska eller engelska. Det var inte lätt, rent ut sagt omöjligt, att få henne att förstå vad jag ville ha gjort. En timma senare gav jag upp! Tröstlöst! Jag har absolut inget emot att det är utländska läkare men de måste ju kunna förstå och göra sig förstådda. Enligt min åsikt är det en förutsättning för att servicen ska fungera.

Efter det misslyckade tandläkarbesöket åkte jag och handlade och sedan skulle jag hem och laga mat. Jag kunde ju trots allt äta då planerna inte blev som de var tänkta! När jag just tagit mig igenom köerna söderut ringde mamma. Hon stod två mil längre norrut med bilproblem. Bara att vända och åka dit. 10 minuter senare hade jag än en gång passerat köerna och kommit ur Norrtälje. Upp till Sebende och byta bil med mamma. När jag körde bilen var det inget fel längre men hon är väldigt rädd för sådana saker och upplevde det säkert värre än det kanske var. Nåväl, dryga timman senare var jag tillbaka där jag var. Hem och laga mat var det...

Sedan långpromenad med Filip och katterna, natta Hugo och nu sitter jag och bloggar. Imorgon väntar en ganska tuff dag. Först lastbil från 5.30 till ca 15.30-16.00 och därefter jobbar jag på Ungdomshemmet mellan 16.30 och 22.30. Därefter upp vid ca 4.00 igen på onsdag. Inte mycket tid för vila där inte så det är nog bäst att komma i säng i tid idag...
Som syrran sa: Det vore ett paradis om det inte vore för dårarna! Och "dårarna", det är vi!

Många pussar och kramar

Lördag! Doc såld och lek som slutar med problem...

2009-07-12T21:46:00.002+02:00

Lördagen började med att skriva köpekontrakt för Doc. Nu är kontrakt skrivet och om han går igenom veterinärbesiktning så är han såld.

På eftermiddagen gick vi på American Car Show och sedan lite mat i trevligt sällskap. Därefter åkte vi in för att se lite fler bilar. Väldigt få showade så jag kunde ju inte låta bli. Två burnouts och sedan var det klippt. Bakaxeln skjuten. Jobbigt! Bogsering till stallet och byta bil. Träffade lite folk och tittade på bilar. Lite nostalgi att vara i bilkretsarna...

Därefter hem och äta och sedan somnade hela ligan.

Natti natti

Fredag! Skratta får jag iallafall göra...

2009-07-11T13:32:00.002+02:00

Upp 4.30 och iväg till jobbet... Trött och väldigt svårt att andas igen. Men men, det kan jag göra en annan dag. På väg till jobbet började bilen rycka lite. Har inte hunnit tanka på ett par dagar och mätaren har legat i botten. Men det gör inget, jag har ju dunk i bilen. Soppan räckte till jobbet och så iväg. Tre vändor till Bålsta stod på planeringen. Redan första vändan kände jag mig osäker på om jag skulle klara hela dagen men det gick. Bara att kämpa på.

Under dagen funderade jag hur jag skulle göra om flera ville ha Doc. Högsta bud känns så fel. Vem passar bäst? Linnea var jättego och verkade väldigt kunnig. Högst lämplig! Maria och hennes dotter, jätte trevliga men har de den erfarenhet som behövs? Kristina, så trevlig och rar, rätt attityd och väldigt ödmjuk. Vem passar bäst för Doc? Jag tror att Kristina och Doc är Perfectfit! Nä, ingen budgivning, det får bli bäst lämpad! Hästen måste gå först!

Sista svängen hämtade jag upp Amanda vid motorvägen och fick lite sällskap. Ett roligt sms förhöjde eftermiddagen också. Med glatt humör åkte vi hemåt, skrattandes med hög musik. Väl tillbaka vid garaget ringde en försäkringsförsäljare. Att de inte begriper bättre. Tjat, tjat och tjat! Jag blir bara irriterad och obstinat! Tänker inte köpa nägonting när de tjatar!

In i min bil och iväg. Just det ingen soppa... Går nog... Det hoppade och röck, hostade och stannade. Torsk! Helt tomt var det. Ut och ta dunken. TOM! Ehh, jobbigt. Jag ringde och ringde. Försökte få tag i någon som var i närheten och kuunde hämta dunken i stallet. Till slut fick jag tag i Lotta Skoglund. Gullig som hon var kom hon direkt! Stort tack!!!

Medan vi satt där hann Kristina ringa. Hon blev bara mer och mer kär i Doc och hade bestämt sig. Hon ville ha honom. Jag förklarade mina tankar jag haft under dagen och förklarade att jag tror att hon är den som passar bäst! De andra kanske tycker att jag sviker dem eller så men hästen måste, oavsett vad, gå i första hand! Jag sa ja och köpet var bestämt. Vi gjorde upp allt runt omkring och var överens om hur det skulle gå till! Bara hem och skriva kontrakt!

Så glad jag blir för Doc! Kristina kommer ha mycket tid för honom och under våra samtal har jag förstått att hon vet vad som krävs med en unghäst. Jag tror att det kommer bli super! Hon vill dessutom satsa på Fälttävlan vilket jag tror passar Doc som handen i handsken.

Vi skulle egentligen rida Doc på kvällen men då jag frågade Kristina hur hon ville ha det så ville hon ha honom precis som han är. Hon ville helst att vi inte skulle göra någonting med honom mer än den dagliga skötseln. I den aspekten är hon att betrakta som ägare av hästen så så får det bli. Amanda var nog lite besviken att inte få rida en gång till men hon var helt och fullt införstådd i varför.

Jaha, då blev det inget rida så då åkte jag till mamma och åt middag. Därefter var jag så trött så jag fick åka hem och lägga mig. Inget roligare än så på fredagkvällen...

Torsdag!

2009-07-11T13:13:00.002+02:00

Ja, körigt är väl det minsta jag kan kalla det nu. Mycket jobb och mycket annat på en gång. Men som sagt, jag trivs bäst när det är som mest.

Först jobb från 5.00 till 16.30. Skulle sluta tidigare då jag endast hade tre vändor till Kista idag men icke... Då jag kört jord idag och skka köra sand imorgon så måste jag tvätta. Ffa med tanke på att det regnat ganska mycket idag. Väl tillbaka vid garaget vid 14.00 visar det sig att det var fler än jag som skulle tvätta. Handskotta flaken och göra så rent jag kan... 14.30 fortfarande lika lång kö. Klockan 15.30 ringde Maria, en spekulant på Doc som skulle komma en timma senare. 16.15 kom jag äntligen in i hallen. Tvätta fort som attan och ut och parkera.

Iväg mot hagen och möta spekulanterna. En väldigt trevlig familj som nu redan hade hunnit bekanta sig med Doc. Klockan 17.30 skulle kiropraktorn komma och titta på Curt så det var bara att hämta honom. Alla hästar hade börjat gå ner mot andra sidan av hagen så jag sprang för att hinna ikapp dem. Curt såg snart att jag var på väg och stannade. Min älskade Curt! Han väntade vackert på mig och vände sig t.o.m. Kick It upptäckte snart att jag var där och kom hon med. Curt blev sur och visade att det var hans matte! När jag kom ner till grinden drog alla hästar i full fart mot ängen. Men inte Curt. Han väntade snällt med mig. Då nästa spekulant skulle komma 18.30 så tyckte jag det var smidigast att ta med Doc till stallet. På med grimma på Curt så red jag efter de andra.

Spekulanterna såg lite oroade ut när jag kom på Curt med Doc som handhäst och tre lösa hästar. För mig är det vardag men alla uppfattar det nog inte så enkelt...

Så red jag ttill stallet. Curt kände sig utvald och klev nöjt på. Doc ville öka så ganska snart travade vi. Doc var lycklig som äntligen fick göra något kul! Vid stallet försökte vi få Doc att showa i hagen men det ville inte han. Så jag sprang med honom istället. Och han showade! Så fin han är!

Sedan kom Micke (kiropraktorn). Han letade och letade men hittade inga fel på Curt. Jag berättade då att det fanns tre hemligheter. Leta ännu mer. Ut och trava. Inga fel. Då berättade jag och Micke var chockad att det inte finns några spår från skadorna. Curt mådde finfint och Micke gissade på att han skulle bli 100år!

17.00 Dags att gå tillbaka till hagen. Jag ledde Curt och Erik tog Doc. På väg tillbaka ringde Kristina, nästa spekulant. Hon hann ner till hagen innan vi kom och mötte oss. En väldigt rar, go och ödmjuk tjej som jag genast tyckte om. Och hon tyckte om Doc. Två timmar senare stod vi fortfarande och pratade. Hon var nog på vippen att säga att hon ville ha honom direkt men jag avrådde henne att bestämma sig på plats. Jag hade gjort upp med de andra spekulanterna att vi skulle sätta igång Doc fredag kväll och att de skulle komma och rida på lördag. Jag berättade detta för Kristina och sa att hon skulle ringa senast lördag lunch om hon hade betämt sig innan. Jag förklarade också att jag inte visste hur jag skulle kunna särskilja dem om flera ville ha honom. Jag tycker inte att budgivning hör hemma när det gäller hästar. Och defenitivt inte högsta bud. Hästen går först och rätt hem är betydligt viktigare än priset.

Sedan hem, äta en liten macka och hopp i säng. Trött som få...

Nu är det körigt...

2009-07-08T23:09:00.002+02:00

Just hemkommen från ett jobb, varit ute med hunden och om 6 timmar ska jag iväg till nästa jobb. Många kanske skulle bli tokiga men jag trivs som bäst när det är som mest! Får se hur länge det håller i sig, men jag hoppas att ddet är här för att stanna!

Inte mycket annat att berätta om idag. Dagens jobb är sekretessbelagt så det kan jag inte berätta om. Det enda jag kan säga är att det är på ett ungdomshem för grabbar. Riktigt kul var det!

Morgon började lite illa kan man säga. Jill åkte igår in med grannens Kaspiska sto och dennas treveckorsföl. Stoet hade kolik och var riktigt dålig. På Ultuna kunde man bara konstatera att hon blödde invärtes och det fanns inget annat att göra än att avliva henne fortast möjligt. Jag vaknade imorse med ett sms om att de behövde en amma. Hopp upp ur sängen och ut för att röka. Då möttes jag av Sture (en av mina katter ) som var ordentligt halt ena bak. Gick igenom honom men hottade ingenting. Nu mår haan bra igen. Men vadd gäller fölet så letade jag direkt efter en amma via Ammajouren. Det fanns ett sto i Norrtälje så det var bara att förmedla direkt. Jag vet att de varit och tittat på stoet och att de skulle åka över med det men sen har jag jobbat och inte kunnat få veta något mer. Hoppas verkligen att det fungerade!!!

Därefter var jag på försäkringsmöte och ordnade lite säkerhet fför mig själv. Allaa djur och så är försäkrade men själv har jag inte haft något skydd alls. Var hög tid....

Efter det åt jag frukost med gossarna hos mormor. Vi var ner och pratade lite med Lollo och fölet. Hon har lugnat sig betydligt. Men det otroliga är att barnen har kunnat gå fram utan minsta orolighet från hennes sida sedan första dagen! Det är ingen tvekan om att någon vuxen varit riktigt elak mot henne någon gång! Men hon gör stor skillnad på barn och vuxna! Barn fullkomligt älskar hon medan vuxna är lite läskiga. Hon har verkligen fått upp förtroendet för oss under det år vi haft henne men man märker att minnena finns där.

Sedan köpte jag en ny telefon då min nuvarande börjat krångla lite för mycket. Så förhoppningsvis kan jag snart ta emot mms igen!

Litet senare var det dags att ta hand om hästarna. Pelle var lika svårfångad idag och jag och Amanda fick hjälpas åt. Sedan iväg till jobbet!

Ja, det var onsdagens bravader. Ha det så bra och många kramar!

Nu ska jag hålla mig lugn i 12 timmar till....

2009-07-07T21:33:00.003+02:00

Ja då var ännu en dag till ända. Inga katastrofer under dagen men lite saker har som vanligt hänt!

Igår kväll var syrran på cirkus med gossarna. Lyckan var fullkomlig och Elloit sa: " Det här måste vi göra varje dag mamma. Tur att du fått nya bannkkonton"! Tänk vad lätt det är när man är liten... Därefter red de kamel med glädje. Strax därefter fick han väldigt ont i ryggen igen. Hem och kolla hur han mådde. Över 40 graders feber och ganska snart var han inte kontaktbar. Till Norrtälje och möta mormor och ambulans. Oliwer var så go och både hämtade filtar, lindade in och bar på lillebror! i Norrtälje fick Oliwer åka hem till mormor och Pua och Elliot med ambulans till Astrid Lingrens Sjukhus. Under färden vaknade Elliot till och sa: "Kul att åka ambulans fast det inte är prio 1!" Trots att han var sjuk så fanns humorn i behåll. Det visade sig vara Borrelian som ännu intee gett med sig. Nu är han hemma igen, men på väg hem grät han för att Pua skulle stanna på ÖoB. Där fanns nämligen "sådana där fyrkantiga godisar" som moster haft. Toblerone var det han ville ha. Syrran fick ringa mig för att förstå vad han ville ha.

Oliwer fick vara med mormor under dagen och sedan med och fira Amanda som fyllde 16 idag! Jättestort GRATTIS, gumman! Sedan viille Oliwer åka med moster och mormor på Kinarestaurang. Erik följde också med. Där valde han jättestora räkor! Sedan blev han så mätt att han fick ont i magen och lade sig för att vila i mosters knä. Hur söt kan man vara?

Många kloka ord ramlade ur gossen idag, att han blivit så stor!?!

Lucy låter sig fortfarande inte imponeras särskilt av Alfred och hon har blivit ganska kaxig. Doc och Skip fick idag gå in till stora hagen och de andra hästarna. Doc tog det hela med stort lugn medan Skip febrilt letade igenom för att se ifall någon blivit hingst. Ingen hade det så då försökte hon få igång Kick It. Kan inte annat än skratta åt dem!

Lungorna fortsätter göra sig påminda. Två gånger idag har det varit illa igen men ordnat sig ganska snart. Har ont hela tiden men det lättar nog vad det lider. Klarar fortfarande inte att ta i. Då skenar pulsen och andningen klarar inte mer än vilostatus. Jobbigt att andas för vila och arbeta hårt. Matematiken går inte riktigt ihop där tyvärr...

Ingen klarhet för övrigt idag, men det ordnar sig alltid på ett eller annat sätt!

Att jag ska hålla mig lugn i 12 timmar till är för att jag imorgon ska försöka ordna lite säkerhet för mig själv. Är kanske hög tid att skaffa en olycksfallsförsäkring. Man vet ju aldrig när jag lyckas nästa gång....

Kramar till er alla och än en gång GRATTIS AMANDA!!!!

Då har man nog gjort bort sig igen!

2009-07-06T21:17:00.002+02:00

Vet inte hur jag lyckas men på något vänster ställer jag ju alltid till det! Visserligen är detta inte bekräftat men omständigheterna och magkänslan är övertygande.

Ni som känner mig vet hur svårflörtad, envis, rättfram och klumpig jag kan vara. Men jag anser att det är bättre att vara ärlig och osmidig än smidig och oärlig. Ni vet också att jag helst inte lägger energi på onödiga saker. Däribland så vill jag inte lägga energi på ytliga diskussioner och bara hålla en mask för sakens skull. Ska det vara så ska det vara från hjärtat. Men nu är det ju så att alla inte känner mig lika väl...

En ganska ny vän ( eller om jag nu sabbat det ) och jag har haft mycket kontakt under en kort period. Jag körde som vanligt på med min humor men också bekräftelse på att jag tyckte denna någon var en väldigt intressant person. Som vanligt så sa jag ju saker som bara ramlar ur och inte är så väl genomtänkta. Även om jag jobbar på att bli bättre där så är målet inte ännu nått... Jag har nu känslan av att ha vilselett denna person genom mina kommentarer och skrämts. Ärligt talat så tror jag att jag lyckats framställa mig som en ganska naiv, desperat och galen person...

Så är knappast fallet, jo galen är jag, men inte på det negativa sättet. Detta kanske inte riktigt hör hemma här tycker ni men för mig gör det det. Jag jobbar konstant med att försöka bli en bättre människa och lära känna mig själv allt djupare för att inte begå misstag. Jag avskyr verkligen att skada, såra, svika eller på annat sätt göra någon ens det minsta illa! Verkligen tråkigt om jag nu på något sett gjort denna person orätt! Det var aldrig min intension och nu står jag lite i en återvändsgränd. Ska jag, med risk att förvärra, ta tag i det och försöka förklara eller avvakta och först få bekräftat att det är som det verkar?

Det här med självkänndom har ju verkligen med Eternal Ride att göra. Allt jag gör med hästarna handlar om just det. Att kunna rannsaka sig själv och se sina egna fel och brister men självklart även styrkor. Det är ju jag och inte hästen som gör det hela invecklat!

Bara lite funderingar så här en måndagskväll i Juli...

Om denna person läser, det tror jag inte men, och känner sig träffad så kontakta gärna mig och fråga, skäll eller prata så löser vi förhoppningsvis eventuella missförstånd!

Många kramar

Så var semestern slut!

2009-07-06T19:49:00.005+02:00

Det var knappast några problem att sysselsätta mig under semestern. Jobb, jobb och jobb. Blev inringd igen så nu är det jobb i minst 5 veckor framåt. Därefter får vi se. Jobbar på att bli ledig till Axevalla så jag kan åka dit med Curt. Vore riktigt kul! Särskilt efter att Jan Strömberg ordnat Freestyle på min förfrågan. Skulle vara rent av taskigt ifall jag inte dök upp då!

Idag har vi börjat fira Amanda med att köra över Lucy till Alfred. Amanda har med andra ord fått ett föl i födelsedagspresent. Agneta står för kostnaden fram till att fölet är avvant och vi står för språnget. En ganska skaplig 16-årspresent tror jag. Amanda har varit kär i både Lucy och Alfred sedan hon först såg dem så bättre föräldrar till fölet kan det knappast bli.

Lucy har aldrig varit ifrån Curt, Kick It eller tidigare Maggan så det var nog lite av en chock för henne. Hon gick hur snällt som helst på transporten och stod minst lika snällt på vägen dit. Väl där kände hon igen sig men hittade inte sina kompisar. När vi släppte in Alfred såg hon för första gången vuxen ut. Hon hade klass och stil och lät sig inte imponeras av honom i första taget! Där har jag fostrat henne väl... Han kämpade på och var hur fin som helst! Lucy fortsatte vara svårflörtad och ropade mest efter sin egna familj (Curt & Kick It). Men tyvärr måste ju även Lucy bli vuxen! Fast hon inte vill...

Nu ska hon gå kvar där i några veckor så hon säkert hinner bli dräktig, hinner få gå med Lollo & fölet och får leva lite utan sin trygga hemmiljö. Amanda var lycklig men nog lite chockad. För mig var det självklart att hon ska få ett föl men för henne var det nog större än så.

Dagen varvades med lite shopping. Ja, shopping! Jag har varit & handlat! Kors i taket. Men jag har mina ryck var femte år eller något... Köpte två par nya jeans, en tröja och ett par skor. Riktigt mycket för att vara jag...

Sedan tillbaka till mamma där det vankades middag. Jag, Joy, Amanda, Pua, Oliwer, Elliot, Erik & mamma. Trevlig grillmiddag i lugn & ro. Sedan tillbaka till hästarna.

Pelle har de sista dagarna varit livrädd för människor. Ingen av oss vet vad som hänt. Amanda & Pelle har inte haft någon dispyt och han har bara varit ledig i hagen men något måste ha hänt. han går ibland att lura i fällan så vi får tag i huvan men så snart han upptäcker det så kastar han sig handlöst bakåt och slåss för sitt liv. Pelle har alltid varit hur go som helst och kommer i galopp när han ser en människa! Imorgon ska vi jobba med honom & försöka ta reda på vad som skrämmer honom. Han är inte dum, utan rädd, vilket förbryllar ännu mer!

Därefter var vi ner & hälsade på Gem. Hon mår hur bra som helst och trivs väl i sin roll på ridskolan. Hon hade dock haft olovligt besök här om natten. En årshingst (troligen Quarter) hade rymt in till henne. Ingen vet ifall hon är betäckt, men det märker vi snart... Och om det är en Quarter som pappa så blir inte jag ledsen...

De små olyckor som hänt idag hoppar vi över... Blir bara långrandigt...

Faktum är att jag är trött den tidiga timman till trots och tänkte stänga ner hjärnverksamheten för idag!

Puss & Kram till Er alla!

Då har jag lyckats igen...

2009-07-06T01:34:00.002+02:00

Kan inte annat än skratta åt mig själv! Klantig som få, finns det någon tävling i det? Skulle vinna direkt...

Gick ut med Filip för en stund sedan. Han tyckte att matte var tråkig som bara pratar i telefon eller smsar hela tiden. Som jag tidigare berättat var det otroligt många gulliga människor som ställde upp på Chappen. Många av dem kände jag inte sen tidigare men börjar nu. Har haft kontakt med några riktigt roliga, goa och snälla människor sedan jag kom hem. Telefonen har gått varm kan jag säga. Sms åt flera olika håll hela tiden och samtal därimellan. Men Telia blir nog bara glada... Ja, jag vet! Det var inget nytt att min telefon går varm, men nu är det ännu mer än tidigare. Inte bara 23 timmar per dygn...:p

Hur som helst. Skulle ta en lugn och tidig kväll. Ha, märker det... Fastnade i telefon och sedan var klockan halv två. Sedan ut med hunden och vad gör jag då? Snubblar på ett extremt stort ogräs! Säkert 3 mm i diameter och minst 20 cm högt! Hur lyckas jag? Plattfall framåt... Klarade det utan blesyrer så då gör jag om det hela. Skruttis (katten) ville komma in och såklart få mat. Självklart! Bara att servera, vänder 180 grader och pang! Ett ben var i vägen för det andra och plattfall! Den här gången var det inte en mjuk gräsmatta framför utan köksbänken... Gick dock väl iallafall. Med min smidighet kunde det blivit en platt hund eller något istället. Han och katten stod tack o lov bakom för att äta. De såg evinnerligt trötta ut när jag störde deras matro...

En sak jag glömde. Nej, förbisåg menar jag för glömmer gör jag ju inte... host host... Syrran & jag pratade om att hitta på något kul om två veckor på helgen. Förslagsvis blev då grillparty vid Bygget. Först med alla som vill, stor som liten, gammal som ung. Sedan fortsätta med mer party när barnen åkt hem. Vill ni vara med? Ni som känner mig vet det men inte alla andra. Väldigt nära nyktert så länge barnen är där och sedan får var och en välja själva. Krav för inträde! Badkläder & massor med humor!!!

Nu ska jag koncentrera mig och gå de metrar som är till sängen. ;) Får hålla tummarna att jag inte snubblar på sänggaveln eller så....

Många pussar & kramar till alla nya och gamla vänner! God natt

Vardagen fortsätter enligt historien...

2009-07-05T21:03:00.010+02:00

Min älskade syskonbarn, Oliwer & Elliot!

Ja ingen blir väl förvånad.... Olyckor och kaos fortsätter. Men som oftast, tack o lov, ingen skada skedd!

I förrgår bröt, som tidigare berättat, Agneta benet. Hon opererades igår och som vanligt när vi är med så strular det. Olika bud om gips, inte gips, mediciner, inte mediciner o.s.v. Hon skulle varit hemma igen nu men är fortfarande kvar på sjukhuset. Många kramar till dig vännen!

Sedan jag kom hem från Chappen har jag varit rastlös och velat hitta på något som inte hör vardagen till. Imorse vaknade jag med lust att hoppa i bilen och åka. Åka i ett par dagar. Då bromsarna krånglar bak på min bil och inga hyrbilar fanns tillgängliga så fick jag stanna hemma. Lika bra att ta tag i några projekt.

Jag & min älskade syster Pua!

Under veckan vi var på Chappen hade någon gett sig i slag med att försöka stjäla grannens gamla Opel. Den har stått på samma ställe i något år så uppgiften kan inte varit lätt.... Men de försökte och kom bara en kort bit vid stallen. Där blev de tydligen irriterade och slog istället sönder bilen. Kul!?! Eller inte... Hur som helst tog en vän till Lotta tag i det och drog upp bilen till vår stallplan. Där hittade Richard den och tyckte den stod dumt till. Ut i vägkanten i brist på annan plats. Men så idag skulle jag och Erik flytta bilen... Det var ju några hinder som vanligt...

Hjulen var fullt svängda åt höger och rattlåset i. Kort bogserlina fick lösa det. Fullt med glassplitter såväl i som utanpå bilen. Ville ju inte strö glas över hela gården så det fick vi städa bort. Batteriet stod löst utanför så in med det och så iväg. Hjulen snurrade inte så det fick bli släpning. Jag satt beredd med bromsen, mycket annat var inte att göra. Lagom till att bilen kommit igång lite upptäckte jag ett till problem. Takluckan var sönderslagen så glas bokstavligen regnade över mig. Kliade lagom innanför kläderna... Men projektet fortsatte och vi lyckades utan större hinder få tillbaka bilen till platsen den stått på.

Doc och Skip gick fortfarande vid stallet så jag tyckte det var hög tid att ta bort dem till betet igen. Sagt och gjort! De var mer än nöjda att komma dit.

Tornet på Mörby Slott!

Samtidigt ringde syrran och undrade vad jag skulle göra under dagen. Gossarna saknade sin moster. Jag skulle strax köra över den andra 240´n till mamma så vi bestämde oss för att mötas där. Väl där ville gossarna åka och bada. Kosan mot Bygget!

På väg dit ville grabbarna titta på den sönderslagnaa bilen och på väg därifrån höll nästa olycka på att hända. När vi nästan kommit upp till korsningen svängde en mötande bil in på vägen. Vi körde i ca 20kmh så Pua han reagera fort. Den mötande bilen hade betydligt högre hastighet och skar kurvan ordentligt. Inte många centimeter från att fronta! Grabbarna blev lite oroliga men mer än så blev det tack o lov inte.

Bort till badet och väl där blåste det en del. Vi hade med lite fika och satte oss på stranden och njöt av utsikten. Där ligger en gammal eka och grabbarna ville ut och ro. Jag ringde ägaren och vi fick låna båten. Först lämna allt som inte tål vatten, vi vet ju hur det brukar gå när jag hittar på något... Sedan i med grabbarna och ut med ekan. Redan första taget med årorna insåg jag att det skulle bli jobbigt! Ena åran satt nämligen inte fast. Jag och syrran skulle då försöka ro tillsammans... Ni kan ju bara tänka er hur bra det gick. För mycket, för lite, fel håll, styr, nej inte det hållet.... Vi snurrade mest i cirklar och grabbarna ledsnade ganska snart på oss. Vi skrattade oss fördärvade. Jag och syrran är verkligen inte det minsta lika och vi är långifrån överens i de flesta lägen. Men när vi har kul, då har vi riktigt kul! Vi lyckades ro ut ca 50 meter! Mata lite fåglar med bröd och sedan tillbaka. Vinden hade då lagt sig. Denna 100 meters tur tog nämligen ca 30 minuter!!! Det var varmt igen så grabbarna ville bada. Jag har varit sämre de sista två dagarna så jag tyckte det var bäst att låta bli att bada. Men ganska snart kom jag på att jag skulle ta av mig de flesta kläderna. Elliot är nämligen övertygad om att han kan simma! Några minuter senare var det dags. Elliot gick ut för långt. Bråddjup! Han sjönk som en gråsten så det var bara att kasta sig i och simma dit. Ingen skada skedd! Han lyckades hålla andan hela tiden och blev heller inte särskilt rädd. Mest rädd blev nog syrran som var borta vid bilen. Hon hann nog knappt reagera förrän jag hade fiskat upp honom men det behövs inte många tusendelssekunder för att hinna bli rädd. Elliot tyckte ganska snart att det var bra för nu badade ju moster ändå!!! Och det var ju sant. Jag var redan blöt så nu hade jag all anledning att fortsätta bada!

Östra Flygeln!

Efter bad kom vi på att vi skulle åka till Mörby slott. Legenden talar om spöken och grabbarna var nyfikna. Så in med alla och iväg. Väl där får man gå en bit för att ta sig till ruinen. Syrran blev lite nödig när hon upptäckte att vi gick i en kohage... Kossorna brydde sig inte en sekund om oss men det trodde hon. Ruinen var bitvis väldigt välrestaurerad men bitvis var det osäkert. Ibland fick vi vända i rummen när man såg hur stenarna hängde i taket. Våningarna var inte heller helt trygga att gå på. Men så vackert!!! Jag och Pua kunde nästan höra hästarnas hovar och allt liv och rörelse som en gång varit där. Jag skulle ge mycket för att få se hur det verkligen var på den tiden! Underbar utsikt över sjön och platsen kunde inte vara bättre vald!

Utsikten över sjön vid Fasterna!

När vi skulle gå därifrån var Elliot riktigt trött. Vi, jag och grabbarna, bestämde oss för att vara lite olydiga och ta den olovliga korta vägen tillbaka medan syrran gick deen längre för att hämta bilen. Elliot var inte alls pigg, precis som mina lungor. Den tunga mögliga luften gjorde inte andningen lättare. Men den sista biten fick jag bära honom. Sedan in till Rimbo och äta. På väg mot Rimbo, på en smal kringlig väg, möter vi än en gång en dåre. Hög hastighet på fel sida av vägen. Inte lika nära olycka denna gång men det är ändock obehagligt med barnen i bilen! Att folk har så bråttom till döden? Det enda vi alla helt säkert kommer möta förr eller senare!

Elliot hugger in på Pasta Bolognese!

Vet inte vad den hette, men det är helt klart den bästa resturangen jag ätit på i Rimbo. Vid centrum ligger den iallafall. Trevlig service och god mat. Visserligen sallad som inte är så lätt att misslyckas med men grabbarna åt pastarätter som var väldigt vällagade. En riktigt mysig stund blev det! Beröm till servitören och så hemåt. Lite lek hos mig och sedan var det dags för grabbarna att åka hem och sova.

Amanda har varit iväg till Power Meet i helgen och haft riktigt kul. Dock hade hon glömt sin nyckel. Jag och Agneta kom fram till att hon fick bo hos mig så länge men Amanda hade en annan lösning. Klättra in genom fönstret går också. Jag hade gjort detsamma så jag kan inte annat än skratta. Allt går att lösa!

Det var ännu en dag och avsnitt i "Dårarnas Paradis"! Eller som syrran föreslog att vi skulle kalla det: "Det hade varit ett paradis om det inte vore för Dårarna"!

Puss o Kram från

lilla jag....

Sommaren är här!

2009-07-04T20:11:00.002+02:00

Det har verkligen varit underbart väder sista två veckorna. Det har säkert ni också märkt av. Väl hemma har hästarna lite välförtjänt vila. de ser så förnöjda ut i hagen och trivs trots värmen tack vare hjorthornsoljan!

Själv skulle jag ha semester fram till torsdag nästa vecka men icke. Blev inringd för igår och idag. Men det är bara bra. Då kan jag med gott samvete vara ledig vid ett senare tillfälle. Dock var det kanskee inte så smart att arbeta i dammiga miljöer så snart. Det kändes av ganska ordentligt igår kväll och idag.

Nytt uppdrag på onsdag. Ska arbeta med ungdomar på ett hem i närheten. kul med något nytt! Ser fram emot ett samarbete där!

Efter hemkomsten ville inte oroskänslan lägga sig riktigt och igår var det dags igen. Agneta halkade på ett berg och bröt (!) benet strax ovanför fotleden. Operation idag och prognosen är god. men så typiskt! I denna värme och alla planer hon hade! Många kramar till Dig!

Väl hemma var rastlösheten på plats igen. Hade just börjat landa här och så åker jag till Chappen. Såklart sätter vandrarnerven in igen. Samma stund jag kom innanför dörren ville jag iväg igen. Helst med både Filip och hästarna! Ingen panik! Jag ska inte flytta. Om det skulle vara aktuellt så säger jag till....

Idag fick gossarna sina presenter från Chappen! Snacka om världens bästa moster! I ca 3 sekunder... Sedan var det bara gevären, pistolerna, knallpulvret och Lucky Luke kläderna som gällde! Sjövilda pangade de allt de såg! Inte minst moster....

Det var nog det mesta för nu... Finns mer att berätta men det tar vi en annan dag....

Puss o kram

Hjälp mig!

2009-07-01T18:14:00.002+02:00

För alla Er som nu varit med ett tag eller just kommit in i svängen, kan inte ni maila över Era funderingar och värderingar? Frågor om hästarna, träningen, relationen? Dela med Er av Era värderingar och berätta hur Ni tänker. Jag vill gärna ha nya aspekter att klura över.

Ni som var nya på RHC, vad tycker ni om sporten, tävlingen, hanteringen av hästar och boskap? Såg Ni något Ni reagerade över? Positivt som negativt, glatt eller tråkigt?

Rescue Team, vad har Ni för tankar kring eventet, sporten, ryttarna, hästarna?

Anledningen att jag frågar är att det oftast kommer de klaraste aspekterna från den utan förutfattade meningar.

Det är bara att maila till jossan@eternalride.com så blir jag jätteglad!

Kramar till Er alla!

Mission Accomplished!

2009-07-01T17:57:00.002+02:00

Mitt mål med min ritt med Curt förra året var att påverka EN enda person till mildare hantering av hästen. En enda! Nu har det visat sig att vi lyckats påverka betydligt fler! Om ni bara visste vilken underbar känsla det är!!! Fyra minuter från mig och Curt har förbättrat situationen för så många. Det är betydligt mer än jag någonsin vågade hoppas på. Lilla jag och min lilla guling som ingen ville ha från början.

På RHC hade man nu anordnat en Non Bridle Cutting. Tre ryttare var med och gjorde enastående prestationer! Vilken skillnad på hästarna! Hästarna var betydligt mjukare och tryggare utan bett i munnen och hade nog riktigt kul på banan. Skillnaden mellan bett och inte bett var markant. Scoren ökade med flera poäng per ekipage. Kan det bli mycket tydligare?

Göran Åkerström var involverad i att utse tävlingens mjukaste koryttare. Vet inte allt bakom detta men det hela handlade om att belöna den som hanterade häst och boskap på ett mjukt och vänligt sätt. Bäst av dem alla var Bella! Hon vann utmärkelsen och var väl förtjänt den äran! Stort grattis! Och dessutom vann Bella och Kerstin Team Sortingen! Ännu ett stort grattis!!!

Min Freestyleritt var inte alls vad den borde varit men jag tror och hoppas att budskapet gick fram. Jag hade iallafall en otrolig upplevelse med mina älskade hästar!

Jag är så fruktansvärt less på allt våld i dagens samhälle. Våld mot djur, barn, ungdomar & vuxna! Hot, krig, missnöje, aggressivitet, missbruk m.m. Till ingen nytta! Varför inte se saker från den positiva sidan och göra livet till en trevlig upplevelse? Jag är fast besluten att försöka upprätthålla en positiv inställning och leva glatt i ur och skur. No more disapointments!

Tack till alla Er som uppmärksammat våldet och vänt det ryggen! Ni gör en enastående prestation! Hjälp mig nu att hjälpa andra till antivåldmetoder med kärlek och känsla! Tillsammans kan vi göra en stor förändring!!!

Nu ska jag fundera ut ett nytt mål..... Kramar

Ranch Horse Classic 2009!

2009-07-01T00:37:00.003+02:00

Ja, då var tyvärr RHC slut än en gång. Som vanligt hann jag inte hem förrän jag längtar till nästa år. Det är bara att konstatera igen, Årets Bästa Vecka!!!

För varje år åker vi ner en dag tidigare, allt för att få ytterligare en dag på Chappen. I år startade resan redan på söndagen. Förberedelserna gick inte helt enligt planerna då inte alla i teamet anslöt sig som planerat. Teamet var inte det samma i år då många fått förhinder utan inhöll fyra 15åringar, jag och Erik. Amanda och jag slet dock på och hann bli klara under lördagen så att resan kunde avgå söndag morgon. Klockan 9.00 var alla hästar, ungdomar, alla packning och mat lastad och vi bar iväg.

Tråkigt nog hade jag en känsla av att något skulle hända och denna känsla besannades alldeles för snart. Strax innan Sillekrog ropade ungdomarna att det luktade rök bak i bodelen. Direkt tittade jag bakåt och en rökpelare kom upp från batterilådan. Jag sa åt Marcus att slita loss alla kablar han fick tag i och stannade sedan bussen. "Ut med ungdomarna och Filip" var min första tanke. Jag bad dem förbereda sig på att utrymma hästarna och gick sedan in med igen. Röken var tät och frätande men jag var tvungen att försöka få stopp på det. Erik kom in efter en stund och hjälpte till. Ganska snart var krisen över och vi kunde inte mer göra än att vänta ut röken.

Då vi stog väldigt olämpligt till på E4an fick alla ungdomar och Filip åka med Erik och jag tog bussen till Sillekrog. Där upptäckte vi att avgassystemets sista rör lossnat och fick demontera det. Ville inte prova stavhopp med lastbil...

Så snart röklukten vädrats ur åkte vi vidare. Vi kände alla av röken i luftvägarna så jag ringde Giftinformationscentralen. Fick då ganska tydliga råd på vad vi skulle hålla koll efter så att ingen av ungdomarna skulle ta skada.

Framåt eftermiddagen kom vi fram till High Chapparal och ungdomarna var nästan lyriska. Ganska snart hade vi byggt en hage, släppt ut hästarna och ordnat oss en tillfällig campingplats. Därefter åkte vi till Dilligensen och åt pizza. Efter lite ridning och mys vid bussen kröp vi alla trötta ner och somnade.

Måndagen och tisdagen spenderades ömsom med ridning och ömsom med Chappenbesök. Hästarna gick riktigt super och vår kommunikation var på topp. Amanda åkte för första gången tåget på Chappen och vi alla skrattade gott! Hon blev så rädd att hon ramlade ner på golvet! Måndagskvällen värmdes av en brasa i "Filmbyn" på Chappen. På tisdagen kom Camilla med tåg från Stockholm och vi fick skratta lika mycket åt henne på tåget! De har verkligen nerverna på utsidan, Amanda och Camilla, när det gäller sådant. Varje dag växte mer och mer av RHC fram och funktionärerna slet verkligen för att lyckas ge oss tävlande den bästa tänkbara tävlingen de kan. På tisdagen bestämde sig Mi, som först inte skulle åka i år, att hon ändock skulle komma ner. Jag blev jätteglad då Mi för det första är en av mina absolut bästa vänner och för det andra kan hålla koll på mig när jag missköter mig själv! Det var större behov än vanligt av det i år...

Marcus började bli lite krasslig på tisdagen och vi alla kände av att allt inte stod rätt till. På onsdagen ramlade de flesta in och vi fick vår vanliga campingplats och stallen blev klara. Allt var i sin ordning och vi var alla redo för att tävlingarna skulle börja.

Torsdagen började med Pole Bending, Amanda och Pelles första start. Pelle var väldigt lugn och tog det hela med ro. Han tände inte ens till utan promenerade lugnt runt banan och kammade hem en tredjeplacering! Verkligen duktigt av dem. Och framförallt så gjorde de den mjukaste ritten! Inget rycka och slita och inga sporrar hackandes mellan revbenen!

På eftermiddagen var det dags för mig och alla hästarna. Jag var dock inte i det skick jag borde och hästarna kände det direkt. Curt och Kick It var inte alls som de brukar och jag var först väldigt konfunderad över varför. Att jag inte lär mig!?!? De känner mig bättre än vad jag själv gör! Jag fick allt svårare att andas men det kunde jag ju inte erkänna. Jag skulle ju tävla. Efter att ha kämpat emot och hemlighållt det hela för Mi ett par timmar blev jag avslöjad. Mi gick och hämtade Thomas från Rescue Team och strax efter att hon gått kunde jag knappt andas längre. Inga knep fungerade och det blev bara värre. De var alla överens om att jag skulle åka in. Jag var inte av samma åsikt men då jag inte kunde prata så var det bara att lyda. All energi och koncentration gick åt till att andas. Det fick helt enkelt bli som de ville, ambulans till Värnamo Lasarett. Det jag inte visste då, men fick berättat för mig i efterhand, var att Filip sprungit efter när jag åkte. Min älskade lilla hund! Ingen är mer trogen än han!!!

Väl på sjukhuset fortsatte galenskaperna. Det diskuterades vilt fram och tillbaka om vad och hur saker skulle göras, de tröck i mig sprutor utan förberedelse, blandade ihop informationen, kallade in specialister av olika slag och allt var ett enda kaos. När jag då satt där på britsen med stora svårigheter att andas in kom läkaren och ville lyssna på lungorna. Det i sig är inte konstigt men när hon sedan säger "Ta ett djupt andetag" så hade jag kunnat ramla av britsen. Jag försökte varje sekund att få i mig mer luft men det gick inte. Det var ironiskt nog just den anledningen jag satt där av.... Läkaren upprepade sig " Dumåste ta ett djupare andetag"! Jag hade då så svårt att andas att jag inte ens kunde tala om för henne att jag inte kunde andas bättre. Skulle jag skratta eller gråta?!?

Därefter kom Mi på att hon var hungrig. Inte konstigt då vi inte ätit på hela dagen. Efter att vi skramlat ihop de kontanter vi hade med gick hon ut i korridoren för att fråga sköterskan var det fanns något att handla. "Dunk" sa det, så hade Mi svimmat igen! Hon har en förmåga att göra det ibland och gärna när vi är på tävlingar. Det är inget farligt, såtillvida att hon inte slår sig i fallet, utan bara att ta det lite lugnt en stund så är hon igång igen. Så snart jag hörde dunsen och reaktionen från sköterskan förstod jag vad som hänt. Bort med alla grejor, mask och slangar och ut till henne. Jag lyckades väsa fram något med att hon brukar svimma och att det inte är någon fara. Men ett visst kaos hade redan utbrytit. De måste ju ha undrat vad det var för typer som kommit till Småland!!!

Därefter kom diskussionen om inläggning. De ville så klart ha kvar mig på intensiven men det ville inte jag. Fredag hade det hunnit bli och det var Freestyle Reining till kvällen! Många hade väntat på att få se mig och Curt och jag hade definitivt väntat på att få rida! Andas det kunde jag göra en annan dag... Ja, jag vet, dum som få, men passion är passion....

Då regler, team, ordning och annat i lägret inte riktigt fungerat som det skulle kände jag en hopplös situation även vad gällde den biten. Jag kunde inte bara lämna fyra femtonåringar, fyra hästar och en hund vind för våg utan att veta att allt skulle skötas. Vet inte om någon förstår mig där men jag kunde inte avgå från ansvaret!

Jag släpptes efter lungröntgen och otaliga protester. Hem och vila en stund och sedan igång igen. Försöka reda ut en hållbar struktur inför kvällen och allt runt omkring. Samtidigt försöka backa Amanda med allt stöd hon behövde och förbereda henne inför Barrel Race och Freestyle Reining.

Framåt kvällen började planeringen ta sig men jag var inte i det skick jag borde. Dum som jag var vägrade jag lyssna på någon, Funktionärer, Göran Åkerström, Rescue Team, Mi, Jill, Amanda, Camilla, Filip eller mig själv. Fast besluten att fullfölja mitt projekt fick jag lägga om hela planeringen med hästarna och istället helt improvisera. Jag visste att energin och andningen inte skulle räcka så långt så jag tog helt enkelt in alla hästarna på en gång. Behöver jag berätta mer?

Större delen av denna resa är ett töcken med oklara minnen och förvirrad närvaro. Jag har svårt att komma ihåg dagar, tidsbegrepp, händelser och mycket annat. Inte minst Freestylekvällen. Många pikar har det hunnit bli från vänner av det motsatta könet att jag inte ska klä av hästarna utan istället klä av mig själv. Jag har väldigt svårt för att göra någon "Malin Bayard-grej" då jag inte tycker underkläder har med djur att göra men något kul var jag tvungen att hitta på. Jag började hur som helst med Lucy till Get Of My Back-Bryan Adams. Lucy som alltid är förvirrad fick ju knappast mer ordning när jag var helt lost! Hur skulle den lilla tjejen kunna ta två jobb när hon inte ens kan hålla ordning på ett? Hon var tapper och gjorde vad hon klarade. Jag minns mest hur jag kämpade för att inte ramla av. Därefter klädde jag av mig en klänning. Många trodde nog något annat, men under den första fanns klänning nummer två. Upp på Kick It till Where were you when the world stopped turning - Alan Jackson. Kick It kändes väldigt taggad men bromsade upp så snart hon kände hur dålig jag var. Hon ställde verkligen upp och försökte gå emot sin egen vilja, gå långsamt och ta såväl sitt eget som mitt jobb. Jag kände redan innan ritten att jag inte skulle klara mig med bara halsring så det fick bli grimma också. Jag använde dem båda men inte för Kick Its skull utan bara min egen.

När jag var klar med Kick It började kroppen säga upp sig ordentligt. Jag ville vila längre men visste att Rescue Team var mer än beredda att bära mig av banan när gränsen var nådd. Vägrade visa, upp på benen och så av med den sista klänningen. Där under hade jag mammelucker och linne. Har ingen aning om någon uppfattade det hela men tanken var god iallafall. När jag kom fram till Curt borde jag reagerat men jag var lika dum nu som innan. Curt försökte stoppa mig från att rida. Han blockade mig och försökte få mig att inse vad han redan visste. Han visste att jag inte skulle klara vår uppgift. Helt otrolig häst!!! Jag övertalade honom, satte på halsremmen och hoppade upp. Vad som sedan hände är ett frågetecken. Vad jag minns är en helt annan sak än vad som visades på filmen. Hur som helst så lyckades Curt ta oss genom piaff, spinn, volter, byten och stop. Jag minns att jag höll på att ramla flera gånger men han fångade upp mig. Avslutningsvis tog jag åter båda tjejerna som handhästar. Sedan minns jag bara hur jag skakade och kämpade med andningen. Har sällan eller aldrig varit så förvirrad! Jag minns inte och det händer verkligen inte ofta!

En start efter mig var det Amandas tur. Pelle var taggad och ville bara springa! Ingenting blev som det var tänkt men de hade så kul tillsammans! Och så söta ihop!!! Helt underbara!

Lotta och Jill tror jag tog hand om hästarna, själv fick jag sitta i tältet hos Rescue Team. Efter någon timme kom jag på att Fredrik skulle varit med på banan. Det gick mig helt förbi därinnne så han fick istället göra ett eget nummer efter att klassen var slut. Han var riktigt duktig och gjorde en sprakande show med eldstaven! Själv lyckades jag bli lurad. Micke(?) tror jag han heter ( var med vid lägret i lördags ) kom fram till mig när jag satt i tältet och frågade snällt " Men nu kan du väl ändå lova att du inte ska rida mer idag?" "Ja, det kan jag göra" svarade jag utan att tänka. Kvällen var ju här så..... "Vänta lite, vad är klockan förresten?" fortsatte jag. "Ha ha efter tolvslaget...." svarade Micke(?). Det var en bedrift av honom att lyckas få mig av banan en hel dag! En slug räv lurade en annan slug räv.... ;) ha ha

Rescue Team körde sedemera ner mig och de andra till lägret och vi alla hoppades på en lugn natt. Jensa och Mi, som hade hunnit bli riktigt rökallergisk, valde att åka hem kort efter min ritt.

Jag hann inte mycket mer än ner till bussen innan första hostattacken satte stopp igen. Underbara Eva kom genast över med medicin. Tyvärr var det redan för långt gånget och jag fick inte i mig någonting. De helt fantastiska Rescue Team fick rycka ut igen! Thomas och en otroligt rar kvinna körde in mig till Värnamo igen. Marcus följde med som röstresurs. På sjukhuset var det inte längre diskussion om inläggning. Det var en självklarhet och jag hade inte mycket att säga emot. Marcus fick såklart inte följa med och skulle hem igen men ingen gick att nå! Erik som var den enda övriga vuxna i lägret hade druckit men han kanske iallafall kunde få tag i någon som kunde köra. Men han svarade inte. Sjukhuspersonalen jagade på och ville få in mig på intensiven snarast möjligt. Jag försökte få dem att förstå att jag inte bara kunde lämna Marcus vind för våg i Värnamo själv utan telefon, pengar eller någon att vända sig till. De hade inte mycket till förståelse över det och jag ringde som en galning för att få tag i någon. Till slut fick jag ge upp och Marcus fick alla telefonnummer som kunde behövas.

Efter någon timme fick jag information om att någon ung kille hade kommit och hämtat Marcus. Min telefon hade sjukhuspersonalen stängt av och koden fanns i lägenheten i Finsta. Vem hade hämtat Marcus och var var han nu? Inte förrän på dagen fick jag veta. Då hade jag också hunnit bli sämre och förflyttad med ambulans till Jönköpings Lasarett och hunnit bli bättre igen. Någon gång på eftermiddagen kollade de mina luftvägar med kamera igen och kom fram till att jag var på väg åt rätt håll. Jag fick dock ansträngningsförbud i minst en vecka... Jag skulle snart få åka hem! Skönt! Men vem kan köra.....

Medan jag väntade hann jag få kontakt med en gammal herre utanför sjukhuset. Han ställde till det lite för sig själv och jag hjälpte honom tillrätta igen. Han var så tacksam och det gladde mig djupt att kunna förhöja hans dag! Han menade att han skulle må gott länge när jag varit så snäll! Söt farbror!

Några timmar senare hämtade Erik och Jill mig och så ner till Chappen igen.

Amanda gjorde en ritt på lördagen och en på söndagen. Båda ritterna var väldigt mjuka och fina. Inga placeringar men såväl Amanda som Pelle var nöjda med sina insatser!

På söndagen bad jag Robban att lämna en hälsning från mig via speakern. "Ett stort och varmt tack till hela Team RHC,Deltagare, Rescue Team och alla andra som hjälpt mig denna helg!!!"

Veckan kom att kantas av problem och tråkigheter MEN! Det är ingenting mot den enorma uppbackning, stöd, hjälp, vänlighet, engagemang, välvilja, omtanke och kärlek som såå många har visat! Det värmer så mycket att se hur många underbara människor jag hade runt mig på Chappen!!!!!

Utan inbördes ordning och tyvärr utan alldeles för många namn ska jag försöka nämna ER!

Amanda Segerström, Camilla Eriksson, Marcus Peterson, Fredrik Tillberg, Mi Björk, Jill Fylking, Lotta Hansen, Ola, Erik, Åke Degerman, Göran Åkerström, Robban och speakerteamet, Sekreteriatteamet, Banpersonalen, Gatepersonalen, Sven och Lilian och stallteamet, Familjen Hoas, Utställare, High Chapparals personal, Familjen Heaps, Eva, Bella, Kjelle, Nielsen, Magnus Nilsson, Leif Norberg, Michelle, Nadja, Micke, Kerstin, Richard, Ellen, Bellas lillasyster, Sofie och Ann, Malin, Lena, Vonne, Sjuksyster på Chappen, Marianne med familj, Thomas och Mia, och många många fler som jag tyvärr inte minns namnen på!

Ett särskilt stort tack till SweVo-FERT Rescue Team! Thomas för ditt stora hjärta, Micke för att höll ordning på mig, Henrik, Jens och Micke(?) för Er humor och omtanke och minst lika mycket till resten av er som jag tyvärr inte lärde mig namnen på!

Lördagen är ganska suddig i minnet men på kvällen kom Rescue Team över bland annat för att se hur jag mådde. Vi kom fram till att skratt och hostningar var förbjudet då jag genast blev sämre av det. Och vad gjorde vi sedan? Skrattade halva natten. Tjejerna var övertrötta och jag lät som en hes Kalle Anka eller något. Alla pratade glatt och om jag försökte väsa fram något så tystnade alla. "Sssch! Hon försöker säga något!" Jag väste fram det jag skulle och någon annan fick upprepa så alla skulle höra. Kanske inte låter så kul men det var riktigt tragikomiskt! Det var riktigt härliga Laholmspojkar och vi skrattade gott åt helgen Murpys Law!

Söndag var det dags att tömma boxar och börja planera för hemresa. Amanda, Camilla och jag satte igång. Efter en stund kom Marcus och Fredrik och hjälpte till. Sent på kvällen kunde vi släppa ut hästarna i hage och resten av kvällen grillade vi all mat vi hade kvar. Det var en hel del visade det sig så vi tog med en hel kasse med mat till Vildhästen där det som var hungriga fick äta. Kvällen fylldes av skratt och roliga historier och vi somnade sedan årets sista kväll på Chappen!

På måndagen åkte vi sista tågrundan och skulle sedan packa ihop lägret. Vid 15 tiden var aallt åter lastat och vi begav oss hemåt. Vi kom upp förbi Jönköping så var det dags för nästa bekymmer. Lastbilen var på väg att koka. Vi fick stanna vi Braehus och tack och lov så räckte det med att fylla på vatten. Efter mat och lite paus fortsatte färden norrut. Vid 22 tiden var vi alla väl hemma och hästarna i hagen. Alla var trötta och slitna men ändock riktigt nöjda! En riktigt rolig vecka var nu över....

Idag har vi börjat sanera allt efter resan men det är ett projekt för sig... Jag tog också in alla som var med vid kabelbranden till sjukhuset och kollade upp så ingen annan hade några bekymmer. Alla mådde bra och har klarat sig fint!

Familjen har nu också fått tillökning. Lollo födde imorse ett välskapt och friskt litet stoföl. Inga vita tecken och troligen blivande skimmel. Lollo är orolig när vi är i närheten men de båda mår väldigt väl!

Nu är det dags att krypa ner och försöka krya på sig lite till!

Än en gång,

STORT, VARMT & HJÄRTLIGT TACK TILL ER ALLA!!!!!!

Många kramar

Ännu ett RHC avslutat....

2009-06-30T00:02:00.002+02:00

Har för endast några minuter sedan kommit innanför dörren i Finsta. Min första tanke var: "Det här känns inte hemma!" Jag saknar alldeles för många alldeles för mycket helt enkelt!

Veckan har som vanligt innehållit ett antal tråkigare incidenter, men det är ju ändock vardag när det gäller mig så ingen lär bli förvånad, men framförallt har jag fått äran att lära känna så många nya underbara människor! Hinner inte nämna Er med namn ikväll, men det kommer, och jag tror de flesta av Er redan vet det! Jag hoppas det iallafall! Det Ni har gjort för mig den här veckan har varit värt allt det tråkiga! Att få se att det finns så många goda, snälla, omtänksamma, intelligenta, trevliga, hjälpsamma, osjälviska, gulliga, engagerade och älskvärda människor är bättre än ord kan beskriva! Kanske låter konstigt, men jag värderar sådant väldigt högt och blir bara så lycklig att jag måste berätta vad jag känner för Er!

Imorgon kommer en betydligt mer ingående rapport! Finns så mycket jag vill säga!

Men de jag verkligen inte kan vänta med att hylla är mina underbara djur!!! Filip som inte viker min sida en tum och sprang efter ambulansen, Curt som försökte få sin extremt trögfattade matte att förstå att hon inte skulle rida och när hon inte ens lyssnade på honom så räddade han hela situationen och Kick It som gick emot sin vilja för att hjälpa mig och min lilla förvirrade Lucy! Hur skulle hon kunna göra jobbet åt mig när jag t.o.m. var mer förvirrad än henne! Jag älskar Dem alla av hela mitt hjärta och jag högaktar Dem för allt De är och allt De gör!

Tusen Pussar, Kramar och Tack Till Er Alla!!!!!!!!!!

Kick It har gjort sin första Liberty uppvisning! Med bravur!

2009-05-06T09:51:00.002+02:00

Långritten förlöpte mycket väl! Alla hästarna skötte sig mycket väl och tyckte det var trevligt. Flertalet av ryttarna har inte ridit långritt förut men klarade det med bravur. Marcus red Curt på ditvägen, Joy Hugo, Amanda Doc, Camilla Pelle, Flisan Kick It, Erik på Style med Jamal som handhäst, Jag på Lucy med Skip som handhäst och Filip sprang såklart med. Ganska många pauser på ditvägen med vattning och det tog drygt 4 timmar då vi endast skrittade.

Väl där blev det avklädning, vattning och betessläpp för hästarna. Style o Jamal byggde vi en egen hage till. Sedan var det grillning av korv. Alla åt med stor aptit! Efter lite vila och prat var det dags att planera hemfärden.

Några hade ont i rumporna och några hästar hade lite skav så det var lite pyssel innan vi fick till ordningen för hemritten. Oliwer och Elliot ville såklart rida de också. Elliot fick rida lite nere i Porschanken men oliwer insisterade på att rida hela vägen. Aldrig att han orkar det, tänkte vi.

Curt, Hugo och Style kunde inte ha sadel på hemvägen så jag red Curt barbacka med Skip som handhäst med Oliwer som ryttare, Erik fick byta till Jamal med Style som handhäst, Richard som helst ville ha Curt fick rida Lucy, Flisan fortsatte på Kick It, Amanda på Doc, Camilla på Pelle och Joy barbacka på Hugo.

Starten gick och efter en ofrivillig avsittning för Amanda rullade det på. Oliwer sken som en sol av lycka att få rida med de stora. Ritten gick i lite högre skrittempo och vi tog även två travsträckor på ca 250 meter vardera. Alla hästarna var pigga och skrittade på väl. Efter ca halva färden var det fickpaus. Alla var hungriga igen! Men mackorna räckte bara till ungdomarna. Jag o Richard höll till godo med en cigarett istället.

Oliwer kämpade glatt på och Skip som normalt brukar vara lite obekväm med ryttare stormtrivdes! Öronen var spetsade och hon såg verkligen lycklig ut! Oliwer tycker att Skip är världens bästa häst nu! Efter Curt d.v.s.....

När vi närmade oss Sundsta sjönk temperaturen snabbt när solen gick ner och kläder åkte på. Någrra kilometer från Finsta duckade Oliwer för en gren och slog i hornet på sadeln. Efter lite tårar och skäll mot mig varför vi inte lagat hans sadel ( "Då måste ju fixa den hära, fattar ru väl Moster? Begriper du inte de eller?" ) så fortsatte vi. Jag och Flisan hoppade av och avslutade till fots. Amanda och Camilla hoppade av i Finsta och strax efter var vi hemma.

Snabbt av med sadlarna, på med täcken och ut i hagarna. Ut med hösilage, kraft och vatten. In med all utrustning och hem till mig. Där väntade mamma med spenat o fiskpinnar till hela högen. Amanda somnade vid bordet med fritösen som huvudkudde! Alla var trötta, men också glada och nöjda! Bra sammanhållning och en riktigt kul dag!

Dagen efter spenderade hästarna vilandes!

Helgen efter var det dags för Hästens Dag i Stockholm. Jag var inbjuden med Curt. Men han är alltid känslig i huden vid pälsfällning och fick inte följa med. Istället skulle Kick It få göra sin första Freestyle utan utrustning. Jag hade bara ridit henne 5 gånger utan utrustning innan så lite nervös var det. Hon som alltid är så taggad! Med följde Amanda med Lucy och Joy med Hugo. Vi ville ta tillfället i akt och visa att dett inte behövs massa utrustning för att prestera med hästarna och red därför barbacka utan träns alla tre. Endast lädergrimma och tyglar.

Det hela började med parad från ryttarstadion, längs vallhallavägen, över gärdet ooch ut till Häståkeriets lokaler. Där började uppvisningen med Trail som Amanda och Joy var med på. Därefter red vi alla Pleasure. Sedan gjorde jag och Amanda en Reiningkadrilj. Lucy var ömsotad på det hårda underlaget så Amanda fick trava mer än galopp. Kick It var lika vild som alltid och både stegrade, bockade och studsade.

Därefter red Amanda o Joy en Western Ridningkadrilj. De gjorde väldigt bra ifrån sig. Mjukt och fint hela tiden. Efter avslutat mönster släppte de hästarna och jag skulle köra lite Cutting på Hugo. Men det ville inte han så han parkerade vid kortsidan och vägrade springa. Så söt den lilla ponnyn. Jag fick vändaa Kick it mot Lucy och vallade henne lite istället. Lagom till att Kick It var riktigt laddad var det dags att göra Freestylen. Av med grimma och tyglar och ut i högtalarna rullade Where Were You When The World Stopped Turning med Alan Jacksson. Först lite sidoförflyttningar, sedan ökad trav o en stop. Allt kändes bra. Några spin och iväg i galopp. Kick It ville springa men stannade med mig och gick fint. Hon var lite osäker på sin uppgift och det kändes att jag inte tränat henne. Trots det gjorde hon allt hon kunde för att förstå. Två höger volter, byte, två vänster, byte, rundown, rundown, backa, spin och sedan bugning. Jag avslutade med att be henne ligga men hon tyckte det var för hårt så vi nöjdde oss med en djup bugning. Stor puss på näsan och en ännu större kram! F.. vad duktig hon var!!! Jag var inte lite stolt! Därefter kom alla in på banan och vi avslutade med att jag o Amanda ställde oss på Kick It o Lucy. Jag var supernöjd och likså var Amanda o Joy!

Parad tillbaka och sedan hemåt! Grillning i stallet efter ännu en lyckad dag!

Stort tack till Alla!!!

Kramar

12.00 långritten startar!

2009-04-25T12:09:00.001+02:00

9 hästar, 7 ryttare o Filip rider från Finsta till Porschanken.

Doc gör enorma framsteg!

2009-04-08T14:53:00.001+02:00

Idag har Amanda o jag varit ute i 2 timmar i skogen med Curt o Doc. Alla gångarter hur fint som helst. Doc ser bara ut att tycka det är jättemysigt!

Grattis Team Finsta!

2009-04-05T20:48:00.001+02:00

En riktigt lyckad tävlingsdag för gänget från Finsta! Flera riktigt imponerande prestationer från både ryttare o hästar! Dagens höjdpunkter var nog Curt o Marcus femte o Hugo o Joys andra placering i Pleasure, Amandas vinst i reining, Curt o Sofies andra placering i Trail o att Sofie blev High Point Rider! Stort grattis till er alla o tack för en underbar dag! Mer info o bilder kommer inom kort. Många kramar

Uppladdning pågår!

2009-04-03T22:47:00.002+02:00

På söndag tävlar Joy & Hugo, Amaanda & Pelle, Sofie & Curt samt Marcus & Curt på Blueberry Cup. Det blir Marcus första tävling någonsin, Sofies andra men första på Curt och Amanda & Pelles första westerntävling. De sista veckorna har Amanda, Joy & Sofie legat i hårdträning och gjort stora framsteg. Såväl själva som i relationen till hästarna. Marcus har inte hunnit med riktigt utan har bara hunnit rida fyra gånger!!!! Han gör dock väldigt bra ifrån sig och kommer nog haa en kul ritt i Pleasure.

Sofie rider visserligen på en väldigt välskolad och erfaren häst. Men han gör inte mycket gratis! Gör man inte rätt så får man inte mycket tillbaka. Curt vet hur han vill ha det och ser till att få det på sitt sätt. Sofie har fått lära om sig för att rida honom och framförallt har hon fått lära sig hur jag rider Curt. Hjälperna är väldigt precisa och det är inte lätt att hitta rätt knappar. Inom 5 kvadratcentimeter finns "knappen" för galopp, sidepass, skänkelvikning, öppna, sluta, drop, piaff, back, byte, samling m.m. Inte lätt att hitta rätt milimeter där inte. Dock har Sofie lyckats och rider Curt utmärkt! Men han vill då istället höja ribban. Springa fortare, större volter, snabbare spin, snabbare övergångar m.m. Det Sofie lyckas bäst med är att vara lugn, tålmodig, tydlig, vänlig, mjuk och framförallt respektfull mot Curt vilket vi alla tycker är viktigast!

Amanda har en väldigt naturlig bra sits och balans vilket självklart är en stor fördel för henne. Dock rider hon på en ponny som är van vid "vanlig" ridning. Rycka, slita och dra i munnen har varit vardag för den här ponnyn under ganska lång tid i hans liv. Han är 24 år och kan sin sak. Han har tidigare försvarat sig vid första tecken på att ryttaren rör tygeln. Amanda har lyckats lära Pelle att det inte kommer något ryck eller slit och hon kan nu ha en mjuk kontakt utan att han kör upp huvudet i försvar. Han njuter verkligen och går i en rund, låg och väldigt avslappnad form i alla gångarter. Sidförande hjälper har han inte vetat vad det är men han lär sig fort. Skönt att se Pelles förtroende för ryttare och människor växa så snabbt! Amanda har gjort ett enormt jobb och kommit Pelle riktigt nära!

Joy har utvecklats mycket med sin koncentration och motorik och kan nu hjälpa sin ponny betydligt bättre! Hugo har lite svårt att bära sig i galopp och framförallt att fatta höger galopp. Sidförande är lite svårt det också. Han är riktigt välskolad men en ponny ger sällan något gratis. Joy får jobba för att kunna ge honom det stöd han behöver men hon gör det bättre och bättre och de har tillsammans gjort stora framsteg sista tiden!

Marcus red en del som barn men de sista åren har det varit väldigt sällan. Han har snabbt lärt sig att hitta "knapparna" på Curt och har en väldigt bra känsla för djur! Jag tror att de kommer ha en mysig ritt och kommer göra riktigt bra i från sig. Inte minst med tanke på hur lite han har ridit!

Imorgon blir det spetsning, putsning, tvättning och fixa bussen. Vi håller också en uppvisning på lunchen och ska träna inför det imorgon. Jag har inte kunnat träna eftersom Marcus & Sofie har haft Curt och jag tycker inte han kan gå hur mycket som helst. Men Curt kan sin sak och är bara jag i rätt fas så går det alldeles utmärkt!

För övrigt är allt som vanligt. Bara ögat som inte är bra än! Men det blir sakta bättre.

På återhörande! Många kramar

Sture o Skruttis i stallet.

2009-03-28T14:59:00.001+01:00

När vi gick till stallet följde katterna med. Skönt att de hittar hit nu. Får se ifall jag får med dem hem igen... De trivs jättebra o är glada att vara i ett stall igen!

Äntligen hemma igen!

2009-03-27T23:56:00.001+01:00

En bit över 12 timmar ute i snöstorm! Nu är hon hemma igen o vi är nog lika glada båda två! Jag över att hon är hemma o hon över mat (som självklart är extra god när man är efterlängtad) o värme! Nu, med hästarna varma o torra i stallet, hunden mätt o belåten o katterna i tryggt förvar, kan jag gå o lägga mig o förhoppningsvis sova gott! Är riktigt trött o huvudvärken vill inte släppa taget. God natt o dröm sött!

En vacker vårkväll...

2009-03-27T23:16:00.001+01:00

Pelle i sin hage. Ganska fin kväll igår! Idag är det betydligt tråkigare. Har letat efter Skruttis i stort sett hela dagen utan resultat o stormen härjar vilt! Stackars katt i detta väder! Lämnar dörren öppen i natt ifall hon kommer hem!

Skruttis är borta!

2009-03-27T21:37:00.001+01:00

Sture njuter i fulla drag i soffan men Skruttis är dessvärre borta sedan morgonen. Hon blev skrämd av högljudda byggarbetare o sprang sin kos. Jag har letat hela dagen utan resultat men förhoppningsvis har hon gömt sig någonstans o kommer fram snart. Men jag är väldigt orolig! Min lilla Skrutt får inte vara borta!

Skip...

2009-03-27T21:32:00.001+01:00

Fick stanna i lösdriften. Skip hatar verkligen att vara inlåst i en box o får panik så snart maten är slut så jag ser ingen anledning att försätta henne i den sitsen när vi har en 5 hästars lösdrift hon o Doc kan dela på. De har fått all mat inne o varma täcken så det går nog ingen nöd på dem. Doc använder lösdriften mycket annars också så han trivs väldigt bra o Skip kan jag ju inte lämna ensam ute! Nu kan vi sova med gott samvete vad gäller hästarna!

Doc o ...

2009-03-27T21:28:00.001+01:00

Curt fångad uppifrån...

2009-03-27T21:25:00.001+01:00

Hugo...

2009-03-27T21:24:00.001+01:00

Alla står de inne på box då snöstorm härjar utanför. De är faktiskt nöjda med att vara inne trots att de annars föredrar att vara ute på lösdrift. Skönt att de har det mysigt!

Jamal...

2009-03-27T21:22:00.001+01:00

Kick It

2009-03-27T21:21:00.003+01:00

Style...

2009-03-27T21:21:00.001+01:00

Lucy...

2009-03-27T21:19:00.000+01:00

Curt...

2009-03-27T21:18:00.001+01:00

Som fick mutas för att vara med på bild...

Wizze...

2009-03-27T21:14:00.001+01:00

Pelle...

2009-03-27T21:13:00.001+01:00

Kick It igen...

2009-03-25T22:51:00.001+01:00

Igår gick Kick It frihetsdressyr av olika slag. Löslongering, trickträning o ridning utan någon utrustning. Hon var riktigt duktig! Idag plockade vi på Cowhorseutrustningen o hon gick super! Helt lång tygel o hon gjorde allt hon skulle. Helt lugn o ingen stress eller överladdning! Fröken har kanske blivit stor...